En röntgensjuksköterskestudents reflektioner.

Det är inte alltid så lätt att veta skillnaden på de olika yrkena inom vården. När jag sökte till Röntgensjuksköterskeprogrammet visste jag inte mycket, bara att det lät roligt och intressant. Yrket lockade med tekniken och fysiken, och att dessutom jobba med människor gjorde det till en riktig vinnare.

Efter två terminer på Röntgensjuksköterskeprogrammet finns mycket som jag ännu inte upplevt, men jag vill ändå försöka att reda ut några begrepp som kanske förvånar den som inte vet vad en röntgensjuksköterska gör, eller varför denna profession behövs – varför kan inte en sjuksköterska eller undersköterska utöva vårt yrke?

Röntgensjuksköterskans syfte är att med hjälp av modaliteten utföra en undersökning som en röntgenläkare sedan analyserar för att kunna ställa en diagnos. I det här fallet betyder ”modalitet” den utrustning som röntgensjuksköterskan undersöker patienten med, exempel på undersökningar med modaliteter är datortomografi(DT), traditionell röntgen, magnetresonanstomografi(MRT), positronemissionstomografi(PET), mammografi, angiografi, med flera. Med lite mer utbildning kan röntgensjuksköterskan även jobba med ultraljudsundersökningar.

Röntgensjuksköterskor förenklar ibland och använder ord som ”ta några bilder” för att patienten och annan sjukvårdspersonal ska förstå, även om undersökningen är mycket mer än att enbart trycka på en knapp. Vid undersökningen är röntgensjuksköterskan ofta den med mest utbildning i röntgenstrålningens effekter, och ansvarar därför för att den strålning som patienten och övrig personal utsätts för hålls på så låg nivå som möjligt. Röntgensjuksköterskan behöver därför ha både en helhetssyn och ett öga för detaljer för att hela undersökningen ska vara säker.

Röntgensjuksköterska är idag ett legitimerat yrke med skyddad titel, vilket skett relativt nyligen jämfört med läkare och sjuksköterskor. Innan jag tittade närmare på utbildningen trodde jag att det var en specialistutbildning för sjuksköterskor, något jag fortfarande får frågor om. Men nej, på samma tid som du läser till sjuksköterska (sex terminer) kan du också bli röntgensjuksköterska. Utbildningen benämns också som tvärvetenskaplig och kombinerar så vitt skilda ämnen som sjukdomslära och strålfysik.

Röntgensjuksköterskans uppgift och roll i Sverige är relativt unik jämfört med andra delar av världen. En föreläsare berättade att andra länders motsvarande roll inom sjukvården är radiograf, en medicinsk tekniker med mindre kunskaper i hur medicin administreras. Vid deras undersökningar närvarade alltid en sjuksköterska eller undersjuksköterska, och om patienten behövde medicin eller kissade på sig ropade radiografen bara på sin sjuksköterska som fick komma och ”ta hand om det”. Detta går ju inte att föreställa sig här, där röntgensjuksköterskan visserligen inte har lika stora friheter som en sjuksköterska men har kunskap i läkemedelsadministrering likväl som att hantera syrgas och dropp.

Till sist vill jag också nämna några fördomar. Personal inom den konventionella röntgenundersökningen, vilka primärvårdspatienterna oftast kommer i kontakt med, upplevs ofta som sur och grinig. Det är en kall person som beordrar patienten att sitta på ett kallt undersökningsbord bland kalla instrument och maskiner. Det låter ju inte alls trevligt, eller hur?

Min personliga åsikt är att detta beror på att patientmötet är så kort och att vår yrkesgrupp, till skillnad från sjuksköterskan eller läkaren, inte har som främsta uppgift att fråga patienten hur den mår, förhöra oss om hans eller hennes sjukdomshistoria, hur ont hen har eller att administrera smärtstillande. Vi har ett annorlunda fokus i vår arbete, nämligen kvalitén på undersökningen. Det tempo vi behöver ha, som all sjukvårdspersonal, gör att vi ibland inte kan samtala med patienten så länge att vi upprättar en relation. Istället stålsätter vi oss, ber patienten att räta ut sin arm trots att det gör ont, och placera röntgenröret i den vinkel som ger den bästa avbildningen, innan vi lämnar rummet på grund av strålningen. När vi bedömer bilden frågar vi oss inte hur patienten mår, för vi vet redan att hen inte mår bra. Patientens välmående under tiden hos oss är inte vårt mål med undersökningen, även om vi självklart ska se till att hen inte far mer illa än nödvändigt. Istället frågar vi ”är den här undersökningen bra nog för att ge en ide av vad som är fel, så att läkaren kan använda den hitta ett bra sätt att förbättra patientens tillstånd?”

Som den ännu relativt oskyldiga student jag är hoppas jag ändå såklart att jag kan bli den som förändrar denna orättvisa syn på röntgensjuksköterskan som tvär och kall. Alla kan naturligtvis ha en dålig dag på jobbet, men det är synd att en yrkeskår uppfattas så när den förhoppningsvis bara arbetar efter den kod som satts upp tillsammans med övrig personal. Röntgensjuksköterskan är en av pusselbitarna i det stora teamet som patienten behöver för att må bättre. För att pusslet ska gå ihop behövs alla delar, från de fyrkantiga hörnbitarna som är lätta att placera ut till de vågformade med konstiga mönster, för att till slut komma fram till den slutgiltiga bilden av patientens tillstånd.

Håller du med? Har du en helt annan bild av hur det är att vara röntgensjuksköterska? Lämna en kommentar! Jag finns också på twitter @Saltwaterhair.

Hanna-Marie Harr, ledamot i Vårdförbundet Student