Branka Djukanovic Svensson

Dags för ledningen och politiker i Mariestads kommun att ta sitt ansvar!

5 juli, 2021 by Branka Djukanovic Svensson Leave a Comment

Anette Skoglöf Zghiguida, Maria Törnberg och Sofia Stjerngren Karlsson, sjuksköterskor och förtroendevalda/skyddsombud för Vårdförbundet i Mariestads kommun.

Efter uttalandet från ledningen för kommunens hälso-sjukvård i MT (Mariestads Tidning) fredag den 25/6 är det på sin plats med ett klargörande angående sjuksköterskornas arbetssituation i sommar. Enligt ledningen har nu bemanningen under semestrarna i princip löst sig. Vårdförbundet och dess medlemmar (sjuksköterskorna) i Mariestads kommun är av en helt annan uppfattning.

Även om arbetsgivaren samverkat med Vårdförbundet betyder inte det att bemanningen är acceptabel. Man får mer betrakta situationen som ett välkänt faktum det vill säga skral bemanning stora delar av sommaren med liten eller ingen marginal för oplanerad frånvaro eller ökad vårdtyngd.
Semesterplaneringen har som vanligt inletts redan tidigt på året med en analys av hur många arbetspass som står utan täckning. Utgångsläget är då att halva styrkan går på ledighet i fyra veckor första perioden och resterande styrka den sista perioden. Man vet redan då att täckning kommer att saknas på ett stort antal arbetspass. Arbetsgivaren är även väl medveten om att ett antal anställda kommer att söka och medges (lagenligt) föräldraledigt, och då oftast mitt i sommaren. Detta är helt normalt och ingen nyhet eftersom sommar och semester återkommer varje år.
Planeringen avsåg två sjuksköterskor på varje område dagtid (mindre än hälften mot övriga året) samt två resurs-sköterskor för akut frånvaro, ökad vårdtyngd etc. Enhetschefen har också helt rätt bedömt behov av tre sjuksköterskor kvällstid.
Tilläggas ska att man i Mariestad enligt statistik, har fler antal patienter per sjuksköterska, än i jämförbara kommuner (under året). Den höga arbets-tyngden har i flera år, resulterat i många uppsägningar bland sjuksköterskorna, vilket medfört att många års erfarenhet och kompetens förlorats.

Kommunen har cirka 800 patienter inskrivna i kommunal hälso-sjukvård, varav många är gamla och sköra, svårt sjuka och vårdas ända till livets slut i hemmet eller på våra äldreboenden. Bland dessa även patienter med svåra psykiatriska tillstånd eller olika funktionsnedsättningar. Spridningen är stor geografiskt och sjuksköterskorna måste vara både flexibla och ha rätt förutsättningar att göra säkra bedömningar i allt från suicid-bedömningar till palliativ vård i livets slut.
De ska också vara ett stöd för flera hundra personal inom hemtjänst och omsorg. Många som anställs inom kommunal omsorg/ hemtjänst inför sommaren är oerfarna, saknar utbildning och det förekommer ibland brister i svenska språket. Detta innebär att sjuksköterskor under sommaren behöver finnas till för att handleda och ge stöd i större utsträckning än normalt, utöver de ordinarie uppgifterna.
Det förekommer jourpass när 2-3 tjänstgörande sjuksköterskor får ta emot upp till 150 telefonsamtal från omvårdnadspersonal och patienter. Parallellt med detta ska vård utföras i hela kommunen. Att ta emot svåra bedömningssamtal körande på E20 på väg till palliativ patient som behöver Morfin snabbt, behöver kanske inte närmare beskrivas i stressnivå?

Förutom risk för patientsäkerheten innebär underbemanning en stor hälsorisk för sjuksköterskorna. Känslan att inte räcka till för både patienter och personal, medför stor stress. Kommunen har flera nyanställda sjuksköterskor som självklart är duktiga, men ännu inte helt trygga med det stora ansvar som jobbet innebär. Risken på kort och lång sikt är sjukskrivningar och uppsägningar, vilket vi inte har råd med.
Efter många planeringsmöten, ledda av ansvarig enhetschef blev dock resultatet som vanligt en underbemanning under flera kritiska veckor i sommar. Vissa veckor är oerhört sköra, med max 2 sjuksköterskor som ska täcka för 4-6 områden (normalt 1 sköterska per område). Kvällar som skulle täckas med 3 sköterskor i tjänst, kommer nu att bemannas med endast 2.

Vårdförbundet och dess medlemmar, larmade redan i början på året samt lämnade förslag på åtgärder såsom hyrsköterskor och förskjuten semester mot bra ersättning, vilket ansvarig enhetschef även har lyft till ledningen.
Enhetschefen hade ambitionen att bemanna med god marginal för att kunna säkerställa en dräglig arbetsmiljö och trygg vård, men tycks inte fått tillräckliga resurser att tillgå för att genomföra detta? Ovanstående borde vara en självklarhet oavsett kostnad i pengar. Av erfarenhet vet vi att det krävs tidig planering och åtgärder för att säkerställa bemanningen. Att vi befinner oss i en pandemi gör inte saken lättare.

