Slut på rean - starta den goda spiralen!

Den 4:e september samlades vårdpersonal, patienter och anhöriga på 26 orter i Sverige för att (återigen) demonstrera, ropa, vädja, om en bättre vård. Återigen larmade vi om bristerna, stressen och vårdskadorna. Utöver att påminna politikerna om att problemen kvarstår, så påminde vi även varandra om att kampen fortsätter, vi har inte gett upp. Det kan kännas hopplöst ibland, att fortsätta påtala brister som inte åtgärdas, och hur ska man orka demonstrera när man inte ens orkar laga mat efter dubbelpasset? Men vi kämpar tillsammans!

Det är positivt att vårdpersonal insett sitt eget värde, förstått att de inte är livegna. Genom att ställa tydliga krav, säga upp oss eller inte ta anställning från början, sänder vi tydliga signaler till arbetsgivare och politiker om att vår arbetssituation måste förbättras. Sjuksköterskor flyr från landstinget, och följden är att avdelningar måste stängas, fler patienter vårdas av färre sjuksköterskor, vårdskadorna ökar och belastningen på den personal som är kvar gör att fler slutar eller blir sjukskrivna. Under tiden blöder landstinget pengar som går till bemanningsföretag, böter och extra vårddygn. Det är en ond spiral.

Men det går att vända den. Vårdplatser kan öppnas upp först när det finns personal som kan bemanna. Även om debatten till stor del handlat om löner så vet vi att pengar inte är allt. De flesta av oss värdesätter även en bra arbetsmiljö, stark sammanhållning och låg personalomsättning. Genom att locka fler att börja jobba och stanna kvar på en avdelning skapas goda effekter i form av att fler kan dela på bördan, det innebär färre patienter per sjuksköterska vilket i forskning har visat sig öka överlevnaden. Det blir färre dubbelpass, mer flexibilitet i schemat. En frisk och välmående personalstyrka blir inte sjukskriven i samma utsträckning, och får man tid för vila och återhämtning ökar kvaliteten på den vård vi ger. Men hur startar man den goda spiralen? Hur ska landstinget locka folk när de ännu inte kan erbjuda personaltäthet, bra arbetsmiljö och en rimlig belastning? Då återstår bara att höja lönerna. Mer pengar i plånboken kan aldrig kompensera för utebliven vila eller övermäktig stress, men det kan fungera som en morot under en period och kicka igång den goda spiralen.

Att det råder brist på folk i våra yrken är välkänt. Siffror från SCB visar att 11 000 specialistsjuksköterskor saknas om tio år. Genom att satsa på AST kan fler motiveras att utbilda sig, och genom att erbjuda en dräglig arbetsmiljö och skälig lön, och löneutveckling, får man personalen att stanna kvar på avdelningen. En enhetlig och kvalitetssäkrad utbildning för undersköterskor säkerställer att patienter får en god och likvärdig vård över landet. Genom en tydligare arbetsfördelning mellan sjuksköterskor och undersköterskor får vi möjlighet att arbeta med de uppgifter som hör till respektive yrke istället för att trampa varandra på tårna. Det kommer att kosta pengar, men det är en investering som kommer att återbetala sig själv till slut.

Om tillgången överstiger efterfrågan måste man rea ut sina produkter för att locka köpare. Men vårdpersonal är en bristvara, och när efterfrågan överstiger tillgången höjs priset, det är så marknaden fungerar. Det är slut på rean nu, vill landstinget ha oss får de betala för det!

Therese Lundén, leg sjuksköterska