Ja men då var det den sista mars 2021 då, sista dagen för Vårdförbundets synlighetsmånad. För avdelning Stockholms del har detta som bekant inneburit en pånyttfödelse av Stockholmsbloggen. Jag och Cecilia är styrelsens ansvariga för det här men vi har också fått in fantastiska gästbloggar under den här månaden och vill verkligen uppmana efterfråga och önska oss fler gästinlägg. Vi har även startat en Instagram (vfstockholm) som ni väldigt gärna får följa och sprida. Styrelsens mål är nämligen att bli mer synliga inom sociala medier, vi har sedan tidigare en Facebooksida som heter Vårdförbundet avdelning Stockholm och även där vill vi växa och bli mer synliga. Även om en styrelse har uppdraget att vara styrande i vår organisation så måste vi minnas att det är alla medlemmar i Vårdförbundet som tillsammans är Vårdförbundet.

Tanken är nu att vi ska växla ner vår ambitionsnivå en smula men Cecilia och jag är inte kända för att ha låga ambitioner så vi tänkte nog gasa vidare trots allt såvida vi inte får in högljudda protester. Det finns så fantastiskt mycket att skriva om; medlemmar, förtroendevalda, arbetsplatser och tankegångar att vi inte är redo för att släppa på gasen. Vi vill få visa upp mer av vår organisation och dess yrken och individer, och vi vill uppmana er att kontakta oss om ni vill synas här. Man får väldigt gärna gästblogga men om det känns otäckt kan man låta oss skriva ett inlägg utifrån er idé, ni kanske vill visa upp er arbetsplats eller dryfta en tanke med oss. Ingen fråga är för stor eller för liten så fritt fram att höra av er.

Den här månaden har våra inlägg varit ganska blandade om allt ifrån surmulet mutter från klagomuren, paprikor, Meghan Markle, livsviktiga biomedicinska analytiker och skildring av skolsjuksköterskornas viktiga arbete. Vi vill gärna fortsätta blanda friskt och gärna få skildra de olika yrkena inom vår organisation. Det som är mest aktuellt i vårt fackliga arbete här i avdelning Stockholm just nu är givetvis den tredje vågen av covid-19, vi med fackligt uppdrag sitter nu dagligen i dialog med våra arbetsgivare gällande flyttar av personal, anvisningar till Krislägesavtalet samt schemaläggning och bemanningsbehov. Intensivvården behöver återigen stretcha sig för att utöka vårdplatserna, stora delar av slutenvården måste ställa om till covid-vård igen, personal från öppenvården behöver omplaceras till slutenvården igen, operationsverksamheterna behöver ställa in allt icke akut igen och så vidare. Mitt i detta hanterar vi årets lönerevision för Vårdförbundets avtalsområde och diskuterar planeringen av den kommande sommaren med tillhörande semestrar. Vi har börjat planera höstens årsmöte för avdelning Stockholm, det kommer att gå av stapeln den 30 september och vi har ett litet hopp om att kunna ha ett fysiskt årsmöte då men planerar samtidigt för plan B dvs en digital variant. Årets årsmöte är viktigt då det ska väljas en ny avdelningsstyrelse, en ny valberedning samt nya kongressombud, kom ihåg att alla medlemmar i Vårdförbundet avdelning Stockholm kan bli nominerade och nominera till dessa uppdrag och att alla medlemmar har rösträtt i valen. Vi vill uppmana alla medlemmar att engagera sig i vår demokratiska organisation. Planen var att vi skulle kunnat leverera ett inlägg om hur det går med vaccineringen av vårt land såhär halvvägs till landets vaccinationsmål men som ni alla säkert redan vet och förstår så är det inte helt enkelt. Olika regioner har kommit olika långt och även inom vår region finns det skillnader. Så det kommer ingen statusrapport i frågan på den här bloggen just nu iaf, men vi håller hoppet uppe och härdar ut. Jag avslutar som jag inledde den här månaden, vi alla längtar nu men vi får sitta ner i båten lite till.

