Stockholmsbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Stockholmsbloggen

Vårdförbundet Avdelning Stockholm

Förtroendevald – Att var vald i förtroende!

14 april, 2021 by Gästbloggare Leave a Comment

Jag har en lång tid haft förmånen att få vara förtroendevald i Vårdförbundet. Ett val där jag fått förtroendet från medlemmar i Vårdförbundet att driva frågor, stödja och coacha medlemmar och växa tillsammans med andra förtroendevalda. 

I Vårdförbundet kan du anta en massa olika förtroendevalda roller. 

  • Förtroendevalda på din arbetsplats. Du väljs av medlemmarna på din arbetsplats och får då förtroendet att driva de arbetsplatsnära frågorna.  
  • Förtroendevald med facklig tid. I Stockholm utser avdelningsstyrelsen en förtroendevald från arbetsplatsen att få möjligheten att driva fackligt arbete på tid. Uppdraget är något större och mera brett i vilka typer av frågor du arbetar med. 
  • Förtroendevald med styrelseuppdrag i lokal avdelning. Dessa väljs på årsmötet , ungefär vart 4:e år. Än en gång ett något större och vidare uppdrag. 
  • Kongressombud; väljs av årsmötet lokalt och samlas i regel en gång vart 4:e år för att arbeta fram riktningen för Vårdförbundet kommande 4:a 
  • Valberedare, lokalt eller nationellt. Typ det viktigaste uppdraget i organisationen! Jag återkommer till det senare. 
  • Nationellt förtroendevald, förbundsstyrelse, avtalsråd. valberedning och revisorer. 

Det finnas alltså många sätt att få förtroende att driva fackliga frågor. Alla dessa är traditionella roller med lite olika fokus och mandat. Alla roller ( förutom kongressombud och valberedare) ger tillträde till rum där arbetsgivaren finns och ger oss möjlighet att påverka! 

Men ingen förtroendevald eller facklig organisation är stark om det inte finns ett stort och starkt medlemsstöd bakom. Det innebär att ditt medlemskap eller din kollegas icke medlemskap har stor betydelse för hur och på vilket sätt vi kan förändra och förbättra för oss alla på våra arbetsplatser! 

Fråga därför din kollega om hen är medlem! Ju fler vi är desto större möjlighet att skap  förändring! 

Nu tillbaka till att vara förtroendevald och specifikt till att vara valberedare! 

Jag har förmånen att denna mandatperiod ingå i den nationella förbundsvalberedningen. Snart ( 15/9) startar nomineringstiden inför kongressen 2022. Då ska en ny förbundsstyrelse väljas. De ska också väljas avtalsråd, revisorer och en ny förbundsvalberedning! 

Att få uppdraget att fiska fram dessa ”nya” personer är bland de roligaste uppdrag jag någonsin haft. Och jag har gjort en hel del inom Vårdförbundet… 

Valberedningen är de som spanar hela dagen, bereder och lägger fram ett förslag som sedan kongressen antar eller avslår. Att vara valberedare innebär att hålla koll, leta efter möjliga kandidater, att sätta ihop det ”bästa” teamet som driver organisationen vidare , framåt och ger oss ännu större möjlighet att förändra och förbättra! 

Om du någon gång får frågan om att anta någon av alla dessa roller, tveka inte! I alla fall inte om du vill utvecklas, få ny kunskap, utmanas på alla möjliga sätt och framför allt få en möjlighet att kunna påverka! 

Gunilla George, Ordförande Vårdförbundet avdelning Stockholm, Förbundsvalberedningen

PS! Just nu pågår nominerings möjligheten till en ny styrelse, en ny valberedning och nya kongress ombud i Stockholm ! Kolla in nominera en kollega eller dig själv. Alla personer är valbara på alla positioner inom Vårdförbundet, det enda kravet är förstås att du är medlem! 

Filed Under: Information

Tankar från en röntgensjuksköterska

8 april, 2021 by Cecilia Asp-Paulrud Leave a Comment

Covid-19 slog ner som en bomb, även inom röntgenverksamheten. Här följer lite tankar och funderingar från en av våra röntgensjuksköterskor från Södersjukhuset.

Pandemin har visat hur viktiga vi röntgensjuksköterskor är, men också hur osynliga vi är för resten av vården och allmänheten. Den allra första patienten som hade covid-19 på SÖS kom till röntgen samma dag och det visar ju vilken roll vi har. Att vi stått i pandemins epicentrum från första dagen, men att vi som profession helt glömts bort. Först i rapporteringen och senare i prioriteringsordningen för vaccineringen av sjukvårdpersonal. 

Många tankar har cirkulerat just runt det, att varför syns inte vi lika mycket som akutens eller IVAs personal? Inte nog med att de flesta patienterna med covid-19 förr eller senare kommer till röntgen, de som är för sjuka för att komma till oss, de får besök av oss där de är inlagda varesig det är på IVA eller en covid-avdelning. 

