Västbloggen

Västbloggen

Västbloggen

Övertid #Duvanderomvården

av

“Övertid” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Skulle du kunna jobba lite övertid idag?
-Det går inte… Jag jobbar redan 24 timmar det här dygnet!

Inget ovanligt scenario att Vårdförbundets medlemmar blir frågade om de kan arbeta övertid i form av längre pass, extra pass, dubbelpass.

HSL(hälso och sjukvårdslagen) kap 5, 2 § ”Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.”

AML(arbetsmiljölagen) kap 3, 2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt skall därvid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs.

 

Anpassa budget efter bemanningsbehov, vårdandet sker i mötet mellan patient och personal. Det är inte acceptabelt att arbetsgivarens respekt för lagstiftningen endast finns i ord. Det är dags för handling!

 

Styrelsen
Vårdförbundet
Avdelning Västra Götaland

Utlokalisering #Duvanderomvården

av

Vårdförbundet avdelning Västra Götaland startar härmed ett samarbete med tecknaren och sjuksköterskan Lars Duvander.
Vi kommer löpande publicera teckningar med aktuella teman från vården i Sverige idag. Styrelsen ger samtidigt sin syn på vårdpolitik kopplat till varje teckning.
Du vill inte missa detta.
Håll utkik på Västbloggen!

“Utlokalisering” Tecknaren Lars Duvander #Duvanderomvården

Att Vårdförbundets medlemmar får vårda patienter som är utlokaliserade på grund av vårdplatsbrist är mer regel än undantag. För sjuksköterskan innebär det att man ofta tvingas arbeta utanför sitt kompetensområde.

Socialstyrelsen: ”Utlokaliseringar av patienter ger en ökad risk för vårdskador eftersom det inte alltid finns tillräcklig kompetens och kapacitet för att möta patientens behov.”

AFS 2015:4 (Arbetsmiljöverkets författningssamling, Organisatorisk och social arbetsmiljö): ”Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet”.

AML (arbetsmiljölagen): ”arbetsgivaren ska förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet”.

Så länge vi tvingas arbeta i en miljö med organisatoriska brister som utlokaliserade patienter är beviset på, finns en fara att vi arbetar under för stora krav. Blir dessa brister långvariga kan de höga kraven bli en grund till ohälsa. Vi vet att bristen på vårdplatser beror på att det finns för få sjuksköterskor anställda på våra sjukhus. Dags att bemanna upp!

 

Styrelsen
Vårdförbundet
Avdelning Västra Götaland

Personalen, patienten och den heta potatisen

av

Malin Bergander
Förtroendevald Barnmorska

Som barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet har jag utan större ansträngning listat ut vad som räknas till vårdens två absolut största problem: Personalen och Patienterna.

Personalen belastar verksamheten med krav på en hälsosam arbetsmiljö och rimlig arbetsbelastning. De vill ha sådant som kompetensutveckling, raster under arbetspasset, semester och dessutom förväntar de sig lön varje månad. Svindyra utgifter.

Patienterna söker sig till vården i en aldrig sinande ström. Både unga och äldre blir sjuka eller oroliga över sjukdom. De insjuknar på annan tid än dagtid. De söker sjukvården akut, oplanerat och ibland många på samma gång. De behöver bedömas och undersökas. Högteknologisk apparatur måste användas och avancerade prover tas. När resultaten analyserats kan det bli tvunget med behandling, ibland en lång sådan. Kanske krävs inläggning på sjukhus. Riktigt dyra utgifter. Det räcker att man öppnar en dagstidning eller tittar på TV. Våra beslutsfattare förmedlar alla samma sak. Personalen och patienterna är problemet. De är källan till budgetar som skenar och vårdköer som växer.

