Lönlönlönlönlön
I veckan har Vårdförbundet haft särskilt fokus på lön. Jag hoppas att det har bidragit till att förstärka diskussionen om varför våra yrkesgrupper i många fall har en lön som inte är rimlig med tanke på den kunskap och det arbete vi bidrar med till vården.
Att diskutera lön är viktigt. Det gör vi alldeles för sällan. Vad vi oftare gör är att upprepa mantrat att vårdpersonal tjänar dåligt. Men att allmänt tycka att vi tjänar dåligt duger inte, det är att vara nöjd med att vara missnöjd. För att kunna höja våra löner måste vi tillsammans tänka och samtala kring varför våra löner ser ut som de gör.
Första frågan måste vara hur vi värderar oss själva. Vår självbild och yrkesidentitet kommer att avspeglas i vilken lön vi har. Om vi beskriver oss själva som några med låg status, hur kan vi kräva att någon annan ska tänka annorlunda om oss? Om vi förutsätter att ingen lyssnar på oss, då kommer ingen att lyssna.
Vårdförbundets studenter går alla akademiskt och yrkesmässigt krävande utbildningar. Som yrkesverksamma har vi avancerade arbetsuppgifter där stora krav ställs på en helhetssyn kring komplexa problem, tekniskt kunnande, god förmåga att hantera relationer och empati. Lågstatusyrken? Knappast!
Vårdförbundets studenter är smarta och drivna idealister. Som entusiastiskt utbildar sig till ett meningsfulla yrken där de kommer att göra verklig skillnad. Släck inte den glöden. Det både hindrar vår löneutveckling och det är moraliskt förkastligt att ta ifrån människor deras drömmar.
När vi säger att vi tycker att vi är undervärderade måste vi kunna berätta vad det är vi vill bli värderade för. Att sätta ord på vad vi gör är inte alltid så lätt. Men vi måste försöka. Att vi själva tycker det är självklart vad vi gör hindrar vår löneutveckling. Som exempel är sjuksköterskornas huvudområde omvårdnad svårt att beskriva. Men det finns de som försöker. Sjuksköterskor som forskar inom omvårdnadsvetenskap. Ha högsta respekt för de sjuksköterskorna. Genom att teoretisera vårt arbete går det att ställa krav. Utan att kunna sätta ord på vad vi gör hamnar vi lätt i en offerroll då vi överlåter till andra att definiera vårt arbete. Kunskap är makt.
Vad är innebär omvårdnad för mig och på vilket sätt är kunskaper inom omvårdnad värdefulla? Det är frågor som i högsta grad handlar om lön. Att tänka kring de två frågorna tror jag är det viktigaste vi kan göra strategiskt för att som kollektiv få bättre löner.
Tacka nej till erbjudanden om lön som du inte tycker är rimliga. Och berätta för arbetsgivaren varför du tycker du tycker att lönen är oskälig.
Att väcka en debatt om den strukturella lönediskriminering som jag anser finns inom Vårdförbundets yrken är viktigt. En annan viktig facklig fråga är att göra våra yrken attraktiva. För att göra det måste vi också lyfta fram goda exempel. Vilka kommer annars vilja utbilda sig inom vården? Knappast några smarta människor som kan förhandla till sig topplöner …
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Jag håller med om att ett stort problem är att vi sjuksköterskor inte själva tillräckligt starkt värderar vår kompetens i omvårdnadsämnet. Jag har nyss tagit min examen och så sent som i samband med opponeringsseminarierna för våra C-uppsatser kunde många av mina klasskamrater berätta hur meningslösa och tråkiga de tycker att sjuksköterskeprogrammets omvårdnadskurser har varit… Men hallå?? Det är ju vårt huvudämne och vår unika kompetens! Om vi inte värdesätter vår egen utbildning och kompetens – hur i h-e kan man då kräva att någon annan ska göra det? Jag tycker att vi sjuksköterskor borde ta lärdom av sjukgymnaster och arbetsterapeuter – de är ofta väldigt duktiga på att värdera och definiera sin kompetens!
WORD!