Ledningen kontaktade i maj flera bemanningsföretag för att få in hyr- sjuksköterskor. Detta gjordes för sent, vilket resulterade i att inga sköterskor fanns tillgängliga. Därefter fattade man beslut (i juni) att erbjuda ersättning för förskjuten semestervecka d.v.s. förkorta sin semester. Detta kom dock så nära inpå ledigheterna att få kunde utnyttja möjligheten. Det uppfattas dessutom som orättvist eftersom flera av sjuksköterskorna redan sökt kortare ledighet och då inte fick omfattas.

Samma situation har vi nu sett upprepas år efter år. Vårt krav är att man till nästa sommar ska ligga steget före för att tidigt säkerställa en fullgod bemanning.
En viss marginal i form av överanställning borde vara givet, för att säkerställa trygghet för våra patienter och göra kommunen mer attraktiv som arbetsplats.
Det är dags att ledningen och politiker tar sitt ansvar. Det duger inte att skylla på en skral budget. Vård och rimliga arbetsförhållanden måste få kosta pengar. Det handlar om prioriteringar. Om det finns pengar till dyra vätgas-projekt så finns det också pengar till en trygg vård för våra gamla och sjuka samt humana arbetsförhållanden.

Trots läget i år så kommer kommunens sjuksköterskor som alltid att göra sitt allra yttersta för att förhoppningsvis säkerställa en god och säker vård för våra patienter i såväl hemsjukvården som på särskilda boenden.

Sofia Stjerngren Karlsson,
Anette Skoglöf Zghiguida och
Maria Törnberg,
sjuksköterskor och förtroendevalda/skyddsombud för Vårdförbundet i Mariestads kommun

Var rädda om nyexaminerade sjuksköterskor!

21 juni, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Ann Thulén Ek, skolsköterska och förtroendevald/skyddsombud i Vårdförbundet, Göteborgs Stad**

”Mamma, varför sa du till mig att utbilda mig till sjuksköterska? Ska man vara så här trött efter ett arbetspass? Jag har ingen ork att göra något på fritiden!!”

Dessa frågor får jag av min dotter som sedan i januari 2021 är färdig sjuksköterska. Hon har jobbat i ca 3 månader som sjuksköterska och börjar redan att tvivla på att detta är rätt. Själv har jag jobbat inom vården sedan 1983 som specialistutbildad barnsjuksköterska.

Jag är mycket orolig för dagens situation som jag ser och hör hur sjuksköterskor har det på sjukhusen och hur takten är högt uppdriven.
Nya sjuksköterskor anställs i Västra Götalandsregionen inom det kliniska basåret, en anställning som innebär rätt till handledning, föreläsningar/utbildning och praktiskträning i Simulatorcenter. I skrivande stund så är det bara handledning som fungerar för de nyexaminerade sjuksköterskorna. Det är oerhört viktigt att ta emot nyexaminerade sjuksköterskor så de känner sig välkomna i yrket. Att kunna få tid att ställa frågor kring olika mediciner, apparater och administrativa system som bara ska fungera för att få patienter att åka hem med en trygg uppbackning av hemsjukvården. Att i ett normalt arbetstempo komma in i jobbet och få en hyfsad start är så otroligt viktigt. Att knäcka en självkänsla då man är ny i yrket är lätt. De nyanställda sjuksköterskorna som min dotter träffat på sjukhuset ger samma beskrivning från de olika klinikerna, att bristen är tydlig och syns på alla avdelningar och kliniker. De annonser som finns ute för sjuksköterskor finns det inga sökande till.

Den brist på sjuksköterskor som nu visar sig på olika håll inom sjukvården och äldrevården, samt svårigheter att få flera sjuksköterskor att specialistutbilda sig är allvarlig och kan leda till en samhällsfarlig situation. Under de gångna åren har många kollegor inom vården slitit hårt för att kunna ge vård och omvårdnad till svårt sjuka patienter. Alla är trötta!

Själv undrar jag om jag i framtiden kommer att få några nya kollegor. Kommer det att finnas några studenter eller nyexaminerade sjuksköterskor som jag kan få lära upp eller introducera i yrket?

Lyssna på den trötthet som beskrivs inom hälso- och sjukvården. Om inte löner lyfts, om jag inte får flera kollegor så blir nästa pandemi inte lättare att hantera.