Inställningen till personal och patient som problem och utgiftskälla genomsyrar också de flesta vårdverksamheter. Båda kategorierna behandlas bildligt talat som “heta potatisar”. Ingen (läs politiker) vill ta det övergripande ansvaret för någondera och kan man passa vidare till någon annan är det en fördel för den egna ekonomin. Ju färre personal och patienter desto större chans att klara budget.

I kölvattnet av detta breder en syn ut sig över vårt land, där alla personalkategorier är utbytbara med varandra. Någon som oavsett kompetens kan flyttas och nyttjas för att utföra alla förekommande sysslor i precis vilken verksamhet som helst.

För patienterna innebär “heta-potatis-tänket” absurt många förflyttningar och nya kontakter. Frustrerande möten där syftet ofta är att påvisa att de inte alls är i behov av vård. I alla fall inte på den vårdcentral, akutmottagning eller sjukhus de för stunden sökt sig eller befinner sig hänvisad till.

Detta kan låta som en väldigt cynisk beskrivning men den är inte desto mindre sann för det. Så länge personalen upplever sig vara en belastning och patienterna oönskade kommer vi inte få någon ordning på sjukvården. Båda dessa är ju trots allt förutsättningen för att systemet ska fungera. Det måste “bli fint” igen att ta hand om både den som söker vård och den som ger. Och det är bråttom, väldigt bråttom!

 

Malin Bergander

Barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet

 Malin Bergander
Förtroendevald Barnmorska

 

 

Vårdpersonalen svarar Elisabeth Höglund

av

“Elisabeth Höglund, du skrev i Aftonbladet 15/12 att du anser att vårdpersonalen ofta sätter sina egna, ofta fackliga, intressen framför patientens bästa och att detta kan leda till att stödet för oss riskerar att ta slut.

Sjukvårdens verksamhet styrs av Hälso- och sjukvårdslagen vilket tydliggör att ansvaret för att tillhandahålla vård ligger på landstinget och kommuner. Det är med andra ord inte sjuksköterskornas skyldighet, att bemanna sjukhusets avdelningar utan detta ansvar ligger på arbetsgivaren. Nedskärningar på landstingsnivå har lett till att arbetsmiljön gång på gång blivit försämrad med en försämrad patientvård till följd. Ingen av oss sjuksköterskor har en skyldighet att arbeta för en arbetsgivare, utan precis som alla andra, så har man en rättighet att sluta om man inte trivs på sitt jobb vilket leder till en brist. För att rekrytera sjuksköterskor krävs att arbetsgivaren måste bli attraktiv på arbetsmarknaden precis som för arbetsgivare inom privat sektor.

Vi i vårdpersonalen gör vad vi kan för att nedskärningarna inte ska påverka patienterna negativt genom att arbeta extrapass, hoppa över raster och toalettbesök samt försöker effektivisera vårt arbete. Vi sliter dagligen för att våra patienter skall bli friska och väl omhändertagna men när arbetsmiljön inte längre tillåter detta, och vår ledning inte lyssnar på våra rop på hjälp, så får man fråga sig vilka alternativ man har för att kunna förändra situationen. Förhoppningsvis så kan arbetsgivaren inse att det finns en vinst i att personalen mår bra och har tid att utföra ett bra arbete. Ingen av oss som arbetar inom vården är maskiner och då man för tredje gången får bryta sina löften till sina barn för att man blir beordrad in på extrapass så kommer man till slut nå till en gräns när man får fråga sig vad som är viktigt i livet.

Elisabeth Höglund jag tror du har missförstått situationen. När sjuksköterskorna slutar på grund av en allt för dålig arbetsmiljö så borde om något folkets stöd öka, för då är det kris på riktigt!”

(Referens till inlägg:http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article20021632.ab – längst ned)

/Kalle Lindström, sjuksköterska

Det här är ett gästinlägg från Kalle Lindström. Vi tar in det i bloggen eftersom Aftonbladet inte tar in repliker till deras kolumnister.
Den här texten har Kalle även delat på facebook./Västbloggen

elisabeht-notis-15dec