Läs Kristinas gästkrönika om rätt kompetens!

//Robin

“Det var bättre förr” är ju ett ganska nött uttryck. Exakt vad som menas med förr är tämligen oklart, och oftast stämmer det nog inte att det var bättre förr. Jag tror att den mänskliga hjärnan är bra på att efterkonstruera och minnas just sådant som var bra. Det verkar evolutionärt fördelaktigt att vi skyddar och bevarar de fina minnena.

Fast vad gäller vården så kan det nog trots allt stämma att det var lite bättre förr.

Minnen som berättas av mina kollegor som varit med i många år kan låta något i stil med:

“När patienterna behövde duscha fick de åka ner till badet, och kom tillbaka nybadade och i rena kläder. När prover skulle tas kom personal från lab, till och med för p-glukos. När en patient skulle till röntgen ringde vi transport. Maten lagades på huset och serverades från färdiga brickvagnar som kom till avdelningen. Efter maten var det bara att ställa tillbaka brickorna, med disk och allt. Vi hade många fler patienter än nu och ändå hann alla få sina mediciner i tid och vi hann ha rast”

“Förr” hade vi här uppe på min nordliga lilla ort både medicin, kirurgi, stroke/rehab, förlossning och BB. Flera avdelningar inom både medicin och kirurgi. Nu har vi en medicinavdelning och en stroke/rehab, ett par ÖVA-platser och ett par IVA-platser. Allt som allt 32 sängar.

Var hände med de resurser som fanns då? Jag är inte tillräckligt kunnig i politiken för att uttala mig om det men tydligt är ju att vi verkar ha en trend där skattemedlen räcker till mindre och mindre vård. Vi har ju förstås en annan folkmängd nu än vi hade på 70-talet, men används verkligen resurserna optimalt? Något säger mig att det inte är så….

Det går ju i säsonger det där med vilken personalstyrka som finns på vårdavdelningarna. Den nuvarande säsongen påbörjades innan jag började inom vården och den tycks bli kvar ännu ett tag och verkar det helt enkelt som att nästan alla uppgifter ska utföras av omvårdnadspersonal. Vi ska tillhandahålla god omvårdnad. Vi ska vara empatiska och närvarande och, enligt min favvo-teoretiker Joyce Travelbee, använda oss själva terapeutiskt för att hjälpa patienten finna mening i sitt lidande. När vi är klara med det ska vi dessutom städa läkar-expar, diska, fylla på förråd, sprita sängar, regelbundet göra funktionskontroller på syrgas och sug och dessutom sitta i telefonkö till sjukresor.

“Förr” fanns enligt mina äldre kollegor ett helt fotbollslag med olika personer som gjorde allt det här. Nu kan vi börja slita på samma argument som de skånska regionpolitikerna använder när de vill konvertera sjukskötersketjänster till underskötersketjänster. De säger att det är viktigt att vi “får jobba på toppen av vår kompetens” Jag anser inte att jag gör det när jag diskar, eller städar, eller dammtorkar datorer. Jag säger inte att det inte är värdefullt arbete. Alla kuggar är viktiga för att hjulet ska rulla, men det är rent ut sagt vansinne att vi som har flerårig utbildning i omvårdnad och ett åliggande att tillhandahålla god vård ska lägga tid på uppgifter som en gymnasieungdom kan utföra precis lika bra. Undersköterskorna ska inte heller köra ut sopvagnen och städa golv. De ska ta hand om patienter.

Den medicinska utvecklingen har ju onekligen tagit sjumilakliv sedan “förr”. Vi kan i teorin bota och behandla allt fler tillstånd men det jag undrar är: vem ska göra det? God vård och god omvårdnad kräver tid och kompetens och visst är det brist på sjuksköterskor men om vi tänkte om lite och tog hjälp för att utföra uppgifter som inte hör till den direkta omvårdnaden så skulle vi som ska ta hand om de sjuka äntligen få göra det.

Däremot, får det inte bli så att uppgifter som bör utföras av legitimerade sjuksköterskor läggs på andra yrkeskategorier bara för att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor. Det är inte så att vi ska minska tätheten av sjuksköterskor på avdelningarna i landet, utan samma och gärna högre täthet, men jag önskar att vi i större utsträckning får ägna oss åt det vi är utbildade till och lägga mindre tid på kring-arbete. Vi har tidigare kunnat läsa om hur de på akutmottagningen i Ystad sedanen tid jobbar med fler undersköterskor och färre sjuksköterskor. Ystad och två andra städer går nu ytterligare ett steg längre och kommer bedriva avdelningar helt utan sjuksköterskor. Det är en farlig utvecling. Det finns forskning som visar att det finns direkt koppling mellan minskad andel sjuksköterskor och ökad dödlighet. (Linda Aiken)  

Så, plocka in mer personal i vården som kan utföra arbetsuppgifter som inte kräver sjuksköterskekompetens men kompromissa inte med vilket arbete som ska utföras av sjuksköterskor. Min erfarenhet är att sjuksköterskor på vårdavdelning gör sitt bästa jobb nära patienten.

Det var ju lite därför jag blev sjuksköterska, för att skapa mellanmänskliga relationer, som Joyce Travelbee säger.

/Kristina Sundell