Vårdförbundet Student

Vårdförbundet Student

Vårdförbundet Student

Mina höjdpunkter 2017 -Gästinlägg av Viviana Lundberg

av

Nu är styrelsen igång!

Ordförande Viviana Lundberg, sjuksköterskestudent vid Högskolan i Kristianstad

Ordförande Viviana Lundberg, sjuksköterskestudent vid Högskolan i Kristianstad

I helgen har vi haft det första styrelsemötet i Stockholm. Det känns verkligen roligt när jag tänker på allt spännande vi har framför oss.

Några höjdpunkter jag ser framemot under 2017 blir

  • att arrangera ett nationellt inspirationsmöte för er medlemmar
  • att få representera Vårdförbundet Student på ICN som är världens största sjuksköterskekonferens. Läs mer om ICN 2017 i Barcelona här
  •  att presentera resultatet av Vårdförbundet Students VFU-rapport 2017

 

Vilka villkor har vi studenter på VFU

Ett av helgens stora ämnen var just arbetet med VFU-rapporten. Vi har funderat på en annorlunda utformning av vissa frågor till nästa år. Och tydligare kategorier för de olika svarsalternativen. Allt för att kunna göra undersökningen mer specifik och fånga upp hur vi ska jobba vidare med den stora frågan: VILLKOR!

Vilka villkor har vi studenter under VFU när det gällande arbetstid och återhämtning? Tillgång till barnomsorg på kvällstid? Har vi rätt till en utbildad handledare? I vilken grad kan lärosätet ge oss stöd i dessa frågor? Jag ser med spänning fram emot maj då vi släpper VFU-rapporten. Jag räknar med att ni som går i termin 6 då kommer att besvara enkäten med samma engagemang som de förra året! Och dessutom får vi se vilket universitet/högskola som hamnar högst i VFU-rankningen för 2017!

23 februari är Vårdförbundet Students dag

Styrelsen har gjort en planering och kommer aktivt jobba med olika event tillsammans med alla studentrepresentanter. Vårdförbundet Students nationella dag är något nytt som vi infört. Den 23 februari vill vi uppmärksam Vårdförbundet Student extra (det är även Vårdförbundets Students första ordförande Sara Boths födelsedag). Sedan tidigare firar vi de internationella yrkesdagarna som infaller

Mer information kommer senare i vår, men vi ser verkligen fram emot alla typer av firande på högskolor och universitet. Allt från fika, ballonger, lila teman, middagar/ sittningar och glada VFstudent-hashtags på sociala medier.  Jag vill att det här blir en chans för oss att samla alla tre utbildningarna.

 

Följ oss i bloggen

Här på studentbloggen kommer ni kunna läsa mer om vilka vi i styrelsens är, när vi presenterar oss löpande under året. Tanken är också att ni studentrepresentanter får veta vem som ni kan kontakta i olika frågor! Jag ser det som styrelsens främsta mål att få er som medlemmar att känna er både sedda och hörda. Jag och styrelsen värderar ert engagemang, era tankar och idéer högt. Det är ni som via årsmötet varit med och satt agendan för kommande verksamhetsår.

Som ordförande är jag enormt taggad inför 2017! Jag ser fram emot allt från personliga möten med er medlemmar till att aktivt fortsätta utveckla Vårdförbundet Student för oss studenter. Vi i Vårdförbundet Student ÄR framtidens sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Och vi är en stor och viktig del av framtidens hälso- och sjukvård. Tillsammans sätter vi grunden för vårt framtida yrkesliv. Står vi upp för varandra och arbetar tillsammans kommer vi att nå ännu längre!

 

Viviana

Ordförande
Vårdförbundet Student

#fokusframåt #VFstudent

 

Du kan läsa mer om Viviana Lundberg här 

Mina unika kunskaper är helt ovärderliga

av

Sofie Wallström operationsjuksköterska med förlagskunskap Foto: privat

Sofie Wallström operationssjuksköterska med förlagskunskap
Foto: privat

Jag ville inte bli sjuksköterska. Jag har aldrig haft det där kallet som det talas om och som jag och många med mig ständigt försöker tvätta bort från yrket. Ett kall indikerar något mer än bara ett yrkesval. Det är något större och nästan spirituellt. Något du gör för annat syfte än hög lön och god arbetsmiljö. Jag har inte kallet. Men min fascination för människor och människokroppen fick mig ändå att söka mig dit. Idag ångrar jag det inte en sekund, även om jag nu jobbar med något, till synes, helt annat.

