Västbloggen

Västbloggen

Västbloggen

Öppet brev till våra politiker i VGR

av Lämna en kommentar

Vi kräver att våra medlemmars behov av semester värderas högt!
Avdelningsstyrelse Vårdförbundet Västra Götaland

I Sverige har vi den svenska modellen där parterna, arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna, tecknar kollektivavtal om de villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden. I VGR ser vi en annan ordning utveckla sig där regionens politiker, istället för att ge sjukhusförvaltningarna de budgetmedel de behöver för att värdera sin personal rätt, pytsar ut olika ersättningar genom politikerbeslut som dubbelt natt-OB, dubbelt helg-OB och nu också extra ersättning för en del av dem som jobbar med covid-patienter. 

 Då det står klart att de budgetmedel som beslutats om inte räcker till, läggs det förslag om andra ekonomiska lösningar. Just nu är det sjukvårdspersonalens, Vårdförbundets medlemmars semester, regionstyrelsen ska besluta om. Den ersättning som redan finns vid flytt av semestervecka, föreslås nu fördubblas. Regionstyrelsens Johnny Magnusson (M) anser inte att regionen har råd och har redan bestämt sig för att han inte kommer rösta ja när förslaget ska hanteras politiskt den 23/6. Han anser samtidigt att det inte blir mindre jobbigt för personalen om de skulle få mer betalt. Varför sjukvårdspersonal inte skulle reagera positivt på ekonomisk ersättning som alla andra är en illusion i stil med att de skulle vara hjältar och änglar.
Vårdförbundets medlemmar är högutbildade omvårdnadsproffs, inget annat.

Så till övriga politiker i regionstyrelsen som inte har bestämt sig, här kommer mer information. 

Sommarersättningen utgår till individen som frivilligt, genom överenskommelse med sin chef, flyttar del av sin semester till annan del av året. Denna summa ligger på 8000 kr/vecka i VGR, och har gjort så i många år. Andra regioner erbjuder upp till 25 000 kr/vecka.   

Det som händer nu är att arbetsgivaren, i stor skala, drar tillbaka redan beviljad semester, tvingar många av våra medlemmar att ta ut mindre än sin lagliga rättighet till 4 veckors sammanhängande semester, och för det utgår samma ersättning som för en som frivilligt flyttar en vecka. Upplevelsen för våra medlemmar är att det är gratis för arbetsgivaren att bryta mot lagen, att tvinga personalen att arbeta mer än de mäktar med. Hade de orkat med en semester på bara tre veckor så hade de frivilligt redan flyttat en vecka.

Men nu när de som mest behöver sina 4 veckor, nu när de stått i sina tunga skyddsutrustningar, riskerat fysiska och psykiska men av att gå till jobbet, sprungit med i arbetsgivarens höga tempo av verksamhetsförändringar som är fulla av arbetsmiljörisker, tvingas gå till nya avdelningar där man inte känner sina kollegor, inte känner patientklientelet, inte vet hur länge detta ska fortgå, så gör man de.  När det behövs, så löper du linan ut, för patienten, för dina kollegor och för din arbetsgivare.

Så om Johnny Magnusson inte anser att denna uppoffring är värd mer än en frivillig flytt av en semestervecka så får vi vända oss till övriga politiker i Regionstyrelsen.  I början av april sa finansministern att brist på pengar får inte, ska inte och kommer inte vara ett hinder för sjukvårdens arbete i Sverige mot coronaviruset.
Visa nu att regionstyrelsen i Västra Götaland förstår att vården av pandemins offer inte är beroende av hur många respiratorer, lokaler, militärtält, sövningsmedel eller syrgas som finns, det är beroende av att Vårdförbundets medlemmar med sin oumbärliga kompetens orkar gå till jobbet varje dag.

Vårdförbundet anser att en flyttad vecka är värd 30 000 kr. Tilliten till arbetsgivaren är skadad. Man får sin semester förkortad, förflyttad och i många fall liten eller ingen ledighet tillsammans med familj och vänner.
Våra medlemmar måste kompenseras!  

