Västbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västbloggen

Västbloggen

Är det värt det?

28 november, 2016 by Robin Åberg

Det började 1996, jag blev erbjuden en tjänst på 96,3 % på natten.

Jag protesterade först eftersom jag var ensamstående mamma, men dåvarande chef föreslog att jag kan ju alltid kunde ta tjänstledigt två nätter i månaden om jag inte orkade.

2012 augusti ramlade jag ihop på Coop i Kungsbacka och jag höll nästan på att stryka med. Två ambulanser räddade mitt liv på väg till Sahlgrenska universitetssjukhuset. Ganska snabbt konstaterades det att jag hade en hjärnhinnetumör i frontalloben.

Det som hände fick mig att fundera:

Varför fick jag denna tumör? Man vet inte med säkerhet.

Kan den vara orsakad av hormonell obalans? 

Kan den kan vara orsakad av nattarbetet?

Hormonet melatonin följer dagsljuset och skickas ut i kroppen på kvällen. Melatonin gör inte bara att vi sover gott, utan skyddar även mot cancer. Nattarbetare som sover under dygnets ljusa timmar har alltså mindre melatonin i kroppen när de sover och det leder till den ökad cancerrisk.

Andra negativa effekter av sömnbrist är generellt försämrat immunförsvar, samtidigt som det höjer aktiviteten av proinflammatoriska cytokiner.

De långsiktiga hälsoeffekterna av för lite och/eller störd sömn inkluderar diabetes, hjärt–kärlsjukdom, cancer, depression, utmattningssyndrom och fetma.

Jag uppmanades av förtroendevald på Vårdförbundet att skriva en arbetsskada, vilket jag gjorde. Sannolikheten är stor att alla dessa år av tufft nattarbete har satt sina spår. Ibland jobbade jag tre nätter i sträck, var ledig en natt och sen jobbade tre nätter igen…

Helt sjukligt trött blir man…

Efter lång sjukskrivning med utförsäkring, då jag tvingades leva på mindre än halva min nettolön, så började jag jobba igen. Jobbar åter heltid natt sedan maj 2015. Mitt arbetsliv innebär nu att jag inte har möjlighet eller ork att ha något socialt liv. Orkar helt enkelt inte och när jag är ledig måste jag bara vila, vila, vila. Jag har sviter kvar efter min operation av hjärnhinnetumören i form av liqvor-läckage och hjärntrötthet.

Så jag lever farligt.

Min förhoppning är att det nu kommer ett beslut om en mer hälsosam arbetstid på natten med ökad tid för återhämtning. Jag vill slippa jobba mig in i en för tidig död eller bli allvarligt sjuk igen. Tänk att istället för denna ständiga oron för hälsan kunde få en rimlig återhämtning och ett hållbart arbetsliv, för mig hade det givit även mitt privata liv tillbaka. Jag väntar med spänning på 30 november!

kristina-gellinskog-nattblogg

Kramar

Kristina Gellingskog

Leg. Psykiatrisjuksköterska / Förtroendevald Vårdförbundet

SDN Askim Frölunda Högsbo

 

Filed Under: Arbetstid, Sjuksköterska, Villkor

Nattsjuksköterskan loggar in

23 november, 2016 by Robin Åberg

Läs sjuksköterskan Susanne Clemborns fantastiska dokumentation av en arbetsnatt i Karlsborgs kommun!

//Robin

Susannes nattbok, bild 1:

bild-1Sjuksköterska på natten i Karlsborgs kommun; Susanne Clemborn loggar in söndagen 20 nov 2016.

Först blir det en rapport från kvällssjuksköterskan. Ikväll är det fina Josefine som har jobbat. Då vet man att alla har blivit väl omhändertagna!

 

 

 

Susannes nattbok, bild 2:

bild-2Efter rapport och lite läsande i datorn blir det en liten fika med nattpatrullen.

