Vårdförbundet organiserar barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor, vi är ett yrkesförbund som arbetar med dels fackliga frågor som villkor och lön dels utveckling av våra professioner. Många av våra medlemmar väljer ledarskap och chefsrollen som ett steg i karriären och då ställs många inför frågan om de därmed bör byta fackförbund. Det är inte självklart för vårdens chefer att fortsätta vara medlemmar i Vårdförbundet när man blir chef och jag upplever att det är vi som förbund som behöver informera om varför vi tycker att det borde vara en självklarhet. Jag börjar och för att få underlag och stöd i frågan har jag vänt mig till en chefsmedlem i Vårdförbundet som är en av de bästa cheferna jag känner, nämligen min egen chef Frida Wikberg.
Frida är legitimerad sjuksköterska och Omvårdnadschef på Mottagning Neurokirurgi vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och innan hon blev min chef var hon min kollega som sjuksköterska, hon var då medlem i Vårdförbundet och jag var hennes lokalt förtroendevalda. Frida har genom åren som sjuksköterska inte haft behov av något särskilt fackligt stöd utan det var först när hon blev chef som hon faktiskt upplever att behovet uppstod. Frida säger till mig att för hennes del var det självklart att fortsätta som chefsmedlem i Vårdförbundet och inte byta fackförbund och jag minns att vi förde dialogen om skillnaderna i medlemskapet som chefsmedlem kontra ”vanlig” medlem när hon blev chef. Chefsmedlemmar har en egen kontaktväg in i förbundet via Vårdförbundets chefsspecialister och genom egna aktiviteter som riktar sig till chefer. För Fridas del är det ett viktigt signalvärde till sina medarbetare som är sjuksköterskor att hon fortfarande tillhör samma fackliga organisation som dom och att hon faktiskt är vår chef för att hon är sjuksköterska. Som lokalt förtroendevald tycker jag det är en väldigt stor fördel att ha en chef som tydligt visar att hon är en av oss, att hon är medlem i den organisationen vars politik för vården och våra villkor jag kämpar för. I min mer centrala roll som förtroendevald med facklig tid och styrelseledamot tycker jag också det är en stor fördel när cheferna jag samarbetar med är medlemmar för det är återigen ett signalvärde av att vi hör ihop i grund och botten. I den centrala rollen och som styrelseledamot blir jag även kontaktad av chefsmedlemmar som vill bolla idéer, tankar och få stöd i sin roll som chef och det stödet är något jag gärna ger till chefer som är medlemmar.
Jag och Frida tycker, vi kanske är en smula partiska dock, att vi har ett fantastiskt bra samarbete med varandra i rollerna som chef och lokalt förtroendevald. Vi jobbar mot samma mål nämligen att vår arbetsplats ska bedriva god och säker vård, att medarbetarna och patienterna ska må bra och att uppfylla våra verksamhetsmål. Ibland har vi givetvis olika tankar eller åsikter om vilken väg som ska ta oss till det här målet men genom samarbete och dialog kan vi undvika konflikter och fokusera på lösningar. Respekten för varandras roller är också en mycket viktig nyckel, jag förstår Fridas roll som chef och därmed arbetsgivarrepresentant och hon förstår min roll som förtroendevald och skyddsombud. Just den ömsesidiga respekten för varandras roller men också tydligheten i när man är i vilken roll är väldigt avgörande speciellt när vi känner varandra väl sedan åren som kollegor, för vi kan inte undvika det faktum att vi känner varandra och därför är vi noggranna med att vara tydliga mot varandra när vi är i vilken roll. Jag vill ge oss en eloge för det Frida, det gör vi faktiskt riktigt bra. Som chefsmedlem i Vårdförbundet ger jag också Frida möjligheten att bolla tankar och idéer utifrån Vårdförbundets politik som jag råkar vara mer insatt i tack vare mitt förtroendeuppdrag men jag hänvisar henne även till andra delar av Vårdförbundets organisation för att få stöd och råd i frågor där det kan kännas som att jag ligger lite för nära kärnfrågan som medarbetare anställd under Frida. Jag upplever verkligen att vi har en väldigt bra balansgång gällande vad vi diskuterar, i vilken roll och när.
Jag är väldigt stolt över att min chef väljer att vara chefsmedlem och är en så god representant för chefsrollen inom vården. Vi behöver fler modiga chefer som Frida som vågar visa att fackförbundet, i detta fall Vårdförbundet, är en partner för samarbete och dessutom det förbund som våra yrkesgrupper hör ihop med, även som chef. Jag tycker det är viktigt att det är våra egna professioner som är våra chefer, som i mitt fall där Frida, sjuksköterska, proffs på omvårdnad, är just omvårdnadschef. I min värld säger det sig självt att det inte kan vara någon annan profession som bäst vet hur man leder omvårdnaden. Min uppmaning till alla inom våra yrken, medlemmar eller ickemedlemmar, som väljer ledarskapet och chefsrollen är, stanna som eller bli chefsmedlem i Vårdförbundet! Ni blir chefer på grund av er profession och kommer alltid höra ihop med den, och det är Vårdförbundet som organiserar barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Vi är vården!
