Jag säger det redan nu: ingen kommer att hinna bry sig om dig.

Läs Jenny Antonssons gästblogg om att inte hinna bry sig.

//Robin

 

Den dagen du ligger i min korridor med 15 andra då är det försent! Igår när du inte brydde dig var jag bara en sur “sköterska” som bara gnäller och lipar över hur illa det är.

Du tänkte: ”Säkert ingen sanning alls i det, gnäller troligen bara för att få mer lön och mindre att göra”. Det är först när du själv ligger i korridoren och lider som du öppnar käften och klagar. Men då är det försent för ingen kommer att lyssna. Jag frågar dig, vart var du innan? Varför engagerade du dig inte i hur vården ser ut igår? När du var frisk och kunde påverka, då brydde du dig inte om vården. Det finns väl så mycket annat kul att tänka på när man är frisk?

När ska samhället fatta att vården har VERKLIGA problem och att människor i nöd lider varje dag?

Jag läste ett inlägg på Facebook i veckan om en kvinna som skrev om hennes egna och hennes familjs mycket tragiska erfarenheter av vården där beslut eller bristen på beslut resulterat i död, lidande och ohälsa. Hon skrev att sjuksköterskorna hon stött på hellre drogade ner lidande patienter med morfin än att de tog reda på vad det verkliga problemet var. Att den trötte oengagerade läkaren bara drog benen efter sig. Att övervak saknades. Att inget togs på allvar. Oerhört tragiska och oacceptabla upplevelser. Bara att beklaga.

Men är jag förvånad?

Nej.

Det här är verkligheten.

Jag läste inte 3 år på högskolan till sjuksköterska för att mitt mål var att droga ner mina patienter med morfin. Inte heller har jag slavat på min arbetsplats som sjuksköterska i över 4 år med en snitt övertid på 200 timmar/år utöver min anställning på 100%, för att jag inte bryr mig! Inte heller läste jag till sjuksköterska för att se mina kollegor en efter en gå in i väggen och bli sjukskrivna på grund av dom rådande omständigheterna.

Hur tror ni att den förskräckligt dåliga arbetsmiljön ska kunna skapa en god och säker vård?

Hur ska jag kunna garantera patienternas säkerhet när jag inte ens kan hålla ihop mig själv, eller min kollega bredvid mig? Det finns ingen vits att ha en patient övervakad om det inte finns någon personal att läsa av övervaket.

Det du som medborgare eller patient måste fråga dig är: beror problemen på att personalen är oengagerad och lat eller på att den är totalt utarbetad?

Det är en mycket viktig och relevant fråga att fundera på och diskutera!

Det här har varit vår verklighet i många år och det har bara blivit värre. Är det någon som bryr sig? Har någon lyssnat när vi år efter år skrikit på hjälp? Vem orkar lyssna på en sur “sköterska” som bara gnäller och lipar över hur illa det är?

Men oroa dig inte, sker inga förändringar kommer jag inte jobba kvar i vården. Jag orkar nämligen snart inte mer. Jag vill inte vara en ”sur sköterska”. Då blir det någon annan stackare som får droga ner och ignorera dig när du blir sjuk, när du hamnar i en korridor med 15 andra, jag vill nämligen inte jobba så.

Jag vill kunna ge dig en god och säker vård som jag skall enligt lagen. Så hjälp mig att hjälpa dig om du blir sjuk.

Börja bry dig om vården nu! Inte sen, inte imorgon, utan nu! Imorgon när du själv ligger i korridoren och lider hjälper det inte att du öppnar käften och klagar. Då är det försent!

Jag säger det redan nu, när du fortfarande är frisk: ingen kommer att hinna bry sig om dig när du blir sjuk.

Börja bry dig om vården så att vi kan få förutsättningar att bry oss om dig.

Jenny Antonsson


Kommentarer

  1. Hej!
    Hur kan man hjälpa till på bästa sätt? Har många funderingar,men insamlingar får man väl inte göra för kommun och landsting ?
    Mvh Emilie

  2. Hej Jenny
    En super bra skriven artikel. Allt stämmer att vi måste agera innan vi blir sjuka… Men hur? Jag har vad jag tror försökt men leder ingen vart. Ge mig gärna förslag.
    Jag sa upp min Ssk tjänst i somras och jobbar nu på timmar. /Monica

  3. Men det finns andra ställen än Stockholm där personal trivs och kompetensen är mycket bra! Har nyligen haft allvarlig sjukdom i familjen och vi valde att stanna nära Ängelholms sjukhus under återhämtningen i flera veckor pga vissheten att deras akutmottagning och läkare alltid var nåbara. Sköterskor,läkare m fl fotfolk, dvs de som arbetar praktiskt på våra akuter måste lyssnas på av sjukhusledningar och få större resurser personellt och lönemässigt!

  4. Tack! Vilket mottagande, vilken spridning. Jag är mållös och hedrad!!!
    Lösningar på vårdfrågan är många, problemen är många! Men kanske måste vi börja se vården för vad den verkligen är, vad den skall vara och vad medborgaren förväntar sig av vården!
    Vi måste se till att det finns pengar för att bedriva vård och att vården faktiskt får budget efter vad som utförs och inte vad som förväntas utföras! Hela systemet måste ses över och prioriteras från högsta håll!
    Vi MÅSTE ställa krav på våra politiker!!! De är dem som styr vad vi ska kosta och även vad vi förväntas utföra men får vi inte medel för vad vi verkligen gör är det svårt att få ihop 1+1, det har en tendens att alltid bli minus 7. Får vi pengar för 300 höftoperationer men det är 450 som utförs så förstår till och med min 8 åriga dotter att den ekvationen inte går ihop!! Då ställs det krav från högre håll att vi ska spara pengar någon annanstans, eftersom vi opererat för många gamla sköra människor som av en olyckshändelse ramlat och frakturerat sig, vart sparas det? Jo, på bla vårdplatser och personal… bara ett exempel på ett galet system!
    Hur ska vi med dom förutsättningarna kunna vända trenden och jobba för att skapa god arbetsmiljö?! Ingen vill längre jobba som vi gör! Hur ska vi kunna behålla och rekrytera ny personal med dom sämsta tänkbara förutsättningarna? Vi alla förväntar oss att få god, professionell och säker vård den dagen vi blir sjuka! Vi måste då oxå se till att vården får de medel som krävs för att möta dessa krav!
    Sjuksköterskans yrke måste värderas och lönesättas efter hennes/hans faktiska värdet, är oxå ett annat exempel… jag kan hålla låda tills i morgon… 🙂

    Tack återigen för att ni tog er tid att läsa och begrunda! // Jenny Antonsson

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!