Vårdförbundet Student

Vårdförbundet Student

Vårdförbundet Student

Vi är framtiden

av

Ordförande Viviana Lundberg. foto: Angelica Kron

Efter ett fantastiskt och rekordstort årsmöte är känslan av engagemang, målmedvetenhet och framför allt fokus framåt stort. I helgen fick jag äran att ännu ett år leda den nationella studentstyrelsen i sitt arbete. Jag tror året kommer bli väldigt intressant då vi ser och kan konstatera att Vårdförbundet Student gått in i en ny era där inflytande, internkommunikation och lokala verksamheter prioriteras högt. Den femte sittande styrelsen är nu vald och jag ser att detta året är ett år där studenterna är redo att ta steget från att vara “ett perspektiv att ha med vid rundabord samtal” till en självklarhet för att säkra, inte bara Vårdförbundets utveckling, utan även att hitta lösningar på stora komplexa frågeställningar.

Under årsmötet har flera viktiga ämnen diskuterats. Jag kan väl uttrycka att det märks att vi närmar oss ett supervalår. 2018 innebär inte enbart riksdagsvalen utan även Vårdförbundets Kongress med tema “ Vi är vården” där vi ser tydligheten i att VI ÄR FRAMTIDEN. Den sittande styrelsen har av årsmötet fått i uppgift att motionera till kongressen något som vi ser med stor glädje på men även utmaning. Det är stora frågor som medlemmarna lyfter och som i grund och botten handlar om studenters självklarhet i att finnas representerade på såväl Lokal, regional och Nationell nivå. Årsmötet lyfte även problematiken och vikten kring att idag inte ha en nationell standard för att kunna säkra grundkvalitén i våra utbildningar.

Som ordförande är jag enormt glad och ser verkligen fram emot året som kommer. Efter att ha suttit ett år så har jag även kunnat se vad vi studenter faktiskt kan påverka. Vi har fått ingå i många diskussioner och släppas in i organisatoriskarum som inte alla har möjlighet att vara i. Just att ha den kunskapen och erfarenheten med mig tror jag blir guld för att kunna leda arbetet och ta Vårdförbundet Students påverkans arbete till en ny nivå. “Fokus Framåt” har varit mina ledord hela föregående mandatperiod och det är något jag står fast vid. Vi är framtiden och framtiden är påväg med stora steg. Vårdförbundets framtid finns hos studenterna och de framtida yrkesverksamma som vill driva engagemanget och kampen för etthållbart arbetsliv vidare. Jag som ordförande är enormt stolt och framför allt hoppfull. Jag vet att den nya styrelsen delar min vision om att vi gemensamt ska fortsätta kampen om att studietiden och alla faktorer som påverkar den vara så optimal som möjligt för den enskilda studenten,

Vänliga Hälsningar

Viviana Lundberg
Ordförande
Vårdförbundet Student

Besök Ambulans2017

av

amb2017f

Är du som student intresserad av ambulanssjukvård?

Ambulans2017 är Sveriges största ambulanskongress och har kan du ta del av intressanta föreläsare och den senaste prehospitala forskningen eller kolla in de nyaste produkterna och tekniken. Dessutom finns flera arbetsgivare på plats och ger dig en inblick i sjuksköterskans roll i ambulanssjukvården.

Sjuksköterskestudenter termin 5 och 6 samt specialistsjuksköterskestudenter får besöka kongressen helt gratis så missa inte detta tillfälle. Erbjudandet gäller även för dig som hinner ta examen innan kongressen, så länge du är student vid bokningstillfället.

Du kan redan nu boka en plats på ambulans2017.se

Ambulans2017 äger rum 25-26 April 2017 på Scandic Infra City i Upplands Väsby utanför Stockholm.

Årets kongresstema är personcentrerad vård

Vårdförbundets Johan Larsson kommer medverka på kongressen och prata om hur man inom ambulanssjukvården kan arbeta mer personcentrerat.

