110% på jobbet, annars är det tack och hej!

Hur mycket ska man orka för att kunna jobba inom hälso- och sjukvård? Eller kanske för den delen på svensk arbetsmarknad?
Om jag vore arbetsgivare, så självklart hade jag förväntat mig att de som var mina anställda jobbade 100% när de är på jobbet. Men nu är jag inte arbetsgivare utan facklig förtroendevald och i min roll ingår att stötta de som av olika anledningar inte orkar det tempo som är ute på arbetsplatserna.
Det blir allt fler som i rehabiliterings möten får reda på att; ”Nej vi har ingen användning av dig, för du kan inte gå på schema eller jobba rotation.” Eller ”På den här arbetsplatsen har vi inga arbetsuppgifter för dig om du inte kan jobba 100 % när du är här”

De blir utköpta. För en summa pengar, 6-12 månadslöner, så går den anställde med på att avsluta sin anställning. Vilken fallskärm!

Var hamnar då de som blir utköpta?
Kanske hos en mer förstående arbetsgivare som tar tillvara på den utköptas möjligheter att bidra till verksamheten. Eller i statistiken över arbetslösa/arbetssökande.

I Sverige finns det en mängd personer som av olika anledningar inte kan arbeta 100% . Om dessa hör vi i radio och på TV som arbetslöshetsstatistik. Politikerna slåss om att komma på den bästa lösningen. Exempel är erbjudande om prova på anställningar och utbildningsinsatser. Det är väl gott och väl ment.

Samma politiker som är arbetsgivare för de som inte fick behålla sitt jobb på en vårdavdelning där tempot är för högt, erbjuder nu, (genom en inrättning som kallas arbetsmarknadsnoder,) långtidsarbetssökande prova på anställningar inom hälso- och sjukvården.

Ut genom dörren på ena stället och in genom dörren igen, men denna gång med pengar från en annan plånbok.
Men är det en annan plånbok? Det är ju samma skattepengar!
Är detta bara ett sätt att skaffa sig politiska poäng inför valet 2014?