Att få en hyfsad ersättning både i form av lön och schysta arbetstider för de slitsamma jobb som görs av sjuksköterskor inom sjukhusen idag är inte mycket begärt. Att få nya kollegor som vill jobba kvar på avdelningen så att man kan slippa bli beordrad att jobba kvällspasset efter det att man gjort ett morgonpass är viktigt för att så många som möjligt ska orka ett helt yrkesliv.

Det är bråttom kära politiker, att visa med handling att ni menar att sjuksköterskor är en viktig personalgrupp inom hälso- och sjukvården. Visa det genom att lyfta oss lönemässigt. Jag vill ha flera kollegor och studenter som kan bli mina nya arbetskamrater.

Ann Thulén Ek
skolsköterska och förtroendevald/skyddsombud i Vårdförbundet, Göteborgs Stad

IVA sjuksköterskor är inte utbytbara!

19 maj, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Ulrika Olsson, IVA sjuksköterska, förtroendevald och skyddsombud i Vårdförbundet på CIVA Sahlgrenska skriver ett öppet brev till politiker och arbetsgivaren i Västra Götalandsregionen.**

Som om att vi inte har tillräckligt med oro inom intensivvården kopplat till bland annat pandemin och stor osäkerhet kring hur vår semester kommer att bli, så kom då ett ”briljant” förslag från delar av Västra Götalandsregionens politiker. Ett förslag som handlar om hur vi ska lösa bristen på intensivvvårdssjuksköterskor eller som politikerna uttrycker det “förstärka iva vården” och upprätta en ”reservstyrka”. Detta genom att snabbutbilda erfarna grundutbildade sjuksköterskor i intensivvård till en kostnad av 130 miljoner kronor. Dessa sjuksköterskor skall tas från andra verksamheter. Syftet med förslaget är att stärka upp intensivvården vid extraordinära händelser såsom en pandemi eller under sommaren, då personalen har svårt att få ut sin lagstadgade fyra veckors sammanhängande semester.

Att ni har goda avsikter och tror att ni gör gott, det betvivlar vi inte. Dock väcks en känsla inom oss av förundran med inslag av irritation likväl som en känsla av undervärdering av oss sjuksköterskor och det arbete som utförs av specialistutbildade IVA sjuksköterskor. Vi är inte utbytbara.

All respekt till alla grundutbildade sjuksköterskor som gör ett fantastiskt arbete på sina respektive olika arbetsplatser runt om i Vårdsverige. Ni behövs och ni behövs just på den arbetsplats som ni har valt att arbeta på. Vem ska sköta ert arbete när ni ska “förstärka” oss på IVA? Hur har de som gett förslaget tänkt kring detta? Behöver inte alla sjuksköterskor, oavsett var man arbetar, semester på sommaren?

Att låta grundutbildade sjuksköterskor ställas inför det professionella ansvar som vilar på en IVA sjuksköterskas axlar tycker vi inte bara är ansvarslöst ur ett personalperspektiv, utan också ur ett patientperspektiv. Patienter har rätt att få vård av personal med rätt utbildning och kompetens.

Lösningen på bristen av IVA sjuksköterskor är inte att snabbutbilda och skapa en mix av specialistutbildade och grundutbildade sjuksköterskor. Att använda ordet ”förstärka” kan i det här sammanhanget också innebära att ”belasta”. Extra händer är bra, men dessa händer måste ha rätt kompetens, annars riskerar det att bli en belastning. Vår uppfattning är att det givna förslaget är en kortsiktig snabb lösning som i slutändan riskerar att drabba de som är svårast sjuka och skadade som behöver rätt kompetens vid rätt tid. Vårdkvaliten, patientsäkerheten och arbetsmiljön riskerar att påverkas om detta förslag sätts i verket. Förutom de etiska dilemman som tål att beaktas, så har vi också en Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) att förhålla oss till. En lag som med tydlighet reglerar kraven på hur en god och säker vård skall bedrivas och där ett grundelement är att rätt kompetens skall finnas.

I takt med att pandemins vindar gjort oss alla ostadiga har IVA vården med varm hand välkomnat välbehövliga och högt värderade fantastiska insatser från kollegor från andra verksamheter. Men det har varit en utmaning på flera sätt för alla involverade. Att fortsätta med denna typ av lösningar av kortsiktig karaktär anser vi inte är lösningen inför framtiden. I en pandemi tvingas man till åtgärder utöver det vanliga, men att använda denna typ av lösning med syfte att möjliggöra lagstadgad semester för IVA personal menar vi inte är rätt väg. Vi som arbetar på IVA har under lång tid signalerat ett behov av åtgärder för att säkra IVA kompetensen, så det är lika lite av en nyhet som att behov av semester återkommer varje år. Det är med stor oro vi bevittnar den utveckling med förslag som läggs fram riktat mot intensivvården i Sverige och nu också i den region vi arbetar i. En långsiktig säker strategi riktat mot de utmaningar IVA vården har och står inför i framtiden kräver rätt åtgärder och därbland en adekvat kompetensförsörjning årets alla 12 månader. Åtgärder för att skapa en god arbetsmiljö, gynnsam löneutveckling, bibehålla personal, nyrekrytering och möjlighet till kompetensutveckling är några av de åtgärder som måste säkerställas på ett mera adekvat sätt framöver.