“Men min fascination för människor och människokroppen fick mig ändå att söka mig dit. Idag ångrar jag det inte en sekund, även om jag nu jobbar med något, till synes, helt annat”

Efter min sjuksköterskeexamen jobbade jag på akutvårdsavdelning. Det var tufft, jag lade hård press på mig själv och hade närmast ångest innan jobbet. Jag kommer tydligt ihåg första gången jag faktiskt skrattade och hade kul på jobbet med mina kollegor; sex månader tog det. Efter de där första sex månaderna gick det bättre och efter sedvanliga testerna: nu-ska-vi-se-vad-du-går-för, av de griniga kollegorna började jag känna mig tuffare och duktigare. Men, jag saknade ändå att få göra saker på mitt sätt. Att få lägga tid och energi på alla de som behövde det. Min tid gick åt att släcka bränder och många gånger att härda ut i landstingets omstruktureringar, nedskärningar och rigida förhållningssätt till personalutveckling.

Jag har alltid varit vetgirig, kunskapstörstande och jag älskar att studera. Dessutom väldigt fascinerad av operationsavdelningen – sjukhusets eget Narnia. Vad händer där bakom dörrarna?
Så jag vidareutbildade mig till operationssjuksköterska. När jag gjorde min första VFU kändes det helt overkligt: ”Tänk att man kan få betalt för att göra det här!”. Så nära ett kall man kan komma kanske.

Operationsavdelningen – sjukhusets eget Narnia. Vad händer där bakom dörrarna? Foto: privat

Operationsavdelningen – sjukhusets eget Narnia. Vad händer där bakom dörrarna?
Foto: privat

“Alla i teamet jobbar för samma sak och med just det som de är bäst på. När allt stämmer blir det som ett pussel där varenda en behövs för att skapa helheten”

Jag älskade verkligen det där högst specialiserade. Alla i teamet jobbar för samma sak och med just det som de är bäst på. När allt stämmer blir det som ett pussel där varenda en behövs för att skapa helheten. Ingen är starkare än den svagaste länken, på riktigt. Och det är något med att inte veta vad nästa operation blir. Att veta att jag är med och påverkar om det blir liv eller död, från en sekund till en annan. Även om jag älskade mycket av det och är övertygad om att jag, med ännu mer tid och erfarenhet skulle blivit väldigt duktig, så räckte det inte. Det var helt enkelt något som gnagde och inte gick att nöja sig med. Redan efter min kliniska slutexamination i operationssjukvård tänkte jag: ”Jaha. Nu då? Ska jag jobba med det här nu?”. Efter min studietid saknade jag att sträva efter något, möjligheterna att utvecklas vidare.

Vi har egenskaper som  behövs överallt i vårt samhälle, även på de mest oväntade platserna
Så jag stannade upp en stund och började lyssna på mina tankar och min magkänsla. Sen sökte jag Förlagskunskap på Stockholms universitet. Jag vill jobba på förlag. Jag vill jobba med böcker. Det finns ju de som ger ut böcker för sjuksköterskeprogrammet, tänkte jag. Det som krävdes för att komma in var en kandidatexamen (check) relevant arbetslivserfarenhet (check) och ett motivationsbrev. Behöver jag säga att jag var ensam operationssjuksköterska i min klass?

Nåväl. Här sitter jag. Operationssjuksköterska med förlagskunskap. Min praktik (som det heter inom humaniora) gjorde jag på förlaget Natur & Kulturs akademiska förlagsgren och helt plötsligt var jag med i skapandet av böcker jag använde under min utbildning och som många blivande sjuksköterskor kommer att använda i sin. Mina, i det sammanhanget, unika sjuksköterskekunskaper var helt ovärderliga.

“Mina, i det sammanhanget, unika sjuksköterskekunskaper var helt ovärderliga”

Även om jag inte tänkte bli sjuksköterska och även om jag inte har kallet, så har jag alltid känt stolthet över min profession. Jag vet vad sjuksköterskeyrket innebär, vad det kräver, vad vi gör, åstadkommer och vilka förmågor vi har. Vilket gör att vi inte behöver begränsa oss i vår karriär.

En tidigare sjuksköterskekollega som idag jobbar med integration sa till mig: ”Om vi bara gör det vi gillar och läser det vi tycker är intressant, så tror jag vi hamnar rätt till slut”.

En sjuksköterska kan göra vad hen vill. Det bästa är att man får ändra sig. Byta. Byta tillbaka. Blanda. Vi har egenskaper som behövs överallt i vårt samhälle, även på de mest oväntade platserna.

 

Gästinlägg av Sofie Wallström 
– Operationssjuksköterska med 60 hp förlagskunskap och som i dag arbetar på förlaget Natur & Kultur. 