”Nu kommer facket att gnälla igen.” Som förtroendevald har jag hört den meningen i så många sammanhang att den aldrig förvånar mig längre. Det som förvånar mig är snarare att de i vår värld viktiga saker vi försöker framföra betraktas som just gnäll. Jag tänker personligen att just gnäll är något man framför i surt tonläge när man är missnöjd med något och inte får som man vill. Och visserligen är det inte alltid i uppdraget som förtroendevald som man får precis som man vill, långt ifrån, men det som slår mig är ändå det faktum att vi som förtroendevalda företräder våra medlemmar gentemot arbetsgivarna. Som en part. Inte som en motståndare utan som två parter. Det vi som förtroendevalda vill, det ska vara det våra medlemmar vill, ändå kommer ibland meningen om det gnällande facket även från medlemmar. Men oftast kommer meningen från arbetsgivarPARTEN. Vill vi verkligen ha något som är så olikt det arbetsgivarna vill ha att vi bör betraktas som gnälliga motståndare?

Vårdförbundet vill ha en välbemannad sjukvård där tillgången på kompetent personal gör att alla patienter får den vård dom behöver i tid. En sjukvård där antal vårdplatser per medborgare inte är lägst i EU, vilket är fallet just nu.

Vårdförbundet vill ha en personcentrerad sjukvård som utgår ifrån varje individs behov och egna förmågor.

Vårdförbundet anser att alla människor har samma värde och samma rätt till hälsa, därför vill Vårdförbundet att det övergripande målet för vården ska vara en jämlik hälsa i befolkningen.

Vårdförbundet ser det som särskilt viktigt att lägga kraft på att planera hälsofrämjande insatser och en sammanhållen vård för de personer som har de största vårdbehoven – personer med multisjuklighet, långvarig sjukdom och personer med omfattande funktionsnedsättning. Det är dessa personer som den traditionella vården ofta sviker.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska värderas högre, att lönen för våra yrken ska spegla den kunskap, kompetens och erfarenhet våra yrken besitter och som är det som utvecklar vården.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha ett hållbart arbetsliv med en arbetsmiljö som gör att våra medlemmar mår bra både på arbetet och efter arbetstid. Att våra yrken ska ha villkor som gör det möjligt att orka jobba heltid ett helt arbetsliv.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha hälsosamma arbetstider med möjlighet till vila och återhämtning mellan arbetspassen för att våra medlemmar ska kunna göra ett bra jobb och arbeta patientsäkert.

Vårdförbundet vill att våra yrken ska ha möjlighet till utveckling under hela yrkeslivet. Att den som är ny i yrket ska få en bra yrkesintroduktion och att den som utbildar sig till specialist ska ha schyssta villkor under sin specialistutbildning.

Låter det här som gnäll för er? För det här är vad vi som förtroendevalda har som mål, det här är vad våra medlemmar i vår demokratiska organisation beslutat att vi ska jobba för. I alla sammanhang där vi som förtroendevalda befinner oss är det här vad vi har i bakhuvudet och allt vi gör och säger är med detta som målbild. För min del är det här målet något som jag hoppas att arbetsgivarna, beslutsfattarna och landets medborgare också vill ha. För min del hoppas jag att det inte betraktas som gnäll.

Vi befinner oss i mars månad och jag har full förståelse för att nästa år, 2022, känns mycket avlägset. Men jag tror att vi alla någonstans inom oss har stora förhoppningar för nästa år redan nu, hopp om ett liv och en värld som återgått mer åt det normala hållet än vad rådande pandemisituation har att erbjuda. Själv längtar jag efter att kunna ta med mina barn på aktiviteter dom älskar, efter att få gå på fotboll och att kunna ta en after-work.

Anledningen till att jag ens för nästa år på tal är dock att nästa års budgetar i offentlig verksamhet håller på att sättas just nu, Region Stockholm och alla kommuner i regionen håller just nu på att bestämma hur mycket vården och välfärden ska få kosta nästa år. Vi i Vårdförbundet avdelning Stockholms styrelse har precis klubbat igenom de budgetyrkanden som vi kommer skicka in till Region Stockholm, dess nämnder och bolag, samt till alla kommunerna i regionen. Frågan är om de beslutsfattare som sitter med makten över budgetarna kommer lyssna på oss? Vad tror ni? Våra yrkanden är jättebra och rimliga, men jag tror att vi behöver lite hjälp den här gången. Jag vill nämligen uppmana till lite hederlig medlemsaktivism!