Så att något måste göras gällande bristen på IVA personal, är vi helt eniga om. Hur denna lösning skall se ut däremot, där går vår enighet skilda vägar. Till er som har mandat att fatta beslut ber vi er att tänka om. Vi som arbetar inom intensivvården och därmed är nära verksamheten har förslag på lösningar. Att skapa ett ömsesidigt förtroende genom god dialog är början på att bygga broar. Vi bygger gärna den bron med er, så vi välkomnar en dialog.

Ulrika Olsson, IVA sjuksköterska Civa Sahlgrenska, förtroendevald och skyddsombud Vårdförbundet

Anne Karin Höglund, avdelningsordförande, Vårdförbundet Västra Götaland

Skolsköterska=plåstersyster?

12 maj, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Jessica Antonsson, leg sjuksköterska, skolsköterska och förtroendevald i Vårdförbundet Göteborgs stad, uppmärksammar sjuksköterskans dag 12 maj.

Nej! Det tycker inte jag!! En skolsköterska är så mycket mer.
Det finns mycket fakta kring vad en skolsköterska arbetar med. Det är ett härligt yrke där vi som arbetar träffar många barn där vi hjälper och stödjer dem till att nå målen i skolan, vilken man vet är en av det mest skyddande faktorerna för ett barn.
Grattis till oss på sjuksköterskans dag 12 maj!

En historisk återblick på skolsköterskans profession visar att samhällsförändringar förde med sig att barnets situation och hälsa kom i fokus. Den första skolsköterskan anställdes år 1919 i Stockholm med hygien och hälsofrågor som prioriterade områden.

År 1944 fick landets samtliga skolor möjlighet att anställa både skolläkare och skolsköterskor. För sjuksköterskor blev skolhälsovård ett nytt och lagstadgat arbetsområde inom skolan och skolsköterskan skulle i första hand värna om hälsan och arbeta förebyggande. Vaccinationer har funnits inom verksamheten sedan 1950-talet och vaccinationsprogrammet har ändrats över tid. I slutet av 1990-talet kom de psykiska och psykosociala hälsoproblemen att öka.

Skolhälsovården och numera elevhälsans medicinska insats har haft stor betydelse för att förebygga sjukdomar och främja en god hälsa för barn och ungdomar och är idag en respekterad och välkänd verksamhet. Skollagen (SFS 2010:800) reglerar att elevhälsan främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande. Skolsköterskans roll i en samordnad vårdkedja Elevhälsans medicinska insats, EMI är en fortsättning på mödra- och barnhälsovårdens hälsoövervakningsprogram.

En specialistsjuksköterskeexamen leder till fördjupande kunskaper i omvårdnad, biomedicin, vetenskaplig metodik, pedagogik, hälsa och ledarskap. Specialistsjuksköterskan har förmåga till självständigt arbete, ett vetenskapligt synsätt, ett mångkulturellt kunnande, systemtänkande, etiska bedömningar och professionellt ansvar. Skolsköterskans arbete grundas i omvårdnad vilket omfattar både det vetenskapliga kunskapsområdet och mötet med elever och deras familjer. Omvårdnad är ett självständigt kunskapsområde som sjuksköterskan ansvarar för och målet är att eleven ska vara självständig och oberoende så långt det är möjligt samt uppleva hälsa. (Kompetensbeskrivning för skolsköterska).

Jessica Antonsson,
leg sjuksköterska, skolsköterska och Vårdförbundets förtroendevald med facklig tid i Grundskoleförvaltningen Göteborg stad

Den 12 maj hyllas Sveriges alla sjuksköterskor – här är Vårdförbundets önskelista

12 maj, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Vårdförbundets avdelningsstyrelse Västra Götaland har en önskelista på sjuksköterskedagen.**

Den 12 maj firas internationella sjuksköterskedagen över hela världen och även i Västra Götaland. Sjuksköterskor axlar enorma utmaningar under pandemin, det gäller både de som jobbar i frontlinjen mot covid-19 och de i den ordinarie vården. Vårdförbundet organiserar majoriteten av landets sjuksköterskor, som läst treårig högskoleutbildning på sjuksköterskeprogrammet med huvudämne omvårdnadsvetenskap eller vårdvetenskap.
Här är vår önskelista till arbetsgivare, politiker och allmänhet inför sjuksköterskedagen 12 maj:

Alla måste hålla i lite till. Nu ser vi ljuset i tunneln i takt med att vi sjuksköterskor vaccinerar befolkningen. Men vi alla behöver följa rekommendationerna ett tag till.
Fyra veckors sammanhängande sommarsemester. Sjuksköterskor vill precis som resten av befolkningen ha “sommarsemester” i juni, juli och augusti samtidigt som familj och vänner.
Trygghetssystem som fungerar. Vi har fått gehör för att stoppa karensdag och utförsäkringar och jobbar vidare för arbetsskadeersättning för de som anmält att de fått covid-19 i tjänsten.
Fler kollegor. Det är brist på sjuksköterskor och arbetsgivarna bör rekrytera tillbaka de 13 200 som lämnat yrket.
Respekt för legitimationen. Under pandemin har bristen på sjuksköterskor lett till att arbetsgivare försöker lösa bemanningen med annan, icke kvalificerad personal.
Specialistutbildning. Även kommunerna bör teckna kollektivavtal enligt en modell för utbildningsanställningar (AST) som ger studier till specialist med full lön.

Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland
Ordförande
Anne Karin Höglund
Vice ordförande
Christina Wernstedt
Styrelseledamöter
Susanne Blom Persson
Branka Djukanovic Svensson
Martin Håland
Anna-Karin Johannesson
Lene Lorentzen
Jeanette Ros (saknas på bild)
Pernilla Widholm Jolgård

Vårdförbundets barnmorskor: Kompetens och patientsäkerhet hör ihop

5 maj, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Barnmorskor i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland debatterar på internationella barnmorskedagen**.

Den 5 maj är det internationella barnmorskedagen och numera kan man se dagen som startskottet för den intensivaste perioden för förlossningsvården i Sverige. Historiskt sett har flest barn fötts i mars, men sedan några år tillbaka är enligt SCB den vanligaste födelsemånaden juli, tätt följt av maj och juni – något som ställer krav på en tillräcklig bemanning med rätt kompetens. Vårdförbundets barnmorskor bjuder in Västra Götalandsregionen till en dialog om barnmorsketätheten och våren/sommarens bemanningssituation.

Barnmorskors kompetens är oumbärlig i arbetet för en god sexuell och reproduktiv hälsa, för vårdens kvalitet och för patientsäkerheten, det konstateras både av IVO och Socialstyrelsen. Brist på barnmorskor för med sig risker för vårdens kvalitet och patientsäkerheten, och det kan inte kompenseras av ”mer personal” i största allmänhet, utan det krävs rätt kompetens och erfarenhet. Trots det vidtas inte rätt åtgärder för att bota bristen på barnmorskor som 19 av 21 regioner vittnar om.
När ska Västra Götalandsregionen ta till sig av kunskapen i alla dessa rapporter och prioritera arbetet med att kunna bemanna vården med rätt kompetens på rätt plats och se till att den som är erfaren vill stanna kvar?

Vi barnmorskor har en unik funktion inom perinatal, sexuell och reproduktiv hälsa och kan inte ersättas av personal som saknar kompetens inom detta område. Under pandemin har många barnmorskor från ungdomsmottagningarna varit utlånade till smittspårning tack vare deras kompetens och vana inom smittspårning. Västra Götalandsregionen bör dra lärdom av Region Västerbotten, som tappade många erfarenhetsår i Umeå i ett slag när mer än en fjärdedel av BB- och förlossningsvårdens barnmorskor slutade. Idag är det vanligt att de erfarna lämnar för att de inte upplever att deras kunskap värderas, eller går ner i arbetstid för att orka. Det finns helt enkelt inga genvägar för att lösa bristen på barnmorskor. Regeringen satsar stora medel på kvinnors hälsa, och dessa pengar måste läggas på rätt saker här i Västra Götaland.

En barnmorska – en förlossning. Barnmorskor bör endast ansvara för en aktiv förlossning i taget, det är viktigt för patientsäkerheten och för stödet till kvinnan.
Skapa förutsättningar att ge personcentrerad vård på barnmorskemottagningarna. Idag är tidspressen för stor för att varje enskild person ska få det.
Underlätta möjligheten och förbättra villkoren för forskande barnmorskor så att kvinnorelaterade besvär kopplade till exempelvis klimakterium, endometrios, bristningar och amning får högre status.
Ge barnmorskor möjlighet att leda förlossningsenheter för kvinnor med lågriskgraviditeter. Använd Norge som förebild när det handlar om mindre förlossningsenheter, där dessutom spädbarnsdödligheten är lägre än i Sverige.
Det behövs ett gott ledarskap med chefer som har en hälsofrämjande arbetsmiljö, med ansvar för rimligt antal medarbetare och tillräckligt mandat.
Barnmorskor bör värderas och få lön utifrån sina dubbla legitimationer, långa akademiska utbildning och ansvar. För att nå samma nivå som andra akademiska yrken, som har samma utbildningslängd och liknande svårighetsgrad, bör livslönen höjas med 30 procent.

