Jag har en lång tid haft förmånen att få vara förtroendevald i Vårdförbundet. Ett val där jag fått förtroendet från medlemmar i Vårdförbundet att driva frågor, stödja och coacha medlemmar och växa tillsammans med andra förtroendevalda. 

I Vårdförbundet kan du anta en massa olika förtroendevalda roller. 

• Förtroendevalda på din arbetsplats. Du väljs av medlemmarna på din arbetsplats och får då förtroendet att driva de arbetsplatsnära frågorna.  
• Förtroendevald med facklig tid. I Stockholm utser avdelningsstyrelsen en förtroendevald från arbetsplatsen att få möjligheten att driva fackligt arbete på tid. Uppdraget är något större och mera brett i vilka typer av frågor du arbetar med. 

• Förtroendevald med styrelseuppdrag i lokal avdelning. Dessa väljs på årsmötet , ungefär vart 4:e år. Än en gång ett något större och vidare uppdrag. 
• Kongressombud; väljs av årsmötet lokalt och samlas i regel en gång vart 4:e år för att arbeta fram riktningen för Vårdförbundet kommande 4:a 
• Valberedare, lokalt eller nationellt. Typ det viktigaste uppdraget i organisationen! Jag återkommer till det senare. 
• Nationellt förtroendevald, förbundsstyrelse, avtalsråd. valberedning och revisorer. 

Det finnas alltså många sätt att få förtroende att driva fackliga frågor. Alla dessa är traditionella roller med lite olika fokus och mandat. Alla roller ( förutom kongressombud och valberedare) ger tillträde till rum där arbetsgivaren finns och ger oss möjlighet att påverka! 

Men ingen förtroendevald eller facklig organisation är stark om det inte finns ett stort och starkt medlemsstöd bakom. Det innebär att ditt medlemskap eller din kollegas icke medlemskap har stor betydelse för hur och på vilket sätt vi kan förändra och förbättra för oss alla på våra arbetsplatser! 

Fråga därför din kollega om hen är medlem! Ju fler vi är desto större möjlighet att skap  förändring! 

Nu tillbaka till att vara förtroendevald och specifikt till att vara valberedare! 

Jag har förmånen att denna mandatperiod ingå i den nationella förbundsvalberedningen. Snart ( 15/9) startar nomineringstiden inför kongressen 2022. Då ska en ny förbundsstyrelse väljas. De ska också väljas avtalsråd, revisorer och en ny förbundsvalberedning! 

Att få uppdraget att fiska fram dessa ”nya” personer är bland de roligaste uppdrag jag någonsin haft. Och jag har gjort en hel del inom Vårdförbundet… 

Valberedningen är de som spanar hela dagen, bereder och lägger fram ett förslag som sedan kongressen antar eller avslår. Att vara valberedare innebär att hålla koll, leta efter möjliga kandidater, att sätta ihop det ”bästa” teamet som driver organisationen vidare , framåt och ger oss ännu större möjlighet att förändra och förbättra! 

Om du någon gång får frågan om att anta någon av alla dessa roller, tveka inte! I alla fall inte om du vill utvecklas, få ny kunskap, utmanas på alla möjliga sätt och framför allt få en möjlighet att kunna påverka! 

PS! Just nu pågår nominerings möjligheten till en ny styrelse, en ny valberedning och nya kongress ombud i Stockholm ! Kolla in nominera en kollega eller dig själv. Alla personer är valbara på alla positioner inom Vårdförbundet, det enda kravet är förstås att du är medlem! 

Covid-19 slog ner som en bomb, även inom röntgenverksamheten. Här följer lite tankar och funderingar från en av våra röntgensjuksköterskor från Södersjukhuset.

Pandemin har visat hur viktiga vi röntgensjuksköterskor är, men också hur osynliga vi är för resten av vården och allmänheten. Den allra första patienten som hade covid-19 på SÖS kom till röntgen samma dag och det visar ju vilken roll vi har. Att vi stått i pandemins epicentrum från första dagen, men att vi som profession helt glömts bort. Först i rapporteringen och senare i prioriteringsordningen för vaccineringen av sjukvårdpersonal. 

Många tankar har cirkulerat just runt det, att varför syns inte vi lika mycket som akutens eller IVAs personal? Inte nog med att de flesta patienterna med covid-19 förr eller senare kommer till röntgen, de som är för sjuka för att komma till oss, de får besök av oss där de är inlagda varesig det är på IVA eller en covid-avdelning. 

