Västbloggen

Västbloggen

Västbloggen

Det saknas operationssjuksköterskor i Skövde

av

Skövde nyheter 18 april: Följande text är en artikel som publicerats i Skövdenyheter om att flytta operationer till mottagning istället för att utföra dem på operationssalar samtidigt som kompetensen inte behöver flytta med.

“Op-syrror” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Men vart är alla operationssköterskor? …det här funkar inte!!
-Jag tror dom är restnoterade!

Undersköterskor ska ta över uppgifter från operations- och anestesisjuksköterskor vid vissa operationer. Vårdförbundet är kritiskt och har anmält förändringen till Ivo.

– Man planerar för en sämre patientsäkerhet, säger Fredrik Sörman på Vårdförbundet.

För att kunna göra fler operationer planerar Skaraborgs sjukhus för att göra vissa enklare ingrepp på mottagning istället för i operationssal. Det är tänkt att starta i slutet av april på sjukhuset i Lidköping där operation av bland annat karpaltunnel ska göras på mottagningen.

Fackförbundet Vårdförbundet är kritiska till förändringen och menar att den ställer vidare frågor om vart svensk sjukvård är på väg.

– Man byter inte bara ut lokal, utan även kompetens hos de som utför operationen, säger Fredrik Sörman.

Idag medverkar två typer av specialistsjuksköterskor vid dessa operationer, operationssjuksköterska och anestesisjuksköterska. Anestesisjuksköterskan övervakar patientens mående under operationen, följer vitala funktioner som andning och hjärta och ger smärtlindring.

– Operationssjuksköterska och anestesisjuksköterska är fyraåriga högskoleutbildningar. Vi tillför kvalitet, kompetens och säkerhet vid ingrepp på patienten, säger Lene Lorentzen, även hon vid Vårdförbundet.

Tanken är att deras arbetsuppgifter vid operationerna på mottagningen istället ska göras av undersköterskor, som har fått gå bredvid tre dagar på operationsavdelningen. Det ska även medverka specialistsjuksköterskor vid de första operationstillfällena på mottagningen i Lidköping.

– Man gör inte detta för att förbättra för patienten utan för att frigöra personal för att göra andra operationer, säger Lene Lorentzen.

I riskanalysen som gjorts av förändringen pekas på ett flertal risker. MBL-förhandling med Vårdförbundet kring förändringen har två gånger slutat i oenighet. Vårdförbundet har även anmält det förändrade arbetssättet till Ivo (Inspektionen för vård och omsorg).

– Vi vet att patientsäkerheten försämras av att det är för få vårdplatser, för många utlokaliseringar, för lite personal, och så vidare. Men i den här situationen planeras det för sämre patientsäkerhet, säger Lene Lorentzen.

Fredrik Sörman understryker att detta inte uppfyller syftet med lagstiftningen på hälso – och sjukvårdsområdet.

– Man kan inte medvetet försämra för någon för att göra något för någon annan, säger han.

Att byta ut specialistsjuksköterskor mot undersköterskor på detta sätt tycker de inte är uppgiftsväxling utan kompetensväxling.

De uppfattar förändringen som att produktiviteten går före en god och säker vård. Fredrik Sörman liknar det vid industriell produktion med en viss andel kassation, något som inte är acceptabelt inom sjukvården.

– Du kan slänga ett metallstycke som blev dåligt. Blir du av med handen på grund av en infektion – den är jobbigare, säger han.

 

”Åsa..vi är lite som rockstjärnor…”

av

”Åsa..vi är lite som rockstjärnor…”

Vi satt på en facklig utbildningsdag, en av mina förtroendevalda skolsköterskekollegor och jag, och ”bikupade” om lunch kontra måltidsuppehåll och jag svävade ut i just den situationen vi har på jobbet som skolsköterskor…vi interagerar med ca 500 elever, deras föräldrar, deras pedagoger (ca 60) /specialpedagoger, rektorer, kuratorer och eventuella externa vårdgivare. Detta sammantaget gör det väldigt svårt att ta ut fika eller lunchrast överhuvudtaget. Om man vill äta lunch i lugn och ro på jobbet får man lämna campusområdet (men ändå berätta var man är och vara tillgänglig per telefon!).