Två undersköterskor i en bil som “gör” Karlsborg under nattens gång. Tyvärr ville de inte vara med på bild…

 

 

 

 

 Susannes nattbok, bild 3:

bild-3 Nu ut i natten!

En pump till ett TPN krånglar långt ute i tassemarkerna.

TPN = total parenteral nutrition. Dropp med alla näringsämnen man måste ha, för de som inte kan äta något. Är oftast kopplat till en CVK, port a cath eller picc line. Det är katetrar som läggs in i en central ven, oftast övre hålvenen. TPN ska gå in på 12 tim, så oftast sätts de på kvällen, går in medan vårdtagaren sover och tas bort på morgonen.

Mmmm, vilken bil ska jag välja? Fördelen med att vara ensam(?)- man kan välja o vraka!

Susannes nattbok, bild 4:

bild-4Lite fakta:

  • Karlsborgs kommun är ca 797 kvadratkilometer stort, varav 391 är vatten! (Nej, inga båtar på jobbet…).
  • 6844 invånare.
  • Antalet vårdtagare under jourtid: strax över 200 st.
  • Är uppdelade på: ett äldreboende, hemsjukvård, LSS, psyk.

 

 

Susannes nattbok, bild 5:

bild-5 Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser med sin frånvaro än så länge, på fur o gran… som tur är.

Här ute i skogarna på de slingrande vägarna räcker det med de eventuellt vilda djuren som lurar i buskarna!

 

 

 

 

 

Susannes nattbok, bild 6:

bild-6Nu är vi tillbaka på Haganäset äldreboendet, som är min utgångspunkt. Nu går vi runt en sväng och ser hur det är på “huset”.

Långa korridorer är det! Många steg under en natt blir det! En stegräknare kanske vore nåt?

 

 

 

 

 

Susannes nattbok, bild 7:

bild-7

 

Haganäset består av:

Korttid/rehab, Demensenheten och Särskilt boende.

 

 

 

 

 

 

Susannes nattbok, bild 8:

bild-8Nu ut en sväng igen! En man har ramlat och slagit upp ett jack vid ena ögonbrynet. Lite tejpning, tillsyn och omtanke! Bland hyreshusen och trappuppgångarna kan det lura vilddjur av en annan sort i buskarna!

 

 

 

 

 

 

Susannes nattbok, bild 9:

bild-9Nu är natten snart morgon o nu ska TPN:t plockas bort.

Ut igen på de slingriga vägarna o fortfarande är det becksvart ute!

 

 

 

 

 

 

Susannes nattbok, bild 10:

bild-10Så var det färdigt och vi styr kosan tillbaka. Väl ute på 49:an är det lätt att trampa ner gasen, men aj aj, ta det lugnt nu!

Vi har fortfarande lite kvar av natten.

 

 

 

 

 

 

 

Susannes nattbok, bild 11:

bild-11Måndag morgon 21nov 2016, klockan är 7 och mina kollegor väntar på att jag ska rapportera! Alltid lika härligt med måndag morgon.

Alla är lika trötta, utom jag! Som får gå hem o sova!! Underbart!

 

 

Susannes nattbok, bild 12:

bild-12Ja, jag vill verkligen avsluta Magna Cura!!

Tror du mig inte?

Watch me!

 

 

 

 

Susanne Clemborn
Leg Sjuksköterska
Karlsborgs kommun

Filed Under: Arbetstid, kommunen, Sjuksköterska, Villkor

Grattis till alla röntgensjuksköterskor från Västbloggen!

8 november, 2016 by Robin Åberg

Grattis till er som behärskar ett så stort kunskapsområde!

Ni som som har kunskaper om omvårdnad, om medicin, om bild- och funktionsmedicin och strålningsfysik.

Ni som visar att det inte är en motsättning att arbeta samtidigt med människor och högteknologisk medicinteknisk utrustning.

Ni som är med och utvecklar en personcentrerad vård sida vid sida med bildgenererade tekniker för att ge underlag för diagnos och behandling.