Kongressen besöks av cirka 1000 personer samt ambulanspersonal från hela Sverige. Mer information finns på ambulans2017.se eller kontakta andreas.bystrom@ambssk.se

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Laboratoriebuss testas i Danmark

av

Som biomedicinsk analytiker i Danmark finns möjligheten att arbeta på en laboratoriebuss. Vi träffade Martina Jürs, vice ordförande för dbio, hon berättade om den nya idé från regionen Sjælland.  I bussen arbetar en biomedicinsk analytiker i team tillsammans med en sjuksköterska.  Teamet åker ut till patienter på uppdrag ifrån sjukhuset eller akutmottagningen och utför provtagning direkt i hemmen. Bussen är utrustad med ett litet laboratorium och den biomedicinska analytikern kan direkt på plats analysera proverna med hjälp av snabba diagnostiska tester. Svarstiden för alla analyser är under 30 minuter, och teamet kan erbjuda en mängd olika läkemedel, så att behandling kan påbörjas omedelbart efter instruktion ifrån läkare.

Resultaten med bussen har varit framgångsrika, bland de äldre personerna kunde 70 till 80 procent slippa åka in till sjukhus och även undvika att bli inlagda. För de patienter som behöver behandling kan den erbjudas och ges direkt i hemmet.  Jämfört med att arbeta på ett stort laboratorium som biomedicinsk analytiker kräver det här ett ett helt nytt sätt att tänka. Nu blir man en gäst i patientens hem och ska utföra arbetet i den miljön vilket ställer helt nya krav.  Även de nära samarbetet med sjuksköterskan och delaktigheten kring att diskutera patientens provresultat och hälsa blir på ett nytt sätt.

 

Martina tror att det här är en del av framtiden. Självklart kommer vi ha kvar de stora högspecialiserade sjukhuslaboratorierna. Men med laboratoriebussen kan vi erbjuda något annat. Vi kommer ut och direkt hem till patienterna och kan undvika onödiga sjukhusbesök vilket ökar livskvalitet för dem. Särskilt för de många äldre som idag är multisjuka och redan sköra. Det här är en del av framtiden för biomedicinska analytikeryrket.

Efter att analysen är klar överförs provresultaten direkt in till sjukhusets system. Om patienten ändå skulle behöva åka in till sjukhus så finns det en vinst i att inte behöva göra om provtagningen. På sjukhuset vet läkaren att proverna är analyserade av en biomedicinsk analytiker och kan känna sig trygg i att svaren är korrekta och tillförlitliga varje gång.

 

Intervjun med Martina Jürs gjordes efter att hon föreläste om “How to Improve local citizen-centered healthcare services using new diagnostic and laboratory solutions” på IFBLS 2016, världskongressen för biomedicinska analytiker i Kobe, Japan. Intervjuare Anna Karin Ulander, Vårdförbundet.

Röntgenveckan 2016 -Barnkurs för röntgensjuksköterskor

av

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi studentrepresentanter som fick äran att besöka Röntgenveckan 2016 hade även den fantastiska möjligheten att få delta i den en och en halv dagar långa kursen Barnkurs för röntgensjuksköterskor. Vi upplevde kursen mycket givande och den gav oss en hel del att reflektera över.

 

Som blivande personal på röntgenavdelningen möter vi patienter i alla åldrar och i olika skeden i deras liv. Detta innefattar även patientgruppen barn. För att kunna göra ett så värdebaserat bemötande som möjligt krävs det att all verksam personal har utbildning inom området. Det är formulerat i FN:s barnkonvention att “varje barn har rätt till bra hälsa och rätt till sjukvård” och det innefattar även att vi ska ha kunskap att bemöta de fysiska och psykiska behoven hos barnet och dess familj.

