Vi måste kunna vårda utan att själva bli sjuka

Debatt. Replik på debattartikeln ”Vem ska vårda och lära ut om fyradagarsvecka införs?” skriven av Lihini Wijesinghe, personalvetare, HR Bussiness Partner inom vårdsektor. Publicerad i Göteborgs-Posten 4/4-2024.

Det var med stor nyfikenhet jag kastade mig över Lihini Wijesinghes debattartikel om fyradagarsvecka. Som legitimerad sjuksköterska och förtroendevald i Vårdförbundet är veckoarbetstid ett högaktuellt ämne. Till att börja med kan det konstateras att vi är rörande överens om att den svenska modellen bör värnas och att en lagstadgad sänkning av veckoarbetstiden sannolikt inte är den bästa vägen att gå. Olika branscher har olika förutsättningar och behöver olika lösningar och de lösningarna tas bäst fram i kollektivavtal. Så långt allt väl.

Wijesinghe frågar sig vem som ska vårda. Ja, vem gör det idag? Vårdförbundets deltidsrapport visar att redan idag arbetar nästan 30% av förbundets medlemmar deltid. Av dem uppger hälften att behov av vila och återhämtning är den huvudsakliga anledningen. Det finns många vittnesmål om personer efter en sjukskriving aldrig klarar av att komma tillbaka till heltid. Det är helt enkelt redan nu många som inte arbetar sina 40 timmar i veckan. Men man betalar själv för sin arbetstidsförkortning. Att arbeta 75 % kostar, enligt Vårdförbundets beräkningar, i genomsnitt ca 160 000 kronor om året för en grundutbildad sjuksköterska och ungefär 180 000 för en specialistutbildad, summor som under ett arbetsliv kan uppgå till 8 miljoner kronor. Det är inte bara lön som den enskilda inte får in på sitt konto utan också lön som inte utgör bas för framtida pension och heller inte ger något skatteunderlag för samhället.

Vårdförbundet är dock inte bara oroliga för våra medlemmar som idag inte orkar arbeta heltid. Vi är oroliga för vårdens framtid.

Av unga, under 29 år, i Vårdförbundet säger 40 % att det är mindre sannolikt eller inte alls så sannolikt att de kommer stanna kvar i vården hela yrkeslivet. Alltså inte bara i sin profession utan i vården. Vem ska vårda då? Av de unga beskriver en femtedel sin arbetsbelastning som så hög att den inte går att hantera och var fjärde får i liten eller mycket liten utsträckning rast och paus under varje arbetspass. En arbetstidsförkortning löser förstås inte alla frågor fullt ut. Men vi kan inte längre vänta på att vårdens arbetsgivare hittar lösningar på den orimliga arbetsmiljö som gör många av våra medlemmar sjuka.

Artikeln som väckte sådan nyfikenhet hos mig lämnade mig med en stor besvikelse. Ännu en arbetsgivarrepresentant som konstaterar att vi måste lösa andra frågor innan vi kan titta på arbetstiderna. Utan att ha några lösningar på hur arbetsbelastningen i vården ska kunna bli rimlig. Vi måste kunna vårda utan att själva bli sjuka. Vårdförbundet tror att en arbetstidsförkortning, i kollektivavtal, inte bara gör vården mer attraktiv utan också kan skapa den stabilitet som vården så väl behöver.

Matilda Eriksson
Legitimerad sjuksköterska och vice ordförande
Vårdförbundet Avdelning Västra Götaland