Gör du rätt saker eller gör du saker rätt?

Förra veckan hade jag förmånen att delta på ett spännande internat på en kursgård i en skånsk bokskog. Internatet ordnades av något som heter Nationella plattformen för förbättringskunskap.

Vi i den nationella plattformen för förbättringskunskap är en grupp människor som på olika sätt jobbar med hälso- och sjukvård. Vi finns på kliniker, högskolor och universitet, i intresseorganisationer eller är studenter. Det som förenar oss är vårt intresse och engagemang för förbättringskunskap.

De flesta av er har säkert kommit i kontakt med förbättringskunskap i era utbildningar. För er som inte vet så handlar det om att förstå och förbättra processerna och systemen i vården. Syftet är att utveckla kvaliteten i vården. Det är en viktig del i utbildningarna eftersom det ju ingår i alla som jobbar i vårdens uppdrag att utveckla arbetet. Dessutom är det fantastiskt intressant, det handlar ju om psykologi, vad kunskap är och om hur vi lär.

För att vara framgångsrik inom ämnet förbättringskunskap gäller det att tycka om att vrida och vända på saker. Inställningen inom ämnet är att den som tror att den har förstått har alltid oändligt mycket kvar att lära.

Det är lätt att gnälla på det som vi kallar för systemet. Det är svårare att se att vi alla är en del av systemet. Men med det sistnämna synsättet är det lättare att kunna påverka och förändra vården och oss själva.

Inom förbättringskunskap är frågorna ofta intressantare än svaren. En fråga som ställdes på mötet var; gör vi rätt saker eller gör vi saker rätt? Är vi i vården och i livet mer upptagna med att verka duktiga genom att göra procedurer rätt än att faktiskt fundera på om vi överhuvudtaget är på rätt väg? Att göra något oviktigt väldigt bra gör det inte mer viktigt, är en lärdom jag tar med mig.

På internatet var atmosfären öppen, varm och kreativ. Det fick mig att fundera över hur jag kan bidra till att skapa goda möten där vi mår bra och kan lära tillsammans. Hur gör du för att dina möten med klasskompisar, patienter och kollegor ska bli bra?

När jag kom hem från dagarna i Skåne somnade jag snart på soffan. De senaste dagarna hade jag tänkt fler tankar än jag normalt sätt tänker på ungefär tre år. Och då är jag ändå en även normalt sett grubblande person.

Bilden ovan är från en övning när vi gjorde porträtt av varandra genom att se den andre i ögonen och måla utan att se ner på pappret. Som synes blev resultatet tjusigt men med utrymme för förbättringar.

Vad vill du förbättra i vården? Vårdförbundets studenter har massor med kunskap och idéer och jag ser fram emot att läsa om dina förslag.