Finns det en prislapp på ett människoliv?

Det är en fråga vi inom ambulanssjukvården ställer oss. För tydligen finns det ett pris. Det priset fastställs av kostnaden för inköp av LUCAS, eller annan mekanisk hjärtkompression, till våra ambulanser. LUCAS är ett bröstkompressionssystem, det finns även andra system för detta, som utför bröstkompressioner vid hjärtstopp under ambulanstransport till sjukhus. (mer info på tillverkarens hemsida: https://www.lucas-cpr.com/se/ ).

När hjärtat plötsligt slutar att pumpa blod så krävs effektiva och kontinuerliga bröstkompressioner för att upprätthålla blodcirkulationen tills patientens egen hjärtfunktion har återställts. Genom att använda LUCAS standardiseras kvaliteten på hjärtlungräddningen (HLR) och avbrotten kan minimeras. LUCAS frigör händer så att livräddarna kan fokusera på andra livräddande uppgifter. Dessutom behöver man inte längre kompromissa på livräddarens egen säkerhet och patientens blodcirkulation t ex när man flyttar patienten pre-hospitalt eller mellan avdelningar på sjukhuset, eller under ambulanstransport.

Detta är en medicinskteknisk utrustning som inte bara skulle öka patientsäkerheten, då detta system säkerställer korrekta kompressioner under en längre tid, utan den skulle även tillgodose en god arbetsmiljö för våra ambulanssjuksköterskor. Så länge denna utrustning inte finns i bilarna, får Ambulanssjuksköterskan, under transporten, färdas i hög hastighet med blåljus obältat och utföra manuella kompressioner. Resultatet utav detta blir en dålig outcome för patienten, alla som någon gång varit på sjön under ordentlig sjögång vet hur svårt det är att bibehålla balans och gå rakt. Tänk att hålla balansen i bilen då det kränger, guppar, svänger och bromsas då du står upp och samtidigt fullt fokus på att utföra kompressioner av god kvalitet, vilket HLR-rådet fastställt är den enskilt viktigaste uppgiften under A-HLR.

Alla vet också riskerna med att färdas i en bil utan att ha på sig ett bilbälte. Alla vet också att hastigheten spelar roll för hur allvarlig en olycka kan bli. Kombinera dessa två och lägg till blåljus och siren, vilken gör att andra trafikanter emellanåt reagerar irrationellt, och tänk vilket scenario det skulle kunna bli i ett vårdarutrymme i en ambulans. Är denna ambulans inblandad i en olycka på någon av Stockholms motorvägar kan man nästan ana att det finns minst två, om inte tre, livlösa i ambulansen. Hade ambulansen i scenariot varit utrustad med mekanisk hjärtkompression hade i åtminstone ytterligare en person, förutom föraren, kunnat ha bilbälte på sig och ökat chanserna för överlevnad avsevärt.

Varför denna maskin inte finns i samtliga av Stockholms ambulanser är för att det inte skjutits till medel för det. Arbetsgivarna har valt att inte köpa in dessa, till samtliga ambulanser, för att förbättra arbetsmiljön under pågående HLR under transport till sjukhus. Regionen har valt att inte köpa in dessa och fördelat ut till vårdgivarna då det inte finns evidens för att denna manick inte ger ökad överlevnad. Det HLR-rådet dock kan konstatera är att det är kompressioner av god kvalitet som är den enskilt viktigaste åtgärden under HLR, detta kan inte upprätthållas på två ben ståendes i en ambulans under framfart det vet vi alla som utfört detta under transport till sjukhus.

Vi skulle vilja påstå att ett människoliv har ett pris, priset för är kostnaden för mekanisk hjärtkompression

Karl Söllvander, leg. Ambulanssjuksköterska, ledamot avdelningsstyrelsen Stockholm

Cecilia Asp-Paulrud, leg Sjuksköterska, ledamot avdelningsstyrelsen Stockholm