Sjuksköterskebloggen

Sjuksköterskebloggen

Sjuksköterskebloggen

Ett stort grattis alla sjuksköterskor på er dag!

by Leave a Comment

2020 är ett speciellt år. Världshälsoorganisationen, WHO, har utsett det till Sjuksköterskans år och det är 200 år sedan Florence Nightingales föddes. Och nu är vi mitt uppe i coronapandemin där sjuksköterskans betydelse satts i blixtbelysning. Hela Sverige ser med egna ögon hur sjuksköterskorna kämpar i frontlinjen mot coronaviruset och hur vår omvårdnadskunskap är avgörande för att vården ska fungera patientsäkert.

När de första larmrapporterna om coronaviruset strömmade in via media, vänner som bor utomlands och kollegor, kände jag inte någon större oro.

Allting hände så långt borta och de första rapporterna handlade om att corona var att jämföra med säsongsinfluensa.

I slutet av februari var jag på tjänsteresa i Palestina för att besöka ett av Vårdförbundets internationella projekt. Jag och min kollega förvånades, vid mellanlandningarna över de resenärer som bar ansiktsmask. Men redan vid hemkomsten drog allt igång. Kina, Italien, Österrike och Frankrike – UD avrådde från att resa till land efter land på ett sätt som saknar motstycke.

Besvikelsen över att jag och min sambo inte kunde åka på vår efterlängtade skidresa till Italien blev snabbt en bagatell. Det kom fler och fler rapporter till Vårdförbundets nationella kansli om hur trycket på vården ökade och ni, våra medlemmar, vittnade om oro och rädsla att inte räcka till.

Berättelser från vårdens frontlinje blandades med dagliga presskonferenserna från våra myndigheter och berättelser från allmänheten om er.

Vi fick siffror och fakta som skrämde och upprörde den mest erfarna sjuksköterska.

Ni som arbetar på landets alla akutmottagningar, intensivvårdsavdelningar, covid-19-avdelningar, inom äldrevården, skola, psykiatrin, primärvården, ambulans, kirurgi, operation, anestesi, medicinavdelningar, barnhälsovård och mödrahälsovård – i all vård och omsorg.

De drabbade vittnade om all den kraft, omvårdnad, kärlek och tröst ni gav och fortfarande ger. Ni gör det möjligt att vi kan känna oss trygga.

Trots att jag har lämnat det kliniska arbetet för mitt nuvarande uppdrag känner jag själv en oerhörd stolthet över min profession och framförallt över alla er kollegor därute som varje dag trotsar trötthet, rädsla och coronaviruset.

Orkar ni fortsätta så orkar jag fortsätta. Jag kommer fortsätta hålla avstånd, arbeta hemifrån, endast umgås med sambo och vovve och fortsätta skypa med svärföräldrar och äldre släktningar ett bra tag till.

Idag är det er dag. Idag ska ni uppmärksammas och hyllas för de insatser ni gör för oss andra. Och när corona är över är det upp till oss andra att se till att vi inte glömmer och att er kunskap, skicklighet och kompetens belönas. Både när det kommer till arbetsmiljö, villkor och lön.

/ Maria Lindholm
Förbundsombudsman
Yrke och Vårdutveckling
Vårdförbundets nationella kansli

#weStayHome
#Socialdistance
#workfromhome

“Det var en utmaning att försöka förbereda personalen på något som jag själv inte vet hur det kommer bli”

by Leave a Comment

Jag arbetar nu i pandemitider som chef inom intermediärvård och har i vanliga fall mitt ordinarie chefsuppdrag på MAVA, som har fem intermediärvårdsplatser, MOA.

På min ordinarie avdelning minskade patientbeläggningen, precis som på många andra vårdavdelningar, i början av pandemin. Till och med MOA hade tomma platser i stor utsträckning. Medarbetare med tid över i det dagliga arbetet behövde stimuleras. Extra kompetensutveckling var en väg och även flexuttag nu när arbetet tillät. Samtidigt var det viktigt att prata om vad som skulle kunna komma. Jag lyfte dagligen att vår annorlunda vardag inte skulle fortgå och att det såg väldigt annorlunda ut i till exempel Stockholm. Vår egen regions intensivvård fick allt högre belastning.

Det var en utmaning att försöka förbereda personalen på något som man inte själv vet hur det kommer att bli.

Enligt pandemiplanen i regionen öppnades en ny intermediärvårdsenhet för covid-19 patienter. Det gjordes av en annan tillfällig chef med hjälp av bemanningsenheten på sjukhuset samt extern personal och individer från andra avdelningar.

