Anledningen till att arbetsgivaren har velat ersätta aktiv nattjänstgöring med jour är de stora övertidskostnaderna. 

Meningen är tagen ur tidningen Vårdfokus hemsida den 13/3. Situationen handlar om ambulansen i Gävleborg men den skulle kunna handla om vilken vårdinrättning som helst och vilken arbetsgivare som helst.

Vad är det egentligen som står där?

Aktiv nattjänstgöring betyder att den som jobbar aktiv natt i tio timmar kan räkna de tio timmarna som arbetstid. Med andra ord, ska hen göra 40 timmar i veckan så är det bara 30 timmar kvar efter denna arbetade natt. Men den som arbetar jour i tio timmar kan endast räkna den tiden där man arbetar aktivt, ex patientnära arbete, som arbetstid, resten gills inte. Säg en utryckning eller en operation som tar två timmar från start till slut. Då kan hen räkna två timmar som arbetstid, resterande 8 gills inte. Det betyder att man av sina 40 nu har 38 timmar kvar att arbeta i veckan fast man redan varit tio timmar på jobbet.

Anledningen till att arbetsgivaren velat införa jour istället för aktiv nattjänstgöring, Övertidskostnaden!

FullSizeRenderDen rimliga lösningen borde förstås vara att sänka övertidskostnaden genom att sänka behovet för att arbeta extrapass. Men när arbetsgivaren tar till en sådan här drastisk lösning bör det ju vara för att man inte anser sig kunna minska extrapassen. Så planen måste då vara att få ner kostnaden för den vanliga arbetstiden som kompensation för den höga övertidskostnaden.

Övertidsersättning får arbetstagaren när hen arbetar utöver sitt arbetstidsmått. Hen ska arbeta 40 timmar per vecka men arbetar istället 48 timmar. Inom vården sker detta aldrig på eget bevåg. Ingen får plötsligt lust att arbeta ett arbetspass mer och åker till jobbet och stämplar in. Ett extrapass arbetas endast när behov finns och chef påkallar det. När finns då behov? Jo, när man exempelvis ska vara fyra men av någon anledning bara är tre eller då belastningen är extra hög.

När händer då detta?

I dagens sjukvård? Varje dag, hela tiden, alltid.

I och med att bemanningen konstant är för låg innebär en enda frånvaro att det inte går att driva runt verksamheten det arbetspasset. Man behöver en extra person, någon som arbetar ett extra pass.

Jag har sagt det förr, och säger det igen. När man bemannar måste hänsyn tas till: lång och kort sjukfrånvaro, semesteruttag, föräldraledighet, vård av barn, handledning av studenter, upplärning av ny personal, utbildning och fortbildning, reflektion och utvecklingsarbete. Ignoreras detta står man inför en situation med konstant behov av arbete med övertidsersättning. Konsekvensen av detta är en ohållbar arbetsmiljö som leder till kompetensflykt, personal säger upp sig, och detta i sin tur leder till ännu större behov av att personal arbetar extra pass och får övertidsersättning.Ambulans_Samariten-_Foto-_Ulf_Huett

Så frågan att ta ställning till är: ska pengarna läggas där man i efterhand löser uppkomna problem som ökad sjukfrånvaro, rehabiliteringsprocesser, brist på personal, ökade övertidskostnader, rekryteringssvårigheter och övriga arbetsmiljöproblem eller ska pengarna läggas på att bygga en välmående, hälsosam verksamhet med god arbetsmiljö som inkluderar ett utvecklingsklimat med tid för handledning, reflektion och eget lärande till gagn för patient och samhällsekonomi?

Politiker och arbetsgivare i Västra Götaland, var vill ni lägga pengarna i framtiden? För vi vet alla var de läggs idag.

Lene Lorentzen

Styrelseledamot

Vårdförbundet Avdelning Västra Götaland

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!