Inte ens ett tack till biomedicinska analytiker
legitimerad biomedicinsk analytiker
Klinisk mikrobiologi
Sahlgrenska universitetssjukhuset
Jag kan inte uttrycka i ord hur det varit för oss de senaste två veckorna på Klinisk mikrobiologi – virusdiagnostik på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, det har varit fruktansvärt.
Helt utan förvarning, sent måndag eftermiddag 1/6, började det välla in kopiösa mängder prov, utöver den oerhörda mängd prov vi redan hanterar varje dag.
En otrolig insats av vårdcentralerna att lyckas skala upp så fort, ett enormt jobb och jag är verkligen imponerad. Men jag önskar att vi biomedicinska analytiker som ska hantera alla dessa prover åtminstone haft en sportslig chans att förbereda oss.
Allt kring provtagning och analys gällande covid-19 tycks ske utan kommunikation eller samarbete mellan Region Västra Götalands ledning och Klinisk mikrobiologi. Vi blir helt enkelt inte tillfrågade om laboratoriet har den kapacitet som krävs att hantera provflödet, ingen möjlighet att skala upp i förväg. I bästa fall får vi i dagsläget veta via olika sorters media att provtagning ska öka. Sen får vi så gott vi kan hantera det som kommer på stående fot och hoppas att ingen av kollegorna är frånvarande den dagen.
Provtagningen har ökat radikalt från och med måndag 15/6 och någon på högre ort har påstått att vi i Region Västra Götaland har laboratoriekapacitet att klara det. Samtidigt är vi på Klinisk mikrobiologi i en situation där det mesta börjar ta slut i form av plast och förbrukningsmaterial, vi vet ibland inte själva från dag till annan vilken analyskapacitet vi faktiskt har, vi drunknar redan i prover och allt som hör till, mina kollegor och jag mår dåligt psykiskt och fysiskt och vet inte riktigt vart detta ska sluta för oss själva som människor.
Vi sliter tills vi bryter ihop av utmattning.
På något sätt ska vi fortsätta jobba, hantera ännu fler prover då vårdcentralerna skalar upp från dag till dag och fler viktiga personalkategorier ska få möjlighet att testa sig så att de kan jobba.
Från vecka 25, när denna massiva provtagning har startat, drog vi på lab även ner på personal då första gänget gick på välbehövlig semester. De som är kvar påbörjade ett oerhört ansträngande sommarschema.
Samtidigt som allt detta pågår tittar jag av en händelse på en presskonferens som Västra Götalands Regionen höll fredag den 5/6. Vår Hälso- och sjukvårdsdirektör Ann Söderström tackar hjärtligt vårdcentralerna och den provtagande personalen för att de gjort ett storartat jobb, med rätta. Men, efter att ha sett den presskonferensen ville jag mest gråta. Det var inte första gången den dagen och jag och mina kollegor har gråtit många gånger sedan dess.
Inte ens ett tack får vi biomedicinska analytiker av vår kära Hälso- och sukvårdsdirektör för det arbete vi utför. Inte. Ett. Tack.
Och jag vet att hon var väl medveten om vad den plötsliga och enorma provtagningen inneburit för oss, det var och är en ren katastrof.
Vad har vi för glädje av att ta prover på en massa människor på en och samma gång om vi på laboratoriet inte klarar av att hantera dem? Fortsätter det på samma sätt får vi i värsta fall slänga prover som vi inte hinner med att ens titta på, för att inte tala om analysera dem.
Den som i förlängningen blir drabbad av det här är patienten. Vi pratar om någons mormor, farfar, mamma, syster, son, våra kollegor som kämpar för att vårda dessa personer. För många kan det innebära en personlig katastrof om vi biomedicinska analytiker inte klarar att göra vårt jobb för att det brister i kommunikationen med vår ledning.
Sättet som vi biomedicinska analytiker blir behandlade på av vår uppdragsgivare är inte värdigt. Vi får inte ens ett tack. Det kan knäcka även den mest lojala av anställda.
Slutligen vill jag rikta ett stort och hjärtlig TACK till mina fina arbetskamrater i alla olika yrkeskategorier som jag omges av varje dag.
Ni är på riktigt helt makalösa! Det känns tryggt att ha er!
Utan er faller allt.
Marie Karlsson
Legitimerad biomedicinsk analytiker
Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
"Jag orkar inte jobba mer än deltid"
3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.
Läs rapporten här!
Ni, mina kollegor, är så duktiga och lojala. Hur kan det bara få gå till så. Men visst har Tomas Bergström talat om att ni klarar oerhört stort antal prover???
Hoppas ni klarar detta enorma arbete
Hej!
Visst klarar vi en stor mängd prover. Men det krävs planering och samarbete mellan olika myndigheter och verksamheter för att det ska gå. Att slänga hela Atlanten på ett lab med ursprunglig bemanning på ca 9st utan förvarning säger sig självt att det inte går.