Då skrattade min skolsköterskekollega och sa: ”-ja du Åsa, vi är lite som rockstjärnor…”

Min arbetsdag som skolsköterska börjar ofta innan min arbetstid (0800-1630) med ett sms eller ett telefonsamtal om avbokning eller mötesändringar för dagen. Trots att jag bor nära campusområdet och bara har fem minuters promenad till jobbet, hinner jag avhandla något ärende på vägen till jobbet. Det känns också väldigt angeläget att välkomna de där kontakterna från elever, föräldrar och pedagoger, eftersom relationsskapandet är ett viktigt verktyg i och del av det förebyggande elevhälsoarbetet. Väl inne på campusområdet träffar jag alltid på någon kollega eller elever som vill fråga något eller prata om något på vägen in i skolbyggnaden och i hissen upp till fjärde våningen får jag garanterat något elevärende från någon pedagog som delar hiss med mig.

Jag har en stor skola som arbetsplats och på vägen till skolsköterskeexpeditionen interagerar jag med i runda slängar ett tiotal individer om olika jobbfrågor. Förutom de där trevliga relationsskapande samtalen, hinner SYVEN och jag styra upp något gemensamt elevärende, en av rektorerna passar på att informera mig om processen i ett elevärende, en av våra fantastiska administratörer reder ut en lönefråga, en annan administratör har info och frågor angående en elev med skyddade personuppgifter, en av specialpedagogerna vill veta vilken tid det där mötet ska vara…och var ska vi sitta, längre in i korridoren möter jag en elev som undrar var kuratorn är och på dörren till en av rektorerna ser jag att hen är sjuk för dagen (vilket innebär att vi får hålla ett viktigt möte utan hen) etc

När kl är 08 har jag då nått min egen dörr, reflekterar över att kollegan inte verkar vara på plats. Det sitter en elev och väntar och hen får följa med in på rummet, hen berättar om sitt bekymmer samtidigt som jag hänger av mig ytterkläderna och startar upp datorn och loggar in alla system; PMO, GERDA, Hjärntorget, Lotus. Under elevbesöket knackar det på dörren då en av administratörerna meddelar mig att kollegan har sjukanmält sig vilket medför att jag behöver öppna hennes tidbok och kolla hur hon har planerat skolläkarmottagningen idag (då det är hennes mottagning idag). Elevbesöket är på väg att avslutas och jag bokar in en ny tid för uppföljning…öppnar skolplattformen för att kunna boka in en tid som stämmer överens med elevens schema. När eleven går kommer skolläkaren, hon får info om att kollegan är sjuk och vi lägger upp en strategi för att reda ut förmiddagen då det kommer elever parallellt till skolläkaren (vissa elever behöver provtagning) och till mig. Förmiddagen flyter på bra…när skolläkaren behöver assistans tjohar hon på mig och jag rör mig i, mellan och ur mitt eget arbetsrum. Trots att eleverna har fått sina tider hemskickade (föräldrarna har blivit informerade) för ett par veckor sedan, blivit påminda om sina tider i slutet av förra veckan…är det alltid endel som glömt…så under mottagningens gång får man ringa eller sms ungefär hälften för att de verkligen ska dyka upp. Under förmiddagen har jag då hunnit träffa 12 elever, efterarbetet med remisser, ombokningar, tidbokning, telefonsamtal till vårdnadshavare etc får läggas på vänt för under lunchen har jag ett inbokat lunchmöte (12-13) tillsammans med en projektledare från Rädda barnen för ett gemensamt projekt med en teateruppsättning ”Kärleken är fri?” som vi ska planera och schemalägga för 300 elever och klockan 13 har vi EHT-möte för ett av våra program då teamet träffas tillsammans (rektor, specialpedagog, kurator och skol-ssk), kl 14 är det dags för nästa EHT och kl 15 har jag bokat in elevbesök. När kl är 1530 hämtar jag kaffe, ringer ett par samtal, skriver jag ut och postar några remisser, bokar några återbesök till skolläkaren och svarar på några av de mail som trillat in under dagen. 1630 kommer en pedagog som vill bolla ett elevärende och när kl är 1730 åker vi gemensamt ner i hissen. Nu infinner det sig ett lugn i campusområdet och min arbetsdag är slut förutom ett par telefonsamtal som jag behöver ringa till föräldrar jag inte kunde få tag på under dagtid!

