Sjuksköterskebloggen

  • Om bloggen
  • Om Vårdförbundet
  • Vårdförbundetbloggen
Sjuksköterskebloggen

Sjuksköterskebloggen

Det är sjuksköterskor som äger lösningen på krisen inom vården – Mattis Nilsson

8 maj, 2018 by Gästbloggare

I tio år har jag arbetat som sjuksköterska. Nio av dom på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Det har varit år med fantastiska arbetskamrater, skratt, känslor av otillräcklighet, stress och alla ambivalenta känslor som kännetecknar detta yrke. Det har också varit tio år av en sjukvård i kris, av för få vårdplatser personalfykt och ständiga omorganiseringar. Här är ett exempel från varje år. Det finns tyvärr fler.

2008. Psykiatrin hade fått extra pengar för kvalitetsutveckling. På Sahlgrenska gick de till att avlöna en kvalitetsutvecklare. Ett av hennes projekt var att vi skulle lära oss hennes egen utvecklade aikido självförsvar. Med stora långsamma rörelser skulle vi klara oss ur hotfulla situationer. Gensvaret inte det bästa.
2009. En specialiserad välfungerande medicinavdelning med riksintag slås hastigt ihop med en annan avdelning med helt annat inriktning. Vi får två dagars introduktion.
2010. Avdelningens ledning har fått så dåligt betyg i medarbetarenkäten att HR avdelning kopplas in. Deras budskap är att det handlar om inställning och det inte lönar sig att diskutera nedskärningarna bland personalen eftersom ”vi inte äger den frågan”. Året därpå slutar de med enkäten. I
2011. På introdagarna efter sommaren föreläser en konsult från bilindustrin att vi borde arbeta mer som dom. Rätt sak i rätt ordning. Att det är ganska stor skillnad på bilar och människor glömmer han att ta upp.
2012. På introdagarna detta året har en läkare en bildvisning från sin semester i Kenya i 60 minuter.
2013. Utifrån en blombladsmodell ska vi diskutera värdegrund i smågrupper. Ingen förstår vad det går ut på.
2014. Man startar en experimentavdelning kallade ”framtidens avdelning”. Denna tar inte emot patienter nattetid. Så kommer det tydligen bli i framtiden.
2015. Går för tredje gången en utbildning i uppdateringen av det nya journalsystemet som skjutits upp i tre år.
2016. Får gå en utbildning i bemötande med en konsult från restaurangbranschen. Han menar att vi ska se patienter som gäster och alltid göra det lilla extra.
2017. Man gör rockad på massa vårdenhetschefer. Ingen förstår varför. Folk säger upp sig.
2018. Säger upp mig.

Kontentan av det här är väldigt enkel. Lösningen för krisen inom sjukvården ligger hos oss som arbetar i den. Sjuksköterskor vet vad som krävs för att vi ska kunna bedriva ett bra arbete, vilket betyder att ge en god och säker vård. Vi behöver inga konsulter från fordonsindustrin, nya arbetssätt som folk tvingar på oss eller nya rutiner. Sjuksköterskor vet vad som krävs för att våra kollegor inte ska bli sjukskrivna eller säga upp sig i affekt. Sjuksköterskor skulle aldrig bygga ett Karolinska som inte är anpassat för människor.

Det är vi som äger lösningen på krisen inom vården. Det är dags att ta och utnyttja det.

Ge oss mandaten! En annan vård är möjlig.

/Mattis Nilsson
Sjuksköterska, Malmö

Filed Under: Information, Medlemsberättelse, Profession, Vårdens utveckling Tagged With: #minyrkesdag, Sjuksköterska

Rätt kompetens på rätt plats

29 juni, 2017 by Robin Åberg

Läs Kristinas gästkrönika om rätt kompetens!

//Robin

“Det var bättre förr” är ju ett ganska nött uttryck. Exakt vad som menas med förr är tämligen oklart, och oftast stämmer det nog inte att det var bättre förr. Jag tror att den mänskliga hjärnan är bra på att efterkonstruera och minnas just sådant som var bra. Det verkar evolutionärt fördelaktigt att vi skyddar och bevarar de fina minnena.

Fast vad gäller vården så kan det nog trots allt stämma att det var lite bättre förr.

Minnen som berättas av mina kollegor som varit med i många år kan låta något i stil med:

“När patienterna behövde duscha fick de åka ner till badet, och kom tillbaka nybadade och i rena kläder. När prover skulle tas kom personal från lab, till och med för p-glukos. När en patient skulle till röntgen ringde vi transport. Maten lagades på huset och serverades från färdiga brickvagnar som kom till avdelningen. Efter maten var det bara att ställa tillbaka brickorna, med disk och allt. Vi hade många fler patienter än nu och ändå hann alla få sina mediciner i tid och vi hann ha rast”

“Förr” hade vi här uppe på min nordliga lilla ort både medicin, kirurgi, stroke/rehab, förlossning och BB. Flera avdelningar inom både medicin och kirurgi. Nu har vi en medicinavdelning och en stroke/rehab, ett par ÖVA-platser och ett par IVA-platser. Allt som allt 32 sängar.

Var hände med de resurser som fanns då? Jag är inte tillräckligt kunnig i politiken för att uttala mig om det men tydligt är ju att vi verkar ha en trend där skattemedlen räcker till mindre och mindre vård. Vi har ju förstås en annan folkmängd nu än vi hade på 70-talet, men används verkligen resurserna optimalt? Något säger mig att det inte är så….

Det går ju i säsonger det där med vilken personalstyrka som finns på vårdavdelningarna. Den nuvarande säsongen påbörjades innan jag började inom vården och den tycks bli kvar ännu ett tag och verkar det helt enkelt som att nästan alla uppgifter ska utföras av omvårdnadspersonal. Vi ska tillhandahålla god omvårdnad. Vi ska vara empatiska och närvarande och, enligt min favvo-teoretiker Joyce Travelbee, använda oss själva terapeutiskt för att hjälpa patienten finna mening i sitt lidande. När vi är klara med det ska vi dessutom städa läkar-expar, diska, fylla på förråd, sprita sängar, regelbundet göra funktionskontroller på syrgas och sug och dessutom sitta i telefonkö till sjukresor.

“Förr” fanns enligt mina äldre kollegor ett helt fotbollslag med olika personer som gjorde allt det här. Nu kan vi börja slita på samma argument som de skånska regionpolitikerna använder när de vill konvertera sjukskötersketjänster till underskötersketjänster. De säger att det är viktigt att vi “får jobba på toppen av vår kompetens” Jag anser inte att jag gör det när jag diskar, eller städar, eller dammtorkar datorer. Jag säger inte att det inte är värdefullt arbete. Alla kuggar är viktiga för att hjulet ska rulla, men det är rent ut sagt vansinne att vi som har flerårig utbildning i omvårdnad och ett åliggande att tillhandahålla god vård ska lägga tid på uppgifter som en gymnasieungdom kan utföra precis lika bra. Undersköterskorna ska inte heller köra ut sopvagnen och städa golv. De ska ta hand om patienter.

Den medicinska utvecklingen har ju onekligen tagit sjumilakliv sedan “förr”. Vi kan i teorin bota och behandla allt fler tillstånd men det jag undrar är: vem ska göra det? God vård och god omvårdnad kräver tid och kompetens och visst är det brist på sjuksköterskor men om vi tänkte om lite och tog hjälp för att utföra uppgifter som inte hör till den direkta omvårdnaden så skulle vi som ska ta hand om de sjuka äntligen få göra det.

Däremot, får det inte bli så att uppgifter som bör utföras av legitimerade sjuksköterskor läggs på andra yrkeskategorier bara för att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor. Det är inte så att vi ska minska tätheten av sjuksköterskor på avdelningarna i landet, utan samma och gärna högre täthet, men jag önskar att vi i större utsträckning får ägna oss åt det vi är utbildade till och lägga mindre tid på kring-arbete. Vi har tidigare kunnat läsa om hur de på akutmottagningen i Ystad sedanen tid jobbar med fler undersköterskor och färre sjuksköterskor. Ystad och två andra städer går nu ytterligare ett steg längre och kommer bedriva avdelningar helt utan sjuksköterskor. Det är en farlig utvecling. Det finns forskning som visar att det finns direkt koppling mellan minskad andel sjuksköterskor och ökad dödlighet. (Linda Aiken)  

Så, plocka in mer personal i vården som kan utföra arbetsuppgifter som inte kräver sjuksköterskekompetens men kompromissa inte med vilket arbete som ska utföras av sjuksköterskor. Min erfarenhet är att sjuksköterskor på vårdavdelning gör sitt bästa jobb nära patienten.

Det var ju lite därför jag blev sjuksköterska, för att skapa mellanmänskliga relationer, som Joyce Travelbee säger.

/Kristina Sundell

Filed Under: Politik, Profession, Vårdens utveckling

Därför valde vi att jobba inom hemsjukvården – gästinlägg från Linda och Magnus

19 maj, 2017 by Gästbloggare

Linda Modig och Magnus AhlbomEtt förhållande utsätts ständigt för nya utmaningar och vi har fått det spännande uppdraget att blogga tillsammans! Vi arbetar inom hemsjukvården i var sin ände av Härryda kommun utanför Göteborg, där Magnus rör sig i centralorten och Linda håller till mer på landet. Vi har båda två ansvar för patienter i ordinärt boende, på särskilda boenden och inom LSS. Dessutom har vi var sitt specialområde då Magnus, som i dagarna blir färdig psykiatrisjuksköterska, kommer arbeta med att utveckla psykiatrin i kommunen och Linda sedan en tid tillbaka jobbar med samordning av den palliativa vården. Efter några år på sjukhus, Linda inom gynekologin medan Magnus hann med både infektion och urologi, sökte vi oss till hemsjukvård. Kanske var det av olika anledningar men vi gillar båda arbetssättet som innebär stor frihet, eget ansvar och spännande möten. Att vara gifta och ha samma arbetsgivare är inga problem utom kanske just på sommaren när vi gärna vill ha semester samtidig. Det brukar ändå alltid lösa sig till slut och i år finns det planer på en tur till Norrland och Kebnekaise i augusti.

Vi ser fram emot att få skriva om vårt arbete och läsa de andra blogginläggen. Även om arbetssituationen och förutsättningarna skiljer sig åt är det mycket som förenar oss och det är både spännande och inspirerande att få höra om hur man har det och vilka utmaningar som finns i andra verksamheter. Inom kommunen arbetar sjuksköterskorna med många gränssnitt både i den egna verksamheten och i kontakten med andra vårdgivare. Läkarna finns inom primärvården eller i landstinget, omvårdnadspersonalen och biståndshandläggarna jobbar under socialtjänstlagen, det finns privata utförare, volontärer, kyrklig verksamhet och många, många fler som alla har som mål att hjälpa den enskilde och erbjuda bästa möjliga vård. Hur jobbar vi, ihop med personen som behöver vår hjälp, på bästa sätt tillsammans?

Nu är det tre år sedan sjuksköterskor, biståndshandläggare och rehab blev en egen verksamhet i vår kommun. Tidigare tillhörde sjuksköterskeenheten och rehab samma organisation som omvårdnadspersonalen vilket innebar att hälso-och sjukvården drunknade i angelägenheter som rörde till exempel boenden och hemtjänst. I fördelningen av resurser förfördelades den kommunala hälso-och sjukvården eftersom vi till antal och budget var mycket små i sammanhanget. Det verkade inte heller som om någon hade intresse av det arbete vi utförde och det saknades förståelse för vad kommunal sjukvård faktiskt innebar. Allt detta har ändrats genom en omorganisation där ”Hälsa- och Biståndsenheten” skapades. Det är både naturligt och konstruktivt att hälso-och sjukvårdsprofessionerna jobbar tillsammans med biståndshandläggarna och beställningar/delegering/direktiv ingår i ett gemensamt sammanhang. SoL och HSL kan lättare gå hand i hand och samarbete, kvalitet och effektivitet ökar. En av de viktigaste delarna i ett fungerande samarbete är att lära känna varandra och förstå varandras verksamheter. Utan kunskap skapar man sig lätt bilder som inte stämmer. Samarbetssvårigheter beror oftast på missförstånd och okunskap. Vi har sett att utmaningar löser man oftast bäst tillsammans!

 

// Linda Modig och Magnus Ahlbom

Legitimerade Sjuksköterskor i kommunal verksamhet.

 

Filed Under: Medlemsberättelse, Profession, Vårdens utveckling Tagged With: hemsjukvård, kommunal sjukvård, samarbete, Sjuksköterska

Maria Lindholm är sjuksköterska och yrkesansvarig

Maria Lindholm

Senaste inläggen

  • Vi, specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård finns – men vi får inte arbeta med det vi är experter på
  • Vi företagssköterskor har en komplex kompetens som kommer vara ännu mer behövd i framtiden
  • Vad gör en företagssköterska egentligen?
  • Rekreation under pandemin – en ljusglimt i mörkret!
  • ”Sjuksköterskor är de ohotade specialisterna inom omvårdnadskunskap”

Arkiv

Facebook

För redaktörer

Logga in
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary
Alltid aktiverad
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Non-necessary
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
SPARA OCH ACCEPTERA