Terminens bästa handledare!

av

 

Helena försöker vara lyhörd och involvera studenten i arbetet. Hennes bästa tips till studenter är att ta plats och våga fråga. Det är din VFU. Foto: privat.

Helena Berglund försöker vara lyhörd och involvera studenten i arbetet.
Hennes bästa tips till studenter är att ta plats och våga fråga. Det är din VFU.
Foto: privat.

Efter 1 år som legitimerad sjuksköterska utsågs Helena Berglund till terminens bästa handledare. Helena utsågs till terminens handledare av studenter som genomfört sin VFU på kardiologavdelning vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

– Hur länge har du jobbat som sjuksköterska och var har du din anställning?
Jag tog min sjuksköterskeexamen i juni 2015 vid Umeå universitet. Jag började jobba inom hemsjukvården där jag vikarierade under sommaren. I september 2015 började jag jobba på Kardiologen i Umeå där jag fortfarande är kvar och trivs väldigt bra.

 – Hur är det att vara handledare?
Jag tycker att det är roligt att vara handledare. Det är utvecklande och jag får tänka till när jag formar dagen utifrån vilken termin studenterna går i. T6 är mer självgående medan T2 behöver mer handledning. Ibland det är tufft att hinna lära ut och vara pedagogisk i och med att jag jobbar på en akutvårdsavdelning där vårdbelastningen snabbt kan förändras. Vid sådana tillfällen stöttar jag upp extra mycket för att det inte ska kännas överväldigande och bli för mycket att klara av för studenten. Då det blir lugnare igen ges tillfälle för reflektion och sammanfattning. Tycker det är viktigt med regelbunden återkoppling från handledaren och från studenten.Vissa dagar har jag två studenter och då är tanken att dom ska hjälpa varandra väldigt mycket, då finns jag mer i bakgrunden som stöd. Av mig som ensam handledare krävs det att jag ger båda utrymme och möjlighet till individuell utveckling

– Vad gör dig till en bra handledare?
Jag försöker vara lyhörd och alltid involvera studenten i arbetet. Håller regelbunden återkoppling och låter studenten prova på och vara delaktig i så många moment som möjligt. Jag tror att jag tänker mycket på tiden då jag själv var student och vad mina handledare gjorde som var bra. Jag försöker alltid sätta undan ca 15min efter varje pass där vi i lugn och ro kan prata igenom hur dagen varit, vad som varit bra respektive dåligt och vad vi ska tänka på inför nästa pass. Jag försöker alltid finnas tillgänglig i bakgrunden och peppar studenterna till att genomföra nya moment. Det är roligt att se när studenten klarar av någonting nytt och växer i sin kommande yrkesroll. Mitt mål är att göra studentens VFU till något minnesvärt och lärorikt.

– Har du några tips på hur studenter ska få ut så mycket som möjligt av sin VFU?
Ta plats och fråga, fråga, fråga! Ingen fråga är för dum eller konstig och alla frågor förtjänar ett ärligt svar. Visa intresse och läs på om dom sjukdomar som förekommer mest på placeringen. Om det är någonting som känns fel berätta det för din handledare eller huvudhandledare så går det ofta att lösa. Det är din VFU.

– Varför valde du att läsa till sjuksköterska, vad är roligast med ditt jobb och vad har du för karriär mål?
Jag valde att läsa till sjuksköterska av ren slump. Min plan i början var att läsa till fysioterapeut men ändrade mig just innan ansökningarna skulle skickas in. Idag är jag mycket glad över att jag läste till sjuksköterska. Det bästa med mitt yrke är att jag med små medel kan förbättra livskvalitén hos en person så markant. Jag får träffa många nya individer varje dag, de lär mig nya saker samtidigt som jag hjälper dem. Jag känner att jag får uppskattning i jobbet, både av patienter och av mina kollegor. Just nu tänker jag fortsätta jobba på kardiologen och så småningom börja jobba på HIA. I framtiden är planen att vidareutbilda mig och brädda mina kunskaper och kompetens. Vad jag ska vidareutbilda mig till eller vart jag ska jobba får framtiden utvisa.

Kandidera till styrelsen för Vårdförbundet Student

av

Detta bildspel kräver JavaScript.



Vårdförbundet Students nationella styrelse väljs på årsmötet i 15-16 oktober. Du kan kandidera för nästa styrelse, 2016/2017.  Här kan du läsa mer om styrelsen och deras arbete.