 

I Sverige finns det idag ett fåtal barnröntgenkliniker som är anpassade just enbart för barnen. Landets övriga röntgenkliniker arbetar med alla patientgrupper och de flesta har således ingen specifik barnavdelning. Det finns få röntgensjuksköterskor som idag har en tillräckligt grundläggande utbildning i omvårdnad och undersökningsmetodik rörande barnundersökningar och det är inte ovanligt att “Den sköterskan får ta det, hen brukar vara bra med barn” förekommer på klinikerna och vissa personer får utföra de flesta av dessa undersökningar. Bör det ingå mer i grundutbildningen gällande barnundersökningar, eller kan en specialistutbildning till barnröntgensjuksköterska vara aktuellt för att gynna både patienter, anhöriga och personal och därmed även verksamheterna?

 

Utöver ämnet om barns rättigheter så togs andra områden upp under kursen, bland annat gällande barns utveckling, barn med särskilda behov, barns upplevelse om smärta och oro, barnmisshandel, alternativ till anestesi inför magnetkameraundersökning. Den övergripande tanken vi tar med oss är att det krävs mer utbildning kring barn. En annan stark tanke som väckts hos oss studentrepresentanter är hur viktigt det är att ha kunskap om rutiner kring anmälan och undersökning av barnmisshandel. Vad vi ska uppmärksamma, hur vi ska hantera situationen och hur man gör en anmälan. Det är viktigt att vi som arbetar inom vården är observanta, har kunskaper och vågar anmäla för att hjälpa dessa barn att få en trygg framtid. Tillsammans kan vi göra skillnad!

 

En reflektion över det som togs upp på kursen är att det endast är ett fåtal sjukhus som tar emot barn med funktionsnedsättning och särskilda behov. Det är något man måste kunna ändra på, det ska inte krävas av de familjer som har barn med särskilda behov att de ska behöva resa långa sträckor genom Sverige för att kunna genomgå en röntgenundersökning. Med mer kunskap kring omhändertagandet av barn med funktionsnedsättning kan fler kliniker ta emot dessa barn och hjälpa dessa familjer på deras hemort.

Några visa ord vi fick med oss från föreläsning om barn med funktionsnedsättning och särskilda behov

  • Barn med speciella behov är känsligare för sinnesintryck, förbered allt på undersökningsrummet innan och undvik att vara för många personer inne med barnet och föräldrarna.
  • Ta en sak i taget, struktur är A och O och använd gärna samma tillvägagångssätt när det är upprepade undersöknings tillfällen.
  • Tala direkt till barnet, inte över deras huvud.

 

Trots att många röntgensjuksköterskor känner att de inte har tillräckligt med kunskap gällande barnundersökningar visar studier att de flesta barn ändå upplever att just röntgensjuksköterskorna har lyssnat på dem och de har känns sig trygga, vilket är väldigt positivt. En viktig reminder för oss alla är “Barn är inte små vuxna”, alla barn är olika och barn i olika åldrar har olika kognitiv färdighet.

 

Tack Vårdförbundet och Svensk förening för röntgensjuksköterskor (SFR) för att vi fick delta i årets Röntgenvecka och tillhörande barnkurs! Vi känner att vi fick med oss väldigt mycket värdefull kunskap att använda i vår framtida yrkesroll som legitimerade röntgensjuksköterskor.

 

evelina-larsson-elin-wiberg-och-linda-thornholdz-rontgenveckan-2016

 

Evelina Björk Larsson, Umeå universitet

Elin Wiberg, Högskolan i Jönköping

Linda Thornholdz, Örebro universitet

 

 

Läs mer från Röntgenveckan 2016

Mina unika kunskaper är helt ovärderliga

av

Sofie Wallström operationsjuksköterska med förlagskunskap Foto: privat

Sofie Wallström operationssjuksköterska med förlagskunskap
Foto: privat

Jag ville inte bli sjuksköterska. Jag har aldrig haft det där kallet som det talas om och som jag och många med mig ständigt försöker tvätta bort från yrket. Ett kall indikerar något mer än bara ett yrkesval. Det är något större och nästan spirituellt. Något du gör för annat syfte än hög lön och god arbetsmiljö. Jag har inte kallet. Men min fascination för människor och människokroppen fick mig ändå att söka mig dit. Idag ångrar jag det inte en sekund, även om jag nu jobbar med något, till synes, helt annat.