Grattis till er och till oss alla att ni finns, för vi och vården behöver er kunskap!

Se Vårdförbundets spännande playlist på Youtube, intressant om arbetet för en reglerad specialistutbildning för röntgensjuksköterskor på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Barbro Cagner, röntgensjuksköterska och biträdande verksamhetschef vid Radiologi Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, berättar hur långt man har kommit.

Med radiografiska hälsningar!

//Robin

Filed Under: Röntgensjuksköterska

Slut på rean

1 september, 2016 by Robin Åberg

Gör som Can, demonstrera på Söndag!

//Robin

Nu är det dags att bryta den tysthetskultur som råder inom våra vårdinrättningar i Sverige. Den 4:e september går vi på flera orter runt om i landet ut och demonstrerar för att visa att vi faktiskt inte behöver ha det så här. En annan vård är möjlig. En vård där ingen ska behöva dö ensam, en vård där ingen ska behöva ligga på en hård brits i timmar i någon korridor. En vård med en arbetsmiljö där vårdpersonal inte jagas av minnen då man känt sig otillräcklig eller där man helt enkelt sätter sig och gråter efter sitt arbetspass.

Sedan våren 2015 har jag och mina kollegor arbetat för en drägligare arbetsmiljö på MAVA på Sahlgrenska, dock utan större och synliga förbättringar. Hösten 2015 slutade 16 sjuksköterskor efter att vi gemensamt påtalat att lönenivåerna var under all kritik. Lönen i kombination med en dålig arbetsmiljö gjorde att många valde att sluta. Det ledde i sin tur till att 10 nya sjuksköterskor som skulle skolas in under hösten. Denna onda cirkel fortsätter fortfarande med stora uppsägningar samt många nya att introducera. Efter hösten 2015 blev vi lovade att vi aldrig mer skulle behöva skola in en så stor mängd nya sjuksköterskor men bara nu till sommaren kom ytterligare tio sjuksköterskor. Samtidigt kommer nu avgångsbeskeden från erfarna och duktiga sjuksköterskor inför hösten, den onda cirkeln fortsätter att urholka kompetens och äventyrar patientsäkerheten.

Vår avdelning liksom många andra på Sahlgrenska har god potential att förbättras för att kunna erbjuda en hållbar arbetsmiljö och en säker vård för våra patienter. Grunden finns där, om än till stor del nedmonterad. Därför kommer jag och mina kollegor att medverka i manifestationen den 4:e september. Vi hoppas vi blir många, många som står upp för en hållbar arbetsmiljö för alla professioner i vården, tid för återhämtning vid natt- och skiftarbete. Färre patienter per sjuksköterska inom akutsjukvården har man genom vetenskapliga studier bevisat ger färre vårdskador och en ökad överlevnad. Den 4:e september kommer vi att kräva att man öppnar upp stängda vårdplatser, med rätt bemanning. Ingen ska dö på grund av platsbrist.Vi kommer att kräva adekvat löneutveckling, en god arbetsmiljö, patientsäkerhet samt lika vård för alla.  slut på rean

Ta med kollegor, vänner och familj och kom med oss i kampen för en bättre sjukvård. Det är Slut på rean – En annan vård är möjlig!

 

Can Deniz Altintasli

Filed Under: Okategoriserade, Villkor Tagged With: gästbloggare

Varför är det så svårt att hitta sommarvikarier?

22 juli, 2016 by Robin Åberg

Det är en stor fråga de flesta brottas med inför semestrarna och den är inte på något sätt unik för vården men däremot slår den hårdare mot samhället än om vi tappar farten inom byggnadssektorn i två månader. Jag har arbetat i i snart 25 år inom olika branscher och inför sommaren har det alltid varit samma fråga, oavsett bransch, hur löser vi sommaren med alla semestrar?

