Sjuksköterskebloggen

Sjuksköterskebloggen

Sjuksköterskebloggen

Vi, specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård finns – men vi får inte arbeta med det vi är experter på

by

Jag har inte varit specialistsjuksköterska speciellt länge, särskilt i jämförelse med många av mina kollegor. Jag har inte heller behövt vara det så länge för att förstå att det finns ett stort behov av sjuksköterskor med hög kompetens i psykiatrisk omvårdnad. Jag har inte heller behövt vara det särskilt länge för att förstå att den kompetens som finns inte alltid tillvaratas på ett tillfredsställande sätt.

Människor som vårdas för psykisk sjukdom tillhör en utsatt grupp som inte sällan drabbas av stigmatisering i samhället och medikalisering i sjukvården. När dessa människor blir inlagda i psykiatrisk heldygnsvård eller kommer till den öppna vården behöver de inte bara mötas av farmakologiska eller psykologiska behandlingar. De måste mötas av omvårdnadsexperter – omvårdnadsexperter som har tid och kompetens för att kunna hjälpa patienterna till återhämtning och tillbaka till det liv de själva önskar. Patienter själva efterfrågar sjuksköterskor som har tid för att samtala och finnas till hands på ett respektfullt och empatiskt sätt.

Dessa experter finns och de är specialistsjuksköterskor i psykiatrisk vård. Men får de göra det de är experter på?

Nyligen publicerad forskning visar att arbetsgivare inte verkar förstå hur de ska tillvarata specialistsjuksköterskans kompetens, något som verkar stämma med många kliniskt verksamma sjuksköterskors uppfattning. Istället för att efterfråga omvårdnadens bidrag till den psykiatriska vården prioriteras sjuksköterskor som kan stå ut med svåra arbetsförhållanden. Akademiska meriter såsom kandidat-, magister- eller mastersexamen efterfrågas inte alls. Många nyutbildade specialistsjuksköterskor upplever att de kommer tillbaka till en arbetsplats med ny kunskap och inspiration bara för att mötas av samma arbetsuppgifter som innan och samma brist på tid för patienterna.

Är då allt hopp ute för specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård?

Inte alls. Det finns fortfarande tid för arbetsgivare att arbeta mot en förändring av synen på omvårdnadens plats i den psykiatriska vården.

Specialistsjuksköterskan har kompetens för att utveckla verksamheterna mot en mer humanistisk helhetssyn. Hen har också kompetens att vara den som bäst möter patienternas behov av samtal som är empatiska och inriktade på människans livsvärld. Denna kompetens behöver finnas tillgänglig i det akuta skedet såväl som i den öppna vården. Jag har aldrig ångrat mitt val att arbeta i en psykiatrisk kontext eller att utbilda mig vidare inom psykiatrisk omvårdnad. Att kunna göra skillnad för andra människor genom att använda psykiatrisk omvårdnadskunskap och det egna jaget som de främsta instrumenten har lett till tuffa situationer men också några av de mest glädjefyllda.

Nu är det upp till arbetsgivarna att tillvarata den kompetens som finns och att göra det än mer attraktivt att bli specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård.

Andreas Glantz
Specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård
Styrelseledamot i Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor

Vad gör en företagssköterska egentligen?

by

I ärlighetens namn hade jag ingen aning om det för drygt 12 år sedan när jag var färdigutbildad sjuksköterska. Jag minns att vi hade ett projekt om preventivt arbete där någon grupp i klassen hade gjort ett arbete om företagshälsovård. Men för snart tio år sedan blev jag kontaktad av en företagshälsa som önskade anställa en sjuksköterska som ville vidareutbilda sig till företagssköterska.

Jag tyckte det lät som en spännande arbetsplats och preventivt arbete intresserade mig mycket.

Snart insåg jag att området som företagssköterska var omfattande. Jag behövde börja tänka lite annorlunda. Frågorna jag ställde fick ibland omformuleras och utvidgas för att även täcka arbetsmiljöperspektivet, något jag inte funderat på särskilt mycket tidigare, när jag som sjuksköterska inom primärvården triagerade patienter.

Här kan du läsa företagssköterskan Marias inlägg

Det är svårt att hitta ett mer varierat och omväxlande arbete än i arbetet som företagssköterska. Vi jobbar med människan i arbetslivet, i en rad olika branscher vilket innebär att kunskap och kännedom om olika yrken har ökat radikalt. Vi utforskar och bildar oss en uppfattning om andras arbetsmiljöer och relaterar det till hälsan. Vi utför hälsoundersökningar och hälsosamtal. Som företagssköterska håller jag utbildningar, i allt från HLR och alkohol och- narkotika-frågor till skiftarbete etcetera.

Vi vaccinerar en hel del, både på grund av riskerna i arbetsmiljön, men även dem som gör utlandstjänstgöring. Vi arbetar med rehabilitering och hjälper individer med återgång till arbete.

Inom företagshälsovården arbetar vi i team, företagssköterska/rehab koordinator, företagsläkare, psykolog, arbetsmiljöingenjör, fysioterapeut/ergonom samt hälsoutvecklare. Våra kunder är inte bara individen/patienten. Våra kunder är även deras chefer och företagets HR. Det är de som gör beställningar på de tjänster vi ska utföra. Vi arbetar alltså både med individen, men även tillsammans med arbetsgivaren. Vi har bedömningssamtal och sedan alltid ett återkopplande möte. Det är en utmaning att vara en oberoende part som både ska hjälpa patienten/individen men också vara ett stöd för arbetsgivaren. Vi ska utföra ett uppdrag åt en betalande kund-arbetsgivaren, men det ska bli så bra så möjligt för individen-patienten. Den stora viktiga skillnaden i relation till vården generellt är att hitta orsaken till ohälsa relaterat/ för att knyta an till arbetsmiljön. Jag är också med i styrelsen i vår Riksförening sedan drygt ett år där jag arbetar med vår tidning som släpps fyra gånger om året.

Vi arbetar en hel del med rehabilitering där vi gör en kartläggning med individen/patienten (den kundanställda) och ställer frågor både om hur man har det på arbetet men även privatlivet. Vi tar reda på om individen har medicinska bakomliggande orsaker som kan påverka arbetsförmågan negativt med hjälp av exempelvis prover och inhämtande av journalkopior från annan vårdgivare. Allt för att försöka hitta alla pusselbitar och få dem på plats igen.

Tips! Håll utkik här i bloggen efter min företagssköterske-kollega Marias blogginlägg som dyker upp nästa vecka…

Mia Nilsson
Ledamot i Riksföreningen för företagssköterskor
Företagssköterska, HMC Företagshälsa, Landskrona

Rekreation under pandemin – en ljusglimt i mörkret!

by

Jag arbetar natt på en medicinavdelning på ett litet sjukhus. Vi har i vanliga fall specialiteter som hematologi, gastro och arytmier men sedan mars 2020 har inget varit sig likt.

Förra våren slogs vi ihop med en ortopedi-avdelning och fick sköta patienter vi aldrig vårdat förut. Hösten -20 förändrades allt igen, då vi blev en ren covidavdelning med 28 platser. Sedan dess har vi slitit och vårdat dessa svårt sjuka patienter, ofta underbemannade och utan kunskap.

Många patienter har varit i behov av IVA-sjukvård,  men vi har skött dessa patienter istället eftersom det inte funnits plats för dem på IVA. Vi har många gånger känt oss ganska ensamma och utsatta i den här vården.

En dag satt jag och surfade runt på Svensk sjuksköterskeförenings webb och hittade olika fonder man kunde söka medel ifrån. En av dem var Örensgårdsfonden som riktade sig till sjuksköterskor i covidvården som behövde rekreation. Jag skickade in en ansökan och beskrev hur trötta och slitna vi är och att jag och en kollega ville åka på spa när pandemin är över.

Sen glömde jag bort det hela, men så i dagarna kom det 5000 kr från fonden! Så underbart och vilken uppmuntran!

Nu ser vi ljuset i tunneln och ska bara njuta av detta. Fick lite ny energi att återigen klara en underbemannad sommar på vår avdelning. Jag hoppas att många fler hittar till denna fond.