Vi hörde hur nya covid-19 IMA utökade från fyra till nio vårdplatser och att det var tufft läge för personalen där som i vanliga fall inte arbetar tillsammans och många som inte ens arbetat inom intermediärvård. De lyckades otroligt bra trots de tuffa förutsättningarna. Ett beslut togs av lokal sjukvårdsledning att öka både antalet platser och också kompetensen genom att flytta vår MOA:s fem platser och då förstås också MOA-personalen, till den nystartade enheten. Det skulle ske 48 timmar senare.

Vi är en mycket välorganiserad verksamhet, arbetar med mycket medarbetaransvar inom ansvarsområden som man tar stort eget ansvar för. Jag tänkte snabbt ut en grovskiss på vad som måste göras och samlade ihop en grupp nyckelpersoner inom olika områden. De frikopplades. Målet var en större intermediärvårdsenhet för covid-19 patienter men också de ”vanliga” MOA-patienterna. Det handlade om att flytta apparatur och övervakningsutrustning, flytta MOA-specifikt material, få plats med allt detta i de nya lokalerna som innan flytt var planerade för nio platser och nu skulle bli 14. När skulle MOA-personalen visas nya lokaler, nytt ringlednings- och larm system, akutvagn och nödutgångar? När vi pratat ihop oss satte de igång med sitt och jag kunde planera för bemanningsstruktur, grundbemanning och kringfunktioner.

Allt gick så smidigt tack vara alla underbara medarbetare!

Fortlöpande måste jag också förmedla information om de stora förändringarna. Informations kulle ges till de som skulle arbeta kvar på MAVA, de som inte längre skulle ha den erfarna MOA-personalen i närheten att kunna rådfråga, samt hur vi skulle rigga för att tryggheten inte skulle tappas i den kvarvarande verksamheten?

Jag övertog chefsskapet på IMA i och med MOA:s inflytt. Utmaningen nu blev att få ihop de olika personalgrupperna. Bemanningspersonalen och de externa arbetade kvar och MOA-personalen kom till. Rutinerna som startats av den första personalgruppen utifrån en mindre verksamhet skulle nu justeras till att fungera för en större verksamhet med bredare innehåll. Jag tog med viktiga, välfungerande kringfunktioner som samordnare och koordinator eftersom verksamheten på MAVA minskade i och med att MOA flyttade. På så sätt kan personalen som arbetar patientnära avlastas.

Det blev en balansgång mellan att behålla rutiner som redan fanns och också få till rutiner mer hållbara över tid.

Ödmjukhet, flexibilitet och acceptans har varit och är viktiga ingredienser i det arbete som pågår hela tiden.

Jag har ett bra stöd av min närmaste chef och klinikledningsgruppen i övrigt genom daglig kontakt. Jag har en chefskollega på MAVA som nu fokuserar på MAVA-verksamheten men vi samplanerar många saker då det är vår gemensamma personalgrupp som påverkats av både flytt och icke flytt.

Engagerade och kunniga medarbetare har varit och är framgångsfaktorn, att alla lyfter frågor som dyker upp och hitta lösningar tillsammans. Genom att lyssna in och stötta varandra klarar vi det tuffa uppdraget vi har inom covid-19 intermediärvård. ”Vi” är nu ett större ”vi” som stöter på utmaningar, till exempel på grund av material som tar slut, men många hittar tillsammans nya lösningar genom kreativt tänkande. Jag är så oerhört stolt över alla som är en del av detta och vill att de, både nu och när det står om det i historieböckerna i framtiden, också ska känna sig stolta över allt de bidragit med för att reda ut pandemin!

/ Sigbritt Willers
Vårdenhetschef på IMA för covid-19 patienter
Universitetssjukhuset i Linköping

Sjuksköterska, ett yrke med självrespekt – Martin Jonsson

by Leave a Comment

Sjuksköterskor är nuförtiden väldigt aktiva på sociala medier, både i yrkesrollen men även i den privata rollen. Sociala medier är ett effektivt arbetsredskap vad gäller kunskapsinhämtning men också kunskapsöverföring. Det är fantastiskt att träffa andra sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som öppen-hjärtligt delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper på de olika virtuella plattformarna och i de olika sammanhangen.

Sjuksköterskeyrket är i ständig förändring och genom kunskapsutbyte kan den professionella yrkesrollen förstärkas och förfinas. Möjligheterna är nästintill oändliga, vilket ställer högre krav på sjuksköterskan att kunna filtrera, värdera och kvalitetsbedöma de olika nya kunskaper som flitigt sprids från användare till användare. Detta behöver dessutom göras snabbt och effektivt.

Sjuksköterskerollen och sjuksköterskeprofessionen utvecklas så snabbt att det finns en risk att gamla, otidsenliga begrepp fortfarande sprids och används för att underlätta och förenkla det egna skrivandet på sociala medier.

