Jag hade ingen aning om att vi hade så många tickande bomber på vår hälsocentral  

Hösten 2007 gick jag för första gången genom korridoren på hjärtenheten på Östersunds sjukhus. Den där ljusgula korridoren med patienter som nyligen drabbats av hjärtinfarkt eller hjärtsvikt var min första arbetsplats som sjuksköterska och den plats som byggde min passion för hjärtan – men också för prevention. För inget hjärta ska behöva ligga på hjärtenheten i onödan. Fortfarande vet jag inget mer fascinerande än denna muskel. En muskel som kräver omvårdnad men som så ofta får kämpa mot ett högt blodtryck.

Hjärtan och prevention fortsatte att vara drivkraften genom mina år som hjärtspecialist och med kliniska studier inom hjärt- och kärlområdet. Efter många år med målet att undvika nya hjärtkärlhändelser för patienterna fick jag ett erbjudande om att börja jobba med egenmonitorering, en vårdform jag bara hade hört talas om. Men hur stor skillnad kan egentligen egenmonitorering göra? Var det värt att testa något nytt? Mitt i de funderingarna landade de första siffrorna från region Jämtland Härjedalens pilotprojekt, och svaret var tydligt; egenmonitorering förebygger både stroke, hjärtinfarkt och hjärtsviktsinläggningar. Som regionens hälso- och sjukvårdsdirektör berättade i en podd nyligen: ”… det blev färre körningar med ambulanser i det här området, färre inläggningar på sjukhuset. Och det har hållit i sig över tid.”

Det här har uppnåtts med de enkla medel som egenmonitorering innebär; hemmamätning med bluetooth-kopplad utrustning där resultaten skickas automatiskt till både en patientapp och till vårdgivarens system, och där vårdpersonalen notifieras om något värde sticker ut. Patienten ser själv hur trycket ligger löpande och blir delaktig i sin egen vård – och blir samtidigt sedd av vårdpersonalen. Forskning visar nämligen att patienter som känner sig sedda i sin kroniska sjukdom är bättre reglerade, något som blir tydligt när man jobbar med egenmonitorering

Det är obehagligt hur många som missköter sina hjärtan i de många fall där symtomen inte märks

Jag kommer så väl ihåg en pensionerad lärare med hypertoni som kände sig så säker på att han låg bra i trycket att han hade slutat ta sina mediciner. När han fick erbjudande från sin hälsocentral att börja med egenmonitorering mätte vi blodtrycket tillsammans och siffrorna som dök upp i hans app var rentav skrämmande. Där och då bad han om en receptförnyelse och gav ett löfte till både mig och sig själv, ett löfte jag hoppas och tror hålls betydligt lättare tack vare egenmonitoreringen.

Den pensionerade läraren är tyvärr inte ensam. När jag och regionens vårdpersonal under våren har hjälpt hälsocentraler att koppla på patienter på egenmonitorering har jag (nästan) slutat förvånas över systoliska tryck på över 200. Tryck som knappt borde vara möjliga på patienter som redan är diagnostiserade med, och därmed under behandling för, hypertoni. En enhetschef uttryckte det vi alla tänkte:

Jag hade ingen aning om att vi hade så många tickande bomber på vår hälsocentral

Slutsatsen är att en årlig rutinkontroll inte räcker, vi kan inte längre fortsätta som vi alltid gjort. Det räcker inte för patienten som lever i blindo, inte för primärvården som fortfarande dras med covidskulder, och inte för slutenvården som får in alltför många patienter i onödan. Det räcker inte idag, och absolut inte om några år när de äldre är ännu fler.

Prevention är det enda alternativet. Ändå jobbar bara ett 50-tal vård- och hälsocentraler i Sverige löpande med egenmonitorering som, av allt att döma, är det enklaste och mest effektiva sättet att förebygga försämring av många av våra vanligaste kroniska sjukdomar. Så varför är det inte fler, när tekniken funnits så länge? Samhället är ju digitaliserat och effektiviserat, varför är inte vården det? Vi vet att det är på väg, där två regioner, varav en är min hemregion Jämtland Härjedalen, visar vägen. Där varje patient och varje sjuksköterska är viktig för utvecklingen. Driver utvecklingen.

Dagens sjukvårdssystem, det reaktiva systemet, är ett gigantiskt, felriktat fartyg. Tekniken finns för att tänka om, men det är svårt mitt i en storm. Då finns sjuksköterskorna där. För tillsammans är vi roddbåtarna som kan vända skeppet – och rädda våra hjärtan.

Jag är stolt över att bo och jobba i en region som går i bräschen för en ny preventiv vårdform

Och när jag går igenom den ljusgula korridoren på hjärtenheten idag, nu för att prata om hur egenmonitoreringen fungerar för alla deras utskrivna hjärtsvikts- och hjärtinfarktpatienter, kan jag känna att min cirkel är sluten.

Lisa Bylander
Hjärtspecialistsjuksköterska och kundansvarig för egenmonitorering i Region Jämtland Härjedalen på ImagineCare