Sommar inom vården betyder högsäsong för den "frivilliga beordringen".

Skrivet av Robin Åberg

28 april 2015

Västbloggen

Sommar inom vården betyder högsäsong för den ”frivilliga beordringen”.

Kan man kalla det annat, när vi frivilligt skriver vårt namn på listan med extra pass som chefen hänger upp på lämplig plats, trots att vi redan fullgjort vårt arbetstidsmått? För på vilket anställningsavtal står det: anställningsgrad 100% + obestämd mängd övertid?

Många av oss lever i en verklighet där listan med extrapass ständigt hänger uppe eller mass-sms med vakanser dagligen piper till i mobilen. En del har tur och ser detta bara under sommar tid.

Att hänga upp en lista eller skriva mass-sms är chefens sätt att slippa beordra sin hårt ansträngda personal. Därigenom sparar chefen tid och slipper konfrontation med redan trötta arbetstagare. Men det är också ett sätt att få sina anställda att känna att de kan påverka sin arbetssituation. På detta sätt kan vi nämligen själva bestämma vilket extra-pass vi kan tänka oss ta. Men vad blir effekten om en kollega tydligt deklarerar att hen inte tänker ta några extra-pass? Blir det accepterat i gruppen eller riskerar man att kallas okollegial? Kommer det synas i lönekuvertet, att hen inte är lika ”flexibel” som resten av gruppen? Eller var det inte frivilligt?

Problemet med att frivilligt ta extra arbetspass är att det inte syns att vi har för låg bemanning. Det ger inte arbetsgivaren det incitament som behövs för att investera i en högre bemanning, det löser sig ju. När vi skriver upp oss utan att först invänta en beordring så har vi just talat om att vi inte behöver vara fler. Det som i vanliga fall ses som goda egenskaper, nämligen att vara ansvarstagande, lojal och ”ställa upp”, binder här ris till egen rygg. Vi behöver lära oss att vi inte har verksamhetsansvaret. Vi ska bara ta ansvar för patienten framför oss, patienten som står i kö är arbetsgivarens och politikernas ansvar. Vi ska ta ansvar för patienten här och nu, och ett sätt är att göra arbetsgivaren uppmärksam på de brister som finns. Är vi för få för att klara den dagliga verksamheten, ja då är den dagliga verksamheten för stor. Då är det verksamheten som måste bli mindre, inte vi som ska låtsas vara fler.

För vad skulle hända om hela Sveriges alla sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor en given månad inte tog några frivilliga extra-pass?

Då skulle vi med all önskvärd tydlighet visa hur oumbärliga vi är.

Lene Lorentzen

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!