Vårdkrisens lösning finns i personalens villkor

Nej, i grunden finns ingen brist på barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor eller sjuksköterskor. Däremot finns en djupt grundad arbetsmiljöbrist.

Vården i Region Stockholm är i kris. Vi som jobbar vittnar om en arbetssituation som är värre än någonsin och som går ut över patientsäkerheten och medarbetarnas hälsa. Pandemin har blottlagt brister som har byggts upp under lång tid. Sjukhuscheferna medger att läget är ohållbart och att patienterna tillika medborgarna drabbas hårt.

Alla är överens om att vårdkrisen till stor del beror på en allvarlig brist på personal. Det pratas ofta om att fler måste utbildas och att fler måste anställas. Och det är förstås sant, att utan oss finns ingen vård. Antalet vårdplatser på sjukhusen, tider på vårdcentralen och väntetiderna på akuten beror ytterst på mängden kompetent personal. Frågan är varför det är så svårt att bemanna vårdens verksamheter? För det saknas inte kompetenta, utbildade personer att anställa och som vill arbeta. Vi älskar våra yrken och längtar efter arbetsplatser som låter oss ge den vård som vi både kan och vill ge. Vi vill jobba dygnets alla timmar med alla typer av patienter i all typ av vård. Nej, i grunden finns ingen brist på barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor eller sjuksköterskor. Däremot finns en djupt grundad arbetsmiljöbrist.

Att jobba till klockan 22 för att nästa morgon vara åter i tjänst ombytt och klar klockan 07 är vardag. Vi ansvarar för andra människors liv på arbetspass som tillåts löpa 15 timmar i sträck, i ett tempo utan några andrum. Vi hårdprioriterar mellan patienter och arbetsuppgifter, hoppar över lagstadgade raster, arbetar övertid till bristningsgränsen och säljer våra semestrar. Ändå är vi otillräckliga. Ändå får vi bara några hundralappars påslag vid varje lönerevision. Vem ska orka jobba så här, leva så här? Det är vår arbetsmiljö – en konstant hög belastning utan tillräcklig återhämtning – som leder till att vi går ner i arbetstid, säger upp oss eller blir sjukskrivna. Enligt Vårdförbundets arbetsmiljörapport hade det funnits 7 645 fler anställda sjuksköterskor i landet om alla bara orkat jobba heltid, och enligt SCB arbetar ungefär en av tio sjuksköterskor utanför hälso- och sjukvården. Vakanserna ökar i en grundbemanning som är alltför låg och utan marginaler – vakanser som den personal som är kvar beordras att täcka med övertid.

Det finns bara en väg ut ur vårdkrisen: att börja investera i vårdpersonalens arbetsmiljö och arbetsvillkor. Beslutsfattande politiker i Region Stockholm måste inse det.

I nuläget hamnar de offentliga medlen panikartat i ohållbara och kortsiktiga lösningar. På sjukhusen läggs stora summor på ”extrapassersättning” – denna sommar även ”extra-extrapassersättning” – och på avtal med externa bemanningsföretag som bemannar hela vårdavdelningar i stället för plötsligt uppkomna luckor som det var tänkt. Pengar som hade kunnat investeras i högre grundbemanning, hälsosam arbetstidsförläggning, konkurrenskraftiga löner eller kompetensutveckling försvinner i stället ut i tomma intet.

Det spelar ingen roll hur många ”extra återhämtningsdagar” regionen belönar oss med när verksamheten inte tillåter oss att ta ut ledigheten, och det spelar ingen roll hur många som utbildas när ingen klarar av att stanna kvar. Lösningen måste vara att skapa en arbetsmiljö där vi orkar stanna kvar. Ge oss förutsättningarna. Gör så att de yrken vi älskar går att jobba med.

Olivia Svensson Leg. sjuksköterska, huvudskyddsombud och förtroendevald för Vårdförbundet