“Men min fascination för människor och människokroppen fick mig ändå att söka mig dit. Idag ångrar jag det inte en sekund, även om jag nu jobbar med något, till synes, helt annat”

Efter min sjuksköterskeexamen jobbade jag på akutvårdsavdelning. Det var tufft, jag lade hård press på mig själv och hade närmast ångest innan jobbet. Jag kommer tydligt ihåg första gången jag faktiskt skrattade och hade kul på jobbet med mina kollegor; sex månader tog det. Efter de där första sex månaderna gick det bättre och efter sedvanliga testerna: nu-ska-vi-se-vad-du-går-för, av de griniga kollegorna började jag känna mig tuffare och duktigare. Men, jag saknade ändå att få göra saker på mitt sätt. Att få lägga tid och energi på alla de som behövde det. Min tid gick åt att släcka bränder och många gånger att härda ut i landstingets omstruktureringar, nedskärningar och rigida förhållningssätt till personalutveckling.

Jag har alltid varit vetgirig, kunskapstörstande och jag älskar att studera. Dessutom väldigt fascinerad av operationsavdelningen – sjukhusets eget Narnia. Vad händer där bakom dörrarna?
Så jag vidareutbildade mig till operationssjuksköterska. När jag gjorde min första VFU kändes det helt overkligt: ”Tänk att man kan få betalt för att göra det här!”. Så nära ett kall man kan komma kanske.

Operationsavdelningen – sjukhusets eget Narnia. Vad händer där bakom dörrarna? Foto: privat

Operationsavdelningen – sjukhusets eget Narnia. Vad händer där bakom dörrarna?
Foto: privat

“Alla i teamet jobbar för samma sak och med just det som de är bäst på. När allt stämmer blir det som ett pussel där varenda en behövs för att skapa helheten”

Jag älskade verkligen det där högst specialiserade. Alla i teamet jobbar för samma sak och med just det som de är bäst på. När allt stämmer blir det som ett pussel där varenda en behövs för att skapa helheten. Ingen är starkare än den svagaste länken, på riktigt. Och det är något med att inte veta vad nästa operation blir. Att veta att jag är med och påverkar om det blir liv eller död, från en sekund till en annan. Även om jag älskade mycket av det och är övertygad om att jag, med ännu mer tid och erfarenhet skulle blivit väldigt duktig, så räckte det inte. Det var helt enkelt något som gnagde och inte gick att nöja sig med. Redan efter min kliniska slutexamination i operationssjukvård tänkte jag: ”Jaha. Nu då? Ska jag jobba med det här nu?”. Efter min studietid saknade jag att sträva efter något, möjligheterna att utvecklas vidare.

Vi har egenskaper som  behövs överallt i vårt samhälle, även på de mest oväntade platserna
Så jag stannade upp en stund och började lyssna på mina tankar och min magkänsla. Sen sökte jag Förlagskunskap på Stockholms universitet. Jag vill jobba på förlag. Jag vill jobba med böcker. Det finns ju de som ger ut böcker för sjuksköterskeprogrammet, tänkte jag. Det som krävdes för att komma in var en kandidatexamen (check) relevant arbetslivserfarenhet (check) och ett motivationsbrev. Behöver jag säga att jag var ensam operationssjuksköterska i min klass?

Nåväl. Här sitter jag. Operationssjuksköterska med förlagskunskap. Min praktik (som det heter inom humaniora) gjorde jag på förlaget Natur & Kulturs akademiska förlagsgren och helt plötsligt var jag med i skapandet av böcker jag använde under min utbildning och som många blivande sjuksköterskor kommer att använda i sin. Mina, i det sammanhanget, unika sjuksköterskekunskaper var helt ovärderliga.