Arbetsmängden var till en början under pandemin ganska lugn då många patienter valde att avboka sina undersökningar och stanna hemma. Men varefter pandemin växte så kom också allt fler till röntgen för att till slut ta över helt och hållet. Vi började med ett dedikerat röntgenlabb, sedan två, men sen fanns covid-19 överallt. Oavsett om någon kom in för en fraktur eller byte av en nefrostomi så fanns coviden i bakgrunden med allt vad det innebar. Det extrema och ovanliga blev plötsligt vardag och rutin. Där står vi idag. Vi möter många patienter med bekräftad eller misstänkt covid-19 varje dag, men nu har vi rutin på att snabbt ta på oss all skyddsutrustning, för att sedan ta av densamma, sprita av allt och ta in nästa patient. 

Alvaro Fraygola

Leg. Räntgensjuksköterska, Södersjukhuset

#livsviktigayrken

#betalamedlön

Filed Under: Information

Suturera ihop säcken: en summering

31 mars, 2021 by Maria Bergman

Ja men då var det den sista mars 2021 då, sista dagen för Vårdförbundets synlighetsmånad. För avdelning Stockholms del har detta som bekant inneburit en pånyttfödelse av Stockholmsbloggen. Jag och Cecilia är styrelsens ansvariga för det här men vi har också fått in fantastiska gästbloggar under den här månaden och vill verkligen uppmana efterfråga och önska oss fler gästinlägg. Vi har även startat en Instagram (vfstockholm) som ni väldigt gärna får följa och sprida. Styrelsens mål är nämligen att bli mer synliga inom sociala medier, vi har sedan tidigare en Facebooksida som heter Vårdförbundet avdelning Stockholm och även där vill vi växa och bli mer synliga. Även om en styrelse har uppdraget att vara styrande i vår organisation så måste vi minnas att det är alla medlemmar i Vårdförbundet som tillsammans är Vårdförbundet.

Tanken är nu att vi ska växla ner vår ambitionsnivå en smula men Cecilia och jag är inte kända för att ha låga ambitioner så vi tänkte nog gasa vidare trots allt såvida vi inte får in högljudda protester. Det finns så fantastiskt mycket att skriva om; medlemmar, förtroendevalda, arbetsplatser och tankegångar att vi inte är redo för att släppa på gasen. Vi vill få visa upp mer av vår organisation och dess yrken och individer, och vi vill uppmana er att kontakta oss om ni vill synas här. Man får väldigt gärna gästblogga men om det känns otäckt kan man låta oss skriva ett inlägg utifrån er idé, ni kanske vill visa upp er arbetsplats eller dryfta en tanke med oss. Ingen fråga är för stor eller för liten så fritt fram att höra av er.

Den här månaden har våra inlägg varit ganska blandade om allt ifrån surmulet mutter från klagomuren, paprikor, Meghan Markle, livsviktiga biomedicinska analytiker och skildring av skolsjuksköterskornas viktiga arbete. Vi vill gärna fortsätta blanda friskt och gärna få skildra de olika yrkena inom vår organisation. Det som är mest aktuellt i vårt fackliga arbete här i avdelning Stockholm just nu är givetvis den tredje vågen av covid-19, vi med fackligt uppdrag sitter nu dagligen i dialog med våra arbetsgivare gällande flyttar av personal, anvisningar till Krislägesavtalet samt schemaläggning och bemanningsbehov. Intensivvården behöver återigen stretcha sig för att utöka vårdplatserna, stora delar av slutenvården måste ställa om till covid-vård igen, personal från öppenvården behöver omplaceras till slutenvården igen, operationsverksamheterna behöver ställa in allt icke akut igen och så vidare. Mitt i detta hanterar vi årets lönerevision för Vårdförbundets avtalsområde och diskuterar planeringen av den kommande sommaren med tillhörande semestrar. Vi har börjat planera höstens årsmöte för avdelning Stockholm, det kommer att gå av stapeln den 30 september och vi har ett litet hopp om att kunna ha ett fysiskt årsmöte då men planerar samtidigt för plan B dvs en digital variant. Årets årsmöte är viktigt då det ska väljas en ny avdelningsstyrelse, en ny valberedning samt nya kongressombud, kom ihåg att alla medlemmar i Vårdförbundet avdelning Stockholm kan bli nominerade och nominera till dessa uppdrag och att alla medlemmar har rösträtt i valen. Vi vill uppmana alla medlemmar att engagera sig i vår demokratiska organisation. Planen var att vi skulle kunnat leverera ett inlägg om hur det går med vaccineringen av vårt land såhär halvvägs till landets vaccinationsmål men som ni alla säkert redan vet och förstår så är det inte helt enkelt. Olika regioner har kommit olika långt och även inom vår region finns det skillnader. Så det kommer ingen statusrapport i frågan på den här bloggen just nu iaf, men vi håller hoppet uppe och härdar ut. Jag avslutar som jag inledde den här månaden, vi alla längtar nu men vi får sitta ner i båten lite till.

Maria Bergman Leg sjuksköterska Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Stockholm

Filed Under: Information

Från klagomuren: ett hån mot dom slutkörda

29 mars, 2021 by Maria Bergman

När jag och Cecilia dammade av den här bloggen igen i och med synlighetsmånaden inledde jag med ett försök till hoppfullt inlägg om framtiden, jag skrev om ett ljus i tunneln och om att sitta ner i båten. Vi var väldigt överens om att vi inte ville ha en deppig klagomur till blogg som skulle handla om denna hemska pandemi utan om framtiden och hoppfullhet. Cecilia kapitulerade i förra veckan med ”Hur tänker folk egentligen?” och här kommer tyvärr även min kapitulation. Sättet folk beter sig på just nu i Sverige är ett rent hån mot den redan slutkörda vårdpersonalen, kan vi lägga ner nu och låta viruset ta er?

Under helgen har jag i sociala medier bland annat beskådat hur en höggravid kvinna haft babyshower inomhus med en ganska stor mängd andra människor, hur hela familjer tillsammans åkt och besökt lite leksaksaffärer, hur kompisgäng haft hemmafest och hur parkeringar utanför diverse köpcentrum vart smockfulla. Den nya engelska mutationen av viruset är extremt smittsam, gravida kvinnor räknas som riskgrupp från och med graviditetsvecka 22 då ett insjuknande i covid-19 visat sig markant öka riskerna för att föda prematurt. Ursäkta men när inte ens samhällets i normala fall räddaste grupp, gravida kvinnor, bryr sig längre varför ska då vårdpersonalen tvingas bry sig? I fredags kollapsade akutmottagningen på Södersjukhuset, Karolinska Universitetssjukhuset gick upp i förstärkningsläge och ambulanserna i södra Stockholm fick styras om. Vårdpersonalen må vara vaccinerad nu men vaccinet hjälper tyvärr inte mot utmattning, det enda som hjälper mot utmattning är återhämtning och det har det varit extremt snålt med för vårdpersonalen det senaste året. Våra medlemmar orkar inte, dom gråter på vägen till jobbet, på jobbet och på vägen hem från jobbet. Dom sover inte eller så gör dom inget annat på sin lediga tid än sover men det hjälper ändå inte. Bränslet är slut, det faktum att en akutmottagning kollapsat på det viset som skedde på Södersjukhuset borde få folk att förstå att det är allvar fortfarande. Folk riskerar sina egna samt anhörigas liv genom att bete sig såhär, risken handlar inte bara om covid-19 risken handlar om att vården håller på att braka ihop! Om du ramlar på cykeln utan hjälm och ådrar dig en skallskada är det samma sjukvård som ska ta hand om dig som om du får covid-19, om du drabbas av hjärtinfarkt nu är det fortfarande samma sjukvård du måste bege dig till. En slutkörd och utmattad sjukvård på den absoluta bristningsgränsen.

Sjukvårdspersonal är inte superhjältar och vi är inte dopade heller, vi är någon typ av levande människor med en enorm pliktkänsla och en önskan om att göra gott. Att bota och/eller lindra lidande och vårda dom som har behov av vård är givetvis en drivkraft för vårt yrkesval men vi blir ju hånade för det valet just nu. När folk lever sina liv som om dom vore odödliga fast det inte är någon som helst hemlighet vilken situation Sveriges och i vårt fall Stockholms sjukvård befinner sig i just nu ja då är det ett hån. Jag vet att det inte är ”alla” som ignorerar allvaret i situationen och leker odödliga, jag vet att det finns en massa folk som fortfarande tar sitt ansvar, men till er som ignorerar verkligheten, må ni ha sån tur att viruset inte tar er. Sjukvården får inte kapitulera, men dom slutkörda hånade kämparna som gråter dygnets alla timmar kommer inte ha kapacitet nog att bota, lindra och vårda er till slut, oavsett om ni får covid-19 eller bryter nacken. Jag får kapitulera och gör det med detta blogginlägg, jag kapitulerar och ställer mig deppigt bredvid Cecilia på klagomuren en stund. Men vi är i grunden sån där envis sjukvårdspersonal med enorm pliktkänsla och en önskan om att göra gott, så snart är vi tillbaka på barrikaderna igen med inlägg om framtiden och med hoppfullhet.

Maria Bergman Leg. sjuksköterska. Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Stockholm.

Filed Under: Information

Hur tänker folk egentligen?

25 mars, 2021 by Cecilia Asp-Paulrud

Jepp nu kommer det, inlägget jag inte trodde skulle behöva skrivas på denna blogg.

Hur kan det komma sig att vuxna människor, troligen läskunniga och kompetenta nog att inneha ett arbete, år 2021 på fullaste allvar inte tror på att Covid-19 finns? Det är fritt fram för er att kontakta närmsta sjukhus och anmäla er som volontärer för att undelätta arbetet på våra sjukhus. Tex bädda rent sjukhussängar, fylla på förråd, transportera patienter inom sjukhuset, kökspersonal på avdelningarna, se till att personalen närmast patientern får i sig vätska för att undvika att de svimmar av vätskebrist när de arbetar 8-12 timmar i full skyddsmundering per dag. Eftersom smittan inte finns enligt er, så har ni ju ingenting att oroa er för

Jag blir mörkrädd när jag ser att stora folksamlingar protesterar mot att Covid 19 finns och att det är ”läkemedelsjättarna” som konspirerat ihop detta för att tjäna pengar. I skrivande stund har drygt 13000 personer avlidit i Sverige senaste året pga av detta virus.  