I och med att det är ett fenomen som uppstår i alla branscher så borde fokus ligga på hur vi ska vrida på kuben tillsammans. Varför har vi aldrig personal till att täcka våra semestrar? Finns det någon universallösning? Nej, det kommer alltid bli lite mindre erfarenhet, lägre arbetstakt och kanske till och med lite fel och brister under semester perioderna.

Eftersom vården är en av våra viktigaste samhällsfunktioner är det viktigt att den fungerar året om. Jag som student har i alla fall några svar på varför jag inte arbetar inom vården samt några frågor till vården. Jag kan börja med varför jag väljer bort vården inför mitt sommarjobb.

Det viktigaste för mig som student är att få en bra lön, jag har två barn och bor i en villa. De pengar som bli över lägger jag på hög för att använda under terminen, så lönen är det absolut viktigaste. Vården kan inte få mig som sommarvikarie för att lönen är för låg. Det blir skillnad när jag är färdig utbildad och kan jobba året om men nu har jag bara tre månader på mig att dra in så mycket jag kan för att hushålla med i nio månader. Den andra biten är arbetsmiljön. Jag har tidigare arbetat som sommarvikarie inom vården och vet hur stressigt det blir för alla, den ordinarie personal som ska axla allt ansvar, de ”nya” som är stressade för att de inte vet alla rutiner, patienterna som känner av att personalen är stressad och alla saker som tar slut och påfyllningen av material halkar efter. Det blir att släcka bränder, varje sommar.

Sen kommer lite frågor till vården från mig som student. Eftersom det blir likadant varje år så borde det finnas ett effektivare flödesschema där vårdköer, operationer och andra behandlingar läggs från september till maj. Vård som inte kan anstå, trauma, kroniska sjukdomar o.s.v. kommer alltid att finnas, men det vi kan planlägga bör alltid ligga utanför semesterperioderna till 100%. När juni kommer ska alla operationer vara klara och vårdköerna skall vara på noll. Detta borde medföra att vi har mer ordinarie personal tillgänglig för att täcka upp på t.ex. akuten.

Varför fångar inte vården upp studenter tidigare? Sjukhuset har som policy att vänta tills studenten har gjort fyra terminer. Fånga upp studenterna på sin första praktik och bind dem tidigare till stället. Fråga vad de vill, vad de har för målsättning, var genuint intresserade i er framtida kollega. Hade någon frågat mig så hade de fått det här svaret:

 

  • Jag skulle vilja arbeta på er medicinska avdelning mitt första halvår och sedan byta till en kirurgisk avdelning nästa halvår. Det vore även önskvärt om jag fick arbeta 50% sedan, och de andra 50% vidare utbildar jag mig till specialistsjuksköterska. En rimlig lön med tanke på mina erfarenheter och betald vidare utbildning. När jag arbetat ytterligare några år som specialistsjuksköterska skulle jag vilja forska och fortfarande vara knuten till sjukhuset och min högskola.

Hade vården varit lite smartare hade den sugit upp mig under VFU termin två och bett mig jobba lite extra under studietiden på lov och helger. Då kanske jag till och med hade tjänat in tillräckligt för att även kunna arbeta som sommarvikarie. Och de hade fått en kandidat som brinner för ämnet och vill forska.

Så, där är mitt svar på varför jag inte arbetar inom vården i sommar. Det finns folk som vill arbeta och förmodligen kan göra ett bra omvårdnadsarbete men vården vet inte hur de ska gå tillväga för att knyta dem till sig. Bli en intresserad arbetsgivare, se potentialen i individen, planera och gör ett bättre flödesschema. Finns det ett bra arbetssätt och arbetsmiljö så uppstår inte problemen, då trivs personer och blir lojala och uträttar mer än vad arbetsgivaren betalar för. Samt att det ser vikarier och känner värmen på avdelningen, vilket i sin tur leder till att de också vill stanna och bli en del av atmosfären.