Lene Lorentzen,
Anne Karin Höglund, ordförande
samt övriga styrelsen i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Hur tänker ni politiker? Glömde ni helheten?

av

Jag är omflyttad och jobbar inte direkt med inneliggande covid-19 patienter, vilket jag är väldigt tacksam för. På avdelningen vårdar vi till största delen kirurgpatienter, en patientkategori jag inte kan mycket om då jag nästan uteslutande jobbat med ortopedisk vård under mina år som sjuksköterska. Jag har turen att få vara på den delen av avdelningen där vi har ortopedpatienter men många av de jag jobbar med är ovana vid ortopedisk vård, de behöver få tid att lära sig, tid som inte finns utan arbetet skall bara utföras. Själv är jag i samma situation om jag får en kirurgpatient att ta hand om. Vi får utföra arbete vi inte är vana vid, utan bredvidgång eller upplärning. Vi hjälps åt på avdelningen och enligt mig gör vi ett otroligt bra jobb. 

Bara för att vi inte jobbar direkt på en covid-19 avdelning betyder det dock inte att vi inte träffar på patienter med covid-19. Vi möter både patienter med misstänkt och bekräftad covid-19 och får klä på oss full skyddsutrustning tills provsvar kommit eller patienten flyttats till epidemiavdelningen. Ibland dröjer det, ibland går det fort.

Vi på de ”vanliga” avdelningarna sliter lika mycket som den personal som jobbar med de inneliggande covid-19 patienterna, skillnaden är bara att vi inte alltid måste gå i full skyddsutrustning. 

Extra ersättning till de som jobbar med inneliggande covid-19 patienter låter fint men varför får inte alla ta del av ersättningen? Jag tänker först och främst på de som jobbar inom ambulansen eller på akuten som är i första ledet att träffa patienterna. De, om några, är i en utsatt position eftersom de aldrig med säkerhet kan veta vad de möter för patient. Hur tänker ni politiker kring oss andra? Vi som får den ”vanliga” vården att fungera.

Förstå mig rätt nu. Jag missunnar ingen den extra ersättningen men vi är många som sliter för att få vården att gå ihop. 

Vården har tvingats ställa om extremt mycket det senaste. Ett sedan tidigare redan hårt ansträngt läge har nu blivit ännu mer belastat. Personalen flyttas om mellan olika avdelningar och de som jobbar på mottagningarna får gå in på avdelningarna istället. Byten av pass med kort varsel är också vanligt, bemanningen måste ju gå ihop om vi skall orka.
Alla påverkas vi av covid-19 vården på olika sätt, oavsett om vi är sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor, oavsett vart vi jobbar. Vi har och utför alla en lika viktig del inom vården!

Svensk sjukvård har länge varit i ett pressat läge. Det har blivit extra tydligt nu när vi är mitt i en pandemi och detta är inget som kommer att lösa sig när pandemin är över. Då skall vi ta hand om all planerad vård som vi idag bara skjuter framför oss.
Politiker!
Det är dags att ni ser värdet i det jobb vi gör. En ordentlig löneökning till oss alla skulle vara bättre än tillfälliga tillägg. 

Sofia Thorsen
Legitimerad sjuksköterska
Förtroendevald och skyddsombud i Vårdförbundet
Ortopediavdelningen, Alingsås lasarett/Sjukhusen i väster

Sjuk-Huset

av

“Sjuk-Huset” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Kom du fram till någon diagnos?
-Ett allvarligt bristtillstånd. Brist på personal, brist på acceptabla löner, brist på bra arbetsmiljö, brist på…

Våra sjukhus finns till för att ge Sveriges invånare tillgång till god och säker vård i tillfälle av att behov uppstår. I sjukhusen finns personal av olika yrkeskategorier som via sina utbildningar skaffat sig den kunskap och kompetens som behövs för att utföra vård. Där finns även många yrkeskategorier som inte arbetar i patientnära arbete men som lika fullt behövs för att god vård ska kunna utföras. Till detta finns lokaler, utrustning och mediciner som möjliggör en vård av hög kvalitet.

Hälso- och sjukvårdslagen, HSL

5 kap. Verksamheten

Allmänt

1 §  Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard,
2. tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen, och
5. vara lätt tillgänglig.

2 §  Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.

