Skolsköterskan; vi behöver förutsättningar för att orka jobba heltid

Jag är skolsköterska och min vardag skiljer sig väsentligt från sjuksköterskans vardag på en slutenvårdsavdelning. Det är svårt att jämföra äpplen med päron. Förutsättningar och arbetsvillkor behöver förändras för att bli mer hållbara för sjuksköterskor inom slutenvården, ett exempel på hur det kan åstadkommas är genom arbetstidsförkortning. Men det finns även förhållanden för oss skolsköterskor som behöver förändras. Jag tänker inte minst på alla de gånger jag suttit på anställningsintervju för en deltidsskolskötersketjänst och låtsats att det är rimligt att ha medicinskt ansvar för 400 elever på en 60-procentig tjänst eller 650 elever på en heltidstjänst (på gymnasiet är elevantalet per skolsköterska ännu högre). Vid dessa intervjuer har jag också känt mig tvungen att sälja in allt förebyggande och främjande arbete jag ska genomföra.

Verkligheten är att jag många gånger vänt in och ut på mig själv för att få det lagstadgade basuppdraget klart. Önskan om att en skolsköterska ska ha medicinskt ansvar för max 400 elever/heltidstjänst är på inget sätt en orimlig önskan. Det lagstadgade basuppdraget innefattar många moment som ska bli gjorda i respektive årskurs. Vaccinationer, tillväxt- och ryggscreeningar, hälsobesök, telefonsamtal med vårdnadshavare, kontakt med socialtjänsten, journalhantering och dokumentation är ett axplock av de uppgifter som dagligen utförs inom elevhälsans medicinska insats.

Att ha deltidstjänster på 2-3 skolor för att komma upp i en heltidstjänst har många gånger känts övermäktigt. För att bli klar med basuppdraget har jag i perioder arbetat över flera dagar i veckan. Jag böjer mig själv baklänges för att få skolläkarmottagningsdagarna att gå ihop. Var och varannan elev och deras vårdnadshavare önskar idag få tid hos skolläkaren för ställningstagande gällande NPF-remiss. För att tillmötesgå det behovet behövs fler skolläkartimmar på skolan. Men eftersom ekonomin är körd i botten finns inga pengar till det.

Varje elev är viktig. Varje elevs behov är viktigt. Det finns mycket en skolsköterska kan göra för att hjälpa eleverna att hantera livets upp- och nedgångar. Men för att påverka ungas mående på gruppnivå, innan de behöver söka hjälp av första linjens psykiatri eller BUP, behövs mer tid för att kunna arbeta främjande och förebyggande. På hälsobesöken framkommer ofta elevers tankar om deras livssituationer. De är stressade över betyg, kompisrelationer, arbetslösa föräldrar, föräldrar som jobbar för mycket, att de ”måste” visa sig perfekta på sociala medier, att de är för korta, för långa, för smala eller väger för mycket.

Eleverna spenderar oceaner av tid framför skärmen och sover över lag för få timmar per natt

Vissa elever lever under hedersrelaterat våld och förtryck medan andra nosar på eller redan är delaktiga i gängkriminalitet.

I skrivande stund har jag medicinskt ansvar för 400 elever. Elevantalet på skolan beror på låga årskullar och att friskolorna i närområdet lockar eleverna.

Min optimala arbetssituation kan jag därför inte räkna med att få behålla

Under de år jag arbetade deltid på flera olika skolor samtidigt, hämtade jag sällan på förskolan eller gick på barnens utvecklingssamtal. För jag var lyckligt lottad som hade en partner som förstod att jag inte kunde vara hemma och vabba när jag bara arbetade en dag per vecka på en skola.

Trots idogt arbete tjänar min man mer än jag gör och han har även en bättre pension. Han har i och för sig ett helt annat yrke, men hur skulle samhället se ut om vi alla var ingenjörer? Det här med lön är en känslig fråga. Det händer att jag fått höra av chefer ”du tjänar bra jämfört med sjuksköterskor inom vården”. På det vill jag svara att det är sjuksköterskor inom slutenvården som tjänar på tok för lite. Inom just vårdrelaterade yrken verkar inte ökat ansvar generera en högre lön. Det har funnits gånger då jag blivit tillfrågad att bli nätverksledare eller ha huvudansvar för ett par friskolor inom samma koncern. Utmanande och intressant och en möjlighet att lära sig nytt och utvecklas. Med utökat ansvar och engagemang förväntas man ställa upp utan någon som helst kompensation. Jag jämför med förstelärarna på skolan som tjänar 5 000 kr mer per månad just för att de har mer ansvar än övriga kollegor.

Så varför arbetar jag inte inom slutenvården? Svaret är enkelt. Jag klarade inte av det. Som nyutexaminerad sjuksköterska blev jag sjukskriven på deltid efter bara ett par månader. Jag bytte stad och arbetsplats och gick ner i tid till 75 procent. Det hjälpte inte. Jag hade utbildat mig till något jag inte förmådde utföra. Idag vet jag att förmågan aldrig saknades. Däremot saknades rätt förutsättningar och goda arbetsvillkor.

Idag arbetar jag heltid, mina elever lär mig dagligen nya saker, jag utmanas och uppskattas av mina kollegor och jag har en förstående och synnerligen kompetent chef. Men vi måste stå enade i att rätt förutsättningar måste finnas, för att vi alla och envar ska kunna arbeta heltid – med goda arbetsvillkor, under hela arbetslivet. Oavsett vilken del av vården vi väljer att arbeta inom.

Monica Forserud
Skolsköterska
Konradsbergsskolan
Stockholm Stad