Arbetsmängden var till en början under pandemin ganska lugn då många patienter valde att avboka sina undersökningar och stanna hemma. Men varefter pandemin växte så kom också allt fler till röntgen för att till slut ta över helt och hållet. Vi började med ett dedikerat röntgenlabb, sedan två, men sen fanns covid-19 överallt. Oavsett om någon kom in för en fraktur eller byte av en nefrostomi så fanns coviden i bakgrunden med allt vad det innebar. Det extrema och ovanliga blev plötsligt vardag och rutin. Där står vi idag. Vi möter många patienter med bekräftad eller misstänkt covid-19 varje dag, men nu har vi rutin på att snabbt ta på oss all skyddsutrustning, för att sedan ta av densamma, sprita av allt och ta in nästa patient. 

Alvaro Fraygola

Leg. Räntgensjuksköterska, Södersjukhuset

#livsviktigayrken

#betalamedlön

Ja men då var det den sista mars 2021 då, sista dagen för Vårdförbundets synlighetsmånad. För avdelning Stockholms del har detta som bekant inneburit en pånyttfödelse av Stockholmsbloggen. Jag och Cecilia är styrelsens ansvariga för det här men vi har också fått in fantastiska gästbloggar under den här månaden och vill verkligen uppmana efterfråga och önska oss fler gästinlägg. Vi har även startat en Instagram (vfstockholm) som ni väldigt gärna får följa och sprida. Styrelsens mål är nämligen att bli mer synliga inom sociala medier, vi har sedan tidigare en Facebooksida som heter Vårdförbundet avdelning Stockholm och även där vill vi växa och bli mer synliga. Även om en styrelse har uppdraget att vara styrande i vår organisation så måste vi minnas att det är alla medlemmar i Vårdförbundet som tillsammans är Vårdförbundet.

Tanken är nu att vi ska växla ner vår ambitionsnivå en smula men Cecilia och jag är inte kända för att ha låga ambitioner så vi tänkte nog gasa vidare trots allt såvida vi inte får in högljudda protester. Det finns så fantastiskt mycket att skriva om; medlemmar, förtroendevalda, arbetsplatser och tankegångar att vi inte är redo för att släppa på gasen. Vi vill få visa upp mer av vår organisation och dess yrken och individer, och vi vill uppmana er att kontakta oss om ni vill synas här. Man får väldigt gärna gästblogga men om det känns otäckt kan man låta oss skriva ett inlägg utifrån er idé, ni kanske vill visa upp er arbetsplats eller dryfta en tanke med oss. Ingen fråga är för stor eller för liten så fritt fram att höra av er.

Den här månaden har våra inlägg varit ganska blandade om allt ifrån surmulet mutter från klagomuren, paprikor, Meghan Markle, livsviktiga biomedicinska analytiker och skildring av skolsjuksköterskornas viktiga arbete. Vi vill gärna fortsätta blanda friskt och gärna få skildra de olika yrkena inom vår organisation. Det som är mest aktuellt i vårt fackliga arbete här i avdelning Stockholm just nu är givetvis den tredje vågen av covid-19, vi med fackligt uppdrag sitter nu dagligen i dialog med våra arbetsgivare gällande flyttar av personal, anvisningar till Krislägesavtalet samt schemaläggning och bemanningsbehov. Intensivvården behöver återigen stretcha sig för att utöka vårdplatserna, stora delar av slutenvården måste ställa om till covid-vård igen, personal från öppenvården behöver omplaceras till slutenvården igen, operationsverksamheterna behöver ställa in allt icke akut igen och så vidare. Mitt i detta hanterar vi årets lönerevision för Vårdförbundets avtalsområde och diskuterar planeringen av den kommande sommaren med tillhörande semestrar. Vi har börjat planera höstens årsmöte för avdelning Stockholm, det kommer att gå av stapeln den 30 september och vi har ett litet hopp om att kunna ha ett fysiskt årsmöte då men planerar samtidigt för plan B dvs en digital variant. Årets årsmöte är viktigt då det ska väljas en ny avdelningsstyrelse, en ny valberedning samt nya kongressombud, kom ihåg att alla medlemmar i Vårdförbundet avdelning Stockholm kan bli nominerade och nominera till dessa uppdrag och att alla medlemmar har rösträtt i valen. Vi vill uppmana alla medlemmar att engagera sig i vår demokratiska organisation. Planen var att vi skulle kunnat leverera ett inlägg om hur det går med vaccineringen av vårt land såhär halvvägs till landets vaccinationsmål men som ni alla säkert redan vet och förstår så är det inte helt enkelt. Olika regioner har kommit olika långt och även inom vår region finns det skillnader. Så det kommer ingen statusrapport i frågan på den här bloggen just nu iaf, men vi håller hoppet uppe och härdar ut. Jag avslutar som jag inledde den här månaden, vi alla längtar nu men vi får sitta ner i båten lite till.

