Skolsköterskans arbete under pandemin

Då det nu gått över ett år av pandemin, kan vi skolsköterskor på den kommun där jag jobbar, reflektera över den stora förändring som skett i vårt arbete och arbetets förhållningssätt.

Vi har mötts av både oroliga föräldrar, elever, pedagoger och kollegor. Främst i början höll många föräldrar sina barn hemma pga rädsla och brist på information. Detta påverkade såklart skolans pedagogiska arbete men vi såg en ökad oro bland de elever som var kvar på skolan men även de som var hemma, både på grundskolan och gymnasiet.

Vi arbetade ganska frenetiskt med att nå ut till både föräldrar, eleverna och pedagogerna med informationen om handhygien, avstånd och att inte komma till skolan vid symptom. Jag tog hjälp av Folkhälsomyndighetens hemsida och satte upp informationen i skolans lokaler, utanför mitt arbetsrum, skolans anslagstavla samt vid skolans entré. Information fanns också att tillgå på skolornas hemsida och i mejl, rektorerna skickade ut fortlöpande

Vi samtalade mycket i arbetsgruppen om hur vårt preventiva och hälsofrämjande arbete skulle kunna fortlöpa med restriktionerna. Jag som jobbar på en gymnasieskola fick lära mig snabbt att hantera de digitala hjälpmedel som finns till hands, bla Teams-samtal med eleverna. Jag fick läsa på om GDPR och hur andra kommuner arbetade samt hade kommunikation med MLA på kommunen och fick ”grönt ljus” till digitalt hjälpmedel.

Jag använde mig mycket av digitala hälsoenkäter som eleverna kunde fylla i och efter det, kallas till ett digitalt hälsosamtal. Jag tänkte på att avsätta lite längre tid för dessa samtal än i tidigare fall, just för att kunna prata med var och en av eleverna om både hälsan, deras tankar och känslor om distansundervisningen samt att kunna hänvisa, vägleda och också lyssna ordentligt.

Vi har generellt märkt av ett ökat antal elever som mått dåligt, varit ledsna och oroliga och då sökt spontant skolans kuratorer och/eller skolpsykolog. Men det som har gjort vår arbetsbelastning större är att just den yrkeskategorin inte alltid varit på plats i skolan, eftersom de har i större utsträckning jobbat på distans, vilket lett till att då har eleverna hamnat i vårt rum och ”vårt knä”.

All annan planerad verksamhet har då lagts åt sidan för att helt fokusera på den oroliga eleven och ibland både förälder och skolpersonal. Stressen har således krupit fram över att då få känslan att inte ”räcka till” eller ”hinna med” med den inplanerade dagliga verksamheten.

Dock har vi upplevt svårigheter med att få tydliga riktlinjer gällande vårdnadshavares besök på skolan vid tex hälsosamtal och/eller vaccinering, önskan har funnits om en formulering av detta men saknas.

Även rädslan över att själv utsättas för smitta har varit väldigt stor då en skolsköterskas jobb innebär ofta när-kontakt, fysisk kontakt med eleverna. Även skolsköterskor har förlagt delar av verksamheten på distans pga smitto-rädsla, vilket har lett till en ökad ”vårdskuld”. De elever som varit på plats, har således inte haft den tillgång till skolsköterska som de har rätt till.

Skyddsmaterial fanns således inte att tillgå i början utan endast handsprit och handskar men inga munskydd eller visir. Vi formulerade extra information om att skolpersonalen inte skickar sjuka eller misstänkt sjuka elever till skolsköterskan vilket annars är en ganska vedertagen rutin på skolor.

Mycket av den preventiva verksamheten på gruppnivå, såsom gruppsamtal, kill-tjej-snack, pubertetssamtal i grupp, spontana klassbesök, tema-dagar, besök utifrån, sattes helt på ”hold”. Allt ställdes in!

Dock fortlöpte vaccinationsverksamheten, de individuella hälsosamtalen samt elever på kontrollistan, dvs det skolsköterskearbete på individnivå.

Jag känner stor oro över både den fysiska och psykiska hälsan hos våra elever, både i grundskolan men också på gymnasiet. Vid de samtal jag haft med elever (just på gymnasiet) har jag hört deras uttryck i oro över deras egen hälsa, såsom mycket stillasittande, sömnrubbningar, ensamhet och kostintaget men också över deras studier. Distansundervisning har ett högt pris för våra elever.

Vid pennan; Emma Keltamäki, skolsköterska Österåkers kommun


Kommentarer

  1. Så bra beskrivet! Precis det här ser jag i mitt arbete som skolsköterska i grundskolan F- åk9.
    Mitt i detta, elever som mår sämre och är oroliga vill vår chef att vi ska ”hjälpa till” att vaccinera inom omvårdnad och i regionen!!
    Jag anser att vi skolsköterskor nu mer än någonsin behövs på skolorna för våra elever!
    Får jag använda din text för att påvisa detta?

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!