Jag blir också lite bekymrad över att ”vanligt folk” inte följer de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten kommer med. Tex att endast nödvändiga resor ska göras, dvs till och från arbete/skola, till och från mataffärer, för att införskaffa det mest nödvändiga. Jag kan inte dra mig till minnes att en liten weekend till Paris/Barcelona ingick i nödvändiga resor, inte heller att någon måste åka till fjällen. Rekommendationerna som Folkhälsomyndigheten kommer med är baserade på att det är åtgärder som bör räcka till om alla följer dem. Men så länge en del invånare sätter sina egna behov framför samhällets behov av att stoppa smittspridningen kommer vi få ha det så här. Mina tankar går till både mina kollegor inom svensk hälso-och sjukvård men också till de stackars äldre och multisjuka som är riskgrupper som mer eller mindre varit helt isolerade i sina bostäder sedan ett år tillbaka.

Ska vi ta en snabb blick in i vårdens verklighet, där kollegor sliter som djur, tårarna rinner bakom skyddsvisiret, ryggen värker och stressen av att inte räcka till gör sig ständigt påmind. Jag vet inte hur det ser ut på andra arbetsplatser runt om i landet, men jag har svårt att tro att administratören på ett bankkontor spenderar sin lunchrast (om hen får någon) gråtandes på golvet i kontorskorridoren. Jag tror inte heller att en verkstadsarbetare på en lastbilsfabrik ligger vaken på nätterna, kallsvettas och är livrädd för att man glömt utföra en arbetsuppgift som kommer att kosta någon livet.

Cecilia Asp-Paulrud, Leg. Sjuksköterska Södertälje kommun, Ledamot avdelningsstyrelsen Stockholm

#tackamedlön

#livsviktigayrken

Filed Under: Information

Skolsköterskans arbete under pandemin

22 mars, 2021 by Cecilia Asp-Paulrud

Då det nu gått över ett år av pandemin, kan vi skolsköterskor på den kommun där jag jobbar, reflektera över den stora förändring som skett i vårt arbete och arbetets förhållningssätt.

Vi har mötts av både oroliga föräldrar, elever, pedagoger och kollegor. Främst i början höll många föräldrar sina barn hemma pga rädsla och brist på information. Detta påverkade såklart skolans pedagogiska arbete men vi såg en ökad oro bland de elever som var kvar på skolan men även de som var hemma, både på grundskolan och gymnasiet.

Vi arbetade ganska frenetiskt med att nå ut till både föräldrar, eleverna och pedagogerna med informationen om handhygien, avstånd och att inte komma till skolan vid symptom. Jag tog hjälp av Folkhälsomyndighetens hemsida och satte upp informationen i skolans lokaler, utanför mitt arbetsrum, skolans anslagstavla samt vid skolans entré. Information fanns också att tillgå på skolornas hemsida och i mejl, rektorerna skickade ut fortlöpande

Vi samtalade mycket i arbetsgruppen om hur vårt preventiva och hälsofrämjande arbete skulle kunna fortlöpa med restriktionerna. Jag som jobbar på en gymnasieskola fick lära mig snabbt att hantera de digitala hjälpmedel som finns till hands, bla Teams-samtal med eleverna. Jag fick läsa på om GDPR och hur andra kommuner arbetade samt hade kommunikation med MLA på kommunen och fick ”grönt ljus” till digitalt hjälpmedel.

Jag använde mig mycket av digitala hälsoenkäter som eleverna kunde fylla i och efter det, kallas till ett digitalt hälsosamtal. Jag tänkte på att avsätta lite längre tid för dessa samtal än i tidigare fall, just för att kunna prata med var och en av eleverna om både hälsan, deras tankar och känslor om distansundervisningen samt att kunna hänvisa, vägleda och också lyssna ordentligt.

Vi har generellt märkt av ett ökat antal elever som mått dåligt, varit ledsna och oroliga och då sökt spontant skolans kuratorer och/eller skolpsykolog. Men det som har gjort vår arbetsbelastning större är att just den yrkeskategorin inte alltid varit på plats i skolan, eftersom de har i större utsträckning jobbat på distans, vilket lett till att då har eleverna hamnat i vårt rum och ”vårt knä”.

All annan planerad verksamhet har då lagts åt sidan för att helt fokusera på den oroliga eleven och ibland både förälder och skolpersonal. Stressen har således krupit fram över att då få känslan att inte ”räcka till” eller ”hinna med” med den inplanerade dagliga verksamheten.

Dock har vi upplevt svårigheter med att få tydliga riktlinjer gällande vårdnadshavares besök på skolan vid tex hälsosamtal och/eller vaccinering, önskan har funnits om en formulering av detta men saknas.

Även rädslan över att själv utsättas för smitta har varit väldigt stor då en skolsköterskas jobb innebär ofta när-kontakt, fysisk kontakt med eleverna. Även skolsköterskor har förlagt delar av verksamheten på distans pga smitto-rädsla, vilket har lett till en ökad ”vårdskuld”. De elever som varit på plats, har således inte haft den tillgång till skolsköterska som de har rätt till.

Skyddsmaterial fanns således inte att tillgå i början utan endast handsprit och handskar men inga munskydd eller visir. Vi formulerade extra information om att skolpersonalen inte skickar sjuka eller misstänkt sjuka elever till skolsköterskan vilket annars är en ganska vedertagen rutin på skolor.

Mycket av den preventiva verksamheten på gruppnivå, såsom gruppsamtal, kill-tjej-snack, pubertetssamtal i grupp, spontana klassbesök, tema-dagar, besök utifrån, sattes helt på ”hold”. Allt ställdes in!

Dock fortlöpte vaccinationsverksamheten, de individuella hälsosamtalen samt elever på kontrollistan, dvs det skolsköterskearbete på individnivå.

Jag känner stor oro över både den fysiska och psykiska hälsan hos våra elever, både i grundskolan men också på gymnasiet. Vid de samtal jag haft med elever (just på gymnasiet) har jag hört deras uttryck i oro över deras egen hälsa, såsom mycket stillasittande, sömnrubbningar, ensamhet och kostintaget men också över deras studier. Distansundervisning har ett högt pris för våra elever.

Vid pennan; Emma Keltamäki, skolsköterska Österåkers kommun

Filed Under: Information Tagged With: skolsköterska

Livsviktiga biomedicinska analytiker!

18 mars, 2021 by Maria Bergman

Jag är sjuksköterska, alla jag hittills träffat sedan min examen både privat och i yrkeslivet vet precis vad en sjuksköterska är. Jag behöver aldrig förklara vad min yrkestitel innebär eller vad jag jobbar med, jag behöver inte ens förklara att mitt jobb är viktigt, livsviktigt, alla vet. Som förtroendevald för Vårdförbundet representerar jag dock inte bara sjuksköterskor utan även barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Barnmorskor vet alla också vad det är, och i mycket hög grad även röntgensjuksköterskor, men sen kommer väldigt ofta frågan ”men dom där sista, vilka är det?” Biomedicinska analytiker är dom som bland annat utför diagnostiska analyser, dom har en högskoleexamen och får legitimation från Socialstyrelsen och har en yrkeskod precis som alla Vårdförbundets yrken, det är en av anledningarna till att våra yrken hör ihop. Biomedicinsk analytiker är ett lika livsviktigt yrke som dom andra men få medborgare vet vad dom gör, kanske för att dom så sällan syns? Jag har jobbat en stor del av min sjusköterskekarriär inom infektionssjukvården och där vet man verkligen vad biomedicinska analytiker gör och hur livsviktigt deras yrke och kompetens är, utan dom, ingen diagnos. Så när världen och Sverige paralyserades av en pandemi var det för min del inte ett frågetecken vilken yrkesgrupp som, tyvärr i tysthet, skulle komma att få ett extremt tungt lass att dra. Jag har pratat med Lynda Eneh och Parvin Salehi, biomedicinska analytiker och förtroendevalda för Vårdförbundet inom Klinisk mikrobiologi Virologi vid Karolinska universitetslaboratoriet om vad pandemin inneburit för deras del.