 

Åsa Sundin, skolsköterska

Vem vill vänta på provsvar?

av

Har nu lyssnat till ett antal valutfrågningar både i TV och på radio. 
Att satsa på sköterskor är ofta gångbart för politiker i en valdebatt, men jag blir aldrig klok på om det är undersköterskor, mentalskötare eller sjuksköterskor som de menar.

Men vården består av fler yrkeskategorier. Vårdförbundet representerar röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och sjuksköterskor.

I media basuneras ut att vårdkrisen beror på för få sjuksköterskor. Men det är bara en del av sanningen.

Oftast glömmer media och politiker bort att det är en brist på röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker.
Två mycket viktiga yrkesutövare som behöver finnas för att du ska få rätt diagnos och i slutändan rätt behandling.
Två yrkesgrupper som också är underbetalda, underbemannade och som idag saknar möjligheten att specialistutbilda sig.

Om dessa yrkesgrupper saknas så förlängs väntan på provsvaren, röntgenundersökningarna vilket medför försenade operationer och behandlingar, något som också är en del av sjukvårdsköerna.

Hur länge ska man tex efter mammografi behöva vänta på svar?

Ett sätt att attrahera och hålla kvar dessa grupper vore om arbetsgivaren kan visa en möjlig karriärväg inom yrket. Men för att det ska gå behöver staten sätta ner foten och bestämma vad som ska ingå i en utbildning för att bli specialist som biomedicinska analytiker eller röntgensjuksköterska. Det är det som menas med reglerad specialistutbildning.

Kom igen politiker, hur svårt kan de va?

Länkar till två klipp om hur det är att vara röntgensjuksköterska och biomedicinsk analytiker!

 

Vad ska jag rösta på?

av

Frågan fick jag i veckan av en person som besökte Pride festivalen och stannade till vid vårt tält.

”-Löven, Fridolin, Lööf, Sjöstedt, Åkesson, Kristersson, Busch Thor, Björklund säger att de ska satsa på vården.”

VÅRD SKOLA OMSORG och lite miljö, brott och straff och integration på ett hörn.
Vilket parti vågar inte säga att de kommer att satsa på VÅRD SKOLA och OMSORG?

Det är fullt fokus på partiledarna och valet till riksdag.

Jag berättade om mina tankar:
*Jag vill att det ska satsas på vård. Jag vill inte uppleva att det inte finns tillräckligt med vårdplatser.
*Jag vill inte att patienter ska dö i köer och korridorer för att de inte får vård.
*Jag vill att mina föräldrar ska träffa en kompetent sjuksköterska från kommunens hemsjukvård när de blir skröpliga.
*Jag vill att min arbetskamrat som väntar barn ska få en lugn förlossning och ha en stabil barnmorska vid sin sida hela förlossningen.
*Jag vill att mina Vårdförbunds medlemmar får en bra arbetsmiljö som gör att de trivs och kan utvecklas!

Vad kan nu Löven, Fridolin, Lööf, Sjöstedt, Åkesson, Kristersson, Busch Thor, Björklund göra åt det?

Riksdagen beslutar väldigt lite om sjukvård, däremot kan de besluta om möjligheten att utbilda specialister. I dag är det upp till varje landsting eller kommun att eventuellt erbjuda specialistutbildning.

Vården i Sverige bedrivs i huvudsak av kommun, landsting eller regioner. Det är inte en statlig angelägenhet.