“Mina, i det sammanhanget, unika sjuksköterskekunskaper var helt ovärderliga”

Även om jag inte tänkte bli sjuksköterska och även om jag inte har kallet, så har jag alltid känt stolthet över min profession. Jag vet vad sjuksköterskeyrket innebär, vad det kräver, vad vi gör, åstadkommer och vilka förmågor vi har. Vilket gör att vi inte behöver begränsa oss i vår karriär.

En tidigare sjuksköterskekollega som idag jobbar med integration sa till mig: ”Om vi bara gör det vi gillar och läser det vi tycker är intressant, så tror jag vi hamnar rätt till slut”.

En sjuksköterska kan göra vad hen vill. Det bästa är att man får ändra sig. Byta. Byta tillbaka. Blanda. Vi har egenskaper som behövs överallt i vårt samhälle, även på de mest oväntade platserna.

 

Gästinlägg av Sofie Wallström 
– Operationssjuksköterska med 60 hp förlagskunskap och som i dag arbetar på förlaget Natur & Kultur. 

Är du redo för att utveckla din karriär?

av

Sineva och jag

Sara Both tillsammans med ordförande för Vårdförbundet Sineva Ribeiro.

Under läsåret 2013/2014 satt jag som ordförande i den nationella styrelsen för Vårdförbundet Student. Att sitta som ordförande i en nationell studentorganisation har gett mig ett stort nätverk av viktiga kontakter.  Jag lärde mig att se på mitt yrke som sjuksköterska med andra ögon, hur viktig professionen är och vilka möjligheter det finns att arbeta utanför den traditionella hälso- och sjukvården.

Vårdförbundet Student ingår i nationella och internationella nätverk. Jag fick möjligheten att representera Sveriges studenter vid olika event och min störta upplevelse var när jag deltog på ICN kongressen i Melbourne, Australien. Att sitta som ordförande har bidragit till en personlig utveckling men framförallt en professionell utveckling.

I dag arbetar jag som studenthandläggare på Vårdförbundet och mitt nätverk av kontakter fortsätter att växa. Jag hade inte haft min karriärutveckling utan Vårdförbundet Student!

Är du redo för att utveckla din karriär?
Ta då chansen och kandidera till nästa styrelse för läsåret 2016/2017.

// Sara Both, leg.sjuksköterska och studenthandläggare på Vårdförbundet.

Fråga mycket under din VFU – Gästbloggare Julia Sundström

av

Julia Sundström

Utbildningen är lika spännande som jag hade tänkt mig, om inte mer säger Julia Sundström, sjuksköterskestudent vid Göteborgs universitet. Foto: privat

Sjuksköterskestudenten Julia Sundström delar med sig av sina erfarenheter och tips utifrån tre frågor vi ställde. Hon läser sista terminen på sjuksköterskeprogrammet vid Göteborgs universitet. Utbildningen beskriver hon som en resa mot sin barndomsdröm, att bli sjuksköterska. Och hon har redan nu en specifik karriärplan klar för framtiden. Julia vill bli ambulanssjuksköterska.

 

Vilka är dina bästa tips till någon som börjat plugga till sjuksköterska?

-Jag skulle nog vilja säga att det allra bästa man kan göra är att ta det lugnt, skapa sig en överblick över vad som skall göras och läras in och sen göra plugget lite roligare tillsammans med vänner (och massvis med god fika). Jag tror också det är viktigt att inte ge upp när det känns tufft eller att börja tvivla på sig själv under VFU-perioder som känns mindre roliga än andra. När man väl står där i slutet kommer allt vara värt det och man kan knyta ihop säcken och glädjas åt hur långt man faktiskt kommit. Och framför allt vill jag bara säga att man ska passa på att lära sig och fråga så mycket som möjligt under VFU:n. Inga frågor är dumma och all kunskap som finns att hämta där är guld värd.