 

Vi ser idag en situation där våra sjukhus drivs med en brist på personal, då främst Vårdförbundets medlemmar. Bristen på kollegor med rätt kompetens för uppdraget leder till en allt för stor arbetsbörda på många som i sin tur leder till en ohälsosam stress och risk för sjukskrivning för individen. För patienten kan effekterna vara katastrofala då risken för fel och misstag ökar då personalen är överbelastad. På vilket sätt uppfylls vår lagstiftning när arbetsgivarna tillåts bedriva en underfinansierad vård, fortfarande med kraven att prestera i toppklass på bekostnad av våra medlemmars hälsa? Är vår lagstiftning bara fina ord på ett papper eller är den ryggraden i det Sverige vi vill ha? Allt kostar, och en vård av god kvalitet kostar mer än man idag betalar. Det får bli slut på det!

/Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland

Specialistsjuksköterskan #Duvanderomvården

av

“Specialistsjuksköterskan” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Nu har vi nästan lyckats klona en specialistsjuksköterska!
-Fint!… men vore det inte lättare att erbjuda dom betald utbildning och en rejäl löneförhöjning?

Bristen på specialistsjuksköterskor är nationell inom alla elva inriktningar, anestesisjukvård, intensivsjukvård, operationssjukvård, ambulanssjukvård, psykiatrisk vård, distriktssköterska, medicinsk vård, kirurgisk vård, onkologisk vård, hälso- och sjukvård av barn och ungdom, vård av äldre.

 

Nationella planeringsstödet 2018:
”SCB bedömer i sin långtidsprognos att efterfrågan på specialistsjuksköterskor inom samtliga inriktningar kommer att överstiga tillgången fram till 2035.”

För att säkra tillgången på specialistsjuksköterskor måste det löna sig att läsa vidare. Nationell reglering av betald specialistutbildning inom ramen för anställningen är ett måste! Förutsägbar, likvärdig uppvärdering av lönen efter genomförd utbildning är ett måste!

 

/Styrelsen
Vårdförbundet
Avdelning Västra Götaland

Till SU:s sjukhusledning-lyssna på era medarbetare!

av

Jag var med på Dialogmötet som sjukhusledningen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset kallade till och passade på att föra fram mina och mina kollegors åsikter om förbättringar som ledningen kunde satsa på för att få erfaren personal med all sin specialistkompetens, som det tagit år att förvärva, att stanna kvar på SU. Samtidigt skulle man öka patientsäkerheten, kvaliteten och trivseln på arbetsplatsen.

Jag fick applåder av medarbetare som var närvarande och jag kände mig stolt som legitimerad Biomedicinsk analytiker. Jag skrev ner vad jag sa på mötet och vill med bloggens hjälp sprida det. Det blev kanske inte exakt ordagrant vad jag sa och jag har kanske missat att säga något, med det här är mitt budskap. Nu är det upp till arbetsgivaren att agera!

Annika Corneliusson Legitimerad Biomedicinsk analytiker med mer än 30 års erfarenhet inom Klinisk Fysiologi.

 

 

 

 

Ett av Sahlgrenska Universitetssjukhusets (SU) prioriterade mål är att vi ska vara ”Landets ledande Universitetssjukhus”. Statistik i Dagens medicin över just nämnda prioriterade mål visar att SU ligger sist i listan av alla Universitetssjukhus i Sverige.

SU är ett av Nord Europas största sjukhus med specialistsjukvård av högsta klass. Statistik visar att just SU:s vårdpersonal har lägst löner av alla Universitetssjukhus i Sverige. Då blir det nästan komiskt löjligt när ni i Sjukhusledningen och politiker aldrig nämner rådande låga löneläge för Vårdpersonalen på SU.

Om Vårdpersonal hade lön i förhållande till utbildning, kompetens, ansvar och arbetstider skulle vi inte ha den personalflykt, som vi faktiskt har idag på alla sex områdena. Vi skulle slippa dyr hyrpersonal och ny påfunna idéer som att läkare ska jobba på ackord på akuten.

Vid ett tidigare Dialogmöte på Mölndals sjukhus berättade sjukhusdirektören och biträdande sjukhusdirektören. Att det arbetas intensivt med bristen av sjuksköterskor. Att kompetensutveckling är jätteviktig. Arbeta de arbetar med arbetsmiljön. Att de har förtydligat karriärvägarna. Att de erbjuder vidareutbildning och möjligheter till forskning.