Trevlig sommar

untitled

Mikael Öström

”42-årig livlig dalmas, lyckligt gift tvåbarnspappa på västkusten, blivande sjuksköterska och extraknäckande hamnarbetare”

 

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Lön, Student, Villkor

Västbloggens epistel nr 112

18 juli, 2016 by Robin Åberg

SU tronar stort och högt, anor och status har kåken

Kungälv, NU och Säs och Skas traskar efter tätt i spåren

Samma sak i år igen

stänger vårdplatser och sen

Får de sjuka vänta men:

– Det finns ju plats i korridoren!

 

Skalar minst 25%, personalen ska visst ha semester

– Fattar inte vad som hänt, sjukhuset fick sommargäster?

Såna som har rätt till vård

Denna sommar slår rekord!

– Lägg dom på vår innergård

som saknar krafter för protester

 

Hinner inte göra rätt, hinner inte registrera

Avvikelser på sånt som hänt, sjuksköterskan ska göra mera

Säger hen att hen är trött

Arbetsgivaren blir stött

– Vi tar det sen, om någon dött

i höst kan IVO inspektera

 

Jobba massa övertid, dålig lön och semestern får du bryta

Ansvar över människoliv.  Är det någon som vill byta?

Sökes: Duktig masochist

– Undrar varför det är brist?

På sjuksköterskor, det är trist

Var finns någon som kan ryta?

 

Villkor är en nyckel för att vi ska klara generera

God och säker vård ska vara möjlig att prestera

Vården blir ett jäkla skämt….

Vad tänker de som har bestämt?

– Man kan inte lyckas jämt?

Vem ska våga protestera?!?!

 

 

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Lön, Politik, Säker vård, Villkor

Är inte tre år tillräckligt?

31 maj, 2016 by Robin Åberg

Här reflekterar Mikael Öström, sjuksköterskestudent över sina studier och löneläget. Vårdförbundet Västra Götaland frågar sig är vården redo att ta emot våra nybakade studenters kompetens och kunskaper?

/Robin

 

Jag är 42 år och har arbetat som undersköterska tidigare men har snart avverkat tre terminer på sjuksköterskeprogrammet. Jag får en känsla av att vår utbildning inte räcker till eller “duger” på arbetsplatserna. Det är fler och fler som börjar snegla åt traineeprogram, Karolinska har redan ett två-årigt och vad jag har hört så är Borås på väg mot samma håll. Sahlgrenska hade krav på ett basår men det tror jag de backat på i dagsläget. Sen vet jag inte hur det ser ut i övriga Sverige.

Detta gör att funderingar väcks om vår utbildning. Ska jag läsa mina tre år och sedan gå ett traineeprogram på två år för att sedan läsa en minst ett-årig inriktning? Det är SEX års utbildning och eftersom jag läser i Borås så tänkte jag mig att hoppa på Masters utbildningen som är ytterligare ett år, så sju år innan jag har den bästa möjliga grund att stå på som sjuksköterska.

Men hur ser löneutvecklingen ut om vi ponerar på att vi har obligatoriska basår eller traineeprogram? Jag tror att löneutvecklingen avstannar och alla slussas in på en lägre nivå än idag med argumentet att det är en “utbildningstid” för att efter traineeprogrammet erbjudas 26.500:-.

Det är som att kompetenskraven höjs men ingen vill betala för kompetensen utan den ska sjuksköterskan själv stå för. Jag fick reda på idag att en snickare (utan högskola……) i Stockholm har en snittlön på 38.000:- och de bygger just nu nya Karolinska och just ja: de har varit ute i strejk på grund av dåliga avtal; så vem ska arbeta där med en minst tre-årig högskoleutbildning för 26.500:-?

Vi kan bygga för miljarders miljarder men vi vill inte ha någon som arbetar där?

Jag tänker utbilda mig så mycket jag kan och förmodligen göra sju år totalt innan jag känner mig färdig, och arbeta mina sista 15-20 år som sjuksköterska. Men var står vi egentligen med vår utbildning, är tre år tillräckligt? Vad gör vi för att också få en snittlön som motsvara kompetensen (tittar jag runt bland snickare, industriarbetare och hamnarbetare så saknas högskola men snittlönerna är mer än 10.000:- högre än våra).

Något måste göras på riktigt, vi måste se oss själva i spegeln, är det slut på rean på riktigt?

De största felen som föreligger är framförallt arbetsbelastningen och arbetsmiljön sen kommer lönen. Säg till en hamnarbetare att han ska lasta av en båt ensam och minska sin lön med 15.000:- i månaden och när han kommit hem, ring in han igen för hans kollega dök aldrig upp. Alla måste höra hur dumt det låter men ändå låter vi det fortgå inom vården, varför?

untitled

Mikael Öström

Sjuksköterskestudent

 

Filed Under: Lön, Politik, Sjuksköterska, Student, Villkor

Till farmor den åttonde mars

7 mars, 2016 by Robin Åberg

Ibland blir jag frustrerad över hur ojämnställt det trots allt är i vårt land. Speciellt för oss som arbetar inom kvinnodominerade yrken. Men så idag, dagen innan den åttonde, blev jag påmind om vår historik och kom att tänka på min farmor. image1

Min farmor hette Elsa och föddes vid förra sekelskiftet 1900 och var alltså årsbarn med Karin Boye. Hon föddes in i en medelklass familj med en bror som skulle läsa till läkare. Elsa som var en mycket intelligent kvinna fick slita hårt med att hjälpa sin bror som hade svårt att klara studierna. Men varför läste inte hon till läkare själv då? Jo det var nämligen så att på 1920-talet var inte det okej för kvinnor att läsa till läkare.

För farmor återstod att gifta sig.

Men farmor hade inte det minsta lust att gifta sig för hon var lesbisk. Någonting som på den tiden var både sjukdomsstämplat och brottsligt. Så det var inga lätta odds för människor som inte var heteronormativa och framförallt inte för kvinnor.

Som många andra kvinnor under tidigt 1900 tal utbildade hon sig därför till sjuksköterska. På så vis slapp hon att gifta sig och fick ett yrke som var ett kall och legitimt. Efter avslutad utbildning arbetade hon som sjuksköterska och lärare via Röda korset i Stockholm i många år, utan lön, men med fickpengar och inackordering. Under krigsåren startade farmor ett barnhem för svårt sjuka barn i Stockholm. Här arbetade hon fram till sin pension som husföreståndarinna, fortfarande med inackordering och dålig lön.

När jag var liten älskade jag att höra alla berättelser från hennes tid som barnsjuksköterska och barnmorska. Det var spännande berättelser om resor som hon gjorde med Röda korset till Afrika. Hon var också med och arbetade på Folke Bernadottes vita bussar vid krigets slut.

Så idag tänker jag särskilt på henne och alla andra fantastiska sjuksköterskor som kommit före oss. För henne var det alltid självklart att kämpa för våra rättigheter och att vi skulle lyfta varandra framåt.

Trots att hon hade så dåliga odds gav hon aldrig upp utan fortsatte alltid att kämpa för människor som behövde hjälp och på det hon trodde på. Det är henne och många andra kvinnor vi har att tacka för alla framsteg vad gäller kvinnors rättigheter i Sverige.

Det är också tack vare henne som jag utbildade mig till Silvia sjuksköterska.

Från farmor har jag även ärvt min obändiga tro på att vi måste fortsätta vår kamp för jämställda villkor och lön för människor som arbetar i kvinnodominerade yrken.

Tack farmor Elsa och grattis på åttonde mars!

//Angelica Neville

Filed Under: Jämställdhet, Lön, Politik, Sjuksköterska, Villkor Tagged With: #8mars, #internationellakvinnodagen, #lönheladagen, #sjuksköterska, #vardforbundet

Är Maccharinigate ändstationen för drömmen om ”Superspecialisten”?

