Ett förhållande utsätts ständigt för nya utmaningar och vi har fått det spännande uppdraget att blogga tillsammans! Vi arbetar inom hemsjukvården i var sin ände av Härryda kommun utanför Göteborg, där Magnus rör sig i centralorten och Linda håller till mer på landet. Vi har båda två ansvar för patienter i ordinärt boende, på särskilda boenden och inom LSS. Dessutom har vi var sitt specialområde då Magnus, som i dagarna blir färdig psykiatrisjuksköterska, kommer arbeta med att utveckla psykiatrin i kommunen och Linda sedan en tid tillbaka jobbar med samordning av den palliativa vården. Efter några år på sjukhus, Linda inom gynekologin medan Magnus hann med både infektion och urologi, sökte vi oss till hemsjukvård. Kanske var det av olika anledningar men vi gillar båda arbetssättet som innebär stor frihet, eget ansvar och spännande möten. Att vara gifta och ha samma arbetsgivare är inga problem utom kanske just på sommaren när vi gärna vill ha semester samtidig. Det brukar ändå alltid lösa sig till slut och i år finns det planer på en tur till Norrland och Kebnekaise i augusti.
Vi ser fram emot att få skriva om vårt arbete och läsa de andra blogginläggen. Även om arbetssituationen och förutsättningarna skiljer sig åt är det mycket som förenar oss och det är både spännande och inspirerande att få höra om hur man har det och vilka utmaningar som finns i andra verksamheter. Inom kommunen arbetar sjuksköterskorna med många gränssnitt både i den egna verksamheten och i kontakten med andra vårdgivare. Läkarna finns inom primärvården eller i landstinget, omvårdnadspersonalen och biståndshandläggarna jobbar under socialtjänstlagen, det finns privata utförare, volontärer, kyrklig verksamhet och många, många fler som alla har som mål att hjälpa den enskilde och erbjuda bästa möjliga vård. Hur jobbar vi, ihop med personen som behöver vår hjälp, på bästa sätt tillsammans?
Nu är det tre år sedan sjuksköterskor, biståndshandläggare och rehab blev en egen verksamhet i vår kommun. Tidigare tillhörde sjuksköterskeenheten och rehab samma organisation som omvårdnadspersonalen vilket innebar att hälso-och sjukvården drunknade i angelägenheter som rörde till exempel boenden och hemtjänst. I fördelningen av resurser förfördelades den kommunala hälso-och sjukvården eftersom vi till antal och budget var mycket små i sammanhanget. Det verkade inte heller som om någon hade intresse av det arbete vi utförde och det saknades förståelse för vad kommunal sjukvård faktiskt innebar. Allt detta har ändrats genom en omorganisation där ”Hälsa- och Biståndsenheten” skapades. Det är både naturligt och konstruktivt att hälso-och sjukvårdsprofessionerna jobbar tillsammans med biståndshandläggarna och beställningar/delegering/direktiv ingår i ett gemensamt sammanhang. SoL och HSL kan lättare gå hand i hand och samarbete, kvalitet och effektivitet ökar. En av de viktigaste delarna i ett fungerande samarbete är att lära känna varandra och förstå varandras verksamheter. Utan kunskap skapar man sig lätt bilder som inte stämmer. Samarbetssvårigheter beror oftast på missförstånd och okunskap. Vi har sett att utmaningar löser man oftast bäst tillsammans!
// Linda Modig och Magnus Ahlbom
Legitimerade Sjuksköterskor i kommunal verksamhet.