Presentation

Skriv en kort (max 200 ord) presentation om dig själv och varför du kandiderar till ett styrelseuppdrag. Det är viktigt att det tydligt framkommer till vilket uppdrag du kandiderar (ordförande, vice ordförande eller styrelseledamot). Vårdförbundet Student eftersträvar att presentationerna ska ha en överskådlig struktur så att läsarna har en möjlighet att jämföra presentationerna.

Vårdförbundet Students styrelse har tagit fram ett antal stödord som du kan ta hjälp av vid utformning av din presentation:

  • Därför vill jag bli vald till ett uppdrag i Vårdförbundet Student.
  • Mina viktigaste frågor
  • Min utbildning
  • Min fackliga bakgrund (obs. facklig bakgrund är inte ett krav)
  • Detta har jag gjort  som jag tycker är bra
  • Detta tror jag kommer att vara viktigt för medlemmarna och för Vårdförbundet Student om ett år.
  • Annat av intresse

Foto

För att din kandidering ska vara komplett ska den kompletteras med ett digitalt foto. Fotot bör vara en nytagen, stående porträttbild och det ska vara du som är i fokus, därför bör bildens bakgrund vara neutral. Eftersom fotot ska publiceras på här på vår webbplats ska den vara högupplöst. Ett foto som är taget med systemkamera brukar vara tillräckligt stor storlek. Tar du bild med mobilkamera bör du skicka originalbilden, den största storleken.

Skicka in nominering

Skicka din nominering till studenthandlaggare@vardforbundet.se. Nomineringen kommer att vara öppen till 14 september 2016.

Omröstningen

Mellan den 19 september och 2 oktober kommer nomineringarna läggas upp oredigerade på webbplatsen. Alla studentmedlemmar i Vårdförbundet kan delta i röstningen.

Den 6 oktober publiceras resultatet av omröstningen på webbplatsen.
De fem kandidater som fått flest röster kommer föreslås få uppdraget att sitta i Vårdförbundet Students styrelse under mandatperioden 2016/17. På årsmötet väljs styrelse och först då blir den nya styrelsen fastslagen.

 

Läs mer Kandidera till styrelsen för Vårdförbundet Student

NKSE- bra eller bara ångest? Gästinlägg av Ebba Hagbom

av

Jag studerar vid Karlstads universitet till sjuksköterska. Jag går sista terminen och ska förhoppningsvis ta examen i juni. Jag har pluggat i tre år, en utbildning där jag samlat ihop 180 högskolepoäng. Både praktiskt och teoretiskt har jag kämpat för att jag ska gå ut som en legitimerad sjuksköterska. Det som sätter käppar i hjulet är nu den så kallade NKSE-tentamen. NKSE – Nationell klinisk slutexamination, eller snarare det som borde vara glädje är numera bara ångest skriver sjuksköterskestudenten Ebba Hagbom.

NKSE är en ”nationell” slutexamination för sjuksköterskor runt om i landet. Den består av tre delar. En praktiskt del, en del med läkemedelsräkning och en del bestående av två patientfall. De två sistnämnda ingår i en salstentamen. Nationell tänker ni nu, som ett nationellt prov man gör under skolåren som är lika för alla? Ja, det är ju logiskt kan man tycka, men så är inte fallet. Detta ett koncept som i själva verket är frivilligt. Det är upp till lärosätet att bestämma om de vill ha med denna examination i programmet eller inte. Vardera del motsvarar 0,5 högskolepoäng men ska återspegla allt man har lärt sig under sina tre år, dvs 180 högskolepoäng. Jag ska alltså sitta i en tentasal (som om inte det är press nog), och svara rätt på ca 30 frågor som rör allt mellan himmel och jord som vi har läst om de tre senaste åren. Jag vet inte vad för typ av frågor som kommer komma, jag vet inte inom vilket område frågorna rör. Det enda jag vet, är att frågorna som ställs inte lämnar något som helst utrymme för varken tolkning eller reflektion.

Här sitter jag nu alltså, 0,5 högskolepoäng från min examen med en ångest inför den sista examinationen som kan ta ifrån mig min legitimation.

För om jag inte klarar denna, då får jag inte gå ut och jobba. Det sitter alltså ett antal personer som säkerligen jobbat som sjuksyrror ett antal år i sina liv men som nu har riktat in sig på den pedagogiska banan. De har kommit överens om vad som ska ingå i denna slutgiltiga examinationen, de har också bestämt vad som är rätt och vad som är fel, oberoende på hur man har kommit fram till sitt svar har de även beslutat att inte bry sig om mina reflektioner kring patientfallet, det är antingen rätt eller också är det fel. Så istället för att vara glad och med en entusiastisk nervositet förbereda mig inför min kommande sommar som sjuksköterska sitter jag istället och sliter mitt hår, sover dåligt och biter sönder mina nagelband för att jag oroar mig för 0,5 högskolepoäng.

Varför ska vi utsättas för detta? Vad är det för mening? Är det inte bevis nog att vi kan jobba som sjuksköterskor om vi klarat alla tentor hittills, att vi har goda referenser från våra praktikplatser? Vilka gynnar det att vi som snart är klara ska våndas våra sista veckor, vara oroliga för om vi klarat oss eller inte? VEM blir en bättre sjuksköterska av det? Jag kan med stolthet säga att jag och alla mina kurskamrater kommer bli bra sjuksköterskor, jag tror på oss och våra kunskaper vi lärt oss under årens lopp, men detta är inte tack vare NKSE.

NKSE gav oss ingenting förutom ångest och dåligt självförtroende!

Ebba Hagbom

Sjuksköterskestudent vid Karlstad Universitet

Ge mig en Stesolid! Vill du spela pingis?

av

Gråtande killeErik, varför kan jag inte sluta gråta? Jag är din mamma! Jag ska dö! Kan jag få en cigarett? Ge mig Stesolid! Vill du spela pingis?

Orden, händelserna och människorna finns kvar i mig.

Innan jag blev anställd på Vårdförbundet arbetade jag en kortare tid på en sluten psykiatrisk avdelning. En spännande tid som gav mig ovärderliga erfarenheter och som jag ofta tänker tillbaka på med glädje, och med sorg.

Sjuksköterskor inom psykiatrin ansvarar för omvårdnaden av människor i vars liv ångesten blivit ohanterligt stark. För människor där gränserna mellan dröm och verklighet blivit besvärande otydliga. Vissa skadar sig själva eller orkar inte leva längre. En del vårdas där av egen vilja medan andra vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Tänk att ha som jobb att möta och hjälpa dessa ledsna, arga, förvirrade, sårade och kantstötta människor. Att få lyssna till deras berättelser. Och att i mötet också möta sig själv. Vad har jag för människosyn, har alla människor lika värde eller är det något vi bara säger? Vad är friskt och vad är sjukt?

Som anställd inom psykiatrin finns det mycket att grubbla kring och jag tror att vården skulle bli bättre om personalen grubblade mer tillsammans. Mötena med dem som under en längre eller kortare tid drabbats av psykisk sjukdom skulle bli bättre då.

Samtidigt som jag gillade mitt jobb fanns det oändligt mycket jag hade önskat vore annorlunda. Varför togs inte den omvårdnadskompetens vi sjuksköterskor har bättre tillvara i det dagliga arbetet? Varför pratade vi mest om diagnoser och piller och inte så mycket om människorna vi skulle vårda och hur vi skulle nå fram till dem? Varför var frågan som ställdes efter ronden ”vad fick vi att göra” snarare än ”vad kom vi gemensamt överens om att göra”? Varför stängde olika yrkesgrupper in sig på olika expeditioner istället för att sitta tillsammans i team?

Och vad är det för syn på patienten som råder inom psykiatrin? Att vi i personalen fick gå en kurs i självförsvar men ingen vänlighetskurs eller kurs i medmänsklighet säger en del.

Sjuksköterskor har ett enormt ansvar inom psykiatrin. Tillsammans med övriga personalgrupper ska vi återskapa patienternas värdighet och stärka det friska som finns hos alla människor, oavsett sjukdom. Vi ska trösta, behandla och inte minst finnas där för anhöriga. Ett ansvar som borde värderas och respekteras högt.

Jag önskar att många av dagens sjuksköterskestudenter intresserar sig för och vill jobba inom psykiatrin. Det florerar floskler om att nya sjuksköterskor borde börja inom den medicinska vården. Floskler jag bestämt vill avfärda. Ett sådant resonemang speglar bara den korkade synen som finns i vården där det medicinska värderas högre än det som handlar om mänskliga relationer. Jag kan vända på resonemanget och argumentera för att alla sjuksköterskor borde börja inom psykiatrin. Det hade sannerligen inte skadat.

Det grämer mig ibland att jag inte jobbade längre tid inom psykiatrin. Kanske återvänder jag en dag till ett jobb som handlar om att hjälpa de mest utsatta. Ett jobb där jag kan utvecklas som människa. Ett jobb där livets svåra och intressanta frågor är ständigt närvarande. På min arbetsplats hade jag dessutom förmånen att jobba tillsammans med fantastiska kollegor.

%d bloggare gillar detta: