Mediers granskning av ett av Sveriges största fackförbund har lett till att sociala medier svämmat över av tyckanden. Många arga, besvikna och svikna medlemmar har gett uttryck för sin ilska. I kölvattnet till detta förekommer många generaliseringar som ”det är fel på alla fackförbund”, ”alla i ledningsposition har garanterat ”smutsigt” mjöl i påsen” och ”alla fackförbund skor sig på andras bekostnad”. ”Varför ska vi ens ha fackförbunden”, ”det är en förlegad samhällsstruktur som borde skrotas. Bättre att alla förhandlar för sig själva”.

OM alla fackförbund skrotas, vad händer då?

Hela vår värld bygger på avtal, stora som små. Till exempel när sonen bestämmer med kompisen att de ska ses vid kiosken kl 17 så har de ingått ett avtal. De har lagt fram ett önskemål som båda håller med om, de har satt ramarna för avtalet, de har en tillit till varandra att den andre lever upp till det de har bestämt och de agerar utifrån avtalet. Det vill säga båda beger sig till kiosken kl 17. De är nu båda avtalsbärare. Om båda håller sin del av avtalet, det vill säga dyker upp vid kiosken kl 17 så finns det inget som hindrar att de båda kommer ingå flera avtal med varandra.

På samma sätt är det på arbetsmarknaden. Det finns två eller flera avtalsbärare som ingår avtal med varandra där det finns tillit att båda parter kommer efterleva avtalet. OM alla fackförbund skrotas då faller den ena avtalsbäraren vilket betyder att avtalet faller. Det betyder helt krasst att ALLA avtal i Sverige som inte är lagstiftning skulle falla, inte längre gälla. Det betyder för Vårdförbundets del att alla centrala avtal skrivna mellan Sveriges Kommuner och Landsting och Vårdförbundet faller. Det vill säga bl.a löneavtal och allmänna bestämmelser Allmänna bestämmelser, kollektivavtal för kommun, landsting och region, i lydelse 2014-10-01 (gäller från 2014-10-01)som tillsammans reglerar exempelvis vår lönesättning och ersättningar för övertid, mertid och obekväm arbetstid skulle sluta existera. Det betyder också att alla lokala avtal ingångna med Vårdförbundet och alla andra fackförbund på enhetsnivå skulle sluta gälla, exempelvis arbetstidsmodeller, flextidsavtal och samverkansavtal.

Och? Alla kan väl förhandla för sig själva, kanske någon säger.

Absolut! Det går bra….så vida arbetsgivaren VILL förhandla enskilt med varenda anställd. Förmodligen skulle arbetsgivaren lägga fram ett färdigt kontrakt där allt är bestämt…eller inget är bestämt. Take it or leave it!

Alla avtal slutna av fackliga förtroendevalda före oss har man kämpat sig till. Det är ju inte så att arbetsgivaren har ett smörgåsbord av läckra avtal som läggs fram framför oss som vi bara får välja ur. Lite övertids- och mertidsersättning till förrätt kanske, lite semesterdagar plus semesterersättning till huvudrätt, för att avsluta med ett saftigt pensionsavtal. Till kaffet tar vi uppsägningstider.

Skämt åsido.

Det är ju bara för att vi går samman och är många som vi kan få arbetsgivaren till förhandlingsbordet.

Vi har lagstiftning i Sverige som säger att det är så här vi ska ha det i Sverige. Arbetsmarknadens parter, arbetsgivaren och arbetstagaren, sluter sina egna avtal via arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer. OM majoriteten av Vårdförbundets medlemmar skulle välja att lämna Vårdförbundet då skulle inte SKL eller lokala arbetsgivare svara när vi kallar. Vi skulle bli för få att bry sig om och arbetsmarknaden skulle helt ligga i arbetsgivarens händer.

Vi måste istället vässa våra argument, bli ännu fler och ännu större så vår röst ekar i samhällsdebatten, i våra kommuner och på våra förvaltningar, så vi blir omöjliga att ignorera.

Med en arbetsmiljö som stadigt försämras och med konstanta besparingar som saboterar vårdmiljön:

Detta inte tiden att gå ur sitt fackförbund, det är tiden att gå med!

Lene Lorentzen