Mina unika kunskaper är helt ovärderliga
Jag ville inte bli sjuksköterska. Jag har aldrig haft det där kallet som det talas om och som jag och många med mig ständigt försöker tvätta bort från yrket. Ett kall indikerar något mer än bara ett yrkesval. Det är något större och nästan spirituellt. Något du gör för annat syfte än hög lön och god arbetsmiljö. Jag har inte kallet. Men min fascination för människor och människokroppen fick mig ändå att söka mig dit. Idag ångrar jag det inte en sekund, även om jag nu jobbar med något, till synes, helt annat.
”Men min fascination för människor och människokroppen fick mig ändå att söka mig dit. Idag ångrar jag det inte en sekund, även om jag nu jobbar med något, till synes, helt annat”
Efter min sjuksköterskeexamen jobbade jag på akutvårdsavdelning. Det var tufft, jag lade hård press på mig själv och hade närmast ångest innan jobbet. Jag kommer tydligt ihåg första gången jag faktiskt skrattade och hade kul på jobbet med mina kollegor; sex månader tog det. Efter de där första sex månaderna gick det bättre och efter sedvanliga testerna: nu-ska-vi-se-vad-du-går-för, av de griniga kollegorna började jag känna mig tuffare och duktigare. Men, jag saknade ändå att få göra saker på mitt sätt. Att få lägga tid och energi på alla de som behövde det. Min tid gick åt att släcka bränder och många gånger att härda ut i landstingets omstruktureringar, nedskärningar och rigida förhållningssätt till personalutveckling.
Jag har alltid varit vetgirig, kunskapstörstande och jag älskar att studera. Dessutom väldigt fascinerad av operationsavdelningen – sjukhusets eget Narnia. Vad händer där bakom dörrarna?
Så jag vidareutbildade mig till operationssjuksköterska. När jag gjorde min första VFU kändes det helt overkligt: ”Tänk att man kan få betalt för att göra det här!”. Så nära ett kall man kan komma kanske.
”Alla i teamet jobbar för samma sak och med just det som de är bäst på. När allt stämmer blir det som ett pussel där varenda en behövs för att skapa helheten”
Jag älskade verkligen det där högst specialiserade. Alla i teamet jobbar för samma sak och med just det som de är bäst på. När allt stämmer blir det som ett pussel där varenda en behövs för att skapa helheten. Ingen är starkare än den svagaste länken, på riktigt. Och det är något med att inte veta vad nästa operation blir. Att veta att jag är med och påverkar om det blir liv eller död, från en sekund till en annan. Även om jag älskade mycket av det och är övertygad om att jag, med ännu mer tid och erfarenhet skulle blivit väldigt duktig, så räckte det inte. Det var helt enkelt något som gnagde och inte gick att nöja sig med. Redan efter min kliniska slutexamination i operationssjukvård tänkte jag: ”Jaha. Nu då? Ska jag jobba med det här nu?”. Efter min studietid saknade jag att sträva efter något, möjligheterna att utvecklas vidare.
Vi har egenskaper som behövs överallt i vårt samhälle, även på de mest oväntade platserna
Så jag stannade upp en stund och började lyssna på mina tankar och min magkänsla. Sen sökte jag Förlagskunskap på Stockholms universitet. Jag vill jobba på förlag. Jag vill jobba med böcker. Det finns ju de som ger ut böcker för sjuksköterskeprogrammet, tänkte jag. Det som krävdes för att komma in var en kandidatexamen (check) relevant arbetslivserfarenhet (check) och ett motivationsbrev. Behöver jag säga att jag var ensam operationssjuksköterska i min klass?
Nåväl. Här sitter jag. Operationssjuksköterska med förlagskunskap. Min praktik (som det heter inom humaniora) gjorde jag på förlaget Natur & Kulturs akademiska förlagsgren och helt plötsligt var jag med i skapandet av böcker jag använde under min utbildning och som många blivande sjuksköterskor kommer att använda i sin. Mina, i det sammanhanget, unika sjuksköterskekunskaper var helt ovärderliga.
”Mina, i det sammanhanget, unika sjuksköterskekunskaper var helt ovärderliga”
Även om jag inte tänkte bli sjuksköterska och även om jag inte har kallet, så har jag alltid känt stolthet över min profession. Jag vet vad sjuksköterskeyrket innebär, vad det kräver, vad vi gör, åstadkommer och vilka förmågor vi har. Vilket gör att vi inte behöver begränsa oss i vår karriär.
En tidigare sjuksköterskekollega som idag jobbar med integration sa till mig: ”Om vi bara gör det vi gillar och läser det vi tycker är intressant, så tror jag vi hamnar rätt till slut”.
En sjuksköterska kan göra vad hen vill. Det bästa är att man får ändra sig. Byta. Byta tillbaka. Blanda. Vi har egenskaper som behövs överallt i vårt samhälle, även på de mest oväntade platserna.
Gästinlägg av Sofie Wallström
– Operationssjuksköterska med 60 hp förlagskunskap och som i dag arbetar på förlaget Natur & Kultur.
Fler får sin VFU-plats i tid
Det är bra! Här kan du läsa Vårdförbundet Students senaste VFU-rapport baserat på nästan 1 300 vårdstudenters upplevelse av sin verksamhetsförlagda utbildning, VFU. Och få massor med tips hur du kan maxa din VFU.