I Toscana den 12 maj måste det vara strålande vackert och våren 1820 var säkert inget undantag. Här föddes den moderna sjuksköterskan, nära staden Florens. Staden som också inspirerade till hennes namn; Florence Nightingale. Till minne av denna beaktansvärda kvinna firar vi internationella sjuksköterskedagen även i år 2017. Om tre år firar vi tvåhundraårsjubileum, det är nästan så man skulle resa ner då och fira födelsedagen i Toscana.

Florence århundrade var industrialismens. Filosofen Nietzsche sa att “gud är död” och med honom minskade människosjälens betydelse. Vetenskapsmannen seglade upp guds ställe och naturvetenskapen hette den nya religionen på 1800-talet. Läkaren upphöjdes till den omnipotenta allvetande frälsaren som skulle rädda mänskligheten från allt lidande och död. Patienten var ett objekt, avsaknad av egen vilja. Förtingligandet av människan blev konsekvensen för ett naturvetenskapligt förhållningssätt till kroppen som ett mekaniskt föremål som kunde “lagas”.

Den omnipotenta vetenskapen satte livets tilltal ur spel. Som om den ”räddade” människan, nåja åtminstone mannen, från det personliga tilltalet. Som om den sa: ”Det är lugnt, ingenting är personligt, du behöver inte kommunicera med det levande, din uppgift är bara att kontrollera den “objektiva” världen. Det krävs inget av dig, livet gäller inte dig.”

Att slippa bli tilltalad, att slippa tilltala, att slippa svara an, att slippa ta ansvar, slippa bry sig om det levande. Allt vetenskapsmannen behövde göra var att kontrollera materiella världen.

”Patienten är ett objekt, som inte kan beröra mig eftersom jag är placerad över honom och relationen är bruten. Det är bara hans höftled som angår mig eftersom min expertis avgränsas till denna.”

Relationens fundamentala betydelse för helande, läkande och bibehållen hälsa kommer långt senare att kunna påvisas av just vetenskapen, men än i dag lever vi i detta själlösa samhälles efterdyningar. Höftfrakturen på 3:2 kan säkert berätta ett och annat om sina upplevelser på sjukhuset.

– Det vi föreslår är något väldigt radikalt: att se patienten som medmänniska och partner, säger Inger Ekman. Inte som ett passivt objekt.

Det är alltså radikalt än i våra dagar att utgå ifrån att en människa är ett levande väsen som du kan och bör gå i relation med.

Sjuksköterskans kunskap innefattar förmågan att bry sig om hela människan, personen och livssituationen.  ”To care”, att överbrygga och hela den brutna relationen och att via relationen förmedla, kunskap, hopp, motivation, tröst, lindring; vad som nu kan bidra med mesta möjliga livskvalitet för den andre.

I skuggan av den iskalla materialismen var det just detta Florence Nightingale insåg betydelsen av.

Som hon säger ”Det finns ingenting sådant som oberoende, i den mån vi är framgångsrika ligger framgången i samverkan.”

Människan har ”en levande kropp, en levande själ” och ”är ingen grönsak”. Människan består av ”levande medveten kraft, inte elektrisk eller gravitationskraft utan mänsklig kraft”.

Florence Nightingale skapade sig själv och sjuksköterskan under industrialismens århundrade. Läkarna skapade inte sjuksköterskan, sjukvakterskorna skapade inte sjuksköterskan, samhället skapade inte sjuksköterskan, tvärtom fanns det ett motstånd i samhället och bland de som bedrev vården, ”fina” kvinnor hade inget i vården att göra.

Men hos allmänheten fanns en saknad efter något som gått förlorat med det mekaniska materialistiska tänkandet. Florence Nightingale fick symbolisera denna längtan, hon blev ”The Lady with the lamp”. En symbolisk men också reell upplysning av eviga värden som barmhärtighet, hjärta, empati och omhändertagande. Sjuksköterskan fyllde ett tomrum som skapats av materialismens dominans i vården.

Dagar som dessa då det finns krafter som strävar efter att förminska sjuksköterskans roll i den svenska och europeiska vården kan vi lära av Florence: 

1. Hon frågade inte någon annan om lov
2. Hon litade på sin förmåga att läsa och definiera sin samtids problem och hitta lösningar på dessa
3. Hon handlade, hon pratade inte bara, hon gjorde
4. Hon var inte rädd för att bryta normer
5. Hon drog sig inte för att kommunicera med och försöka påverka mäktiga personer
6. Hon insåg sin egen betydelse för att hjälpa andra människor
7. Hon gav inte upp

“Nurses are the cornerstone of our health system, …. It is time to act!”