Vid mötet på Sahlgrenska utvecklade samma personer från arbetsgivaren svaren med

  • Att man fått till ett bättre nattavtal (vilket Vårdförbundet har stridit för)
  • Att sjuksköterskor får betalt under specialistutbildning (vilket Vårdförbundet har stridit för)
  • Att SU utnämnt ” Överbiomedicinsk analytiker” och ”Översjuksköterska” (vilket Vårdförbundet har stridit för)

 

Allt ovan nämnda är väl bra att det ska arbetas med……..Men vi ”på golvet” vet att den främsta möjligheten att få erfaren personal med all sin specialistkompetens, som det tagit år att förvärva, att stanna kvar på SU är att ge rimliga och rättvisa löner.

Personalflykten skulle minska. Patientsäkerheten skulle öka och det hela skulle bli billigare i längden och då och endast då kanske vi kan bli ”Landets ledande Universitetssjukhus” och kanske, kanske komma först på Dagens medicins lista.

Varför ska jag ta från min lön och betala in till Vårdförbundet?

av

Ny som förtroendevald höll Johanna Prütz ett tal till sina barnmorskekollegor om varför hon är medlem i Vårdförbundet och vad som gör att hon är organiserad i en facklig organisation. Genom sin nyvunna inspiration om VARFÖR facket finns, får du som läsare chansen att ta del av Johannas blogginlägg och hennes “meningen med föreningen”.

“Varför ska jag ta från min lön och betala in till Vårdförbundet, de gör ingenting för mig ändå? De pengarna kan jag spara”, så kan jag höra folk resonera ibland.

Bertha Wellin

Kvinnor i Sverige fick rösträtt 1921 och en av de första kvinnorna i riksdagen var Bertha Wellin. Hon var en sjuksköterska som  i början på  20-talet, när man röstade igenom lagstadgad arbetsdag på 8 timmar arbetsdag fick hon igenom att sjuksköterskor skulle undantas därför att vi inte skulle få sätta våra behov före patientens. Året 1933, när Svensk sjuksköterskeförening blev ett fackförbund, avgick Bertha Wellin som ordförande…

Vad vill jag ha sagt med denna historiska tillbakablick? Jo, att vi som är sjuksköterskor och barnmorskor kommer från en tradition där vi alltid ska sätta patienten före oss själva. Men som sjukvården och förlossningsvården ser ut idag råder stor risk att vården urholkas och försämras, eftersom ingen orkar jobba kvar! För patienternas skull MÅSTE vi värna om vår rätt till en god arbetsmiljö med hållbara arbetstider och möjlighet till återhämtning.

Och vi måste få vara lite ego. Visst, vi vill jobba med det vi gör för att vi är människor som känner omsorg om andra, annars skulle vi inte valt dessa yrken. Men vi är också eftertraktade, högskoleutbildade och erfarna anställda. Och det finns ingen vettig anledning att undanta oss från dessa rättigheter.

Det handlar om att förändra en föråldrad syn på de traditionellt kvinnliga yrkena och Vårdförbundet jobbar hårt med dessa frågor.
Genom förhandling och kunskap förändras samhället långsamt.

Den senaste HÖK 16 (Huvudöverenskommelsen) fokuserar på bättre återhämtning vid skiftarbete och nattarbete, hälsosamma arbetstider, större möjlighet till utbildning och specialisering med lön från arbetsgivaren för att på lång sikt lösa kompetensbristen.
Genom att betala din medlemsavgift till Vårdförbundet bidrar du till att Vårdförbundet kan ha anställda som aktivt driver frågor som rör allas våra rättigheter och möjligheter i arbetslivet. Det är lätt att tänka att Vårdförbundet inte ger mig något personligen, men det är för att vi idag tar saker som anställningsskydd, semester, föräldraledighet och arbetsskadeförsäkring för givna.
Idag är majoriteten av oss inom vården organiserade och medlemmar i ett fackförbund. Tänk om denna viktiga rättighet, och jag vill säga SKYLDIGHET, urholkas då är inte arbetsgivaren längre bunden av våra kollektivavtal (som gäller även ickemedlemmar)…