Vilka framtidsplaner har du? 

-Nu är det knappt två månader kvar tills jag tar examen och det börjar kännas lite pirrigt. Det som jag drömt om sedan 5 års ålder är så nära och det glädjer mig samtidigt som det känns lite läskigt. Det känns konstigt att snart stå på egna ben då man är van att alltid gå med en handledare som är säker på sin sak. Samtidigt ska det bli oerhört kul att få visa vad man kan och faktiskt få göra det man är bra på! Det är en häftig känsla. I framtiden vill jag bli ambulanssjuksköterska, men innan dess vill jag få erfarenhet från olika vårdavdelningar. Men vem vet, kanske hinner jag ändra mig på vägen dit, det finns ju så himla mycket roligt man kan arbeta med som sjuksköterska.

Hur har det varit att plugga till sjuksköterska? 

-Det har varit tufft, det kan jag inte sticka under stol med, men det har samtidigt varit roligt och oerhört givande och det har fått mig att växa som person. Utbildningen på Göteborgs universitet är bra, kämpig men bra!

 

Linda och Angelica skriver examensarbete i Italiens gröna hjärta

av

Detta bildspel kräver JavaScript.

Snart kan Linda Rama och Angelica Sahlin titulera sig biomedicinska analytiker. Efter att ha pluggat de senaste tre åren på biomedicinska analytikerprogrammet vid Karlstad universitet återstår nu bara för dem att slutföra sina respektive examensarbeten. Både Linda och Angelica ville resa utomlands och valde därför att söka till varsitt forskningsprojekt vid Universita degli studi di Perugia. Det beskriver Perugia där de befinner sig just nu som en liten och otroligt vacker medeltidsstad. Regionen Umbrien ligger mitt i Italien och brukar också kallas för ”Italiens gröna hjärta”.

Berätta om era examensarbeten
-Mitt handlar om effekten av att tysta komponenter i NRON komplexet i dendritiska celler som har stimulerats med Aspergillus fumigatus. Detta är viktigt för exempelvis forskning kring immunitet mot svampinfektioner berättar Linda.
-Syftet med mitt arbete är att identifiera molekyler potentiella att påverka konformation och funktion hos indolamin 2,3-dioxygenas (IDO), ett tryptofan-degraderande enzym som är involverat i tumörimmunitet, virusinfektioner och även autoimmuna sjukdomar berättar Angelica.

En dag på labbet börjar oftast från klockan nio till halv tio och fram till allt mellan klockan fyra och åtta på kvällen. Vi labbar helt olika och våra handledare är också väldigt olika. Min handledare är väldigt målmedveten, strukturerad, och en god lyssnare, precis som jag ville ha det berättar Linda. Ibland brister det i kommunikationen vilket har med språket att göra men min handledare är väldigt välkomnande och hjälpsam säger Angelica.

Hur trivs ni i Italien?
-Ett två tre: JÄTTEBRA!
Det är annorlunda i Italien jämfört med Sverige med avseende på landets politiska struktur vilket avspeglas mycket i offentliga aspekter så som vägar, bussar, byggnader ja det mesta. Det är också skillnad på maten, kulturen och människorna. Världens trevligaste människor är nog italienarna!

Har ni några tips till andra studenter som också funderar på att skriva examensarbete utomlands?
-Vi tycker att ni ska sluta fundera, åk! Och eftersom att vi är medlemmar i Vårdförbundet så sökte vi också deras resebidrag och fick 3000 kronor var. Det var verkligen till stor hjälp för oss eftersom att vi inte fick några andra bidrag som t.ex. Erasmus.

 

Läs mer i Linda och Angelicas blogg 

Du som är studerandemedlem kan söka resebidrag om du ska göra din verksamhetsförlagda utbildning eller skriva ditt examensarbete utomlands

 

%d bloggare gillar detta: