Västbloggen

Västbloggen

Västbloggen

Grattis till mig själv på internationella sjuksköterskedagen!

by Leave a Comment

Ingrid Broms, legitimerad sjuksköterska och MAS på Göteborgs Stadsmission.

Till månadsskiftet har jag varit sjuksköterska i 10 år!
Jag har jobbat med mag- tarm och leversjukdomar, transplantationsutredningar, diabetes, endokrinologi, allmänmedicin, geriatrik, strokerehab, höft-/knäop och beroendevård.
Jag är vidareutbildad i akutmedicin och endokrinologi och deltog i en spännande forskningsstudie inom det sistnämnda. Just nu är jag medicinskt ansvarig sjuksköterska på Göteborgs Stadsmission.

Det har varit tio givande år och tusentals fantastiska möten med människor i mer eller mindre tuffa situationer.
Jag har varit med när människor fötts, och oräkneliga gånger då de tagit sina sista andetag.
Jag har suttit och småpratat och peppat under långa smärtsamma nätter, och sprungit med sängar till IVA när livet hängt på en skör tråd.
Jag har iordningställt infusioner och annat för hundratusentals kronor och skrubbat blod m.m. från väggar och golv.
Jag har satt nålar, tagit prover och delat miljontals tabletter känns det som. Jag har stöttat kämpar i abstinens och ringt ambulans då vi inte kunnat häva delirium.
Jag har pratat och observerat och försökt ligga steget före.
Jag har varit ny och panikslagen och senare stöttat nyexade kollegor.
Jag har gjort så mycket och så många saker att det känns som ett helt arbetsliv.
Jag har talat på Gustav Adolfs Torg för våra rättigheter, men tyvärr inte upplevt gehör än. Vi får se vad framtiden har att ge. 
https://www.youtube.com/watch?v=vBLWOOv9T1U

Grattis alla grymma kollegor!

Ingrid Broms 
Legitimerad sjuksköterska och MAS på Göteborgs Stadsmission

Ingrid och Branka inför manifestationen ”En annan vård är möjlig”.
Ingrid Broms talar på manifestationen ”En annan vård är möjlig” på Gustaf Adolfs torg i Göteborg, 4. september 2016.

Nu är jag legitimerad sjuksköterska!

by

Lana Rasho kom till Sverige för 8 år sedan och lever sin dröm som legitimerad sjuksköterska. Grattis Lana!

Den 18 februari, för 8 år sedan kom jag tillsammans med mina föräldrar och mina två bröder Elias och Peter till Sverige från det krigsdrabbade Syrien. Jag var 14 år gammal och hade diagnos Lingua geografica (”fläckar på tungan”, en benign inflammatorisk förändring som förekommer på tungan). Sjukdomen krävde regelbundna kontroller och många besök på vårdcentralen samt sjukhuset.  

I dessa möten med sjukvården var det sjuksköterskorna som imponerade på mig mest. Jag upplevde att sjuksköterskorna hade stor kunskap och att de brydde sig om mig. Jag blev så förtjust i deras uniformer och deras mod, sjuksköterskorna var så duktiga och omtänksamma. De rörde sig på ett sätt som gjorde mig trygg. 

Jag bestämde mig att en dag vill jag också bli sjuksköterska, jag ville ge all kärlek och vård som jag fick tillbaka till samhället!  

Jag lärde mig svenska språket, började 9:an och sökte information om hur man kan bli sjuksköterska. Jag gick vård och omsorg på gymnasiet och kom in på sjuksköterskeprogrammet.  

Under min praktik som student hörde jag mycket negativt om yrket, på sociala medier och ute i samhället. Jag hörde att många sjuksköterskor inte trivs på sina jobb, har dåliga villkor, dåliga löner och mycket annat. Det skrämde mig men inget kunde påverka mig att följa drömmen att bli sjuksköterska. Jag fick möta många sjuksköterskor som kämpar för bättre arbetsmiljö, bättre villkor och högre status på yrket, jag tänkte kämpa tillsammans med dem. 

Dagen hade äntligen kommit. Min första dag på jobbet, som jag hade längtat efter i många år!  

Många frågor och funderingar snurrade i mitt huvud. Kommer jag att lära mig rutinerna? Kommer jag att trivas på mitt allra första jobb? Kommer jag att höra massa negativa kommentarer hela tiden om detta yrke?

Dock kunde inget stoppa mig att tänka positivt, att börja jobba som sjuksköterska, känna mig stolt och glad över min nya titel, lyfta yrket, göra nytta för samhället och att bli en förebild för andra!  

Idag är jag 22 år gammal och legitimerad sjuksköterska i det fantastiska landet, Sverige, och mycket glad för det.  

•Tack Gud. 
•Tack familj och vänner. 
•Tack Maria och Ingrid för allt ni lärde mig under tiden i gymnasiet. 
•Tack Vårdförbundet student för att jag fick vara en del av er. 
•Tack Branka för att du stödjer mig hela tiden i min karriär. 
•Tack Eva-Lis för att du erbjöd mig en tjänst på Dialysen. 

Följ dina drömmar och låt ingen bromsa dig! 

Tillsammans är vi starkare!  

Lana Rasho 
Legitimerad sjuksköterska, Dialysen på NU-sjukvården.  

Massanställ oss barnmorskor!

by

Malin Bergander barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet på Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhus var en av talarna på manifestationen #backabarnmorskorna i Göteborg 16 november 2021. Hennes tal publiceras i sin helhet.

Först vill jag säga något utanför manus och jag hoppas inte att mina medarrangörer får skrämselhicka nu.
Idag handlar det om barnmorskorna. Med det betyder inte att ni som arbetar i team med oss är mindre viktiga. Undersköterskor, läkare och annan ”omkring-personal”. Många av er är här idag och jag vill bara säga: vi ser er! Och vi är jätteglada över att ni är här. 

Jag arbetar som barnmorska på Östra sjukhusets förlossning och det har jag gjort i måååånga år, faktiskt mer än 20. Jag tänker inte prata så mycket om hur vår arbetsmiljö blivit allt sämre och hur barnmorskornas förutsättning att arbeta på det sätt som är bäst för alla blivit allt svårare. För jag VET att ni vet det. Det är därför vi alla är här idag. 

Men jag skulle vilja berätta om hur jag i somras för första gången under hela mitt yrkesverksamma liv var riktigt rädd för att gå till jobbet. 

Arbetsbelastningen under den gånga sommaren skruvades av olika anledningar upp ytterligare ett par nivåer. Det faktum att sommaren innebär semester även för personalen var den största anledning. För att ersätta dem som var lediga arbetade de som var kvar mycket övertid. Ibland frivilligt men ofta beordrad. Jag såg hur mina kollegor på förlossning och BB blev allt mer stressade och uttröttade ju längre sommaren led. Ute sken solen och det var varmt. Inne blev personalen allt blekare, gråare och tröttare. 

En dag kom en kollega till mig och berättade att hon som arbetat natt i nästan hela sitt liv för första gången somnat vid ratten när hon körde hem på morgonen och varit på väg i diket. Räddningen var att hon har en ny bil som automatiskt genom ny teknik avvärjt det. En annan kollega som verkligen gillar att arbeta mycket, gärna i högt tempo och som har en arbetskapacitet utöver det vanliga, hon kom också till mig. Hon talade om att nu, nu hade hon stresspåslag. Kunde inte släppa jobbet när hon var hemma, hade svårt att sova och fått påverkan på sitt hjärta med extraslag och rusningar. 

Att de kom till mig beror på att jag är förtroendevald för Vårdförbundet och det uppdraget innebär också att jag är skyddsombud. De kom till mig och vädjade om hjälp. 

Det jag nu ska säga har jag inte berättat för någon och det är anledningen till varför jag var rädd att åka till jobbet.

Jag hade nämligen kommit på mig själv att vid varje arbetspass verkligen, verkligen förvissa mig om att akutväskan fanns där den skulle och att jag av misstag inte skulle slå det vanliga numret till Sahlgrenskas växel utan ringa larmnumret. Ni vet, är det 99 eller 90 när man utlöser hjärtlarm? I en akutsituation måste man vara säker. Som en försäkring skrev jag rätt nummer på en lapp och stoppade i fickan. Varje pass. 

För jag var helt övertygad om och paniskt rädd för att någon av mina kollegor skulle drabbas antingen av en stroke eller en hjärtinfarkt. Att någon skulle segna ner på jobbet precis när som helst. Jag kände en enorm lättnad för varje arbetspass som gick och alla kollegor kom levande hem. 

Kan ni förstå att man ska behöva känna så?   

I slutet på sommaren gjorde Vårdförbundet tillsammans med SACO en anmälan till Arbetsmiljöverket, en så kallad 66A. Efter det gjordes en del åtgärder omedelbart men vår arbetsgivare har fortfarande ett stort och pågående arbete framför sig. Och det leder mig osökt in på det jag vill säga till er: Som situationen ser ut är det förståeligt att barnmorskor väljer att lämna yrket. Att man i frustration och trötthet inte orkar mer utan helt enkelt ger upp. För en barnmorska sitter det beslutet fruktansvärt långt inne. 

Jag må vara en obotlig optimist men jag tänker att vi måste komma med lösningar. En som jag klurat på är att vi barnmorskor i VGR tvärtemot vad de gör på andra håll i landet istället gör oss anställningsbara. Att vi låter arbetsgivaren mass-anställa oss. 

*Att vi ser till att det på varje tjänst där det krävs kompetens som barnmorska där ska det finnas just det: en barnmorska! 

*Att vi tillsammans påverkar inifrån och driver igenom de förändringar vi anser behövs för att vi ska få en välfungerande kvinno- och förlossningsvård. En vård som är värdig ett välfärdsland som Sverige. 

*Att vi infiltrerar systemet helt enkelt.

*Ju fler vi är på en arbetsplats som vill detsamma desto större chans att vi lyckas. 

*Och ju fler vi är desto mer ork ATT arbeta för en positiv utveckling av arbetsmiljön och barnmorskans kompetensområden får vi.

*Och då menar jag i alla verksamheter där barnmorskor arbetar. 

*Vi ska se till att ta hjälp av dem som berörs. Det vill säga de vi professionellt ska utbilda, ge råd, stötta, behandla eller bistå. 

I detta nu har vi en stor uppbackning av alla dessa som av olika anledningar behöver oss och vår kompetens. För även deras röster, åsikter och till och med rättigheter har kommit bort. 

Och nej. Jag står inte här och säger att situationen är ok. Inte på något sätt. Kollegor i hela landet har slitit oerhört hårt väldigt länge. 

Jag säger inte att vi suttit på våra ändor och låtit bli att arbetat för en bättre arbetsmiljö och rimlig arbetsbelastning. 

*För vi har krävt extra arbetsmiljöronder och demonstrerat. 

*Vi har suttit i TV-soffor och bett om ursäkt för att vården inte är vad befolkningen väntat sig. 

*Vi har vänt ut och in på oss för att få politiker och makthavare att förstå vad som behövs.  

*I många, många år har vi höjt våra röster och krävt en förändring.

Och NU äntligen rör det på sig. Skutan gungar rejält. Tiden för förändring är kommen. 

Om arbetsgivaren visar att de verkligen förstår allvaret  hoppas jag att vi gemensamt kan få till en kurs som leder oss in i framtiden med helt nya förutsättningar. Det kommer ta tid, behövas tålamod och pannben. Vilken yrkeskategori har det??

Jo, barnmorskan har kunskapen, engagemanget och framförallt viljan att driva en sådan kursomläggning.
Jag tror det är möjligt. För det är ett moment 22 just nu. Så länge vi är få bryts vi ner och ingenting händer. Blir vi fler kommer glädjen och orken tillbaka och allt, precis allt kan hända. 

Vi barnmorskor har inte orsakat problemen men vi har banne mig lösningarna! 

Malin Bergander, barnmorska och förtroendevald för Vårdförbundet på Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhus Göteborg
Malin Bergander, barnmorska och förtroendevald för Vårdförbundet på Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhus talar på manifestationen 16 november 2021 i Göteborg.
Malin Bergander och Carina Deréus barnmorskor och förtroendevalda för Vårdförbundet Östra sjukhuset samt Hanna Jorlöv barnmorska och styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland.

Satsa på kunskapen som barnmorskorna bär!

by

Sineva Ribeiro Vårdförbundets ordförande inledningstalade på manifestationen #backabarnmorskorna i Göteborg 16 november 2021. Hennes tal publiceras i sin helhet.

Kära åhörare!

Vi i Vårdförbundet deltar i dagens möte för att manifestera för barnmorskans kunskap och yrkesgärning ska finnas med dig genom hela livet. 

Barnmorskor finns för dig som är gravid, 
för blivande föräldrars och det väntade barnets hälsa före, efter och under graviditet, 
för dig som är födande, 
för dig som som önskar avbryta en graviditet, 
för dig som som önskar skydda sig mot graviditet, 
för dig som är i klimakteriet, 
för dig efter menopaus, 
för dig som utsatts för våld, 
för individen genom livet, 
för den reproduktiva, perinatala och sexuella hälsan för alla. 

Barnmorskan har ett av världens viktigaste yrken. Vårdförbundet finns för dig och vi arbetar tillsammans i partssamarbete för att förbättra villkor och förutsättningar för landets barnmorskor. 

Till de politiker som lyssnar idag vill jag säga: satsa på vården. Satsa på kunskapen som barnmorskorna bär. Det är livsviktigt.

Martin Håland ordförande Vårdförbundet avdelning Västra Götaland, Sineva Ribeiro förbundsordförande och Sussi Blom styrelseledamot i förra styrelsen Vårdförbundet avdelning Västra Götaland.

Krav och resurser på förlossningen måste gå hand i hand

by

Emma Gasslander och Sevinc Bayar barnmorskor och förtroendevalda på Kvinnokliniken, förlossning NU-sjukvården.

Sommaren 2021 beskrivs av personalen på Näls förlossning med ord som kaos, katastrof, ångest och fruktansvärt. Konsekvenserna av sommarens låga tillgång på resurser och höga krav innebär på kort sikt att vi är både fysiskt och mentalt dränerade på energi och arbetsglädje.

På lång sikt vill vi inte ens tänka på vad det kan leda till i form av uppsägningar och sjukskrivningar. Personalen har lagt kraft och energi på det arbete vi älskar och brinner för. Arbetet med att stötta och vägleda föräldrarna på resan som sker när ett barn föds. En resa som vi vill att föräldrarna ska se tillbaka på som något positiv och stärkande.

Men någon måste betala priset när verksamhetens krav överstiger de tillgängliga resurserna och i sommar har den födande betalat priset genom att patientsäkerheten inte kunnat upprätthållas samt att vård och stöd inte kunnat erbjudas. Personalen har betalat i form av uteblivna toalettbesök, bortprioriterade matpauser, inställt socialt liv, fler och längre arbetspass, utebliven återhämtning, stress, onda kroppar och en ständig känsla av otillräcklighet. Ett stort antal avvikelser har skrivits för att uppmärksamma sjukhusledningen på att patientsäkerheten är hotad.

Om nästa sommar inte ska bli en upprepning av årets finns det två vägar att gå. Antingen sänks kraven genom minskad tillgänglighet, mindre stöd till den födande och utebliven patientsäkerhet, eller så tillförs resurser för att möjliggöra att det på Näl kan bedrivas en säker och trygg förlossningsvård.

Att låta personalen lösa resursbristen genom att utöver att jobba extra på lediga dagar även jobba dubbla arbetspass på 16 timmar och ändå mötas av underbemanning, stress, ångest över att inte kunna bedriva ett i vår mening patientsäkert arbete samt rädslan för att inte veta om vi kan åka hem efter arbetspassets slut är inte längre hållbart. Om vi ska orka stanna kvar och kunna utföra vårt arbete på ett värdigt, patient och arbetsmiljömässigt säkert sätt måste krav och resurser gå hand i hand. Sjukhusledningen förklarar personalbristen med att det råder barnmorskebrist i Sverige. Men det är inte brist på barnmorskor, det är brist på barnmorskor som accepterar de arbetsvillkor som regionen erbjuder!

Vi betalar priset för att den födande kvinnan skall känna sig trygg och få en bra upplevelse. Men vi nu höjer vi våra röster för vår skull och ytterst för den födande kvinnan och barnets skull, för nu är gränsen nådd.

Emma Gasslander och Sevinc Bayar barnmorskor och förtroendevalda på Kvinnokliniken, förlossning NU-sjukvården

Barnmorskestudentuppror

by

Barnmorskestudent Gabrielle Baker uppmanar till nationellt #bmstudentuppror tillsammans med sina kollegor som har skrivit ett öppet brev till ledningen på Kvinnokliniken Östra sjukhuset, Förlossningen NÄL,
Förlossningen SÄS och socialminister Lena Hallengren.
Västbloggen publicerar det öppna brevet i sin helhet.
Fotograf: Sofie Werme

Vi är den årskull Barnmorskor från Göteborgs Universitet som blir klara våren 2022 och som är era blivande kollegor. Vi är dom barnmorskor som ska försörja era avdelningar med personal. Vi skriver detta brev till er då vi genom vår utbildning och praktik fått god inblick i förlossningsvården och kvinnosjukvården i Västra Götalandsregionen och en arbetssituation som vi efter examen vägrar stå bakom.

När vi undersökte i vår klass hur många av oss som önskar jobba inom förlossningsvården och hur många som väljer bort den under rådande förhållanden var resultatet anmärkningsvärt. 
31 personer svarade på undersökningen där frågan löd – kommer du att söka jobb på förlossningen efter examen?

Resultatet med 4 svarsalternativ visade att:

16 av oss väljer bort förlossningen på grund av arbetsförhållandena
4 stycken kommer söka jobb på förlossningen (varav två på NÄL)
1 person har aldrig velat jobba på förlossningen
10 av oss kan tänka sig att arbeta på förlossningen om rätt arbetsförhållanden erbjuds.

Vi har kommit fram till att följande punkter ses som viktiga för att vi ska ta en anställning på förlossningen:

1. Möjligheten att under vårt arbetspass kunna ta vår rast, äta vår lunch och gå på toaletten. Ingen annan yrkesgrupp hade accepterat att situationen ser ut så i dagsläget.

2. En trygg introduktion till yrket genom ”trygg start-programmet” med 12 veckors introduktion och mentorskap så att vi kan utvecklas till kompetenta barnmorskor.

3. En period på minst 6 månader där vi enbart vårdar en födande åt gången och att klinikens strävan skall vara en aktivt födande per barnmorska.

4. Inget tvång till att arbeta treskift, det bör vara frivilligt, för att kunna kombinera vårt yrkesval och samtidigt kunna träffa våra familjer.

5. Arbetstidsförkortning likt den som finns på förlossningen i Varberg med 34h/vecka vid blandad kväll och dagtjänstgöring vore önskvärt så vi hinner återhämta oss mellan våra arbetspass. Att Varberg i dagsläget erbjuder den arbetstidsförkortningen tillsammans med 12 veckors introduktion gör att flera av oss ser det som ett alternativ att söka oss till Varberg istället då pendlingstiden från Göteborg blir försumbar mot arbetstidsförkortningen.

6. Vi ser det som rimligt att lönepåslaget som införts på Östra sjukhuset på 5000 kr månaden blir permanent och även innefattar NÄL och SÄS för att få att barnmorskeflykten ska upphöra omgående. Många av oss har arbetat i flera år som sjuksköterskor och har redan löner långt över ingångslönen som idag erbjuds på förlossningen.

7. Ingen ska behöva jobba delade helgturer, eftersom även barnmorskor har behov av ett socialt liv och återhämtning.

8. En fungerande sommarbemanning där vi kan ta ut vår semester i lugn och ro utan avbrott, uppskjutande, beordringar eller sms om att komma in på extrapass och dubbelpass för att lösa bemanningen.

9. Möjlighet till kombinationstjänst med 50% på förlossningen och 50% på BMM och att caseload övervägs som arbetsmodell, eftersom det finns god evidens för att det avsevärt förbättrar upplevelsen för våra födande och minskar risken för utbrändhet för barnmorskor.

10. BB bör prioriteras och bli en fungerande verksamhet om det ska finnas krav på rotation mellan förlossning och BB, eftersom ingen barnmorska vill tvingas medverka i den vård som nu bedrivs där.

11. En öppenhet och kultur där vi kan föra diskussion och framföra kritik utan att den tystas ner och utan repressalier, eftersom vi vill vara med och positivt påverka verksamheten och vara en del av den i många år framöver.