De kan anställa personal helt utifrån vinstdrivande intressen. Varje anställd får då förhandla om sina villkor. Är du stark och frisk och en bra förhandlare får du kanske det bättre men vad händer med dig den dag du blir sjuk? Eller med din kollega, som alltid ställer upp och inte kräver något. Ska inte hon ha semester?
Nej, kollektivavtal förenar oss och värnar om våra rättigheter som tidigare generationer har fått slåss för.
Och arbetsgivaren vinner också på ett samarbete med fackförbunden. En bättre arbetsmiljö leder till nöjdare personal och bättre utförande av vården. Att få oss att stanna kvar och trivas och vilja vara med och utveckla vården ligger i arbetsgivarens intresse. Detta bygger den svenska modellen på. Istället för konflikter och strejker har vi fredsplikt, kollektivavtal och lagar om medbestämmande och anställningsskydd som arbetsgivare och fackförbund förhandlar utifrån.
Jag upplever att jag som förtroendevald har möjlighet att påverka och föra fram medlemmarnas åsikter uppåt. Alla behöver inte själva vara förhandlare, vi har förtroendevalda  och jag är en av dem.

Kom till oss om ni har frågor så ska vi tillsammans förbättra våra förhållanden.  Tillsammans är vi starka!

Johanna Prütz
barnmorska  och  förtroendevald på förlossningen på Södra Älvsborgs Sjukhus.

#tillsammansärvistarka #flergermer #Vårdförbundet

 

 

Kollektivavtalets dag- allvarligt, hur viktigt är det på en skala?

av

Kollektivavtalets dag är den 17 mars. KanelbullarAllvarligt, hur viktigt kan det vara att uppmärksamma den? I jämförelse med riktigt viktiga dagar som kanelbullens dag eller frimärkets dag så står sig kollektivavtalets dag väl slätt?

Tvärtom! Finns nog ingen viktigare dag att uppmärksamma då den står för ordning och reda på arbetsmarknaden. Det betyder i sin tur att de flesta av oss har ett arbete att gå till med ordnade former som är kända för oss innan vi tar jobbet, att vi får en lön i kuvertet som vi på förhand vet ungefär vad det blir och att vi för året har X antal semesterdagar att se fram emot. Detta betyder att vi som medborgare och arbetstagare i Sverige kan leva våra liv i trygghet baserat på en ordnad anställning.

Tidigt 1900-tal var det oro på arbetsmarknaden med dålig arbetsmiljö och usla arbetsvillkor med låga löner. Man protesterade via strejker och arbetsgivaren kontrade med att lägga lockout. Detta var ju inte hållbart för någon part då arbetstagarna inte fick några löner att leva för och arbetsgivaren fick inte ut sin produktion. Kloka som de var satte de sig ner och kom överens om att arbetstagarna fick lov att organisera sig i fackförbund med rätten att teckna kollektivavtal, samtidigt som rätten att leda och fördela arbetet skulle ligga hos arbetsgivaren. Detta ledde till lugn och ro för båda parter i många år samtidigt som man såg många förbättringar på arbetsmarknaden.

Tyvärr avstannade förbättringsarbetet och på 70-talet insåg våra politiker att om vi skulle komma längre med våra förbättringar av den svenska arbetsmarknaden så måste de lagstifta. Det var där bland andra Lagen om facklig förtroendeman(LFF), Medbestämmandelagen (MBL) och Arbetsmiljölagen (AML) kom till. Dessa lagar stärker arbetstagarens rätt på arbetsmarknaden genom att säkerställa att vi får lov att organisera oss i fackförbund och välja förtroendevalda som för vår talan, vi får insyn i och möjlighet att påverka arbetsgivarens verksamhet via MBL och genom AML får vi en möjlighet att via skyddsombud säkerställa att vår arbetsmiljö är god.

Så kollektivavtal är det vi använder när vi vill förhandla fram bättre villkor för fler än en person, för kollektivet. Om vi inte hade möjligheten att teckna kollektivavtal skulle varje arbetstagare bli tvungen förhandla om sina egna villkor vilket leder till att det alltid finns någon som säljer sig lite billigare än de andra. Detta sänker villkoren på arbetsmarknaden, både när det gäller ersättningar och arbetstider men också arbetsmiljön.