Vad ska jag då rösta på? Frågan hänger kvar……

Det är kommun och landstingspolitiker som är huvudansvariga för sjukvården i Sverige!
Kommunvalet har de flesta koll på. Men jag undrar ibland om kommunpolitikerna har förstått att de ansvarar för sjukvård.
Landstingsvalet är tyvärr något av en doldis. Måste erkänna att även jag har slentrian röstat i landstingsvalet. Men en stor del av landstingets ansvar är att se till att du som medborgare får vård!

Mitt svar till mannen blev en hänvisning till Vårdförbundets valmanifest.
•Öka antalet sjuksköterskor med 45 000 till år 2030. Då har Sverige över 15 sjuksköterskor per 1 000 invånare, vilket skulle göra att Sverige hamnar i nivå med övriga Norden (idag ligger vi klart sämst till med 11,1 sjuksköterskor per 1 000 invånare).
•En barnmorska per födande kvinna i aktiv förlossning.
•Lagstadga (riksdagens uppgift) om reglerad specialistutbildning för röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker och barnmorskor.
•Lagstadga (riksdagens uppgift) om att specialistutbilda via utbildningsanställningar – alla vårdens arbetsgivare ska erbjuda Akademisk Specialisttjänstgöring (AST) och antalet utbildningsplatser ska öka.

De partier som tänker genomföra ovanstående i riksdag, landsting och kommun får mina respektive röster!

Det är genom att rösta vi kan påverka!

Att tälta

av

Hävert på sjukhussäng

Sonen kom i går hem från en resa i Bohuslän där han tillsammans med en kompis varit och tältat på öar utanför Hamburgsund. En dröm som sonen haft hela sommaren.

Samtidigt var jag på besök på MAVA (Medicinsk akutvårdsavdelning) på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås. På MAVA upplevde jag en annan typ av tältning.

På MAVA som har en personal som sliter för att göra allt till det bästa, så ligger det patienter i korridoren. En korridor där personal, andra patienter, sjuktransporter, matvagnar, anhöriga går förbi ska sjuka patienter vårdas. En korridor där lysrören i taket aldrig släcks.

Hur gör man då för att få någon form av avskildhet? Hur gör man för att på natten kunna sova utan att ljuset från taket ska störa nattsömnen. Jo, patienterna tältar.

På de flesta sjukhussängar finns en sk hävert. Det är den där metallstången som patienten kan använda sig av för att dra sig upp ur sängen. Den används nu som tältstomme! En sjukhusfilt över häverten blir ett tält.

Sonen ville uppleva lite friluftsliv och äventyr genom att sova i tält. Patienten som ligger i korridoren på MAVA vill få hjälp att må bättre.

I vissa sammanhang används ljus som tortyr, det är fångar som utsätts för ljus dygnet runt… Släck då ljuset i korridoren tänker du. Men det går inte. Personal måste ha ljus för att kunna arbeta.

  • Problemet är inte att släcka ljuset i korridoren, inte heller att lösa det med tältning.
  • Problemet är att det inte finns vårdplatser tillräckligt.
  • Problemet är att det inte finns sjuksköterskor tillräckligt.
  • Problemet är inte en sjuksköterskebrist.
  • Problemet är att det inte finns arbetsgivare som är tillräckligt attraktiva för att rekrytera så att tältningen i korridoren inte behöver finnas.

Och vårdplatsbristen är inte ett sommarfenomen, det har blivit ett kroniskt tillstånd.

Jultankar

av

Midvinternattens köld är hård,  

stjärnorna gnistra och glimma.  

Alla sova i enslig gård  

djupt under midnattstimma.  

Månen vandrar sin tysta ban,  

snön lyser vit på fur och gran,  

snön lyser vit på taken.  

Endast tomten är vaken

 

Nu lackar det åter mot jul och det är dags att damma av dikten om tomten….

Den flitiga, strävsamma som i tysthet jobbar under midnattstimma. Ser om de sovande och funderar på en gåta.

Diktens tomte kan lätt översättas till andra yrkesgrupper. I och med att detta är en Vårdförbundsblogg, så går tankarna till de som strävar med att ta hand om andra under julhelgernas midnattstimma.

