Har sjuksköterskor dåligt självförtroende?

Det senaste avsnittet i Vårdförbundets podcast ”Genusyrsel och normuppror” handlar om självförtroende. Om ämnet pratar jag, Ulrika Blumfelds och Maria Ejd. Ulrika är sjuksköterska och tidigare talesperson för studentupproret 24K. Maria är journalist på tidningen Vårdfokus.  Avsnittet hittar ni här Nytt poddavsnitt: Självförtroende

Hur värderar vi vårt eget och andras yrken?  Handlar det om vilken kunskap som finns inom yrket och hur den används? Eller handlar det om vilket självförtroende de som utövar yrket har?  Är det så att yrken som traditionellt har utövats mest av män ges högre status? I podcasten nämner jag hur jag började plugga till civilekonom och hamnade i en värld full av självförtroende. När jag hoppade av och istället började läsa till sjuksköterska var ryggdunkningarna var färre. Som civilekonom hade jag kunnat jobba i många av samhällets sektorer och kunnat göra mycket gott. Men det kan jag som sjuksköterska också. Och sjuksköterskeyrket är knappast mindre viktigt eller lättare.

Sjuksköterskor som grupp har orimligt lågt självförtroende. Jag och mina kollegor borde ta mer plats. En av orsakerna till det dåliga självförtroendet tror jag är att vi är dåliga på att vara stolta över och sätta ord på det som är kärnan i vår profession, nämligen omvårdnad. När vi ska bevisa vår kompetens beskriver vi oss antingen som ”spindeln i nätet” eller så jämför vi oss med läkare. Någon som kan lite om mycket men inte är bäst på något. Eller någon som är nästan lika bra som någon annan. Kan vi inte istället prata om oss som de proffs vi är inom vårt område? Vem vill  komma på andra plats? Jag vill vara bäst på det jag gör!

Orsaken till att vi ibland betonar vår medicinska kompetens och förminskar omvårdnaden tror jag beror på den allmänna bilden kring omvårdnad som något vem som helst kan hålla på med. Det är en falsk bild som vi måste ändra. Tyvärr finns unkna uppfattningar kvar om att arbete som traditionellt utförs av kvinnor är simpelt. Men jag lovar, det är inte enklare att vårda en människa än ett flygplan.

Omvårdnad kräver kunskap. I podcasten provocerar jag genom att säga att det är viktigare för en sjuksköterska att vara duktig än att vara smart. Med det menar jag inte att jag och mina kollegor är dumma. Tvärtom. Vi är jättesmarta. Men vi borde ta mer plats och stå upp för vår kunskap. Inte bara uppmuntra den sjuksköterska som sätter flest nålar på första försöket utan också den som kommer med nya tankar och idéer.  Och framförallt sluta  finna prestige i att vända ut och in på oss själva.

I podcasten säger jag också att vi sjuksköterskor ibland nedvärderar dem som borde vara auktoriteter inom vårt yrke. Som när jag var sjuksköterskestudent. Läste vi patofysiologi var det ofta läkare som kom och föreläste. Det kunde till exempel vara en föreläsning om vad som händer i kroppen vid hjärtsvikt. Alla studenter satt stumma och skrev ner varje ord som den briljanta doktorn sa.  Timmen efter kom en sjuksköterska och professor och föreläste om hur vi som sjuksköterskor ska vårda patienten med hjärtsvikt. Vad hände då? Hälften gick hem.

Ulrika och jag retar kanske upp någon. Borde vi inte kritisera arbetsgivare och politiker snarare än våra kollegor?  Jo, att kritisera och vara nagel i ögat på de som fattar beslut om våra villkor är viktigt. Men vi måste också synliggöra de strukturer som ligger bakom att t.ex. lönerna är pinsamt låga. För det måste vi väcka debatt. Vi måste prata om de värderingar som finns i samhället, vården och ibland också hos oss själva. Självförtroende är att stå upp och säga ifrån när något är fel. Självförtroende är också att våga syna sig själv.

Jag träffar många studenter som brinner för sitt val av utbildning och blivande yrke. Det ger mig världens kick och tro på framtiden. Ingen kan säga att en sjuksköterskas jobb inte är viktigt. Dygnet runt hjälper vi tusentals människor att må så bra det går utifrån sina olika förutsättningar. Det om något borde ge ett fantastiskt självförtroende.