12. Att VGR ska jobba mot en differentierad förlossningsvård med mindre enhet där vi får lov att utöva vårt yrke och handlägga den normala förlossningen i en hemliknande miljö för att minska de medicinska interventionerna som i nuläget krävs för att ”löpande band-förlossningen” ska fungera.

Vi kräver ett permanent lönepåslag och ökade ingångslöner för nyutexaminerade barnmorskor och möjlighet till en rimlig löneutveckling under arbetslivet. Som vi har förstått det gäller lönepåslaget på 5000 som utlovats för barnmorskor på Östra sjukhuset endast fram till årsskiftet. SACO:s rekommenderade ingångslön är 34.650 för barnmorskor och Vårdförbundet anger att ingångslönerna år 2020 var mellan 34.000 – 37.000. Det är orimligt att Västra Götalandsregionen, som vill profilera sig som Sveriges bästa offentliga arbetsgivare, ligger långt under den nivån.

Vi vill med detta brev uppmärksamma er på i vilken utsträckning vår klass kommer att bidra till rekryteringen av nya barnmorskor i januari 2022. Vi kräver en förändring i förlossningsvården för att kunna hålla, fysiskt såväl som psykiskt, ett helt arbetsliv. Vi önskar ett svar och bemötande av samtliga punkter. Det stora problemet är inte barnmorskebristen, det är bristen på goda arbetsvillkor och bristen på en fungerande kvinnosjukvård varifrån personalen inte flyr. För att ytterligare påverka opinionen och få mer pengar till förlossningsvården kommer vi att göra vad vi kan vilket innefattar att låta media ta del av detta brev. Vi har kontakt med barnmorskestudenter runt om i landet för att göra en gemensam sak i att ställa krav på kvinnosjukvården och sätta press på politikerna för att skapa en permanent förändring.

Situationen inom förlossningsvården idag är under all kritik och vi måste tillsammans kämpa för att bli bättre, behålla vår kompetens och skapa en arbetsmiljö som är hållbar. En arbetsmiljö där vi slipper en etisk stress och skuld inför våra födande.

Ni hävdar att det inte finns pengar för att förbättra förlossningsvården i Västra Götalandsregionen. Vi undrar – har ni verkligen råd att förlora oss?

Barnmorskestudenterna Göteborgs universitet
Avgångsklass 2022

Vårdförbundet välkomnar lönesatsningen i VGR!

by

Äntligen! -jublar hela avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland, dock bara en tredjedel på bild.

Lön är nog den fråga som mest förknippas med ett fackförbunds uppdrag. Vårdförbundet är därför självklart positiva till den särskilda satsning som politiken i Västra Götalandsregionen (VGR) nu gör på jämställda och konkurrenskraftiga löner under år 2022 – 2024. 
Vårdförbundet avdelning Västra Götaland har lagt mycket kraft på att argumentera för att våra medlemmars löneläge måste förbättras.

Redan år 2016 kom en lönerapport från Vårdförbundet nationellt som visade på att Vårdförbundets medlemmar har en mycket sammanpressad lönestruktur jämfört med likvärdiga medellånga högskoleutbildningar. Detta tog parterna höjd för i vårt gemensamma löneavtal, HÖK 19, där stort fokus lades på en ökad lönespridning men även på kompetens, specialistkunskap och erfarenhet. Efter två år med det nya löneavtalet är effekterna i VGR gällande ökad lönespridning mikroskopiska och erfarenhet är inte heller en framgångsfaktor gällande löneutveckling. Detta föranleds av att avtalet inte har backats upp med de pengar som behövs för att uppnå de effekter som avtalet avser. 
Med andra ord, när chef ska försöka följa löneavtalets intentioner så finns det inga pengar att göra det med. Det blir ett omöjligt uppdrag. 

Vi ser att våra medlemmar i regionen blir alltmer medvetna om sitt stora bidrag till samhället och har börjat ställa högre krav vid löneförhandlingar. Så ska förvaltningarna i VGR kunna försörja sin verksamhet med biomedicinska analytiker, sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och barnmorskor i framtiden så måste arbetsgivaren klättra ifrån positionen sämst i klassen gällande medellön. 
Vi vet alla att det inte är lokaler, läkemedel och utrustning som vårdar, behandlar, botar och räddar liv, det är kompetens, kunskap och erfarenhet. 

Denna särskilda satsning på lön som görs från politiken i VGR med 700 miljoner kronor över 3 år till totalt 42 olika yrken där Vårdförbundets yrkesgrupper ingår välkomnas. Vi ser att man äntligen har insett behovet av att värdera sin personal. Kompetensförsörjning av sin verksamhet gäller yrken i alla led, både i patientnära vård och i ledarskapsfunktioner. Första linjens chefer och övriga chefsled kommer inte finna sig i att i längden ansvara för en anorektiskt bemannad verksamhet där allt handlar om att kortsiktigt leta tillräcklig bemanning för att klara nästa dygn. Det finns en gräns för alla för under vilka förutsättningar man vill jobba. 

Att nå upp till rikssnittet gällande medellön räknar vi som ett första steg. Vi antar nu att man samtidigt har ett långsiktigt perspektiv på denna satsning så man efter år 2024 ökar budgetramarna till regionens alla förvaltningar motsvarande den summa man nu kommer öka lönerna med. Annars blir denna satsning inget annat än ett kommande effektiviseringskrav i en redan underfinansierad verksamhet som helt skulle förta nyttan med satsningen.

Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland
Ordförande
Anne Karin Höglund 
Vice ordförande
Christina Wernstedt
Styrelseledamöter
Susanne Blom Persson
Branka Djukanovic Svensson 
Martin Håland
Anna-Karin Johannesson 
Lene Lorentzen 
Jeanette Ros
Pernilla Widholm Jolgård

Dags för ledningen och politiker i Mariestads kommun att ta sitt ansvar!

by

Anette Skoglöf Zghiguida, Maria Törnberg och Sofia Stjerngren Karlsson, sjuksköterskor och förtroendevalda/skyddsombud för Vårdförbundet i Mariestads kommun.

Efter uttalandet från ledningen för kommunens hälso-sjukvård i MT (Mariestads Tidning) fredag den 25/6 är det på sin plats med ett klargörande angående sjuksköterskornas arbetssituation i sommar. Enligt ledningen har nu bemanningen under semestrarna i princip löst sig. Vårdförbundet och dess medlemmar (sjuksköterskorna) i Mariestads kommun är av en helt annan uppfattning.

Även om arbetsgivaren samverkat med Vårdförbundet betyder inte det att bemanningen är acceptabel. Man får mer betrakta situationen som ett välkänt faktum det vill säga skral bemanning stora delar av sommaren med liten eller ingen marginal för oplanerad frånvaro eller ökad vårdtyngd.
Semesterplaneringen har som vanligt inletts redan tidigt på året med en analys av hur många arbetspass som står utan täckning. Utgångsläget är då att halva styrkan går på ledighet i fyra veckor första perioden och resterande styrka den sista perioden. Man vet redan då att täckning kommer att saknas på ett stort antal arbetspass. Arbetsgivaren är även väl medveten om att ett antal anställda kommer att söka och medges (lagenligt) föräldraledigt, och då oftast mitt i sommaren. Detta är helt normalt och ingen nyhet eftersom sommar och semester återkommer varje år.
Planeringen avsåg två sjuksköterskor på varje område dagtid (mindre än hälften mot övriga året) samt två resurs-sköterskor för akut frånvaro, ökad vårdtyngd etc. Enhetschefen har också helt rätt bedömt behov av tre sjuksköterskor kvällstid.
Tilläggas ska att man i Mariestad enligt statistik, har fler antal patienter per sjuksköterska, än i jämförbara kommuner (under året). Den höga arbets-tyngden har i flera år, resulterat i många uppsägningar bland sjuksköterskorna, vilket medfört att många års erfarenhet och kompetens förlorats.

Kommunen har cirka 800 patienter inskrivna i kommunal hälso-sjukvård, varav många är gamla och sköra, svårt sjuka och vårdas ända till livets slut i hemmet eller på våra äldreboenden. Bland dessa även patienter med svåra psykiatriska tillstånd eller olika funktionsnedsättningar. Spridningen är stor geografiskt och sjuksköterskorna måste vara både flexibla och ha rätt förutsättningar att göra säkra bedömningar i allt från suicid-bedömningar till palliativ vård i livets slut.
De ska också vara ett stöd för flera hundra personal inom hemtjänst och omsorg. Många som anställs inom kommunal omsorg/ hemtjänst inför sommaren är oerfarna, saknar utbildning och det förekommer ibland brister i svenska språket. Detta innebär att sjuksköterskor under sommaren behöver finnas till för att handleda och ge stöd i större utsträckning än normalt, utöver de ordinarie uppgifterna.
Det förekommer jourpass när 2-3 tjänstgörande sjuksköterskor får ta emot upp till 150 telefonsamtal från omvårdnadspersonal och patienter. Parallellt med detta ska vård utföras i hela kommunen. Att ta emot svåra bedömningssamtal körande på E20 på väg till palliativ patient som behöver Morfin snabbt, behöver kanske inte närmare beskrivas i stressnivå?

Förutom risk för patientsäkerheten innebär underbemanning en stor hälsorisk för sjuksköterskorna. Känslan att inte räcka till för både patienter och personal, medför stor stress. Kommunen har flera nyanställda sjuksköterskor som självklart är duktiga, men ännu inte helt trygga med det stora ansvar som jobbet innebär. Risken på kort och lång sikt är sjukskrivningar och uppsägningar, vilket vi inte har råd med.
Efter många planeringsmöten, ledda av ansvarig enhetschef blev dock resultatet som vanligt en underbemanning under flera kritiska veckor i sommar. Vissa veckor är oerhört sköra, med max 2 sjuksköterskor som ska täcka för 4-6 områden (normalt 1 sköterska per område). Kvällar som skulle täckas med 3 sköterskor i tjänst, kommer nu att bemannas med endast 2.

Vårdförbundet och dess medlemmar, larmade redan i början på året samt lämnade förslag på åtgärder såsom hyrsköterskor och förskjuten semester mot bra ersättning, vilket ansvarig enhetschef även har lyft till ledningen.
Enhetschefen hade ambitionen att bemanna med god marginal för att kunna säkerställa en dräglig arbetsmiljö och trygg vård, men tycks inte fått tillräckliga resurser att tillgå för att genomföra detta? Ovanstående borde vara en självklarhet oavsett kostnad i pengar. Av erfarenhet vet vi att det krävs tidig planering och åtgärder för att säkerställa bemanningen. Att vi befinner oss i en pandemi gör inte saken lättare.