16 februari, 2016 by Robin Åberg

I kölvattnet av skandalen som skakar Karolinska Institutet efter den skräckinjagande Macchiarini-affären:

Står vi nu vid vägs ände vad gäller det som många tycks ha sett som drömscenario för hälso- och sjukvården?

Drömmen om den omnipotente vetenskapsmannen som ensam ska rädda oss alla från ondo.

Jag syftar alltså på experten, han som kan och vet allt, hjälten med den kvantitativa medicinsktekniska vetenskapen: Superspecialisten.

Drömmen tycks delas av många, läkare, beslutsfattare och allmänhet. Symbolen för denna dröm verkar ha blivit Nobelpriset i Medicin.

Men vart leder oss denna dröm?

Den tycks ge oss en stärkt medicinskteknisk styrning av vården, ensidigt naturvetenskapligt perspektiv, utan mänskliga och humanistiska hänsyn. Allt högre grad av specialisering, revirtänkande och konkurrens. Den skapar en fragmenterad och avhumaniserad verksamhet som inte längre har någonting med vård att göra. Och den är SVINDYR!

Vård betyder i min värld människans rätt till hälsa, värdighet, medkänsla och respekt.

Det är inte längre vård när människan i egenskap av patient blivit ett medel för ”Superspecialisten” att hävda sin makt och status.

Att kirurg Maccharini lider av någon typ av personlighetsstörning verkar troligt men är egentligen inte så intressant.

Det som är intressant är den elitistiska och hierarkiska kultur där han tillåtits frodas därför att ingen vågar sätta ner foten. Utan tvärtom hejar på, uppmuntrar och beundrar.

Detta utgör grogrunden för Maccharinigate: ett skräckscenario där superspecialisten till och med tar sig rätt att döda sina patienter i vetenskapens namn.

 

Jag är rätt maktlös i detta,  en sketen liten sjuksköterska i förhållande till denna ”glamorösa” värld.

Även om jag kan hänvisa till forskning som visar på att teambaserad och personcentrerad vård kommer att vara bättre för patienten och betydligt billigare för skattebetalarna, bryr sig få om den kunskapen.

För när det gäller den svenska hälso-och sjukvården är det paradoxalt nog inte i första hand vetenskapen som styr, varken medicin eller omvårdnad, ekonomi, juridik eller etik.

Inte politiken heller.

För ”kulturen” i vården är så stark att den kväver allt sådant.

Kulturen handlar om makt, prestige och status hos ett fåtal ”experter” som understöds av alla dem som gärna skulle klättra dit via en förlegad hierarki.

Har du inget Nobelpris om halsen kan du hålla käften för ingen kommer ändå att lyssna hur rätt du än har.

Jag tror faktiskt inte att titel eller Nobelpris heller räcker till i dessa sammanhang om du vågar ifrågasätta den rådande kulturen. (En kultur som ingen någonsin forskat på!)

Göran Stiernstedt svensk läkare, direktör och docent har kommit med en mycket intressant utredning, Effektiv vård: SOU 2016:2, men var är den positiva responsen från alla kollegor och beslutsfattare?

Problemet med rapporten är kanske att den beskriver hur det ser ut på riktigt?

Bland annat att vi har massor av läkare i Sverige, men de flesta träffar inte patienterna särskilt ofta.

  • Vi skulle behöva förändra systemet så att vården bedrivs där patienterna befinner sig.
  • Vi skulle behöva arbeta tillsammans i vården i team; med och inte mot varandra.
  • Vi skulle behöva personcentrera vården.

Så dags att vakna!!!

Det skulle bli bättre för alla. Till och med för Superspecialisten.

Men framförallt för patienten.

Eller ska vi säga MÄNNISKAN?

 

//Robin

Läs mer:

Paolo Macchiarini – detta har hänt – Dagens Medicin

Filed Under: Etik, Politik, Säker vård Tagged With: #macchiarini

Personalens kompetens nyckeln till hög överlevnad vid ECMO-behandling.