Hur tänker Västra Götalandsregionen säkra tillgång till rätt kompetens i form av barnmorskor?
Det är en viktig pågående diskussion och vi vill snabbspola den genom att bjuda in regionens politiker till en dialog om barnmorsketätheten och våren/sommarens bemanningssituation. Vi vill givetvis också ha en långsiktig dialog med regionen om ovan punkter för att barnmorskor ska kunna erbjuda en trygg, personcentrerad vård i framtiden. Till dess väljer vi att hylla Sveriges alla barnmorskor på deras dag – tack för att ni finns!

Sabina Gustafsson, leg barnmorska, förtroendevald Vårdförbundet område MUG,
Malin Bergander, leg barnmorska, förtroendevald Vårdförbundet på SU,
Anne Karin Höglund avdelningsordförande Vårdförbundet Västra Götaland
Åsa Mörner och Marie-Charlotte Nilsson, leg barnmorskor och förbundsstyrelseledamöter, Vårdförbundet

Till politiker i Tranemo kommun

26 februari, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Johanna Stenberg legitimerad sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet i Tranemo kommun skriver ett öppet brev till politiker:
“Hur avser ni att avtalet HÖK-19 ska följas? Hur ska vi klara omställningen till Nära vård som pågår just nu, och hur premieras kompetens och vidareutbildning för sjuksköterskor i Tranemo kommun? “

I Västra Götalands uppdragshandling för omställningsområde utveckla den nära vården¹, kan man bl.a. läsa följande:
“Nära vård grupperas i tre delprogram; Utveckla vård i hemmet, etablera närsjukvårdscentrum och stärka hälso- och sjukvårdens bas.” Vidare står att en ”utvecklad vård i hemmet gör det möjligt för fler patienter med komplexa vård-och omsorgsbehov att få personcentrerad, teambaserad, proaktiv vård i det egna hemmet i stället för sjukhusvård. Det innebär att vården blir mer tillgänglig, individanpassad, trygg och mer ändamålsenlig, det vill säga vårdens kvalitet ökar.”

Omställning till nära vård/vården flyttar hem kräver större kompetens och mer resurser. Allt fler mycket sjuka och vårdkrävande personer vårdas i det egna hemmet i stället för på sjukhus och det ställer höga krav på kompetens och ökad tillgänglighet. Tranemo kommun har sedan tidigare en kompetensförsörjningsplan med ett mål där hälften av sjuksköterskorna i hemsjukvården ska ha en adekvat vidareutbildning, t.ex. till distriktssjuksköterska. I nuläget är det endast 7 av 29 sjuksköterskor, vilket motsvarar ungefär 20%. Vidareutbildade sjuksköterskor behövs för att trygga patientsäkerhet, helhetstänk och utvecklingsarbete mot hemsjukvård.
Hur ska vi behålla och rekrytera kompetenta sjuksköterskor och vara en attraktiv arbetsplats?
Vi har inte sett någon ökning av tjänster, snarare neddragningar och svårigheter att täcka vikariat och tjänster, oavsett vidareutbildning eller ej. Många känner sig otillräckliga, både fysiskt och mentalt.

Vårt gemensamma avtal, HÖK-19², lyfter särskilt lönenivåer, lönespridning och prioritering av särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor; de som har lång erfarenhet av sjuksköterskearbetet, är trygga, stabiliserar gruppen och utvecklar verksamheten. Vårdförbundet menar att ca var 4:e person bör vara särskilt yrkesskicklig, särskilt i en grupp med så lång erfarenhet som många här faktiskt har. Vi tycker att dessa personer bör ha en löneutveckling på ca 10,000 kr/månad under det treåriga avtalet.

De fem sjuksköterskor som i Tranemo kommun bedömts som särskilt yrkesskickliga har på två år fått en total löneökning på ungefär 500 kr utöver ”vanligt påslag”. Fem sjuksköterskor motsvarar ca 15% om vi bara räknar omsorg. Tar vi även med skolsköterskorna blir siffran än lägre.

Vi arbetar alla dagar, hela dygnet. Under det gångna året har våra medlemmar slitit hårt i nära kontakt med covid-19, utan möjlighet att backa undan från sjukdomen. Vi har snabbt tagit till oss stora mängder ny information, skapat och anpassat oss till nya rutiner och handlett omvårdnadspersonal. Allt för att ta hand om våra patienter på bästa sätt. Många av oss har själva blivit sjuka.

För detta får vi nu ett påslag på 2%, där chef förfogar över 1,7%. Med det påslaget finns ingen chans att följa vårt gemensamma avtal, jämna ut eventuella snedsitsar och främja en god löneutveckling. Vid löneöversyn hänvisas siffrorna tillbaks till politiken, så därför frågar jag nu er.
Hur avser ni att avtalet HÖK 19 ska följas? Hur ska vi klara omställningen till Nära vård som pågår just nu, och hur premieras kompetens och vidareutbildning för sjuksköterskor i Tranemo kommun?