Ledningen kontaktade i maj flera bemanningsföretag för att få in hyr- sjuksköterskor. Detta gjordes för sent, vilket resulterade i att inga sköterskor fanns tillgängliga. Därefter fattade man beslut (i juni) att erbjuda ersättning för förskjuten semestervecka d.v.s. förkorta sin semester. Detta kom dock så nära inpå ledigheterna att få kunde utnyttja möjligheten. Det uppfattas dessutom som orättvist eftersom flera av sjuksköterskorna redan sökt kortare ledighet och då inte fick omfattas.

Samma situation har vi nu sett upprepas år efter år. Vårt krav är att man till nästa sommar ska ligga steget före för att tidigt säkerställa en fullgod bemanning.
En viss marginal i form av överanställning borde vara givet, för att säkerställa trygghet för våra patienter och göra kommunen mer attraktiv som arbetsplats.
Det är dags att ledningen och politiker tar sitt ansvar. Det duger inte att skylla på en skral budget. Vård och rimliga arbetsförhållanden måste få kosta pengar. Det handlar om prioriteringar. Om det finns pengar till dyra vätgas-projekt så finns det också pengar till en trygg vård för våra gamla och sjuka samt humana arbetsförhållanden.

Trots läget i år så kommer kommunens sjuksköterskor som alltid att göra sitt allra yttersta för att förhoppningsvis säkerställa en god och säker vård för våra patienter i såväl hemsjukvården som på särskilda boenden.

Sofia Stjerngren Karlsson,
Anette Skoglöf Zghiguida och
Maria Törnberg,
sjuksköterskor och förtroendevalda/skyddsombud för Vårdförbundet i Mariestads kommun

Var rädda om nyexaminerade sjuksköterskor!

by

Ann Thulén Ek, skolsköterska och förtroendevald/skyddsombud i Vårdförbundet, Göteborgs Stad

”Mamma, varför sa du till mig att utbilda mig till sjuksköterska? Ska man vara så här trött efter ett arbetspass? Jag har ingen ork att göra något på fritiden!!”

Dessa frågor får jag av min dotter som sedan i januari 2021 är färdig sjuksköterska. Hon har jobbat i ca 3 månader som sjuksköterska och börjar redan att tvivla på att detta är rätt. Själv har jag jobbat inom vården sedan 1983 som specialistutbildad barnsjuksköterska.

Jag är mycket orolig för dagens situation som jag ser och hör hur sjuksköterskor har det på sjukhusen och hur takten är högt uppdriven.
Nya sjuksköterskor anställs i Västra Götalandsregionen inom det kliniska basåret, en anställning som innebär rätt till handledning, föreläsningar/utbildning och praktiskträning i Simulatorcenter. I skrivande stund så är det bara handledning som fungerar för de nyexaminerade sjuksköterskorna. Det är oerhört viktigt att ta emot nyexaminerade sjuksköterskor så de känner sig välkomna i yrket. Att kunna få tid att ställa frågor kring olika mediciner, apparater och administrativa system som bara ska fungera för att få patienter att åka hem med en trygg uppbackning av hemsjukvården. Att i ett normalt arbetstempo komma in i jobbet och få en hyfsad start är så otroligt viktigt. Att knäcka en självkänsla då man är ny i yrket är lätt. De nyanställda sjuksköterskorna som min dotter träffat på sjukhuset ger samma beskrivning från de olika klinikerna, att bristen är tydlig och syns på alla avdelningar och kliniker. De annonser som finns ute för sjuksköterskor finns det inga sökande till.  

Den brist på sjuksköterskor som nu visar sig på olika håll inom sjukvården och äldrevården, samt svårigheter att få flera sjuksköterskor att specialistutbilda sig är allvarlig och kan leda till en samhällsfarlig situation. Under de gångna åren har många kollegor inom vården slitit hårt för att kunna ge vård och omvårdnad till svårt sjuka patienter. Alla är trötta! 

Själv undrar jag om jag i framtiden kommer att få några nya kollegor. Kommer det att finnas några studenter eller nyexaminerade sjuksköterskor som jag kan få lära upp eller introducera i yrket? 

Lyssna på den trötthet som beskrivs inom hälso- och sjukvården. Om inte löner lyfts, om jag inte får flera kollegor så blir nästa pandemi inte lättare att hantera. 

Att få en hyfsad ersättning både i form av lön och schysta arbetstider för de slitsamma jobb som görs av sjuksköterskor inom sjukhusen idag är inte mycket begärt. Att få nya kollegor som vill jobba kvar på avdelningen så att man kan slippa bli beordrad att jobba kvällspasset efter det att man gjort ett morgonpass är viktigt för att så många som möjligt ska orka ett helt yrkesliv. 

Det är bråttom kära politiker, att visa med handling att ni menar att sjuksköterskor är en viktig personalgrupp inom hälso- och sjukvården. Visa det genom att lyfta oss lönemässigt. Jag vill ha flera kollegor och studenter som kan bli mina nya arbetskamrater.