Alla sova i enslig gård, samtidigt fungerar sjukvården både i kommun och region. Våra yrkesgrupper är där för att ta hand om de som behöver sjukvård när majoriteten av oss sover.

För Vårdförbundet är nattarbetstid en viktig fråga. Våra medlemmar i regionen har fått eller kommer få bättre förutsättningar för att orka jobba natt.

Varför inte kommunerna har hakat på är en gåta. Likt tomten hoppas på att gåtan låter gissa sig, är förhoppningen att 2018 kommer bli året då kommunerna värdesätter våra medlemmars nattarbete lika mycket som regionen gjort.

Midvinternattens köld är hård,  

stjärnorna gnistra och glimma.  

Alla sova i enslig gård  

gott intill morgontimma.  

Månen sänker sin tysta ban,  

snön lyser vit på fur och gran,  

snön lyser vit på taken.  

Endast tomten är vaken.

GOD JUL

Nu miljardsatsar vi på den nära vården….!

av

Det är självklart att du som innevånare i Västra Götaland önskar en nära vård. I dag är en nära vård överfulla akutmottagningar, vårdplatser som är stängda pga brist på kompetent personal. Patienter i korridorer, väntrum och duschrum. 39 överbeläggningar på Östra sjukhusets medicinklinik den 11 januari. Lika illa på regionens övriga sjukhus. Vårdköer som ökar. Västra Götalands Regionen klarar inte ens att ta hand om de vårdbehov som finns utan tvingas varje år att ”köpa” vård av externa vårdgivare för att hålla vårdköerna någorlunda under kontroll. Vårdcentraler som sliter för att hitta tider för sina patienter.

Att ha en vision om framtidens vård är viktigt, men man måste också ta ansvar för hur det är i dag! Dagens problem i vården har inte hastigt och lustigt kommit nu. De är problem som har eskalerat under flera år!

Vi har aldrig haft så många sysselsatta som nu, skriver politikerna. Det klingar konstigt jämfört med att vi aldrig har haft så få vårdplatser öppna på våra sjukhus. ”Produktionen” som tack vare effektiviseringar tidigare år ökat, minskar nu! Mycket beroende på att Västra Götalandsregionen inte lyckas rekrytera och behålla kompetent personal. Enligt de grön blå politikerna är sjukvårdens ekonomi är i balans och regionens ekonomi är stark och stabil. Det beror delvis på att budgeterade lönemedel inte behöver betalas ut, då det saknas personal att hålla vårdplatser öppna. Ett exempel från Kungälvssjukhus är de geriatriska avdelningarna som tidigare varit två stycken. Idag kan man bara hålla en avdelning öppen pga personalbrist. Det gör att geriatriken som tidigare gått med underskott i dag går med överskott då de inte behöver betala ut lönemedel. Samtidigt som patienter som inte får plats på geriatriken slussas till andra avdelningars korridorer.

I vilken verklighet lever politikerna? Misstroendet mot de styrande i sjukvården och även på andra nivåer ökar. Delvis beroende på att de inte ser eller erkänner de problemen som finns ute i verkligheten. Det är att stoppa huvudet i sanden likt en struts.

Det är långt mellan ”makten” och väljarna. Eller för mina medlemmar(sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor), långt mellan politiska beslutsfattare och anställda. De blågrönas företrädare målar upp en ljus och stabil bild av framtidens vård i Västra Götaland. Men det är nu och här som problemen finns. Det är nu och här som problemen måste tas om hand! Inte genom populistiska utspel. Det krävs gemensamma blocköverskridande satsningar för stabilitet och långsiktighet.

Det vårdadministrativa systemet, läs journalsystem, som ska införas kan knappast de blågröna ta kred för. Det är något som måste till oavsett vem som sitter i majoritet. Det är inte heller något som kommer att lösa situationen här och nu. Möjligtvis något som kommer att underlätta arbetet för de som orkat hålla sig kvar i vården om 10 år.

