Varför vara med i facket?

Jag gick med i Vårdförbundet som student, mest av princip. Man är med i facket, punkt slut. Under årens gång har jag hört många röster höjas bland mina kollegor; ”Varför vara med i facket? Vad har de nånsin gjort för mig?”. Kanske är motståndet särskilt stort bland bemanningsanställda. Vi är ju vår egen lyckas smed, vi tar saken i egna händer, frilansar, plockar från alla tallrikar på smörgåsbordet och behöver inte svälta. Du har ju koll på din egen pension, du ser till att få semesterersättning, du vet att du måste begära rätt till sjukskrivning om företaget inte har kollektivavtal. Du kan ju det här med att förhandla, du behöver ingen annan som gör det åt dig. Du är frisk och arbetsför. Varför ska du betala för något du inte behöver ta del av?

Av samma skäl som att även friska människor betalar skatt som går till sjukvården och andra sociala skyddsnät. Du kanske inte är sjuk, du behöver inte socialbidrag, du behöver inte ta del av samhällets resurser. Men någon med cancer kommer att få vård för mer pengar än de betalat in, en ensamstående förälder kommer att få ekonomisk hjälp, någon som hamnat snett kommer att få hjälp att ta sig upp. Det är så det fungerar, vissa får ut mer än de investerat, andra får ut mindre. Vi bor alla i det här samhället tillsammans, vi har bara råkat hamna på olika platser i det. Jag är en röststark individ, jag kan föra min egen talan, men alla kan inte det. Jag är inte sjuk idag, men det finns inga garantier för att situationer inte förändras. Imorgon kan det vara jag som behöver hjälp. Jag tror man lurar sig själv om man inbillar sig att man är osårbar. Ensam kan vara både stark och svag, men vi är starkast tillsammans. Vi måste sätta solidaritet framför individualism. På samma sätt som avdelningar urholkas när halva personalstyrkan försvinner, så urholkas fackförbunden när medlemmarna försvinner. Det är vi som ÄR facket, det är vi som ska arbeta tillsammans, om vi är många väger vårt arbete tyngre än om vi är få.

Det tar mig drygt en timme att jobba ihop till Vårdförbundets månadsavgift. På två dagar har jag jobbat ihop till hela årsbeloppet. För de pengarna har jag fått en medlemstidning med intressanta artiklar och värdefull kunskap, jag har gått på föreläsningar, fått god mat, dryck och underhållning på årsmötet, lokaler har upplåtits gratis för studentupproret och andra initiativ, och jag har kunnat ringa och ställa frågor. Jag tycker jag har fått tillräcklig valuta för pengarna. Jag är glad att jag inte har behövt utnyttja Vårdförbundet mer än så. Jag är glad att jag inte blivit lurad av min arbetsgivare, att jag inte är sjukskriven, att jag inte gjort några större misstag på jobbet eller på annat sätt hamnat i en jobbig situation. Men jag inbillar mig inte att jag är oslagbar, det hade lika gärna kunnat vara tvärtom. Om eller när det händer så vill jag inte stå där ensam. Då vill jag att ni ska hålla mig om ryggen, och därför håller jag er om ryggen nu.

Therese Lundén, leg sjuksköterska och självklart medlem i Vårdförbundet

PS Om du är medlem och värvar en kollega i november via Vårdförbundets kampanjsajt så får ni varsin biobiljett vardforbundet.se/varva