Patienten i centrum betyder ingenting

Skrivet av Robin Åberg

24 april 2013

Västbloggen

Tolkningsföreträde. Den som bestämmer vad som får sägas och hur. Vad är ok och inte, vem sätter tonen? Alla människors lika värde säger vi, men vad betyder det? Yttrandefrihet, men om ingen lyssnar?

”Patienten i centrum” är en välanvänd formel, nästan lika användbar som ”barnens bästa”. Kastar du upp denna i rätt ögonblick och i rätt sällskap kommer du att få respekt och människor som nickar gillande, människor som öppnar öronen för vad mer du har att säga. Problemet med en sådan slogan är att den betyder ingenting egentligen. Ingenting. Dr Mengele skulle förmodligen också säga att han hade patienten i centrum när han forskade på judar i koncentrationslägret.

Patienten i centrum betyder bara någonting för patienten först när någon med tolkningsföreträde sätter henne där.

Problemet med den hierarkiska vårdorganisationen är att den i sin nuvarande form aldrig kommer att klara av att sätta patienten i centrum. Det finns nämligen inget centrum att sätta patienten i.

Patienten är nämligen en människa. Men i dagens vårdorganisation är människan bara en rörlig kostnad. Man har försökt att göra patienten till mera människa genom att göra henne till kund. Men en kund är bara någon som köper en produkt som den tror är bra. Produkten behöver inte vara bra, det räcker med att kunden tror att den är bra och därmed köper den. Valfrihet som nyckeln till mänsklighet. Men vill eller ens kan vi välja människan i centrum?

Två studier på amerikanska universitet visade att kärlek är ett direkt hot mot konsumtionen; det vill säga fundamentet för vårt samhälle. Vad skulle egentligen hända om vi verkligen började bejaka vår mänsklighet? Om kärlek och omtanke gavs tolkningsföreträde. Vad skulle hända om vi verkligen började må bra? Om vi satte människan och därmed mänsklighet och kärlek i centrum.

Någon som vågar?

//Robin


Kommentarer

  1. Då händer det att man blir inkallad till chefen, upplyst om att man är ”arbetsgivarfientlig” , missar chansen till karriär och får stå tillbaks i löneutvecklingen…

    1. Intressant att många arbetsgivare inte har större intresse att på allvar definiera och leva upp till de begrepp man själv slänger sig med. ”Patienten i centrum”, ”salutogent”, ”värdegrund” och så vidare. Man snappar upp något som låter bra, men har man insikt om vad det skulle innebära att verkligen genomföra förändringen i grunden? Jag tror många på våra arbetsplatser lider av dubbelmoralen i det tysta. Också intressant föreställning som kan anas att mänskliga värden per automatik skulle innebära ekonomisk ansvarlöshet. Typ: Om vi bejakar vår mänsklighet är behoven så avgrundsdjupa att de inte går att finansiera. Jag tror snarare att våra sekundära behov minskar om vi tillåts vara mänskliga. Typ: Får vi ge och ta emot kärlek och omtanke minskar behovet av att konsumera.

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!