Vårdpersonalen svarar Elisabeth Höglund

”Elisabeth Höglund, du skrev i Aftonbladet 15/12 att du anser att vårdpersonalen ofta sätter sina egna, ofta fackliga, intressen framför patientens bästa och att detta kan leda till att stödet för oss riskerar att ta slut.

Sjukvårdens verksamhet styrs av Hälso- och sjukvårdslagen vilket tydliggör att ansvaret för att tillhandahålla vård ligger på landstinget och kommuner. Det är med andra ord inte sjuksköterskornas skyldighet, att bemanna sjukhusets avdelningar utan detta ansvar ligger på arbetsgivaren. Nedskärningar på landstingsnivå har lett till att arbetsmiljön gång på gång blivit försämrad med en försämrad patientvård till följd. Ingen av oss sjuksköterskor har en skyldighet att arbeta för en arbetsgivare, utan precis som alla andra, så har man en rättighet att sluta om man inte trivs på sitt jobb vilket leder till en brist. För att rekrytera sjuksköterskor krävs att arbetsgivaren måste bli attraktiv på arbetsmarknaden precis som för arbetsgivare inom privat sektor.

Vi i vårdpersonalen gör vad vi kan för att nedskärningarna inte ska påverka patienterna negativt genom att arbeta extrapass, hoppa över raster och toalettbesök samt försöker effektivisera vårt arbete. Vi sliter dagligen för att våra patienter skall bli friska och väl omhändertagna men när arbetsmiljön inte längre tillåter detta, och vår ledning inte lyssnar på våra rop på hjälp, så får man fråga sig vilka alternativ man har för att kunna förändra situationen. Förhoppningsvis så kan arbetsgivaren inse att det finns en vinst i att personalen mår bra och har tid att utföra ett bra arbete. Ingen av oss som arbetar inom vården är maskiner och då man för tredje gången får bryta sina löften till sina barn för att man blir beordrad in på extrapass så kommer man till slut nå till en gräns när man får fråga sig vad som är viktigt i livet.

Elisabeth Höglund jag tror du har missförstått situationen. När sjuksköterskorna slutar på grund av en allt för dålig arbetsmiljö så borde om något folkets stöd öka, för då är det kris på riktigt!”

(Referens till inlägg:http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article20021632.ab – längst ned)

/Kalle Lindström, sjuksköterska

Det här är ett gästinlägg från Kalle Lindström. Vi tar in det i bloggen eftersom Aftonbladet inte tar in repliker till deras kolumnister.
Den här texten har Kalle även delat på facebook./Västbloggen

elisabeht-notis-15dec


Kommentarer

  1. Man blir så förbannad av läsa såna uttalanden, Vi som jobbar i vården tänjer oss till bristningsgränsen, vi jobbar över och jobbar över, sparka hälften av administrationen så kommer landstinget att spara pengar. Hur länge ska Landstinget spara pengar på sina anställdas ryggar, När vi sen går i väggen pga av all stress pga av dålig arbetsmiljö och överbelastning som aldrig tar slut, vem bryr sig då???? jo det är ens nära och kära som man inte haft tid med och svikit otaliga ggr pga övertid inte fasiken är det Landstinget som bryr sig.

    1. Håller helt med föregående skrivare;)
      Och jag är så urbota less på uttalanden om att sjuksköterskeyreket ska var ett kall och att det då ursäktar att man jobbar tills man brister …

  2. Wow Elisabet !
    Som patient borde du veta vikten av en patientsäker vård ! Talar du utifrån egen frustration ? Förstår o antar det!
    Alla våra sjuksköterskor o undersköterskor ger hela sitt hjärta för att finnas till för att alla våra patienter ska få en så bra vård det bara gå att ge.J
    Mvh
    Susanne Petrii-Rangborg

  3. Vad vi vinner på att säga upp oss? Testa: Slippa vara förbannad över att inte ha resurser i sitt dagliga arbete pga för hög arbetsbelastning. Testa att finnas där för familjen och sina barn. Testa att få bättre betalt för att pendla en liten bit. Testa att inte vara stressad dagen innan arbete för att du vet att risken är överhängande att få fler patienter än du klarar av. Testa att få gå på toaletten och ta lunch i ditt jobb. Testa att ha en löneutveckling.
    Vad vinner däremot arbetsgivaren på att inte ge skälig lön (och nej den kan inte anses skälig om ingen tar anställning för det som erbjuds, då är den uppenbarligen inte skälig i arbetstagarens ögon)? Vad vinner arbetsgivaren på att säga att vi inte kan erbjuda mer? Absolut inget! Gapande vakanser som aldrig tar slut OCH att riskera patientsäkerheten.
    Sedan när är det anställdas ansvar att se till att det finns resurser för att utföra arbete åt arbetsgivaren?
    Fler sjuksköterskor behövs och för att få det krävs en skälig lön, inte förrän då kommer arbetsmiljön att bli bättre.