Med vänlig hälsning,
Johanna Stenberg
Legitimerad sjuksköterska och
förtroendevald för Vårdförbundet i Tranemo kommun

Lägesrapport från en annan del av verkligheten

13 januari, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Anestesisjuksköterskan Sofia Westerling skriver ett blogginlägg
“för de röster som inte längre orkar berätta”.

År 2020 slog pandemin ner som en bomb över världen. Vi går nu in i det nya året med hopp om att det ska vända, snart. Otaliga vittnesrapporter från vårdpersonal har cirkulerat i media. Oron över skyddsutrustningen, sjukdomen ingen visste mycket om, omställningar i arbetet, nya uppgifter, de sjukaste patienterna vi mött, att tvingas arbeta här och nu och leva i stunden för att orka. Samtidigt som livet måste levas. Vardagen måste rulla på, en annan verklighet vid sidan av jobbet. Att försöka förklara det oförklarliga för människor runtomkring.

Samtidigt känns det som att många röster inom vården har försvunnit. Eller minskat i styrka, för att vi inte längre orkar berätta. För att vi måste fokusera på att klara av här och nu. Styrkan vi har, kraften att orka berätta blir allt mindre. Covid- 19 har lämnat spår på många håll. Hos mig och hos mina kollegor. Många i betydligt sämre skick än jag själv. Så, för dem som inte riktigt orkar med att berätta just nu, en lägesrapport från en annan del av verkligheten:

Vanligt vätsketätt munskydd som det jag har på bilden används konstant under hela arbetsdagen, undantag för när mat och dryck måste intas givetvis. Det gör att luften blir torr, näsan är konstant igentäppt och munnen torr som öken. Visir kommer i olika former, modifieras för att minimera trycket, ändå har jag i princip haft huvudvärk dagligen i över en månad. Ändå är detta en bris i jämförelse med andningsskydd eller skyddsmask som sluter helt tätt och sitter åt hårt, man hör inte och det är en ansträngning att göra sig hörd. Fysiskt jobbigt, mentalt dränerande.

Jag vill så gärna att detta ska vara över. Att jag och mina kollegor på operation, IVA, akuten, vårdavdelningar och på ambulansen ska få vila, andas. Men det är inte över, inte alls. Vi befinner oss i samma, eller värre, situation än i våras. Människor är sjuka, på riktigt, Covid härjar och tar liv, fortfarande. Människor ramlar och bryter sig, får inflammerade blindtarmar, tumörer och föder barn. Människor krockar med bilen, deras hus brinner, hjärtat stannar eller livet blir för mycket och de tar en överdos. Dom här människorna behöver också hjälp. Dom här människorna förtjänar också allt.

Jag önskar så att vi orkar se att detta är allvar, orkar hålla ut, orkar säga ifrån och orkar kämpa. Vi gör det, varje dag. Det kommer en tid då vi kommer att kunna se tillbaka, reflektera, vara stolta och starka. Att sprida information och kunskap, upplysa och peppa, är allas ansvar. Jag försöker och hoppas att ni andra också gör det ♥️♥️.

Sofia Westerling, anestesisjuksköterska
An/Op/IVA Sjukhusen i väster, Kungälvs sjukhus

Partsmodellen levererar under krisen

12 januari, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Therese Svanström ordförande TCO
och Branka Djukanovic Svensson ordförande TCO Göteborg

Coronapandemin har gått hårt fram i hela världen. Det allra viktigaste har rätt och riktigt handlat om att rädda liv och stoppa smittspridningen men det har också behövts insatser för arbetsmarknaden. Det har gjorts stora ansträngningar för att rädda jobb och hårt drabbade branscher. Politiken har gjort en hel del men en stor del har fack- och arbetsgivare stått för. Tack vare den svenska modellen.

Alldeles nyligen, mitt i pandemin, publicerade ett ungdomsförbund en kampanj med uppmaningen att facket skulle skrotas. Det hör till ungdomens roll att ifrågasätta men samtidigt kan vi som facklig centralorganisation inte göra en annan tolkning än att kunskapen om facket och den svenska modellen är för skral. Det är bekymmersamt.

Under denna pandemi har fack – i form av engagerade förtroendevalda på arbetsplatser runt om i landet – och arbetsgivare gjort ett stort antal överenskommelser, för att lindra effekten av krisen och skapa trygghet på arbetsmarknaden. Det hade inte varit möjligt utan den svenska partsmodellen.