Det finns flera exempel på detta. Sjuksköterska benämns ofta som ”syrra”, ”syster” ”sköterska”. Den egna tituleringen på yrkesrollen borde göras med stolthet och på ett respektfullt sätt. Sjuksköterskeutbildningen är gedigen, vetenskaplig och kvalitetssäkrad som dessutom kröns med en eftertraktad yrkeslegitimation. ”Legitimerad Sjuksyrra” får inte samma unika klang som ”Legitimerad Sjuksköterska” eller vad tycker du?

Dagens sjukvård är högt kvalificerad såväl teoretisk som praktisk, dessutom befinner den sig i ständig utveckling. Detta leder till att det numer finns specialistutbildningar på avancerad nivå att söka inom en rad olika fält för den intresserade legitimerade sjuksköterskan. Tyvärr så förekommer fortfarande i dagligt tal ”vidareutbildning” ”Vub” vilket inom det förändrade akademiska utbildningssystemet inte längre finns, för att beskriva den specialistutbildning som diskuteras.

Ska sjuksköterskeprofessionen uppfattas respektfull måste vi själva respektera vårt yrke, vår utbildning och vår utveckling.

Som individer har vi olika förutsättningar och har genomgått olika utbildningar med olika benämningar genom åren men det fråntar oss inte från ansvaret att korrekt och tidsenligt benämna kurser och utbildningar utifrån dagens vokabulär.

Detta för att vi tillsammans ska kunna visa och sprida den yrkesmässiga respekt som vårt gemensamma yrke förtjänar.

/Martin Jonsson, specialistsjuksköterska och styrelseledamot i avdelning Västerbotten.

 

Det är sjuksköterskor som äger lösningen på krisen inom vården – Mattis Nilsson

by 14 Comments

I tio år har jag arbetat som sjuksköterska. Nio av dom på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Det har varit år med fantastiska arbetskamrater, skratt, känslor av otillräcklighet, stress och alla ambivalenta känslor som kännetecknar detta yrke. Det har också varit tio år av en sjukvård i kris, av för få vårdplatser personalfykt och ständiga omorganiseringar. Här är ett exempel från varje år. Det finns tyvärr fler.

2008. Psykiatrin hade fått extra pengar för kvalitetsutveckling. På Sahlgrenska gick de till att avlöna en kvalitetsutvecklare. Ett av hennes projekt var att vi skulle lära oss hennes egen utvecklade aikido självförsvar. Med stora långsamma rörelser skulle vi klara oss ur hotfulla situationer. Gensvaret inte det bästa.
2009. En specialiserad välfungerande medicinavdelning med riksintag slås hastigt ihop med en annan avdelning med helt annat inriktning. Vi får två dagars introduktion.
2010. Avdelningens ledning har fått så dåligt betyg i medarbetarenkäten att HR avdelning kopplas in. Deras budskap är att det handlar om inställning och det inte lönar sig att diskutera nedskärningarna bland personalen eftersom “vi inte äger den frågan”. Året därpå slutar de med enkäten. I
2011. På introdagarna efter sommaren föreläser en konsult från bilindustrin att vi borde arbeta mer som dom. Rätt sak i rätt ordning. Att det är ganska stor skillnad på bilar och människor glömmer han att ta upp.
2012. På introdagarna detta året har en läkare en bildvisning från sin semester i Kenya i 60 minuter.
2013. Utifrån en blombladsmodell ska vi diskutera värdegrund i smågrupper. Ingen förstår vad det går ut på.
2014. Man startar en experimentavdelning kallade “framtidens avdelning”. Denna tar inte emot patienter nattetid. Så kommer det tydligen bli i framtiden.
2015. Går för tredje gången en utbildning i uppdateringen av det nya journalsystemet som skjutits upp i tre år.
2016. Får gå en utbildning i bemötande med en konsult från restaurangbranschen. Han menar att vi ska se patienter som gäster och alltid göra det lilla extra.
2017. Man gör rockad på massa vårdenhetschefer. Ingen förstår varför. Folk säger upp sig.
2018. Säger upp mig.

Kontentan av det här är väldigt enkel. Lösningen för krisen inom sjukvården ligger hos oss som arbetar i den. Sjuksköterskor vet vad som krävs för att vi ska kunna bedriva ett bra arbete, vilket betyder att ge en god och säker vård. Vi behöver inga konsulter från fordonsindustrin, nya arbetssätt som folk tvingar på oss eller nya rutiner. Sjuksköterskor vet vad som krävs för att våra kollegor inte ska bli sjukskrivna eller säga upp sig i affekt. Sjuksköterskor skulle aldrig bygga ett Karolinska som inte är anpassat för människor.

Det är vi som äger lösningen på krisen inom vården. Det är dags att ta och utnyttja det.

Ge oss mandaten! En annan vård är möjlig.

/Mattis Nilsson
Sjuksköterska, Malmö