Finns ledig ambulans när man drabbas av livshotande sjukdom eller olycka?

Har äran att presentera fler gästbloggare med aktuella och viktiga synpunkter.

//Robin

Ambulansorganisationen har genomgått stora förändringar de senaste 10 åren. Personalens utbildningsnivå och kompetens har ökat, utrustning och behandlingsmöjligheter utvecklats.

När det akuta och oförutsedda inträffar, när någon i vår närhet drabbas av livshotande sjukdom eller olycka, förväntar vi oss att det finns lediga ambulanser som kan utföra livräddande insatser, förmedla lugn och trygghet. Ambulansen är däremot ingen snabbfil till vård, väntetiden på akuten förkortas inte enbart av en ambulanstransport. Alla som kommer till akuten, oavsett hur, bedöms efter sina symtom och behandlas därefter. Sjukast får vård först, patienter med lättare åkommor får vänta.

SOS Alarm skall fungera som ett slags nät mellan inkommande samtal och ambulansen och vi som jobbar ute i ambulansorganisationen upplever en tydlig trend sedan några år tillbaka. Maskorna i nätet har blivit allt större. Det skickas ambulans till personer som saknar ambulansbehov. Att vara i behov av vård och läkarkontakt är en sak, men för många gör en ambulanstransport ingen skillnad för utgången av vården. Detta bidrar till stor del till den belastningsökning som statistiken visar. Det påverkar självfallet också tillgången på lediga ambulanser. Vår nuvarande organisation är inte dimensionerad för det behov som finns, det skapas en obalans mellan tillgång och efterfrågan.

I den politiska debatten ställs krav på en ökad tillgänglighet, att alla i samhället har rätt till ambulans inom rimlig tid när det akuta och oförutsedda inträffar, oavsett var vi geografiskt befinner oss. Ambulansen skall även utföra fler uppgifter i vårdkedjan. Skall ambulanserna belastas med icke vårdkrävande patienter och ambulanspersonalen utföra fler uppgifter i vårdkedjan, samtidigt som beredskap för det akuta och oförutsedda skall upprätthållas under dygnets alla timmar, så måste medel tillföras. Allt samarbete har ett pris och i rimlighetens namn kan inte patienten stå för notan.

Många av dagens diskussioner inom ambulanssjukvården mynnar ut i en sista och avgörande fråga; Vilken är ambulansens huvudsakliga uppgift ute i samhället?

Vi måste tillföras mer resurser för att möta framtida krav och klara av att hantera den ökade belastningen. Beslut om att dra in och eller ta ambulanser tillfälligt ur drift tas inte allt för sällan i regionen. Eftersom behovet av ambulanser inte försvinner leder det också till en sämre arbetsmiljö i en redan hårt pressad organisation. Att ställa fordon är en bruten lägsta nivå och riskabelt samt ett kortsiktigt tänkande med patienten som insats.

Gästbloggare;

Magnus Fondin Ambulanssjuksköterska

Peter Brink Ambulanssjuksköterska.