Jag vill be er medlemmar och alla som läser detta att hjälpa oss uppmärksamma beslutsfattarna i regionen på våra yrkanden. Jag ger er fritt spelrum men här är några idéer; tagga våra politiker i regionen och våra kommuner i sociala medier där ni uppmanar dom att #tackamedlön, maila en politiker och påtala Vårdförbundets budgetyrkandet, skriv ett brev eller skicka ett vykort till en politiker och beskriv varför vården och välfärden borde få kosta, bär Vårdförbundets pin med #tackamedlön och dela ut dom till alla i din närhet, prata lön för våra yrken ÖVERALLT (på jobbet, hemma, på sociala medier ect) och sprid budskapet. Vården och välfärden måste få kosta pengar, Vårdförbundets yrken måste ha löner som speglar deras kompetens, ansvar och utbildnings-nivå, dom måste ha möjlighet till en löneutveckling under hela karriären. Vi i styrelsen för Vårdförbundet avdelning Stockholm är 11 personer och i den här frågan räcker vi inte långt i att nå fram till beslutsfattare och allmänhet, vi behöver all hjälp vi kan få. Om alla våra cirka 15 000 medlemmar här skulle hänga på och bedriva lite medlemsaktivism nu i budgetfrågan så tror jag att det skulle skapa ringar på vattnet, dra med sig allmänheten och sätta press på beslutsfattarna. Vi vet att allmänheten står på vår sida, medborgarna vill ha en fungerande vård och välfärd och dom vet att våra yrken är avgörande för det. Det är vårt jobb att inspirera dom till mer än applåder, det är vårt jobb att inspirera dom till att sätta press på beslutsfattarna att #tackamedlön!

Idag inleder vi mars månad 2021, och jag hoppas verkligen att det innebär nya tider. Både för vår Stockholmsblogg och för Sverige och sjukvården. Covid-19 har drabbat vår sjukvård och därmed Vårdförbundets medlemmar i ett års tid nu, och vi kan nog alla känna att vi är mer än trötta på situationen. Nästan hela året 2020, som skulle vara sjuksköterskan och barnmorskans år, handlade om detta virus. Även om våra yrken i och med det fick mycket uppmärksamhet så blev det ändå inte som vi tänkt oss. Nu vill vi lämna mörkret bakom oss och blicka framåt. Fler och fler vaccineras dagligen och vi behöver verkligen ljuset i tunneln nu.

Så hur föreställer vi oss detta ljus i tunneln? Det nya bladet. Jag vill så gärna tro att inte bara Sveriges invånare utan även Sveriges beslutsfattare ska tänka efter nu, stanna upp och göra en analys. Vi vill alla gå vidare och lämna detta bakom oss, men vi måste inte kasta oss ut och köra gasen i botten på en gång. För ett faktum är övertydligt för alla som bara öppnar sina ögon, sjukvården och Vårdförbundets yrkesgrupper har slut på bränsle. Våra medlemmar har jobbat så hårt med låga bränslenivåer allt för länge nu att det inte finns utrymme för att gasa. Ha lite is i magen även fast ni längtar. Sjukvården måste kunna klara av det ordinarie uppdraget även efter Covid-19 och det gör den inte om Vårdförbundets yrkesgrupper får soppatorsk.

Något som dock tänker köra gasen i botten med start idag är denna Stockholmsblogg, som en fågel Fenix ska den resa sig ur askan och flyga ut i etern. Mars månad är en synlighetsmånad för Vårdförbundet och Avdelning Stockholm tänker genomföra den digitalt i möjligaste mån, det kommer innebära en pånyttfödelse för Stockholmsbloggen med ett späckat schema av inlägg med fokus på just synlighet, vi vill visa vilka vi är och vad vi gör. Avdelning Stockholm passar även på att idag lansera vår Instagram vfstockholm , där vi också kommer tillägna mars synlighet som tema. Följ oss gärna där och hjälp oss sprida vårt budskap. Vi hoppas att ni ska uppskatta dessa nya tider för nu blickar vi framåt mot ljuset!

Maria Bergman, leg Sjuksköterska Karolinska universitetssjukhuset, Mottagning för neurokirurgi, Ledamot i avdelningsstyrelsen