Skapa balans och utveckling som sjuksköterska i sommartider: En reflektion

När jag skriver denna blogg så är det några dagar kvar till min semester och ledighet där jag får mer tid för det jag tycker om att göra och tid för vila och återhämtning. Tid för reflektion och eftertanke är något som jag värnar om, den tiden har jag genom åren lärt mig att prioritera.

Min vår som yrkeshandläggare har handlat mycket om vård på distans och patientens delaktighet, som är två saker som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har fått lära mer om omvårdnadsinformatik, ICNP, digitalisering – en möjlighet till verksamhetsutveckling exempelvis genom egenmonitorering men också förändringen som kan ske i sjuksköterskans omvårdnadsdokumentation med stöd av ICNP, omvårdnadsdiagnostik och standardisering av dokumentationen förhoppningsvis i framtidens patientjournal. Och hur Vårdförbundets arbete pågår här.

Framtidens vård: Omvårdnadsinformatik och egenmonitorering

Sjuksköterskebloggen har fått flera berättelser om egenmonitorering under våren. Berättelser från sjuksköterskor som arbetar med egenmonitorering och är med på en förändringsresa mot en del av framtidens vård. Där fler patienter får tillgänglighet till sin vård, en vård som hade varit omöjlig att erbjuda fysiskt. Det som berör mig är både fakta och reflektioner om hur patienten får en kontinuerlig vård och den förändring som sjuksköterskan upplever i sin arbetsdag, en tillfredsställelse i att räcka till, tid för omvårdnad och tid för egen fortbildning.

Ett av många inslag i Almedalens program var om vårdens förändring, att när en vårdcentral både skulle sköta chatten och telefonrådgivningen i samma bemanning så upplevdes stress, att inte räcka till men där detta ändå kunde leda till en bättre triagering för bokning av fysiska besök. Där tänker jag att det är så viktigt att hålla i och hålla ut, när vi gör så här upptäcker vi att det här fungerar bra och det här fungerar mindre bra, ge inte upp utan följ upp och förändra i små steg, förändring tar tid.

Att få rätt förutsättningar

En annan sak som absolut ligger mig varmt om hjärtat är att vara sjuksköterska och att få vara det med rätt förutsättningar, att få bedriva en vård utifrån sin omvårdnadskompetens, att bli lyssnad till och respekterad. Det leder mig in på hur en vårdavdelning på Mora lasarett lyckades förändra sin situation från uppsägningar av sjuksköterskor till en attraktiv arbetsplats. Förändringen har ni kanske både hört och läst om i olika media och vår medlemstidning Vårdfokus. Där ostrukturerade och utdragna rondmöten som sjuksköterskorna satt som på nålar vid, eftersom tiden bara rann iväg och när mötet väl var slut blev arbetsdagen en hetsig kamp mot klockan. Genom att en överläkare gick bredvid sjuksköterskorna så identifierades behov av förändring för teamet sjuksköterska och läkare. Sjuksköterskornas otroliga kompetens kom i ljuset och chocken över hur läkarna bidrog till sjuksköterskornas stress, att teamarbetet brast. I dialog förändrades rutinerna, läkarna möter patienterna före ronden och vid ronden deltar det interprofessionella teamet med sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och läkare för att dela information och planera för patienternas vård. Stressen har minskat och sjuksköterskorna har mer tid för patienterna och omvårdnadsarbetet.

Under ICN-kongressen i Montreal har jag fått ta del av ett tal från premiärminister Justin Trudeau, där han framhåller vikten av att ha en Chief Nurse Officer (CNO) för att främja folkhälsan. Det finns bevis på hur sjuksköterskor i höga befattningar kan bidra till förbättringar inom vården.

Prioritera tid för reflektion och eftertanke

Tid är något som vi betraktar och förhåller oss till på olika sätt. Som sjuksköterska har jag ofta känt att vi fastnar i tanken ”jag har inte tid” istället för att förhålla oss till den tid vi faktiskt har. Det är en konst att hantera tiden och det är inte alltid enkelt, men genom att reflektera över våra arbetsdagar och våra vårdmöten med patienter, anhöriga och kollegor kan vi utveckla våra egna förmågor. Det kanske låter provocerande när vi kämpar för att täcka upp under sommaren när kollegor är på semester eller när vi själva kämpar för att få tid till vår egen semester. Men jag hoppas att de berättelser jag har delat i tidigare blogginlägg kan inspirera och ge hopp och mod.

Så tillsammans som sjuksköterskor och genom kollegor från andra professioner som är öppna och vill förändra för teamet så kan vi påverka och stärka omvårdnadsperspektivet i hälso- och sjukvården. Vi sjuksköterskor har rätt till ett hållbart yrkesliv där vi får tid för reflektion och fortbildning och tid för återhämtning på vår fritid.

Slutligen önskar jag er alla sommarstunder där ni kan koppla av och ladda med ny energi, var rädda om er!

/Pernilla Karlsson, Yrkeshandläggare för sjuksköterskor, Vårdförbundet