Carina Jonsson
Sjuksköterska
Kungälvs sjukhus avdelning 8

Hur betydelsefull är sjuksköterskor och barnmorskors roll i det tobaksförebyggandet arbetet?

by

Som initiativtagare till projektet Tobaksfri är vi jätteglada för ett fortsatt samarbete med Vårdförbundet och deras medlemmar. Sjuksköterskor mot Tobak har under många år haft ett mycket gott samarbete med Vårdförbundet, vilket vi uppskattar helhjärtat. Genom samarbetet har vi haft möjlighet att erbjuda Vårdförbundets medlemmar, som själva brukar tobak, och vill eller har tankar på att göra något åt sitt tobaksbruk, evidensbaserad tobaksavvänjningsbehandling. Det har vi kunnat genomföra med tobaksavvänjning i internatform med 1-års uppföljning.

Caroline tog steget 2019 att bli tobaksfri

Med mycket bra resultat (långtidsuppföljning visar en av de bästa i världen!) har vi tillsammans med deltagarna en win/win situation där vi kunnat stötta till tobaksfrihet. Vi har också kunnat utveckla tobaksavvänjningsbehandlingen tillsammans med deltagarna som har kunskapen av att själva vara nikotinbrukare och hur det känns att sluta med nikotin och vad som behövs i behandling och stöd. Dessa kunskaper har vi kunnat utveckla och föra vidare. Även kunskapen hos deltagarna har ökat, då många med större vilja och professionalitet arbetar med det tobaksförebyggande arbetet och stöttning till patienter.

Stort tack till alla våra deltagare i tobaksavvänjning på internat

Nu till saken. Vi har alla gått igenom ett svårt år med covid-19 och det är inte över än. Vi ser att allt fler personer tänker på och skulle vilja göra något åt sina tobaksvanor mycket med tanke på pandemin.

Vi har fått många förfrågningar från Vårdförbundets medlemmar om att återigen erbjuda tobaksavvänjning i internatform. Eftersom vi inte kan göra det i vanlig form på grund av rådande situation, har vi nu utvecklat ett projekt tillsammans med Vårdförbundet, där vi kan använda de kunskaper vi fått under årens lopp och omsätta det i digital form i stället.

Ett spännande projekt där vi erbjuder samtal om tobak för dig som funderar över ditt tobaksbruk, men inte bestämt dig

För dig som bestämt dig att du vill göra något åt ditt tobaksbruk och behöver professionellt stöd erbjuder vi intensiv tobaksavvänjning på internet med uppföljning under ett år.

För mer information om projektet och när samtalen startar läs här  Se även projektet ett  ”Rökfritt Sverige, Tobacco Endgame 2025”.

Tillsammans för ett tobaksfritt samhälle!

Yvonne Bergmark Bröske (projektledare) och Mona Ringbjer (projektledare), Sjuksköterskor mot Tobak

Ett stort grattis alla sjuksköterskor på er dag!

by

2020 är ett speciellt år. Världshälsoorganisationen, WHO, har utsett det till Sjuksköterskans år och det är 200 år sedan Florence Nightingales föddes. Och nu är vi mitt uppe i coronapandemin där sjuksköterskans betydelse satts i blixtbelysning. Hela Sverige ser med egna ögon hur sjuksköterskorna kämpar i frontlinjen mot coronaviruset och hur vår omvårdnadskunskap är avgörande för att vården ska fungera patientsäkert.

När de första larmrapporterna om coronaviruset strömmade in via media, vänner som bor utomlands och kollegor, kände jag inte någon större oro.

Allting hände så långt borta och de första rapporterna handlade om att corona var att jämföra med säsongsinfluensa.

I slutet av februari var jag på tjänsteresa i Palestina för att besöka ett av Vårdförbundets internationella projekt. Jag och min kollega förvånades, vid mellanlandningarna över de resenärer som bar ansiktsmask. Men redan vid hemkomsten drog allt igång. Kina, Italien, Österrike och Frankrike – UD avrådde från att resa till land efter land på ett sätt som saknar motstycke.

Besvikelsen över att jag och min sambo inte kunde åka på vår efterlängtade skidresa till Italien blev snabbt en bagatell. Det kom fler och fler rapporter till Vårdförbundets nationella kansli om hur trycket på vården ökade och ni, våra medlemmar, vittnade om oro och rädsla att inte räcka till.

