Vad har midsommar och 11 timmar dygnsvila gemensamt?

Små grodorna och11timmars dygnsvila, är lustiga att få.

Små grodorna och11timmars dygnsvila, är lustiga att få.

Ej arbete och arbete utan vila däremellan,

Ej arbete och arbete utan vila däremellan,

Koakakak 11timmar koakakakakaa, koakaka 11timmar koakakakaa.

Midsommar närmar sig och det får mig osökt att tänka på det stundande införandet av den skärpta tillämpningen av dygnsvila. Jag ser hur ni nickar instämmande framför era skärmar. Midsommar och dygnsvila, traditioner och kulturer. Att göra som man alltid gör, det mysiga i det förutsägbara.

Som barn släpades man runt midsommarstången fast man bad om att få slippa för man ville ju hellre dra en lott och vinna storpriset även om det var rökt böckling. Sen en dag står man själv där som förälder med ett gnälligt barn som man drar runt till tonerna av räven raskar över isen. För det är så det ska vara. Det ska serveras sill, potatis och köttbullar samt en så stor uppsättning av ägghalvor med majonnäs och räkor så det räcker fram till nästa högtid ett halvår senare när det ska ätas samma sak igen. Sen ska det grillas fast det regnar. Vissa plockar 7 sorters blommar som man lägger under kudden för att drömma om den man ska gifta sig med.

Om man i stället vill drömma om sitt jobb finns det en annan tradition jag kan rekommendera. Den att göra kvällspass och sedan hem och sova, för att jobba dagpass morgonen där på. Den tiden räcker sällan till för att mentalt koppla bort, så man drömmar oftast om jobbet när man väl somnar. Jag skriver när man väl somnar för få är de personer som lyckas slockna på en gång. Det är svårt att varva ner när man vet att man snart ska upp igen. Väl uppstigen efter så få timmars sömn att man fortfarande tandkrämssmak i munnen är man redo ännu en dag i vårdens tjänst, start kl 07:00, ombytt och klar.

För er som läser detta men tillhör de branscher med skiftarbete som alltid respekterat dygnsvilan (ja, alltså resten av det yrkesverksamma Sverige) kan det liknas med hur man sover när man ska ut och resa. Flyget går svintidigt och man vet att man måste upp och inte får försova sig, så man sover typ med ett öga öppet hela natten och vaknar med någon slags rörelse i kroppen som inte stängts av för man är liksom så beredd. Det är ju lite mysigt när man ska iväg någonstans. Men när slutdestinationen är jobbet och frekvensen är 1-3 ggr i veckan är det liksom inte samma äventyrskänsla. En midsommar för många många år när jag hade kvällspass och sen dag sedan sov jag till och med kvar i den sommarstängda delen av vårdavdelningen för det kändes onödigt att åka hem. Jag låg där under den gula sjukhusfilten, smaskade på skorpor från patientköket och tittade på film på en pytteliten tjock-tv. Minnesvärt men kanske inte eftersträvansvärt och så kan säkert fler midsommarfiranden sammanfattas och vi måste ha både ett midsommarfirande och en schemaläggning som inte riskerar vår hälsa i långa loppet.

Men vissa traditioner vill vi ju bevara trots att de känns orimliga. Jag tror mina barn kommer släpa sina barn runt midsommarstången. Vi kanske övergivit idén om att klättra naken över sju gärdsgårdar av praktiska skäl, det finns så få gärdsgårdar nu för tiden. Men att spela kubb har gjort sitt intåg i midsommarnatten och lär nog vara kvar om 100år. Med små justeringar har vi ett kollektivt midsommarfirande som de flesta vill vara med om.

I vården verkar det tyvärr vara tvärtom. Vad vi ser nu är en karusell av personal som börjar nytt jobb, oftast får en kort inskolning och snabbt förväntas täcka för kollegor som är sjukskrivna eller slutat, jobbar dubbelpass, dag-, kväll- och nattpass på en och samma vecka, så snurrar det tills den dagen då de själva blir sjuka eller slutar. Det är inte ett fungerande system, det är inget vi behöver bevara för eftervärlden. Att sakta ner den karusellen med införandet av strängare tillämpning av hanteringen av dygnsvila riskerar att bli krångligt, absolut, men det riskerar inte vår hälsa.

I 1800-talets Sverige hade man ingen vettig reglering av arbetstid, dessutom åt man av tradition gröt och filbunke på midsommar. Tiderna förändras, midsommar är kvar om än lite förändrad, arbetsvillkoren är bättre men kan även den förfinas. Låt oss modigt blicka framåt mot oktober och välkomna idén om att återhämtning mellan arbetspassen ska vara 11 timmar.

Carin Lhotsky
Leg. Specialistsjuksköterska Barn och Ungdom
Förtroendevald Vårdförbundet
Styrelseledamot Avdelning Stockholm