Partsmodellen som krishanterare
Ett av regeringens många åtgärdspaket med anledning av coronaviruset är möjligheten att införa korttidsarbete med statligt stöd (ofta kallat korttidspermittering). Att så många branscher så snabbt har kunnat ta del av korttidsarbete har vi att tacka det redan förhandlade kollektivavtalet för. För statens ställer villkor på att det finns ett kollektivavtal, annars ska det finnas ett skriftligt avtal med minst 70 procent av arbetstagarna, för att införa korttidsarbete.

Vid sidan om korttidsarbete har även möjligheten att teckna krisavtal visat sig vara ett viktigt verktyg under pandemin. Samtliga fackliga organisationer inom kommuner och regioner har undertecknat krislägesavtalet, vilket innebär att ca 1,2 miljoner medarbetare inom vård, omsorg, skola, infrastruktur och räddningstjänst omfattas.

Partsmodellen – inte bara i kris
Partsmodellen levererar under vanliga tider på arbetsmarknaden runt 670 kollektivavtal. De omfattar löner och anställningsvillkor, men kan även innehålla överenskommelser om kompletterande föräldraförsäkring och kompletterande ersättningar vid arbetslöshet, sjukskrivning och arbetsskada.

Arbetsmarknadens parter och deras omställningsorganisationer har under coronakrisen en viktig uppgift i att matcha arbetssökande med företagens behov av arbetskraft. TRR (privatanställda tjänstemän) fick under mars och april 2020 in mer än dubbelt så många uppsagda personer som under mars och april 2019. Om offentlig sektor skulle ta över det jobb som omställningsorganisationerna gör idag kan den tid en individ är i arbetslöshet förväntas öka. Enligt en beräkning som TCO gjorde 2018 förväntas varje vecka en individ är i extra arbetslöshet kosta det offentliga närmare 8 000 kronor per individ. För de 32 500 personer som omställningsorganisationerna i snitt hjälper varje år skulle det innebära en extra kostnad för det offentliga på 250 miljoner kronor per vecka individen är i extra arbetslöshetstid.

Det faktum att partsmodellen bygger på förhandlingar och gemensamt ansvarstagande bland parter som väljer kompromiss före konflikt har skapat en tillit som visat sig vara guld värd – inte minst vid kriser.
Det vill vi väl alla behålla?

Therese Svanström, ordförande TCO
Branka Djukanovic Svensson, ordförande TCO Göteborg

Vårdförbundets medlemmars livsviktiga insatser under coronapandemin måste belönas!

17 december, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Avdelningsstyrelse Vårdförbundet Västra Götaland uppmanar alla sina medlemmar att sprida det här öppna brevet till politiker i Västra Götalandsregionen och våra 49 kommuner.
Tillsammans är vi starka och kan påverka våra villkor!

Vårdförbundet utvärderar i dagarna hur väl arbetsgivare i kommuner och regioner följt intentionen med HÖK 19. Under slutet av december ska förbundsstyrelsen besluta om avtalet ska sägas upp eller inte.

Vi kan redan nu konstatera att det ser väldigt olika ut i Västra Götaland. Visst finns det ljusglimtar, men det finns också arbetsgivare som valt att inte följa avtalet. Trots ovilja hos vissa arbetsgivare att ta ansvar för sin del av avtalet, har Vårdförbundets samtliga medlemmar fullt ut under året tagit sitt ansvar och varit avgörande för att både covidvården och vården i övrigt fungerat.

Redan tidigt i våras stod det klart att det skulle krävas gigantiska omställningar för att möta följderna av den ökande smittspridningen. Nya covidavdelningar öppnades med personal som aldrig tidigare arbetat vare sig tillsammans eller med den nya sjukdomen. Arbetstider maxades och tiden för vila och återhämtning blev minimal. Oron var dessutom stor över bristande rutiner och vilken skyddsutrustning som var säker. Många bland våra medlemmar blev också smittade och vissa som fortfarande inte är återställda kommer kanske aldrig att bli det.

Barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor har trots enorma utmaningar på mycket kort tid ställt om och ställt upp så att invånarna kunnat få vård och behandling av en sjukdom som ingen tidigare mött. När vården så tydligt skiftar fokus innebär det också att den övriga vården drabbas, eftersom resurser tas även från delar som inte kan ställas in eller skjutas upp. Vårdförbundets medlemmar har arbetat ett ohållbart antal övertidstimmar och fått semestrar och ledigheter indragna. De ledigheter som sköts till hösten och vintern riskerar även de att bli inställda, när vi befinner oss mitt i en kraftig andra våg lagom till jul.

Våra medlemmar behöver mer än bara applåder och delade fruktkorgar. De behöver få bevis på att deras slit och uppoffringar inte bara tas för givet, utan att arbetsgivare på riktigt visar konkret uppskattning och omsorg om sina värdefulla medarbetare.
Vårdförbundet vill därför se att både regionen och kommunerna gör en rejäl lönesatsning under 2021 till samtliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor.

Kontakt: info.vastra.gotaland@vardforbundet.se