Jepp nu kommer det, inlägget jag inte trodde skulle behöva skrivas på denna blogg.

Hur kan det komma sig att vuxna människor, troligen läskunniga och kompetenta nog att inneha ett arbete, år 2021 på fullaste allvar inte tror på att Covid-19 finns? Det är fritt fram för er att kontakta närmsta sjukhus och anmäla er som volontärer för att undelätta arbetet på våra sjukhus. Tex bädda rent sjukhussängar, fylla på förråd, transportera patienter inom sjukhuset, kökspersonal på avdelningarna, se till att personalen närmast patientern får i sig vätska för att undvika att de svimmar av vätskebrist när de arbetar 8-12 timmar i full skyddsmundering per dag. Eftersom smittan inte finns enligt er, så har ni ju ingenting att oroa er för

Jag blir mörkrädd när jag ser att stora folksamlingar protesterar mot att Covid 19 finns och att det är ”läkemedelsjättarna” som konspirerat ihop detta för att tjäna pengar. I skrivande stund har drygt 13000 personer avlidit i Sverige senaste året pga av detta virus.  

Jag blir också lite bekymrad över att ”vanligt folk” inte följer de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten kommer med. Tex att endast nödvändiga resor ska göras, dvs till och från arbete/skola, till och från mataffärer, för att införskaffa det mest nödvändiga. Jag kan inte dra mig till minnes att en liten weekend till Paris/Barcelona ingick i nödvändiga resor, inte heller att någon måste åka till fjällen. Rekommendationerna som Folkhälsomyndigheten kommer med är baserade på att det är åtgärder som bör räcka till om alla följer dem. Men så länge en del invånare sätter sina egna behov framför samhällets behov av att stoppa smittspridningen kommer vi få ha det så här. Mina tankar går till både mina kollegor inom svensk hälso-och sjukvård men också till de stackars äldre och multisjuka som är riskgrupper som mer eller mindre varit helt isolerade i sina bostäder sedan ett år tillbaka.

Ska vi ta en snabb blick in i vårdens verklighet, där kollegor sliter som djur, tårarna rinner bakom skyddsvisiret, ryggen värker och stressen av att inte räcka till gör sig ständigt påmind. Jag vet inte hur det ser ut på andra arbetsplatser runt om i landet, men jag har svårt att tro att administratören på ett bankkontor spenderar sin lunchrast (om hen får någon) gråtandes på golvet i kontorskorridoren. Jag tror inte heller att en verkstadsarbetare på en lastbilsfabrik ligger vaken på nätterna, kallsvettas och är livrädd för att man glömt utföra en arbetsuppgift som kommer att kosta någon livet.

Cecilia Asp-Paulrud, Leg. Sjuksköterska Södertälje kommun, Ledamot avdelningsstyrelsen Stockholm

#tackamedlön

#livsviktigayrken

”Nu kommer facket att gnälla igen.” Som förtroendevald har jag hört den meningen i så många sammanhang att den aldrig förvånar mig längre. Det som förvånar mig är snarare att de i vår värld viktiga saker vi försöker framföra betraktas som just gnäll. Jag tänker personligen att just gnäll är något man framför i surt tonläge när man är missnöjd med något och inte får som man vill. Och visserligen är det inte alltid i uppdraget som förtroendevald som man får precis som man vill, långt ifrån, men det som slår mig är ändå det faktum att vi som förtroendevalda företräder våra medlemmar gentemot arbetsgivarna. Som en part. Inte som en motståndare utan som två parter. Det vi som förtroendevalda vill, det ska vara det våra medlemmar vill, ändå kommer ibland meningen om det gnällande facket även från medlemmar. Men oftast kommer meningen från arbetsgivarPARTEN. Vill vi verkligen ha något som är så olikt det arbetsgivarna vill ha att vi bör betraktas som gnälliga motståndare?

Vårdförbundet vill ha en välbemannad sjukvård där tillgången på kompetent personal gör att alla patienter får den vård dom behöver i tid. En sjukvård där antal vårdplatser per medborgare inte är lägst i EU, vilket är fallet just nu.

Vårdförbundet vill ha en personcentrerad sjukvård som utgår ifrån varje individs behov och egna förmågor.

Vårdförbundet anser att alla människor har samma värde och samma rätt till hälsa, därför vill Vårdförbundet att det övergripande målet för vården ska vara en jämlik hälsa i befolkningen.