Berättelser från vårdens frontlinje blandades med dagliga presskonferenserna från våra myndigheter och berättelser från allmänheten om er.

Vi fick siffror och fakta som skrämde och upprörde den mest erfarna sjuksköterska.

Ni som arbetar på landets alla akutmottagningar, intensivvårdsavdelningar, covid-19-avdelningar, inom äldrevården, skola, psykiatrin, primärvården, ambulans, kirurgi, operation, anestesi, medicinavdelningar, barnhälsovård och mödrahälsovård – i all vård och omsorg.

De drabbade vittnade om all den kraft, omvårdnad, kärlek och tröst ni gav och fortfarande ger. Ni gör det möjligt att vi kan känna oss trygga.

Trots att jag har lämnat det kliniska arbetet för mitt nuvarande uppdrag känner jag själv en oerhörd stolthet över min profession och framförallt över alla er kollegor därute som varje dag trotsar trötthet, rädsla och coronaviruset.

Orkar ni fortsätta så orkar jag fortsätta. Jag kommer fortsätta hålla avstånd, arbeta hemifrån, endast umgås med sambo och vovve och fortsätta skypa med svärföräldrar och äldre släktningar ett bra tag till.

Idag är det er dag. Idag ska ni uppmärksammas och hyllas för de insatser ni gör för oss andra. Och när corona är över är det upp till oss andra att se till att vi inte glömmer och att er kunskap, skicklighet och kompetens belönas. Både när det kommer till arbetsmiljö, villkor och lön.

/ Maria Lindholm
Förbundsombudsman
Yrke och Vårdutveckling
Vårdförbundets nationella kansli

#weStayHome
#Socialdistance
#workfromhome

”Det var en utmaning att försöka förbereda personalen på något som jag själv inte vet hur det kommer bli”

by

Jag arbetar nu i pandemitider som chef inom intermediärvård och har i vanliga fall mitt ordinarie chefsuppdrag på MAVA, som har fem intermediärvårdsplatser, MOA.

På min ordinarie avdelning minskade patientbeläggningen, precis som på många andra vårdavdelningar, i början av pandemin. Till och med MOA hade tomma platser i stor utsträckning. Medarbetare med tid över i det dagliga arbetet behövde stimuleras. Extra kompetensutveckling var en väg och även flexuttag nu när arbetet tillät. Samtidigt var det viktigt att prata om vad som skulle kunna komma. Jag lyfte dagligen att vår annorlunda vardag inte skulle fortgå och att det såg väldigt annorlunda ut i till exempel Stockholm. Vår egen regions intensivvård fick allt högre belastning.

Det var en utmaning att försöka förbereda personalen på något som man inte själv vet hur det kommer att bli.

Enligt pandemiplanen i regionen öppnades en ny intermediärvårdsenhet för covid-19 patienter. Det gjordes av en annan tillfällig chef med hjälp av bemanningsenheten på sjukhuset samt extern personal och individer från andra avdelningar.

Vi hörde hur nya covid-19 IMA utökade från fyra till nio vårdplatser och att det var tufft läge för personalen där som i vanliga fall inte arbetar tillsammans och många som inte ens arbetat inom intermediärvård. De lyckades otroligt bra trots de tuffa förutsättningarna. Ett beslut togs av lokal sjukvårdsledning att öka både antalet platser och också kompetensen genom att flytta vår MOA:s fem platser och då förstås också MOA-personalen, till den nystartade enheten. Det skulle ske 48 timmar senare.

Vi är en mycket välorganiserad verksamhet, arbetar med mycket medarbetaransvar inom ansvarsområden som man tar stort eget ansvar för. Jag tänkte snabbt ut en grovskiss på vad som måste göras och samlade ihop en grupp nyckelpersoner inom olika områden. De frikopplades. Målet var en större intermediärvårdsenhet för covid-19 patienter men också de ”vanliga” MOA-patienterna. Det handlade om att flytta apparatur och övervakningsutrustning, flytta MOA-specifikt material, få plats med allt detta i de nya lokalerna som innan flytt var planerade för nio platser och nu skulle bli 14. När skulle MOA-personalen visas nya lokaler, nytt ringlednings- och larm system, akutvagn och nödutgångar? När vi pratat ihop oss satte de igång med sitt och jag kunde planera för bemanningsstruktur, grundbemanning och kringfunktioner.

Allt gick så smidigt tack vara alla underbara medarbetare!

Fortlöpande måste jag också förmedla information om de stora förändringarna. Informations kulle ges till de som skulle arbeta kvar på MAVA, de som inte längre skulle ha den erfarna MOA-personalen i närheten att kunna rådfråga, samt hur vi skulle rigga för att tryggheten inte skulle tappas i den kvarvarande verksamheten?

Jag övertog chefsskapet på IMA i och med MOA:s inflytt. Utmaningen nu blev att få ihop de olika personalgrupperna. Bemanningspersonalen och de externa arbetade kvar och MOA-personalen kom till. Rutinerna som startats av den första personalgruppen utifrån en mindre verksamhet skulle nu justeras till att fungera för en större verksamhet med bredare innehåll. Jag tog med viktiga, välfungerande kringfunktioner som samordnare och koordinator eftersom verksamheten på MAVA minskade i och med att MOA flyttade. På så sätt kan personalen som arbetar patientnära avlastas.

Det blev en balansgång mellan att behålla rutiner som redan fanns och också få till rutiner mer hållbara över tid.

Ödmjukhet, flexibilitet och acceptans har varit och är viktiga ingredienser i det arbete som pågår hela tiden.

Jag har ett bra stöd av min närmaste chef och klinikledningsgruppen i övrigt genom daglig kontakt. Jag har en chefskollega på MAVA som nu fokuserar på MAVA-verksamheten men vi samplanerar många saker då det är vår gemensamma personalgrupp som påverkats av både flytt och icke flytt.

Engagerade och kunniga medarbetare har varit och är framgångsfaktorn, att alla lyfter frågor som dyker upp och hitta lösningar tillsammans. Genom att lyssna in och stötta varandra klarar vi det tuffa uppdraget vi har inom covid-19 intermediärvård. ”Vi” är nu ett större ”vi” som stöter på utmaningar, till exempel på grund av material som tar slut, men många hittar tillsammans nya lösningar genom kreativt tänkande. Jag är så oerhört stolt över alla som är en del av detta och vill att de, både nu och när det står om det i historieböckerna i framtiden, också ska känna sig stolta över allt de bidragit med för att reda ut pandemin!

/ Sigbritt Willers
Vårdenhetschef på IMA för covid-19 patienter
Universitetssjukhuset i Linköping

Sjuksköterska, ett yrke med självrespekt – Martin Jonsson

by

Sjuksköterskor är nuförtiden väldigt aktiva på sociala medier, både i yrkesrollen men även i den privata rollen. Sociala medier är ett effektivt arbetsredskap vad gäller kunskapsinhämtning men också kunskapsöverföring. Det är fantastiskt att träffa andra sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som öppen-hjärtligt delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper på de olika virtuella plattformarna och i de olika sammanhangen.

Sjuksköterskeyrket är i ständig förändring och genom kunskapsutbyte kan den professionella yrkesrollen förstärkas och förfinas. Möjligheterna är nästintill oändliga, vilket ställer högre krav på sjuksköterskan att kunna filtrera, värdera och kvalitetsbedöma de olika nya kunskaper som flitigt sprids från användare till användare. Detta behöver dessutom göras snabbt och effektivt.

Sjuksköterskerollen och sjuksköterskeprofessionen utvecklas så snabbt att det finns en risk att gamla, otidsenliga begrepp fortfarande sprids och används för att underlätta och förenkla det egna skrivandet på sociala medier.

Det finns flera exempel på detta. Sjuksköterska benämns ofta som ”syrra”, ”syster” ”sköterska”. Den egna tituleringen på yrkesrollen borde göras med stolthet och på ett respektfullt sätt. Sjuksköterskeutbildningen är gedigen, vetenskaplig och kvalitetssäkrad som dessutom kröns med en eftertraktad yrkeslegitimation. ”Legitimerad Sjuksyrra” får inte samma unika klang som ”Legitimerad Sjuksköterska” eller vad tycker du?