Ge oss en lön som erkänner kunskap. En lön som gör att medarbetare vill stanna och som får tillbaka medarbetare, så att ni kan öppna de stängda vårdplatserna. Då minskar överbeläggningarna och kanske får vi som arbetar i vården en drägligare arbetsmiljö.

Ge oss arbetstider som gör att vi orkar ett helt arbetsliv och inte bränner ut oss.

Det är dags för politiker, oavsett partitillhörighet i Västra Götaland, att se till att regionen blir en attraktiv arbetsgivare. En arbetsgivare som erkänner kompetens och som ser till att arbetsmiljön är dräglig. Inte nästa månad, inte i nästa års budget, utan NU! Martin Håland

Martin Håland
Legitimerad sjuksköterska
Ledamot avdelningsstyrelsen

Rekrytera sjuksköterskor på Sahlgrenska

av

Fick chansen att i direktsänd P4 debattera varför det är svårt att rekrytera sjuksköterskor till Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
En chans jag var tvungen att ta, men samtidigt, med många nerver i magen.
Direktsänt, vad ska jag säga, inte stamma, har jag korrekta uppgifter, ringa kollegor och kolla. Stolpa upp detta måste jag få med, men vilka frågor kommer jag att få.

I Vårdförbundets namn gör nu inte bort dig Martin!

Har redan träffat vår politiska styrelses ordförande så det var inte särskilt nervöst.
Frågorna ramlade på och det gick rätt bra. Men problemen är större än att kunna lösas på 8 minuter i en studio i radiohuset i Göteborg. Problemen har pågått länge. Lönediskrimineringen inom kvinnodominerade yrken har pågått länge!
Lön är viktigt för att få sjuksköterskor eller våra andra professioner att vilja stanna. Framför allt handlar det om en vettig löneutveckling. Vi har medlemmar som jobbat i 15-20 år på SU. Lojala, duktiga och kompetenta. Som handlett och stöttat nya kollegor att bli självständiga och erfarna som tjänar ynka 3 tusen mer än vad en ny färdig kollega får. Och då anser vi att även den ny färdiga kollegan är undervärderad.
Arbetstid med roterande scheman. Växla mellan dag, kväll och nattarbete, gärna under samma vecka. För ett antal årsedan skulle du ha jobbat minst 3 år för att vara tillräckligt självgående för att kunna arbeta ensam på natten. I dag kastas du in redan under introduktionen. Natten behöver självklart bemannas, patienten finns på vårdavdelningen 24:7, och behöver rätt kompetens. Men när valet att jobba natt inte är frivilligt utan påtvingat då blir belastningen ännu större. Sjukvården bedrivs dessutom dygnets alla timmar på ett helt annat sätt i dag än vad den gjorde på 70 talet när arbetstidslagen skrevs. Då kunde man vaka natt, idag jobbar man natt.
Kompetensutveckling där det kan ingå att läsa till specialistsjuksköterska på betald arbetstid. Västra Götalandsregionen skickar iväg 50 st per år. Var av SU får drygt hälften av platserna. Bara på Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus saknas 15 iva utbildade sjuksköterskor för att kunna öppna upp till de 12 platser mot 8 platser som varit under sommaren. Bristen är större än de 50 platserna.
Det är inte lätt att få med allt på dryga 8 minuter med en viftande radioman framför sig som vill få schvung på debatten. Dubbelpass och trippelpass. Beordringar och överbeläggningar. Det finns mer att debattera.
Att man ska vara stolt över att jobba på ett Universitetssjukhus kan jag personligen hålla med om. Men det räcker inte för att rekrytera och behålla medarbetare.