Vårdförbundet ser det som särskilt viktigt att lägga kraft på att planera hälsofrämjande insatser och en sammanhållen vård för de personer som har de största vårdbehoven – personer med multisjuklighet, långvarig sjukdom och personer med omfattande funktionsnedsättning. Det är dessa personer som den traditionella vården ofta sviker.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska värderas högre, att lönen för våra yrken ska spegla den kunskap, kompetens och erfarenhet våra yrken besitter och som är det som utvecklar vården.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha ett hållbart arbetsliv med en arbetsmiljö som gör att våra medlemmar mår bra både på arbetet och efter arbetstid. Att våra yrken ska ha villkor som gör det möjligt att orka jobba heltid ett helt arbetsliv.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha hälsosamma arbetstider med möjlighet till vila och återhämtning mellan arbetspassen för att våra medlemmar ska kunna göra ett bra jobb och arbeta patientsäkert.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha möjlighet till utveckling under hela yrkeslivet. Att den som är ny i yrket ska få en bra yrkesintroduktion och att den som utbildar sig till specialist ska ha schyssta villkor under sin specialistutbildning.

Låter det här som gnäll för er? För det här är vad vi som förtroendevalda har som mål, det här är vad våra medlemmar i vår demokratiska organisation beslutat att vi ska jobba för. I alla sammanhang där vi som förtroendevalda befinner oss är det här vad vi har i bakhuvudet och allt vi gör och säger är med detta som målbild. För min del är det här målet något som jag hoppas att arbetsgivarna, beslutsfattarna och landets medborgare också vill ha. För min del hoppas jag att det inte betraktas som gnäll.

Paprikans vara eller icke vara på mackorna som serveras de nyblivna föräldrarna på förlossningsavdelningen på SÖS har engagerat många. Att en bit paprika kan skapa sådan uppståndelse?

Det är nu knappast paprikan i sig utan vad den symboliserar; att det är på den nivån vi nu befinner oss. Stockholms sjukvård har inte råd att bjussa på en liten bit grönsak när en ny medborgare och skattebetalare ser dagens ljus. Märk väl att det är inga lyxmackor vi pratar om att spara in på här, inga stora landgångar med handskalade räkor och en rejäl klick majonäs. Utan en simpel ostmacka. Som iofs har förutsättningar att vara bland det godaste du ätit efter att ha svettats, jobbat och bränt kalorier under en födsloprocess. Men ändå. En paprikabit…

Nu är det SÖS som har uppmärksammats i media, men liknande diskussioner och förslag förekommer på de andra sjukhusen också. Och i en anda av att göra personalen delaktig brainstormas det på APT om hur det går att spara in; begränsa antalet nättrosor och underlägg, inga påslakan i babysängen, intermittenta bolusinjektioner i ryggbedövningen istället för pumpar med kontinuerlig bedövning. Personalen görs delaktig, får utöva sitt inflytande och medbestämmande enligt Medbestämmandelagen (MBL) och bidrar till verksamhetens mål (besparingen) vilket är ett lönekriterium. Win-win väl? I ärlighetens namn finns åtgärder som är rimliga och som inte påverkar arbetsmiljö eller patientsäkerhet. Det kan till exempel möjligen vara rimligt att sy en ytlig slemhinnebristning utan sterila, men rena, handskar.

Men signalerna som skickas blir att personalen ska lösa ledningens problem. Det är inte vad medbestämmande och inflytande eller bidrag till verksamhetens mål handlar om. Det är heller inte ledningen utan personalen som ska bära in ”guldbrickan”, som ska fira att ett nytt liv kommit till världen, som får skämmas för att ”guldbrickan” nu bara består av en kopp kaffe och en skiva formfranska med EN ostskiva (två blir för dyrt). Det är också personalen som ska be kvinnan vars avslag blött igenom bindan och blodat ner det andra paret nättrosor, att; ”tyvärr, du har förbrukat dina två par, du får gå och köpa fler på apoteket”.

Ibland när en skär i en paprika, finns det en minipaprika därinne, som en bebis inne i en livmoder. Nu sparas det in på paprika. DEN symboliken….

Vad tänker ni politiker göra för att säkra villkoren för de som behöver kvinnosjukvård och för oss som jobbar i den?

#rörinteminpaprika

#förlossningsmacka

#godavillkorikvinnovården

#enbarnmorskaunderlivet

Emma Jonson, Leg. Barnmorska.

Vice ordförande avdelningsstyrelsen Stockholm