Ann Thulén Ek
skolsköterska och förtroendevald/skyddsombud i Vårdförbundet, Göteborgs Stad 

IVA sjuksköterskor är inte utbytbara!

by

Ulrika Olsson, IVA sjuksköterska, förtroendevald och skyddsombud i Vårdförbundet på CIVA Sahlgrenska skriver ett öppet brev till politiker och arbetsgivaren i Västra Götalandsregionen.

Som om att vi inte har tillräckligt med oro inom intensivvården kopplat till bland annat pandemin och stor osäkerhet kring hur vår semester kommer att bli, så kom då ett ”briljant” förslag från delar av Västra Götalandsregionens politiker. Ett förslag som handlar om hur vi ska lösa bristen på intensivvvårdssjuksköterskor eller som politikerna uttrycker det ”förstärka iva vården” och upprätta en ”reservstyrka”. Detta genom att snabbutbilda erfarna grundutbildade sjuksköterskor i intensivvård till en kostnad av 130 miljoner kronor. Dessa sjuksköterskor skall tas från andra verksamheter. Syftet med förslaget är att stärka upp intensivvården vid extraordinära händelser såsom en pandemi eller under sommaren, då personalen har svårt att få ut sin lagstadgade fyra veckors sammanhängande semester.

Att ni har goda avsikter och tror att ni gör gott, det betvivlar vi inte. Dock väcks en känsla inom oss av förundran med inslag av irritation likväl som en känsla av undervärdering av oss sjuksköterskor och det arbete som utförs av specialistutbildade IVA sjuksköterskor. Vi är inte utbytbara.

All respekt till alla grundutbildade sjuksköterskor som gör ett fantastiskt arbete på sina respektive olika arbetsplatser runt om i Vårdsverige. Ni behövs och ni behövs just på den arbetsplats som ni har valt att arbeta på.  Vem ska sköta ert arbete när ni ska ”förstärka” oss på IVA? Hur har de som gett förslaget tänkt kring detta? Behöver inte alla sjuksköterskor, oavsett var man arbetar, semester på sommaren? 

Att låta grundutbildade sjuksköterskor ställas inför det professionella ansvar som vilar på en IVA sjuksköterskas axlar tycker vi inte bara är ansvarslöst ur ett personalperspektiv, utan också ur ett patientperspektiv. Patienter har rätt att få vård av personal med rätt utbildning och kompetens.

Lösningen på bristen av IVA sjuksköterskor är inte att snabbutbilda och skapa en mix av specialistutbildade och grundutbildade sjuksköterskor. Att använda ordet ”förstärka” kan i det här sammanhanget också innebära att ”belasta”.  Extra händer är bra, men dessa händer måste ha rätt kompetens, annars riskerar det att bli en belastning. Vår uppfattning är att det givna förslaget är en kortsiktig snabb lösning som i slutändan riskerar att drabba de som är svårast sjuka och skadade som behöver rätt kompetens vid rätt tid. Vårdkvaliten, patientsäkerheten och arbetsmiljön riskerar att påverkas om detta förslag sätts i verket. Förutom de etiska dilemman som tål att beaktas, så har vi också en Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) att förhålla oss till. En lag som med tydlighet reglerar kraven på hur en god och säker vård skall bedrivas och där ett grundelement är att rätt kompetens skall finnas.

I takt med att pandemins vindar gjort oss alla ostadiga har IVA vården med varm hand välkomnat välbehövliga och högt värderade fantastiska insatser från kollegor från andra verksamheter. Men det har varit en utmaning på flera sätt för alla involverade. Att fortsätta med denna typ av lösningar av kortsiktig karaktär anser vi inte är lösningen inför framtiden. I en pandemi tvingas man till åtgärder utöver det vanliga, men att använda denna typ av lösning med syfte att möjliggöra lagstadgad semester för IVA personal menar vi inte är rätt väg. Vi som arbetar på IVA har under lång tid signalerat ett behov av åtgärder för att säkra IVA kompetensen, så det är lika lite av en nyhet som att behov av semester återkommer varje år. Det är med stor oro vi bevittnar den utveckling med förslag som läggs fram riktat mot intensivvården i Sverige och nu också i den region vi arbetar i.  En långsiktig säker strategi  riktat mot de utmaningar IVA vården har och står inför i framtiden kräver rätt åtgärder och därbland en adekvat kompetensförsörjning årets alla 12 månader. Åtgärder för att skapa en god arbetsmiljö, gynnsam löneutveckling, bibehålla personal, nyrekrytering och möjlighet till kompetensutveckling är några av de åtgärder som måste säkerställas på ett mera adekvat sätt framöver.

Så att något måste göras gällande bristen på IVA personal, är vi helt eniga om. Hur denna lösning skall se ut däremot, där går vår enighet skilda vägar. Till er som har mandat att fatta beslut ber vi er att tänka om. Vi som arbetar inom intensivvården och därmed är nära verksamheten har förslag på lösningar. Att skapa ett ömsesidigt förtroende genom god dialog är början på att bygga broar. Vi bygger gärna den bron med er, så vi välkomnar en dialog.

Ulrika Olsson, IVA sjuksköterska Civa Sahlgrenska, förtroendevald och skyddsombud Vårdförbundet

Anne Karin Höglund, avdelningsordförande, Vårdförbundet Västra Götaland