  4. Elisabet Höglund, hur tänker du egentligen när du skriver detta? Att vi som har valt att vara sjuksköterskor inte har samma rättigheter, önskemål, känslor, ork, nära och kära att tänka på och vilja vara med som t ex en journalist? Varför skulle inte vi få tänka på oss själv och vad vad vi orkar med och tycker är en bra arbetamiljö? Enligt dig verkar dessa rättigheter försvinna i samma stund som vi får vår legitimation i handen. Skulle vara intressant att se hur du själv upplevde att alltid vara stressad, och brottas med känslan att vilja hinna så mycket på jobbet för patienternas skull att man offrar lite tid varje dag som egentligen var till för ens man och barn. Prova Elisabet Höglund, du kanske lär dig något och slutar skriva idiotiska inlägg i Aftonbladet.

  5. Det finns troligen inget yrke som människor anser sig ha rätten till att tycka så mycket om som sjuksköterskans. Det är i sig inte märkvärdigt att människor bryr sig om hur sina skattepengar används men är det då mest intressant att klandra en enskild medarbetare som uttalar sin desperation i hur dennes arbetsmiljö upplevs som ohållbar? Är det mer givande att ifrågasätta och föra en debatt med ledningsgruppen som styr företaget där arbetsmiljön upplevs som ohållbar av sina medarbetare? Kanske blir det en mer givande och spännande debatt om den som debatterar har något bättre insyn i det som debatteras. Jag trodde i min enfald att en journalist tog reda på faktakunskap innan man slänger ut sin åsikt i aftonbladet. Förhoppningsvis så ser Elisabet Höglund det svar som Kalle Lindström gav henne kring vad som styr hälso- och sjukvården och vilka våra arbetsgivare är. Det är önskvärt inför nästkommande inlägg i kolumnen att debatten fortsätter, men i sådana fall på grundlig faktakunskap. Elisabet Höglund, inför varje patient arbetar ett team med olika proffesioner som har olika specialistkunskaper. För mig som specialist inom barn- och ungdomssjukvård/hälsovård så arbetar barnsjuksköterskor- barnläkare- barnsköterskor- och läkarsekerterare teaminriktat för att på bästa sätt vårda en familj med ett sjukt barn. Vi har alla samma mål vilket är att barnet och dess familj ska må så bra de förmår under den tid då barnet är sjukt och självklart vårda det sjuka barnet till en god hälsa. Jag ber dig fundera ett steg längre och förhoppningsvis inse att då 10 sjuksköterskor säger upp sig på samma ställe så innebär det inte att dessa har tröttnat på sitt jobb och drar för att det är jobbigt att låta patienten vara i fokus under sin arbetsdag. Att arbeta som sjuksköterska är ett karriärsval, finns det inte möjlighet att på sin arbetsplats utöva sin profession på grund av brister i arbetsmiljön så finns det inte heller anledning att stanna.
    Med vänlig hälsning Lotta Andreasson

  6. Igen och åter igen ska sjuksköterskan ”bära hundhuvudet” för en icke fungerande vård. Elisabeth Höglund, HUR tänker du? Visste du att EU-lagarna som kom angående dygnsvila, veckovila etc fungerade inte i vården. Sjuksköterskans fel eller…? Visste du att vi kan beordras att jobba hur mycket som helst? Vårt eget fel eller? Visste du att på många arbetsplatser har vi 30min på oss att äta och kan inte lämna avdelningen men det är obetald tid, vårt eget fel? Inom akutvården är övertid mer regel än undantag, vårt fel? Visste du att lunch, matpaus, rast inte är en självklarhet, vårt eget fel eller? Den här listan kan göras hur lång som helst.
    Det här stödet som vi skulle förlora kommer ingen märka och vet du varför? Det har INTE givit oss en bättre arbetsmiljö eller löner relaterade till utbildning etc. Vi har det som vi har det p.g.a. att vi inte sagt NEJ och menat NEJ och fått gehör. Kan vi inte påverka så är sista utvägen FLYKT, en naturlig utväg för någon som känner sig hotad på något sätt och inte kan slåss längre.. Det här handlar om våra liv som är lika viktiga som ditt liv är för dig. Sjuksköterskor blir också sjuka!
    Jag har i 40 år läst att det är kris i vården och undrat om Landstingen vet vad ordet kris betyder eftersom det är ett status quo.
    Jag har i 40 år upplevt s.k. lösningar, samma varje sommar, som aldrig löst problemen i vården och det är inte jag ,som sjuksköterska som ligger bakom besluten. Hur är det möjligt att ”ledningar”får finnas kvar som så kapitalt misslyckas med företaget Lanstinget? Dessutom är det inte ovanligt att en bonus tilldelas högste chefen oavsett om företaget går dåligt och medarbetare flyr, samtidigt som veckans fruktkorg dras in. Belöna beslutsfattaren och bestraffa oss sjuksköterskor och undersköterskor. Vad händer då?
    Elisabeth Höglund, det finns ett utryck, ”man saknar inte kon förrän båset är tomt” och det är vårt enda sätt att få folket att uppmärksamma hur vården ser ut, eller hur? Det är precis vad du gjorde, så TACK för det!
    Leg.SSK Eva Thorén-Söderström

  7. Även om det inte går att replikera på aftonbladet så finns där mailadressen till Elisabeth Höglund. Skicka iväg ett mail vet ja. Får hon några stycken till så blir pressen stötre!

  8. Elisabeth Höglund talar i ren och skär okunskap. En ursäkt från henne vore sannerligen något som snarligen borde infinna sig.

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!