Martin Håland  Martin Håland

Sveriges viktigaste jobb

av

11243800_987631414594404_7544512904769048327_nRekryteringsläget internationella yrkesdagen för  sjuksköterskor 150512…
SVERIGES VIKTIGASTE JOBB!
Så står det numera nästan varje dag bland jobb annonserna i Metro.
Det är Västragötalandsregionen som söker, oftast sjuksköterskor.
Men attraktionskraften i loggan fungerar så där när det gäller att attrahera medarbetare.
När jag pratar med kollegor runt om i sjukvården så säger alla att det saknas medarbetare. Det finns till och med arbetsplatser som gett upp. Det är ingen idé att annonsera, för det kommer inte några som söker. Tidigare var det attraktivt att söka sig till öppenvården då de har mest arbete på dagtid. Men även de har i dag problem, ffa inom psykiatrin.
Rekryteringsläget är dåligt. VGR är inte den attraktiva arbetsgivaren som de vill vara.
Till och med i det finstilta i årsredovisningen för Sahlgrenska Universitetssjukhuset kan man läsa om ett svårt rekryteringsläge. En av anledningarna till att man inte lyckas hålla de vårdplatser öppna som skulle behövas.
Två gånger om året är chansen som störst att attrahera nyutbildade medarbetare. Det är när högskolorna/universiteten examinerar. Här har Sahlgrenska Universitetssjukhuset tagit till sig av Vårdförbundets förslag om strukturerad yrkesintroduktion. Ny färdiga sjuksköterskor ska under ettårs tid få möjlighet att komma in i sjuksköterskeyrket!
Men det är fortfarande så att de som nyanställs i kommunalsjukvård i tex Göteborgs stad har högre ingångslön, mindrehelgtjänstgöring och bättre friskvårdsbidrag (SU har 500 kr per år) än vad sjukhuset i samma stad har.
Det är dags att göra Sveriges viktigaste jobb till just Sveriges viktigaste.
Eller ännu bättre:
Gör SVERIGES VIKTIGASTE JOBB till SVERIGES MEST ATTRAKTIVA JOBB!

“Färdigvårdad” med behov av vård

av

Färdigvårdad….
Ett begrepp som används av oss i sjukvården.
Det är när sjukvården (läs sjukhuset) har gjort det som du som patient har behövt hjälp med och förhoppningsvis fått hjälp med.

Det är enkelt när du har problem med en blindtarm eller ett brutet ben. Du blir omhändertagen och blindtarmen eller benet opereras och du blir återställd/färdigvårdad.

Sedan har vi de som oftast är äldre och ofta har mer än en sjukdom. Oftast har de svårt att klara sig själva i sitt eget hem….

Färdigvårdad behöver inte innebära att man är utan behov av hjälp. Det är bara det att sjukhusets akutsjukvård har gjort det som de kan och nu ska någon annan ta över. För så är det i Sverige, ett problem med hälsan eller en sjukdom kan behandlas av fler än en vårdgivare.

Vårdgivare ett fantastiskt ord. Jag är vårdgivaren när jag ger vård. Men i byrokratsammanhang så är det vem som ansvarar för att vård ges till patienten. I mitt fall VästraGötalandsregionen, så länge patienten inte är färdigvårdad.

Är patienten färdigvårdad är det kommunens ansvar att ta hand om sina innevånares behov av vård. Så är det ända sedan ÄDEL-reformen genomfördes någon gång på 90-talet. Då har kommunen 5 arbetsdagar på sig att ”ta hem” patienten.
Men det är inte säkert att kommunen har plats eller resurser att ”ta hem” sin patient. Patienten blir liggande kvar på akutsjukvårdsavdelningarna, sjukhussängen som behövs till andra patienter förblir upptagen. Följden blir att de patienter som söker vård via sjukhuset akutmottagningar inte kan få en riktig säng alt får ligga i sjukhusets korridorer som en ”överbeläggning”.

Vems är problemet?
Kommunpolitikerns eller sjukhuspolitikerns?

Som patient eller anhörig är det ointressant om man är färdigvårdad eller inte.
Som patient eller som anhörig ska man ha rätt att få den vård man behöver utan att tänka på om man är färdigvårdad eller inte!

Detta just eftersom man som patient mycket väl fortfarande kan behöva omfattande vård.

Det enda som jag önskar, ffa innan mina föräldrar blir så gamla och sjuka att de riskerar att bli ”färdigvårdade”, är att det finns EN plan för hur patienten ska få den hjälp de behöver och inte flera!

Fundera på om ÄDEL reformen verkligen blev ädel för alla!