Men kollektivavtalet är i fara. Anslutningsgraden i fackförbunden sjunker, Vårdförbundet är inget undantag. Det är endast fackförbund som har rätten att förhandla för kollektivet men denna rätten har vi bara så länge som vi kan säga att vi talar för merparten av våra yrkesgrupper. Så den dagen Vårdförbundet inte längre har tillräckligt många medlemmar är våra villkor och avtal inom sjukvården i fritt fall med en katastrof för sjukvården i kölvattnet.

Lene Lorentzen

Lene Lorentzen Ledamot Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland

Så stå upp för kollektivavtalet, var stolt över ditt medlemskap i ditt fackförbund. Känn att du är en del av den svenska modellen och demokratin och att du i det lilla kan påverka i det stora.

Lene Lorentzen

#kollektivavtaletsdag #flergermer #Vardforbundet

 

 

Kollektivavtalets dag 17 mars

3 300 miljoner skäl till att vi inte utbildar nya sjuksköterskor?

av

3 300 miljoner skäl till att vi inte utbildar nya sjuksköterskor?
Kanske inte riktigt sant men en del saker under min utbildning till sjuksköterska har fått mig att börja fundera på om utbildningen verkligen är inne på rätt väg. Efter fyra terminer blev det ett abrupt avbrott, vilket har gett mig möjlighet till en del reflektion i frågan.
Våren 2015 samlades alla nya elever och den första funderingen kom redan vid andra välkomsttalet.

”Kom ihåg en sak, sjuksköterska är inget praktiskt yrke”. Oj då, jag hade ingen aning om att vi skulle bli akademiker och forskare allihopa 20160617_154802som satt i aulan. Jag trodde i min enfald att jag skulle springa i en korridor med en sökare i fickan som piper, en telefon i örat med en överrapportering till kommunen, en anhörig som vill flika in en fråga och en undersköterska som behöver hjälp med en tyngre patient samt en läkare som behöver ronda. Och kanske även under samma nanosekund som allt sker blanda till antibiotika, lägga mitt schema och handleda en student.

Men jag kanske har fel om verkligheten och skolan har rätt, sjuksköterska är inget praktiskt yrke.
Att gå från 40 veckors VFU (verksamhetsförlagd utbildning) till nästan hälften och fylla ut teoritiden med massa inlämningsarbeten på minst 2 000 ord som ska vara vetenskapligt skrivna enligt mallar och referenser, då undrar jag om utbildningen speglar verkligheten. Att ta bort kurser som smärta, svikt och dra in på VFU på IVA och istället vara kvar i skolans lokaler och tro att en docka kan spegla det som händer en människa på en IVA-avdelning känns inte helt relevant. Sen har lärosätet mage att kritisera andra lärosäten att de är för medicinskt inriktade, kanske borde man revidera i vilken riktning skolan är på väg. En nationell standard och en revidering av samtliga utbildningsplatser för framtida sjuksköterskor borde vara aktuellt innan VFU’n är nere på 10 veckor och alla refererar enligt APA (American Psychological Association).
Efter att ha arbetat med människor i över 15 år inom alla områden så tror jag att jag har en hyfsad omvårdnadskänsla. På min första omvårdnadstenta fick jag VG (väl godkänd) men på min kliniska omvårdnad blev jag underkänd och spärrad. Efter två år måste jag ta en paus innan jag får göra mina sista två terminer och det hade varit helt okej om det hade känts relevant. Men om jag har VG på första omvårdnaden och när 76% blir underkända efter fyra terminers studier och vid sista tentatillfället underkänns 91%!

Har då verkligen alla studenter efter två år plötsligt blivit dumma i huvudet eller skulle det kunna vara så att det är något fel på kursen?

De som går terminen efter oss har fyra chanser innan de blir spärrade, vissa ämnen har fem tillfällen, vi blev spärrade efter tre. Några studenter fick komma till examinatorn och bli muntligt godkända medans vissa av oss aldrig fick den chansen. Ett fel som jag gärna lyfter är på en fråga om vad som kan hända med en patient vid isolering, jag skrev att de kunde bli arga. Det var fel, rätt svar är att de kan uppleva ilska. Tillåt mig skratta men hur ser du skillnad på någon som är arg eller upplever ilska, vilka olika bemötandestrategier använder vi oss av vid dessa två vitt skilda tillstånd.

untitledSå ett halvårs avstängning från fortsatta studier, hur ska jag klara mig? 