Dagens sjukvård är högt kvalificerad såväl teoretisk som praktisk, dessutom befinner den sig i ständig utveckling. Detta leder till att det numer finns specialistutbildningar på avancerad nivå att söka inom en rad olika fält för den intresserade legitimerade sjuksköterskan. Tyvärr så förekommer fortfarande i dagligt tal ”vidareutbildning” ”Vub” vilket inom det förändrade akademiska utbildningssystemet inte längre finns, för att beskriva den specialistutbildning som diskuteras.

Ska sjuksköterskeprofessionen uppfattas respektfull måste vi själva respektera vårt yrke, vår utbildning och vår utveckling.

Som individer har vi olika förutsättningar och har genomgått olika utbildningar med olika benämningar genom åren men det fråntar oss inte från ansvaret att korrekt och tidsenligt benämna kurser och utbildningar utifrån dagens vokabulär.

Detta för att vi tillsammans ska kunna visa och sprida den yrkesmässiga respekt som vårt gemensamma yrke förtjänar.

/Martin Jonsson, specialistsjuksköterska och styrelseledamot i avdelning Västerbotten.

 

Det är sjuksköterskor som äger lösningen på krisen inom vården – Mattis Nilsson

by

I tio år har jag arbetat som sjuksköterska. Nio av dom på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Det har varit år med fantastiska arbetskamrater, skratt, känslor av otillräcklighet, stress och alla ambivalenta känslor som kännetecknar detta yrke. Det har också varit tio år av en sjukvård i kris, av för få vårdplatser personalfykt och ständiga omorganiseringar. Här är ett exempel från varje år. Det finns tyvärr fler.

2008. Psykiatrin hade fått extra pengar för kvalitetsutveckling. På Sahlgrenska gick de till att avlöna en kvalitetsutvecklare. Ett av hennes projekt var att vi skulle lära oss hennes egen utvecklade aikido självförsvar. Med stora långsamma rörelser skulle vi klara oss ur hotfulla situationer. Gensvaret inte det bästa.
2009. En specialiserad välfungerande medicinavdelning med riksintag slås hastigt ihop med en annan avdelning med helt annat inriktning. Vi får två dagars introduktion.
2010. Avdelningens ledning har fått så dåligt betyg i medarbetarenkäten att HR avdelning kopplas in. Deras budskap är att det handlar om inställning och det inte lönar sig att diskutera nedskärningarna bland personalen eftersom ”vi inte äger den frågan”. Året därpå slutar de med enkäten. I
2011. På introdagarna efter sommaren föreläser en konsult från bilindustrin att vi borde arbeta mer som dom. Rätt sak i rätt ordning. Att det är ganska stor skillnad på bilar och människor glömmer han att ta upp.
2012. På introdagarna detta året har en läkare en bildvisning från sin semester i Kenya i 60 minuter.
2013. Utifrån en blombladsmodell ska vi diskutera värdegrund i smågrupper. Ingen förstår vad det går ut på.
2014. Man startar en experimentavdelning kallade ”framtidens avdelning”. Denna tar inte emot patienter nattetid. Så kommer det tydligen bli i framtiden.
2015. Går för tredje gången en utbildning i uppdateringen av det nya journalsystemet som skjutits upp i tre år.
2016. Får gå en utbildning i bemötande med en konsult från restaurangbranschen. Han menar att vi ska se patienter som gäster och alltid göra det lilla extra.
2017. Man gör rockad på massa vårdenhetschefer. Ingen förstår varför. Folk säger upp sig.
2018. Säger upp mig.

Kontentan av det här är väldigt enkel. Lösningen för krisen inom sjukvården ligger hos oss som arbetar i den. Sjuksköterskor vet vad som krävs för att vi ska kunna bedriva ett bra arbete, vilket betyder att ge en god och säker vård. Vi behöver inga konsulter från fordonsindustrin, nya arbetssätt som folk tvingar på oss eller nya rutiner. Sjuksköterskor vet vad som krävs för att våra kollegor inte ska bli sjukskrivna eller säga upp sig i affekt. Sjuksköterskor skulle aldrig bygga ett Karolinska som inte är anpassat för människor.

Det är vi som äger lösningen på krisen inom vården. Det är dags att ta och utnyttja det.

Ge oss mandaten! En annan vård är möjlig.

/Mattis Nilsson
Sjuksköterska, Malmö