Lynda Eneh, PhD Legitimerad biomedicinsk analytiker

När covid-19 och pandemin slog till mot Stockholm och Sverige fick deras laboratorier ställa om helt och hållet och lägga näst intill alla sina resurser på det. De ordinarie analyserna som dessa laboratorier arbetar med fick stå tillbaka och i vissa fall helt ställas in. Snabbt behövde fokus ställas om till att analysera mängder av covid-prover, ny apparatur fick köpas in och valideras, bemanningen behövde kraftigt ökas och massor av personal skulle akut skolas in. För Lynda och Parvin samt deras ordinarie kollegor, legitimerade biomedicinska analytiker, innebar detta inte bara mer jobb, det innebar ett enormt ökat ansvar. För när bemanningen kraftigt och akut skulle ökas upp fanns det näst intill inga biomedicinska analytiker att få in, så det fick bli andra personalkategorier, med annan nivå på sin grundkompetens. Kravet på den ordinarie personalen, biomedicinska analytiker, att skola in denna personal snabbt och effektivt var högt men att som biomedicinsk analytiker lära upp någon att utföra sitt jobb utan den grundkompetens de själva har var en stor utmaning. Inskolningen behövde anpassas från grunden och de fick lov att börja på en helt annan nivå än de var vana vid. Lynda och Parvin beskriver hur de är vana vid att inskolning och validering av ny apparatur får ta den tid som krävs för att kvalitén på arbetet som utförs ska vara god, de beskriver vikten av rätt kompetens på rätt plats för att analyserna ska vara tillförlitliga och analysförloppet optimalt. När pandemin slog till var detta inte möjligt, inskolningarna och valideringen av de nya apparaterna och metoderna behövde ske snabbt, och kvaliteten fick stå tillbaka. Detta ledde givetvis till att avvikelserna ökade och ännu mer krav och press lades på den ordinarie personalen. För att ändå försöka säkra kvaliteten på analyserna fick den ordinarie personalen, de legitimerade biomedicinska analytikerna, förutom att utföra sitt eget arbete, skola in ny personal, validera nya apparater och svara på alla inkommande frågor via telefon även validera proverna som de övriga personalkategorierna utfört. Det vill säga dubbelkolla de andras jobb så det inte blivit fel. Således inte bara mer jobb utan också mer ansvar för de ordinarie biomedicinska analytikerna. Både Lynda och Parvin påtalar flera gånger för mig att för att de analyser som utförs verkligen ska bli rätt är en god arbetsmiljö och rätt kompetens på rätt plats av yttersta vikt, men sedan pandemin slog till har stressen vart oundviklig och belastningen på de ordinarie biomedicinska analytikerna överväldigande. När analyserna blir fel då påverkas hela vårdkedjan, och för de biomedicinska analytikerna är det proverna som analyseras som är deras patienter och de behandlar dessa prover med den största respekten. Biomedicinska analytikers yrkeskod handlar om just detta, respekten för patientprovet och att leverera kvalitetssäkrade resultat. Lynda och Parvin ifrågasätter vilken yrkeskod de personalkategorier arbetsgivarna använder för att ersätta bristen på biomedicinska analytiker med har, och jag kan bara stämma in i deras undran.

I min värld existerar inga frågetecken angående vikten av våra biomedicinska analytiker, den här texten handlar inte om att nedvärdera andra yrkeskategorier utan om att synliggöra vikten av rätt kompetens på rätt plats. Legitimerad personal med fastställt rätt kompetens, enligt Socialstyrelsen. För allas skull, för hela vårdkedjans skull, för patienternas skull. Det arbete våra biomedicinska analytiker utfört och fortfarande utför i denna pandemi, för patienternas skull, är värt den största respekten och all synlighet i världen. Bristen på denna yrkeskategori är en fara för patientsäkerheten i Sverige och det är dags för vårdens arbetsgivare att inse det, börja värdera våra biomedicinska analytiker och deras kompetens och börja #tackamedlön

Maria Bergman Leg sjuksköterska Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Stockholm

Filed Under: Information

Vad hade Vårdförbundet kunnat göra för Meghan Markle?

17 mars, 2021 by Gästbloggare

Meghan Markle och Oprah Winfrey, stor snackis. Ingen har väl missat att den intervjun ägt rum, även om man aktivt försökt att undvika det. Men när andra förståsigpåare och bloggar gottat sig i klädval, brödrafejder och skvaller har jag som fackligt förtroendevald häpnat över att ingen kommenterat det mest intressanta som Meghan Markle själv säger på ren svenska (i alla fall i tv:s textning)

Hon sa detta apropå att hon inte visste vart hon skulle vända sig när hon mådde dåligt på sitt nya jobb i det engelska kungahuset. Och jag utgår från att de flesta av er ändå hunnit tänka tanken:

”I mitt tidigare jobb fanns facket som skyddade en”

Vad hade Vårdförbundet kunnat göra för Meghan Markel?!

Tackar som frågar. Det ska jag nu berätta för er.

Vi leker med tanken att Meghan är biomedicinsk analytiker, röntgensjuksköterska, barnmorska eller sjuksköterska och medlem i Vårdförbundet. Hon har precis börjat ett nytt jobb på ett kungligt sjukhus men ganska snabbt märker hon att det inte alls var som hon hade tänkt sig. Hon har inte fått någon introduktion och har helt andra arbetsuppgifter än det som först var sagt. Dessutom får hon många påtryckningar och höra glåpord både från vissa nära kollegor och även personal inom andra verksamheter. Meghan vänder sig då till ledningen för det kungliga sjukhuset, där är mandatfördelningen ganska oklar. Hon får ett otrevligt och nonchalant bemötande. Meghan blir ledsen, ja rent utsagt förtvivlad. Hon känner sig maktlös och instängd i sin anställning. Det är då hon ringer Vårdförbundet Direkt. De förmedlar kontakten till mig. Ni kan se mig som en facklig Oprah Winfrey. Och när Meghan fått berätta sin historia och jag har nickat inkännande och blinkat förtroligt bakom mina glasögonbågar specialdesignade för mig (hahaha, nää, så mycket Oprah är jag inte) berättar jag för Meghan att tyvärr är hennes situation långt ifrån unik.

Som förtroendevald för Vårdförbundet med facklig tid har jag möjlighet att hjälpa Meghan, precis som med andra medlemmar i liknande läge. Det första steget brukar vara att gemensamt reda ut härvan som gör att man mår dåligt på jobbet. 