Jo tack bara bra, jag blev erbjuden 100% på en hjärtmedicin avdelning men tackade nej för jag fick även ett erbjudande om 100% på IVA och full lön vid specialistutbildningen senare. Det positiva i det hela är att jag som undersköterska på IVA nu får allt det som skolan har skalat bort som irrelevant, så jag kan jämföra hur dockorna simulerar cyanotiskt utseende, blek och svettig hud när jag kommer tillbaka. Jag tror på allvar att utbildningen behöver en rejäl översyn och tydligare riktlinjer för att spegla verkligheten, vi kan inte bli spärrade på grund av att en examinator inte kan förstå synonymer och bara tillåter vissa att sitta i knät och bli muntligt godkända eller att vi missar ett kommatecken när vi refererar enligt APA. Utbildningen glider mer och mer bort från verkligheten.

/Mikael Öström

“Nu kan det inte bli sämre”

av

Jag är stolt, legitimerad psykiatrisjuksköterska. Jag kan inte tänka mig något roligare jobb! Men kan det ”ligga oss i fatet”? Har vi alldeles för länge bitit i hop och stått ut?

Trots oregelbundna scheman dygnets alla timmar, ständiga besparingsförslag där vi uppmuntras ”springa fortare och jobba smartare”.

För varje förändring har vi sagt; ”nu kan det inte bli sämre”, men jo, det har det blivit.

När jag började löneförhandla för Vårdförbundets medlemmar för drygt tio år sedan, var en av de första insikter jag fick att vi var långt från jämställda när det gällde löner. Kvinnodominerade yrken som barnmorskor, röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker och sjuksköterskor värderades inte på samma sätt som motsvarande manliga akademiska yrken.

Motiveringen den gången var ”det är marknaden” – och ”ni är ju så många” – ”det blir för dyrt”.

Vårdförbundet har hela tiden varnat för att det riskerar bli brist på våra professioner – och att ingen kommer utbilda sig vidare till specialist om det inte lönar sig.

Nu har vi fått rätt i alla våra värsta farhågor.

Sjuktalen rasar i höjden, avdelningar stänger för att det är brist på våra yrkesgrupper, och antalet specialister sjunker i takt med att vi äldre når pensionärsåldern.

Kronika_sommar_2012_540_570

Med det här scenariot skulle man kanske kunna tänka sig att vi i alla fall har en god löneutveckling – för nu är det ju verkligen ”vår” marknad. Men nej, när man blivit tvungen höja ingångslönerna för att studenterna ska tacka ja till anställning låter man de redan anställda stå tillbaka.

Många av våra medlemmar med god utbildning och lång erfarenhet, är mentorer för nyutbildade med samma – eller till och med en högre lön. Det enda sättet att få en reell löneökning är att söka sig nya tjänster hos en annan arbetsgivare.

När erfarenhet och kunskap inte värderas, blir ända sättet att få en reell löneökning att byta arbetsgivare. Det är i sig inte fel, men när omsättningen på personal blir så stor som den är i dag, blir det en orimligt stort arbetsbörda på dem som stannar kvar på arbetsplatsen – och hela tiden får lära upp ny personal.

Vid brist på personal förväntas du dessutom vara ”solidarisk” och arbeta extra både dag och natt. Lägg till det en dålig löneutveckling jämfört med kollegor med mindre kunskap och erfarenhet – och du har en bild av dagens sjukvårdskris.

Ja, vi är många – och det är inget argument för att inte få en rimlig arbetsmiljö och lön.

Tvärt om!

Anne Karin Höglund

Ordförande Avdelning Västra Götaland

Varför är det så svårt att hitta sommarvikarier?

av

Det är en stor fråga de flesta brottas med inför semestrarna och den är inte på något sätt unik för vården men däremot slår den hårdare mot samhället än om vi tappar farten inom byggnadssektorn i två månader. Jag har arbetat i i snart 25 år inom olika branscher och inför sommaren har det alltid varit samma fråga, oavsett bransch, hur löser vi sommaren med alla semestrar?