22 oktober, 2015 by Robin Åberg

Detta påstående kan vi läsa på Vårdfokus den 5/10 och det baseras på överläkaren Björn Frenckners beskrivning av ECMO behandlingen vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.

(ECMO står för Extra-Corporeal Membran Oxygenering, vilket betyder syresättning utanför kroppen genom en konstgjord lunga. )

Jasså…..kanske vi säger som sjukvårdspersonal. För oss är det nämligen en självklarhet att det är personalens kompetens som leder till god vård med bra resultat. Det verkar det dock inte vara för resten av samhället, anställande arbetsgivare eller beslutande politiker. Så i ytterligare ett försök att slå fast denna sanning påstår jag följande:

 

…att patienten får rätt omvårdnad, rätt mediciner, i rätt tid med rätt information är beroende av sjuksköterskans kompetens.

…att patientens behandling baseras på rätt analyser och korrekta provsvar beror på den biomedicinska analytikerns kompetens.

…att den födande mamman känner sig trygg, får god omvårdnad och blir förlöst på ett säkert sätt är beroende av barnmorskans kompetens.

…att patienten får rätt omvårdnad under undersökningen och att röntgenbilderna blir av bästa möjliga kvalitet är beroende av röntgensjuksköterskans kompetens.

Som alla förstår kan denna lista göras en mil lång och inkludera alla vårdens olika yrkeskategorier med alla specialiteter och funktioner. Läkemedel, medicinsk teknik, lokaler, utrustning och materiel är endast komplement till personalens yrkesutövande.

Grundbulten i god och säker vård är kompetent personal.

Så till politiker som ”vädjar” till sjuksköterskor att komma tillbaka och till arbetsgivare som gör “allt” för att rekrytera och ändå envisas med att erbjuda 23 500kr som ingångslön vill jag påstå följande:

Ni tar inte situationen på allvar.

Ni är inte längre trovärdiga.

Ni vill inte längre patientens bästa.

 

Lene Lorentzen

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Jämställdhet, Politik, Säker vård, Villkor

Next Page »

Här bloggar avdelning Västra Götaland

Sök

Senaste inläggen

  • Lägesrapport från en annan del av verkligheten
  • Partsmodellen levererar under krisen
  • Vårdförbundets medlemmars livsviktiga insatser under coronapandemin måste belönas!
  • Skämskudde VGR!!
  • SKR borde skämmas!

Arkiv

Kategorier

  • #covid19
  • #facketgörskillnad
  • #HÖK19
  • #livsviktigayrken
  • #minyrkesdag
  • #partsmodellen
  • #sjuksköterskansår
  • #tackamedlön
  • #TCO
  • #vardpol
  • #vgrpol
  • Ambulans
  • Arbetsmiljö
  • Arbetstid
  • årsmöte
  • Barnmorska
  • bemanningssjuksköterska
  • Biomedicinsk analytiker
  • delegering
  • demokrati
  • Dokumentation
  • Etik
  • Fackpampar
  • Förtroendevald
  • HBTQ
  • Hemsjukvården
  • Internationella kvinnodagen
  • Jämställdhet
  • Kollektivavtalets dag
  • kommunen
  • Legitimation
  • Lön
  • mänskliga rättigheter
  • Okategoriserade
  • Politik
  • Pride
  • primär vård
  • Röntgensjuksköterska
  • Säker vård
  • semester
  • Sjuksköterska
  • Sjuksköterskedagen
  • Skolsköterskor
  • Student
  • undersköterska
  • valberedning
  • Vårdförbundet
  • Villkor
  • West Pride

Senaste kommentarer

  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Anne Karin Höglund om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!

För redaktörer

Logga in här

RSS Nyheter från webben

  • Krislägesavtal aktiverat i flera regioner
  • Anne Karins Julbrev - Påverka våra politiker!
  • Var med och stötta Musikhjälpen!
  • Tack Anki!
  • Inga fler Kristallnätter!

Facebook

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.