Vi kommer fram till, Meghan och jag…(smaka på den)….att det finns två huvudproblem som vi ska tackla. 

Det första är den bristande inskolningen och den oklara arbetsbeskrivningen. Har man som Meghan nu har, en facklig förtroendevald att vända sig till kan man be denne vara med som stöd under ett möte med enhetschefen. Har man som jag, med facklig tid, bra koll på den övergripande organisationen vet man att ”första linje chefen” i detta fall har lite att säga till om. Så vi efterfrågar på en gång att få sätta oss i möte med den chefsperson i ledningen som har det högsta ansvaret och endast svarar inför den allsmäktiga (Nu menar jag alltså engelska Drottningen; ingen sjukvårdsdirektör har den positionen, oavsett hur de framställer sig). 

Nästa punkt är den dåliga psykosociala arbetsmiljön. Det kan vara klok att ta sig an den ur ett mer generellt perspektiv än just utifrån Meghans fall. Kanske finns det fler som far illa. Har jag tur finns det en lokal förtroendevald för Vårdförbundet med bra nätverk i organisationen (Hertiginna Camilla, detta är till dig!) Vi pratar ihop oss och via APT, Samverkan eller

Skyddsrond lyfter vi den psykosociala arbetsmiljön. Ta stöd av suntarbetsliv.se, passar vi på att säga när vi ändå har den kungliga sjukhusledningen på plats. 

Vad får vi då för svar? 

Beträffande inskolning och arbetsuppgifter:

Jo förhoppningsvis ett gott konstruktiv samtal där arbetsgivaren presenterar konkreta förslag på vad de förväntar sig av Meghan och hur de ska hjälpa henne att nå dit. 

Och angående den psykosociala arbetsmiljön…. En övergripande genomlysning av organisationen där man rannsakar både egna och anställdas attityder och förhållningssätt gentemot varandra. Är kanske det vi redan nu ser börjar hända?  (Nu är det åter Drottningen och Kungahuset jag syftar på)

Väljer man ändå som Meghan Markle att avsluta sin anställning så brukar det vara bra att ändå göra en dylik resa med sin fackliga Oprah Winfrey. Det är oftast lättare att gå vidare och släppa det som varit, om man lagt lite tid på att göra ett konstruktivt avslut. 

Så kontakta Vårdförbundet om du behöver oss. 

Är du inte medlem i ditt fackförbund, bli det. 

Är du kunglig, ja…, nu har ju ni ingen arbetstagarorganisation vad jag vet? Gör så här, kontakta mig/Vårdförbundet eller Oprah Winfrey så får vi se vad vi kan göra.

Gätbloggare:

Carin Lhotsky, Leg specialistsjuksköterska barn och ungdom. Grundanställning på Närakut Rosenlund och nu heltid med facklig tid som Förtroendevald för Vårdförbundet avdelning Stockholm i SLSO.

Filed Under: Information

Vad är det vi vill ha?

15 mars, 2021 by Maria Bergman

”Nu kommer facket att gnälla igen.” Som förtroendevald har jag hört den meningen i så många sammanhang att den aldrig förvånar mig längre. Det som förvånar mig är snarare att de i vår värld viktiga saker vi försöker framföra betraktas som just gnäll. Jag tänker personligen att just gnäll är något man framför i surt tonläge när man är missnöjd med något och inte får som man vill. Och visserligen är det inte alltid i uppdraget som förtroendevald som man får precis som man vill, långt ifrån, men det som slår mig är ändå det faktum att vi som förtroendevalda företräder våra medlemmar gentemot arbetsgivarna. Som en part. Inte som en motståndare utan som två parter. Det vi som förtroendevalda vill, det ska vara det våra medlemmar vill, ändå kommer ibland meningen om det gnällande facket även från medlemmar. Men oftast kommer meningen från arbetsgivarPARTEN. Vill vi verkligen ha något som är så olikt det arbetsgivarna vill ha att vi bör betraktas som gnälliga motståndare?

Vårdförbundet vill ha en välbemannad sjukvård där tillgången på kompetent personal gör att alla patienter får den vård dom behöver i tid. En sjukvård där antal vårdplatser per medborgare inte är lägst i EU, vilket är fallet just nu.

Vårdförbundet vill ha en personcentrerad sjukvård som utgår ifrån varje individs behov och egna förmågor.

Vårdförbundet anser att alla människor har samma värde och samma rätt till hälsa, därför vill Vårdförbundet att det övergripande målet för vården ska vara en jämlik hälsa i befolkningen.

