Att vara jobbig är en stor del av det fackliga arbetet

Charlotta Lotta Dickman, intensivvårdssjuksköterska och facklig förtroendevald med facklig tid på Centra Söder, Södersjukhuset reflekterar över året som gått.

Vissa dagar framstår 10 sprutpumpar, en respirator och en dialysmaskin som enkelt! Så länge patienten sover. Trycker man på knappen så gör maskinerna som de ska!

Skämt åsido, få arbeten kan mäta sig med det arbete vårdpersonal av olika sorter och yrkesgrupper utför. Tycker jag. Även om fackligt arbete är viktigt, måste göras rätt osv osv så finns ingen sjuk och på det sättet skör patient i andra änden och inget liv står på spel. Vilket är en milsvid skillnad.

Jag förstod väl när jag började arbeta facklig tid att det inte skulle vara riktigt så enkelt som jag kunde inbilla mig. Men därifrån till verkligheten visade det sig vara ännu längre … 

Å’ jag har lååångt kvar. Lagar, avtal, föreskrifter, överenskommelser, rutiner, ha förhandsinformation utan att yppa något, spelregler, utsatta kollegor, förhandlingar, papper, mejl, situationer där man blir oerhört upprörd men måste hålla tand för tunga för att inte missa målet, bevaka arbetsmiljöer, bevaka löneprocessen, försöka förklara att kostnaderna för personalomsättning ska läggas på löner istället för då minskar kostnaderna för personalomsättning, göra samma sak igen, och igen, åtgärda ”spännande” påhitt från en eller annan chef. Med mera.
Det svåraste av allt är att inte kunna berätta om allt vi gör av respekt för medlemmar och för att kunna få förtroende hos arbetsgivaren och därmed komma närmare olika mål. Att det inte går att dundra på som jag hade önskat om jag vill nå målet – medlemmens eller medlemmarnas bästa på sikt. Å’ arbetsgivaren sover inte …

Kompisarna på vårdgolvet är dessutom mycket schysstare – de röjer efter mig när jag har rapporterat och lämnat över! Det är väldigt dåligt med det på fackexpeditionen … 😉 Det ser likadant ut när jag kommer tillbaka nästa pass som när jag gick hem efter förra passet 😬

Men det är roligt! 

Att få det där ”å’ tack snälla” de gånger man har lyckats rätta till något för en utsatt medlem är fantastiskt. Alla gånger kan vi inte rätta till saker för att lagar och avtal inte är tillräckligt bra ännu (min åsikt) men vi kan i alla fall stå upp för medlemmen och protestera. Inte låta dåliga saker stå oemotsagda och åtminstone orsaka jobbigheter. 

Att vara jobbig är en stor del av det fackliga arbetet. Jag ämnar att fortsätta vara jobbig. Tillsammans.

Charlotta Lotta Dickman
Intensivvårdssjuksköterska och förtroendevald med facklig tid i Vårdförbundet Centra Söder, Södersjukhuset Stockholm. 


Kommentarer

  1. Bra skrivet.
    Vi kör på Tillsammans, för varje medlem och liv.
    Att finnas och ställa frågan ”varför” är ibland viktigare än lösningen för vi når en dialog och kan se olika sidor som finns i saken.
    Dialogen skapar ringar , ringar en bredd och djup och kanske så småningom ett svar, en väg.

    Arbetsmiljön och vår vardag, i hälsa och nöd står vi kvar.
    Tillsammans ❤️
    Nina Nilsson
    Förtroendevald
    IVA Mölndal

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!