I och med att det är ett fenomen som uppstår i alla branscher så borde fokus ligga på hur vi ska vrida på kuben tillsammans. Varför har vi aldrig personal till att täcka våra semestrar? Finns det någon universallösning? Nej, det kommer alltid bli lite mindre erfarenhet, lägre arbetstakt och kanske till och med lite fel och brister under semester perioderna.

Eftersom vården är en av våra viktigaste samhällsfunktioner är det viktigt att den fungerar året om. Jag som student har i alla fall några svar på varför jag inte arbetar inom vården samt några frågor till vården. Jag kan börja med varför jag väljer bort vården inför mitt sommarjobb.

Det viktigaste för mig som student är att få en bra lön, jag har två barn och bor i en villa. De pengar som bli över lägger jag på hög för att använda under terminen, så lönen är det absolut viktigaste. Vården kan inte få mig som sommarvikarie för att lönen är för låg. Det blir skillnad när jag är färdig utbildad och kan jobba året om men nu har jag bara tre månader på mig att dra in så mycket jag kan för att hushålla med i nio månader. Den andra biten är arbetsmiljön. Jag har tidigare arbetat som sommarvikarie inom vården och vet hur stressigt det blir för alla, den ordinarie personal som ska axla allt ansvar, de ”nya” som är stressade för att de inte vet alla rutiner, patienterna som känner av att personalen är stressad och alla saker som tar slut och påfyllningen av material halkar efter. Det blir att släcka bränder, varje sommar.

Sen kommer lite frågor till vården från mig som student. Eftersom det blir likadant varje år så borde det finnas ett effektivare flödesschema där vårdköer, operationer och andra behandlingar läggs från september till maj. Vård som inte kan anstå, trauma, kroniska sjukdomar o.s.v. kommer alltid att finnas, men det vi kan planlägga bör alltid ligga utanför semesterperioderna till 100%. När juni kommer ska alla operationer vara klara och vårdköerna skall vara på noll. Detta borde medföra att vi har mer ordinarie personal tillgänglig för att täcka upp på t.ex. akuten.

Varför fångar inte vården upp studenter tidigare? Sjukhuset har som policy att vänta tills studenten har gjort fyra terminer. Fånga upp studenterna på sin första praktik och bind dem tidigare till stället. Fråga vad de vill, vad de har för målsättning, var genuint intresserade i er framtida kollega. Hade någon frågat mig så hade de fått det här svaret:

 

  • Jag skulle vilja arbeta på er medicinska avdelning mitt första halvår och sedan byta till en kirurgisk avdelning nästa halvår. Det vore även önskvärt om jag fick arbeta 50% sedan, och de andra 50% vidare utbildar jag mig till specialistsjuksköterska. En rimlig lön med tanke på mina erfarenheter och betald vidare utbildning. När jag arbetat ytterligare några år som specialistsjuksköterska skulle jag vilja forska och fortfarande vara knuten till sjukhuset och min högskola.

Hade vården varit lite smartare hade den sugit upp mig under VFU termin två och bett mig jobba lite extra under studietiden på lov och helger. Då kanske jag till och med hade tjänat in tillräckligt för att även kunna arbeta som sommarvikarie. Och de hade fått en kandidat som brinner för ämnet och vill forska.

Så, där är mitt svar på varför jag inte arbetar inom vården i sommar. Det finns folk som vill arbeta och förmodligen kan göra ett bra omvårdnadsarbete men vården vet inte hur de ska gå tillväga för att knyta dem till sig. Bli en intresserad arbetsgivare, se potentialen i individen, planera och gör ett bättre flödesschema. Finns det ett bra arbetssätt och arbetsmiljö så uppstår inte problemen, då trivs personer och blir lojala och uträttar mer än vad arbetsgivaren betalar för. Samt att det ser vikarier och känner värmen på avdelningen, vilket i sin tur leder till att de också vill stanna och bli en del av atmosfären.

Trevlig sommar

untitled

Mikael Öström

”42-årig livlig dalmas, lyckligt gift tvåbarnspappa på västkusten, blivande sjuksköterska och extraknäckande hamnarbetare”