Vårdförbundet ser det som särskilt viktigt att lägga kraft på att planera hälsofrämjande insatser och en sammanhållen vård för de personer som har de största vårdbehoven – personer med multisjuklighet, långvarig sjukdom och personer med omfattande funktionsnedsättning. Det är dessa personer som den traditionella vården ofta sviker.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska värderas högre, att lönen för våra yrken ska spegla den kunskap, kompetens och erfarenhet våra yrken besitter och som är det som utvecklar vården.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha ett hållbart arbetsliv med en arbetsmiljö som gör att våra medlemmar mår bra både på arbetet och efter arbetstid. Att våra yrken ska ha villkor som gör det möjligt att orka jobba heltid ett helt arbetsliv.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha hälsosamma arbetstider med möjlighet till vila och återhämtning mellan arbetspassen för att våra medlemmar ska kunna göra ett bra jobb och arbeta patientsäkert.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha möjlighet till utveckling under hela yrkeslivet. Att den som är ny i yrket ska få en bra yrkesintroduktion och att den som utbildar sig till specialist ska ha schyssta villkor under sin specialistutbildning.

Låter det här som gnäll för er? För det här är vad vi som förtroendevalda har som mål, det här är vad våra medlemmar i vår demokratiska organisation beslutat att vi ska jobba för. I alla sammanhang där vi som förtroendevalda befinner oss är det här vad vi har i bakhuvudet och allt vi gör och säger är med detta som målbild. För min del är det här målet något som jag hoppas att arbetsgivarna, beslutsfattarna och landets medborgare också vill ha. För min del hoppas jag att det inte betraktas som gnäll.

Maria Bergman Leg sjuksköterska Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Stockholm

Filed Under: Information

En bit paprika säger mer än 1000 ord

12 mars, 2021 by Emma Jonsson

Paprikans vara eller icke vara på mackorna som serveras de nyblivna föräldrarna på förlossningsavdelningen på SÖS har engagerat många. Att en bit paprika kan skapa sådan uppståndelse?

Det är nu knappast paprikan i sig utan vad den symboliserar; att det är på den nivån vi nu befinner oss. Stockholms sjukvård har inte råd att bjussa på en liten bit grönsak när en ny medborgare och skattebetalare ser dagens ljus. Märk väl att det är inga lyxmackor vi pratar om att spara in på här, inga stora landgångar med handskalade räkor och en rejäl klick majonäs. Utan en simpel ostmacka. Som iofs har förutsättningar att vara bland det godaste du ätit efter att ha svettats, jobbat och bränt kalorier under en födsloprocess. Men ändå. En paprikabit…

Nu är det SÖS som har uppmärksammats i media, men liknande diskussioner och förslag förekommer på de andra sjukhusen också. Och i en anda av att göra personalen delaktig brainstormas det på APT om hur det går att spara in; begränsa antalet nättrosor och underlägg, inga påslakan i babysängen, intermittenta bolusinjektioner i ryggbedövningen istället för pumpar med kontinuerlig bedövning. Personalen görs delaktig, får utöva sitt inflytande och medbestämmande enligt Medbestämmandelagen (MBL) och bidrar till verksamhetens mål (besparingen) vilket är ett lönekriterium. Win-win väl? I ärlighetens namn finns åtgärder som är rimliga och som inte påverkar arbetsmiljö eller patientsäkerhet. Det kan till exempel möjligen vara rimligt att sy en ytlig slemhinnebristning utan sterila, men rena, handskar.

Men signalerna som skickas blir att personalen ska lösa ledningens problem. Det är inte vad medbestämmande och inflytande eller bidrag till verksamhetens mål handlar om. Det är heller inte ledningen utan personalen som ska bära in ”guldbrickan”, som ska fira att ett nytt liv kommit till världen, som får skämmas för att ”guldbrickan” nu bara består av en kopp kaffe och en skiva formfranska med EN ostskiva (två blir för dyrt). Det är också personalen som ska be kvinnan vars avslag blött igenom bindan och blodat ner det andra paret nättrosor, att; ”tyvärr, du har förbrukat dina två par, du får gå och köpa fler på apoteket”.

Ibland när en skär i en paprika, finns det en minipaprika därinne, som en bebis inne i en livmoder. Nu sparas det in på paprika. DEN symboliken….

Vad tänker ni politiker göra för att säkra villkoren för de som behöver kvinnosjukvård och för oss som jobbar i den?

#rörinteminpaprika

#förlossningsmacka

#godavillkorikvinnovården

#enbarnmorskaunderlivet

Emma Jonson, Leg. Barnmorska.

Vice ordförande avdelningsstyrelsen Stockholm

Filed Under: Information

  • 1
  • 2
  • 3
  • Next Page »

Här bloggar förtroendevalda och aktiva medlemmar i avdelning Stockholm.

Sök

Senaste inlägg

  • Förtroendevald – Att var vald i förtroende!
  • Tankar från en röntgensjuksköterska
  • Suturera ihop säcken: en summering
  • Från klagomuren: ett hån mot dom slutkörda
  • Hur tänker folk egentligen?

Facebook

Inloggning för redaktörer

Logga in

Arkiv

RSS Nyheter från Avdelning stockholm

  • Vill du engagera dig fackligt?
  • Nominera - påverka idag och i framtiden!
  • Uppdatering i dialogen med Karolinska om bemanningen på IVA
  • Krislägesavtal aktiverat i flera regioner
  • Vad är en beviljad semester värd?
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.