Den överutnyttjade § 23 - förskjuten arbetstid

Är du som jag ett av vårdens maskrosbarn, vårdens överlevare? En som lever på hoppet att det blir nog bättre snart? Snart kommer samhället till vår hjälp och ger oss de villkor vi så innerligt behöver?

Nu har vi i några veckor kunnat följa Vårdförbundets kamp för bättre villkor i ett nytt avtal med SKR och Sobona. Ett av huvudkraven vid förhandlingarna är förkortad arbetstid. Debatten pågår i olika medier där allt ifrån politiska partier till svenskt näringsliv har engagerat sig, och det är bra. Frågan behöver belysas från olika vinklar och förståelse behöver skapas. Så här kommer en beskrivning över hur det är att vara en regionsanställd medlem i Vårdförbundet i dagens Sverige.

I många fall finns någon form av individuell schemaplanering. Om det var så att behovet av personal överensstämde med det faktiska antalet anställda så skulle detta vara ett önskat system med många fördelar för individen. Men så är det i det allra flesta fall inte. Det är i stället så här det ser ut.

Schemat läggs, justeras och fastställs och därmed blir det också klart för alla hur mycket övertid som alla kommer få dela på. Det finns nämligen vakanta pass, tomma arbetspass, i det nya spikade schemat. Beroende på enhetens storlek kan det vara ett tiotal eller flera hundra vakanta pass på en period på kanske 10 eller 12 veckor.

Ja, detta med att man som en av Vårdförbundets yrkeskategorier förväntas arbeta en massa övertid är nog vid det här laget väl känt. Det som inte är lika känt är begreppet förskjuten arbetstid. Det är något som vi skrivit in i vårt kollektivavtal så parterna är överens om att detta är helt ok. Det som så klart inte framgår av kollektivavtalet är i vilken omfattning § 23 är rimlig att nyttja.

Förskjuten arbetstid innebär att ett ordinarie arbetspass blir flyttad till en annan tid. Det kanske flyttas närmre inpå nutid eller längre fram i tid. Det kan flyttas till annan tid på dygnet eller i värsta fall sammanfalla med ett redan påbörjat arbetspass som likt en dålig överraskning plötsligt blev 8 timmar längre. Detta instrument finns där för alla arbetsgivare att använda och som fackförbund kan vi bara säga, se till att du får rätt ersättning.

Det som inte är helt ok är den omfattning denna paragraf används i dagens sjukvård. Arbetar man på ett sjukhus hör man till dem som måste göra parallella planer för sitt liv. Plan A gäller om din planerade arbetstid håller, och plan B, den får du ta till om chefen ändrar din arbetstid just idag. Om inte du själv kan hämta på förskolan, får det bli mormor idag. Om inte du själv kan skjutsa barnen till dansen får grannen köra både dit och hem. Om inte du kommer hem i kväll, så finns det Billys Pan Pizza i frysen till barnen. Om du inte får vara ledig i morgon får du boka av de ärenden du skulle gjort på stan.

Att leva så här månad ut och månad in är inte bara ohälsosamt, det snuddar på psykologisk misshandel. Att din arbetsgivare bestämmer över din tid både på jobbet och när du gått hem, är som att leva under ständig övervakning. Vilka andra yrkesgrupper accepterar dessa villkor?

Så när nu samhället börjat engagera sig för eller emot Vårdförbundets kamp för kortare arbetstid så vill jag bara belysa det orättvisa i att Vårdförbundets medlemmar ska vara livegna. Jag välkomnar debatten om generell sänkt arbetstid men Vårdförbundets medlemmar kan inte vänta på en förändring av arbetstidslagen. Det spåret får gå parallellt. För Vårdförbundets medlemmar har uttrycket frihet under ansvar reducerats ner till bara ansvar. Vårdförbundets medlemmar åberopar den svenska modellens fulla kraft och förväntar sig att SKR tar sitt ansvar och ger oss vår frihet tillbaka.

Vårdförbundets alla medlemmar! Håll i och håll ut!

Ett av Vårdens maskrosbarn