Öppet brev från Vårdförbundets medlem Alexander Klintman till SKR.

Hej SKR!

I skrivande stund har en del av mina kollegor gått ut i strejk i samband med upptrappningen av konflikten. Jag blir väldigt trött när jag läser att ni bedömer denna strejk som en stor samhällsfara och att kravet på en kortare arbetstid inte är lösningen på problemet.

Vad är det plötsligen som gör det samhällsfarligt när sjuksköterskor behöver strejka för att få en bättre arbetsmiljö?

Strejk är det sista någon av oss vill ha, vi önskar skäliga arbetstider utifrån den arbetsbelastning som vi utsetts för. Trots att vi lyft detta vid flertalet tillfällen under flera år så har arbetsgivaren genomfört i princip noll förändringar för att förbättra arbetsmiljön. Detta har nu lett fram till att det inte längre finns något val för oss än att kräva en arbetstidsförkortning. Detta för att helt enkelt kunna ge vård på ett värdigt och patientsäkert sätt. Men ni verkar inte se detta på samma sätt som vi gör?

Jag undrar därför om vi har samma verklighetsbild av det här? Detta är något som vi tidigare lyft om ni minns? Det var innan pandemin och en kort tid efter. Men då via en organisering som kallades ”sjukvårdsupproret”. Men ni kanske missade att vi då också lyfte att arbetsmiljön var helt katastrof och patientsäkerheten var hotad på alla sätt. Som underlag så presenterade organiseringen konkreta vittnesuppgifter från kliniskt arbetande personal, vid flertalet sjukhus, som gång på gång illustrerade hur dålig vår arbetsmiljö är, hur farligt det är för patienterna och att patientsäkerheten inte på långa vägar kan garanteras.

Upplever inte ni som jag att sjukvården idag generellt befinner sig i mer eller mindre samhällsfarligt läge hela tiden och har gjort så över de senaste åren? Detta eftersom bristen på vårdplatser och personal kombinerat med en hög beläggningsgrad är direkt livsfarlig. I den senaste ECDC mätningen gällande vårdrelaterade infektioner så kan man utläsa att Sverige har en hög andel vårdrelaterade infektioner i relation till andra länder. Men det som kanske är mest häpnadsväckande är att beläggningsgraden på svenska sjukhus generellt är bland dom högsta i Europa under mätperioden. Med en beläggningsgrad på över 100% där intensivvården inte ens är inräknad, så får det mig att undra om det inte är så att arbetsgivarens agerande gällande hanteringen av vårdplatsbristen, beläggningsgraden och bristen på personalen är att klassa som samhällsfarlig?

Varför väljer ni att bolla detta stora problem med patientsäkerhet tillbaka på oss då vi kräver en skälig arbetstid? Har ni missat att vi gör detta för att kunna upprätthålla en god patientsäkerhet? När vi vägrar arbetar övertid så börjar vården kollapsa, upplever ni det som patientsäkert? Det kan inte vara rimligt att vi som yrkeskår ska

bära hela vården på bekostnad av vår fritid, hälsa och välbefinnande. Vi har ställt upp för er och patienterna år efter år i väntan på en utlovad förbättring av arbetsmiljön. Löften som aldrig infriats.