Stort tack för din kommentar!
Mvh
Marie
Vet att molekylärbiologin har mycket att göra, det har faktiskt klinisk kemi också…
Som tur är har vi fått resurspersoner som kan hjälpa oss i verksamheten, vi hade aldrig klarat av den arbetsbelastningen utan dessa personer.
Vi är evigt tacksamma för er.
Även ni som kommer in på sommarjobb…
Ni ställer upp, korkar rör, märker upp rör, packeterar.
Ni är underbara ❤️.
Hej!
Jag tycker ni ska ta tillfället i akt, nu när vi fått medias uppmärksamhet, att lyfta er situation. Vi på virus lab är helt på det klara med hur ni kämpar!
Mvh
Marie
Det är med sorg jag skriver, att ingen förstår hur Ni sliter i mina ögon är Ni värda guld, ett tack är det minsta Ni kan få och helst från någon som förstår hur mycket Ni sliter. Hoppas allt är över snart och att det kommer en välbehövlig semester. Ett stort tack till er och ert arbete❤️
Tack för dina ord, de värmer ♥️ /Marie
Tack alla ni på de olika lab som berörs av denna anstormning av prover! Detta i tid då halva arbetsstyrkan går på semester, vi är och har alltid varit en undanskymd grupp, jag vet, när jag tog examen som laboratris 1965, var det inte många som visste vad vi sysslade med! Idag är det ett tekniskt avancerat yrke och en mycket viktig länk i kedjan.
Stor eloge till er från en pensionerad och legitimerad BMA på Kem. Lab Ö-vik
Tack för din omtanke ♥️/Marie
Tack för ert arbete!
Utan er hade det inte gått. Återigen tack. Kommer att skicka blogginlägget till politiker i riksdagen som hanterar hälso och sjukvårdsfrågor.
Stort stort tack för att du skickar vidare!!! //Marie
Gripande ord, STORT TACK för er insats!
Hälsningar från en BMA inom klinisk fysiologi
Tack för stödet Tommy!
/Marie
Det är med en rynkad panna jag läser den här bloggen. Som biomedicinska analytiker är vi en relativt liten yrkeskategori som har svårt att synas. Vi är också i många fall isolerade från resten av vården då laboratoriet är en värld varken patienter eller anhöriga ser – för att inte säga allmänheten.
Prover tas och förs iväg, vad händer sen? Nja…något. Svaren kommer från någonstans och det är väl någon som utför det, men de flesta känner nog inte ens till yrkestiteln som utför proverna.
Modern vård går dock ej att leverera till allmänheten utan ett laboratorium. Utan Biomedicinska analytiker utförs inte (i stora drag):
– Läkemedelsbehandlingar
– Cancerdiagnostik/behandlingar
– Blodtransfusioner
– Uppföljningar av behandlingar
– Planering inför ingrepp/behandlingar
…och mycket mer.
Kort och gott stannar hela sjukvården. Modern vård kräver en personalgrupp som är både tekniskt och medicinsk insatt för att driva den framåt, i Sverige kallar vi dem för Biomedicinska analytiker. Det är en tuff utbildning som är osynlig på många sätt och tyvärr inte levererar mycket i månads- eller livslön för många. Detta gör det svårt för arbetsgivare att rekrytera nya Biomedicinska analytiker.
Det kommer saknas ett par tusen BMA på laboratorierna år 2035 i Sverige, då behoven inte täcks upp på högskolorna.
Tack är ett ord blott (tyvärr får mina kollegor inte ens det, bevisligen), det behövs riktiga reformer för det här yrket om vi vill säkra vården i Sverige framöver. Jag vill inte bli opererad av en veterinär, utan av en kirurg. Av samma skäl vill jag att mitt prov analyseras av en biomedicinsk analytiker.
Som sagt, jag läser den här bloggen med en rynkad panna.
mvh,
En biomedicinsk analytiker
Tack för denna fantastiska kommentar! Den förtjänar ett eget blogg inlägg!! Skriv till branka
Tack själv Marie, för ett viktigt och intressant inlägg! Ska se vad som kan göras på den fronten 🙂
Man kan skriva om detta tills man tuppar av – men det som behövs är att biomedicinska analytiker organiserar sig fackligt, kräver förändringar och pushar på gemensamt mot arbetsgivaren om våra arbetsvillkor.
Det behövs ett aktivt medlemskap i Vårdförbundet för detta. Något alternativ har vi inte om vi vill ha det bättre och hjälp från någon annan finns inte i sikte.
Ibland måste man bara kavla upp ärmarna och göra grovgörat själv, speciellt när det gäller arbetsvillkoren för vi lär inte bjudas på något gratis. Förändringar *går* att få till, men de tar tid och kräver tålamod, fackligt engagemang och en kollektiv styrka.
🙂