Vården skalades inte upp under pandemin

På SVT nyheter kan vi den 18/11 se och läsa att regeringen vill att regionernas krisberedskap ska stärkas och vårdplatserna ska bli fler. Sveriges nya sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson lovar 1.2 miljarder ytterligare i budget till detta och säger följande: ”Regionerna har mycket att göra för att nå upp till det ideala tillståndet vi vill ha. Men samtidigt klarade personalen av att i varje region skala upp vården när det behövdes under pandemin”.

Vårdförbundet uppskattar varje krona som går in i sjukvården och spiller ner till Skas. Men att påstå att vården ”skalades upp” under pandemin är en beskrivning vi inte står bakom. Som vi ser det skalades inte vården upp, den skalades ner. Man var av nöd tvungen att prioritera om och förflytta sina resurser från den vanliga vård man bedrev till att i stället bedriva pandemivård.

Om det hade varit tal om en uppskalning så hade vi lyckats utföra den vård vi skulle gjort samtidigt som vi lyckats ta hand om pandemipatienterna. De redan långa köerna till sjukvården blev ännu längre. Rekommendationen till samhället var, sök inte vård om du kan vänta. Hur många patienter som for illa av att vänta är oklart.

Vårdförbundet står inte heller bakom beskrivningen att ”samtidigt klarade personalen av” att skala upp vården. Där hävdar vi att personalen, våra medlemmar och andra yrkeskategorier, var av nöd tvungna att utföra sitt arbete under stora umbäranden. Den arbetsbelastning, psykiska press och alla de övertidstimmar under svåra förhållanden som våra medlemmar fick utföra är inget vi ska titta på som en möjlighet att kopiera eller upprepa.

Vi ser däremot en stor återhämtningsskuld till alla som använde mer kraft än man hade under alldeles för lång tid. Detta har tagit hårt på personalen och ledningen och en stor trötthet, med i vissa fall även ohälsa, finns kvar. Denna bragd ska vi göra allt vi kan för att inte upprepa. Sen finns det många lärdomar vi kan dra av pandemin inför kommande kriser. Men i dagsläget finns inte de personella förutsättningarna, det finns ingen dold överkapacitet, att gräva fram.

Så att från politiskt håll skapa en förväntan om att sjukvården kan ”skala upp” igen, är inte hållbart. Att personal arbetar reaktivt på en befintlig kris där behovet överstiger resurserna, är inget som kan överföras till proaktivt arbete inför en eventuellt kommande kris. Att överutnyttja personalens tid, kraft och vilja är inget som ska planeras för eller tas för givet. 

Vårdförbundet på Skas genom
Lene Lorentzen, Fredrik Sörman och Alfred Klingvall
förtroendevalda med facklig tid