Från IVA till egenmonitorering – för att allt hänger ihop!

Jag är något så udda som en IVA-sjuksköterska som börjat jobba med egenmonitorering. Jag har alltså gått från den mest reaktiva formen av vård till den mest proaktiva, från trauman till kroniker. Och varför då? Jo, för att allt hänger ihop.

Efter 16 år på intensiven landade insikten; om fler ska överleva i framtiden måste färre läggas in från första början. Det kommer helt enkelt inte räcka att utöka antalet patientbäddar eller anställa fler, vi måste vända allt uppochner. Därför jobbar jag nu i stället med att implementera en ny vårdform, från adrenalinets centrum till platsen där allt startar; i hemmet.

Men låt oss börja med att lyfta blicken och se över alla de stuprör som vården är uppbyggd av. Det finns primärvård, slutenvård och hemsjukvård, det finns operation, kardiologi och IVA. Överallt är vertikala flöden, men patienterna går ju på tvären. Och för oss som jobbar på golvet är patientflödet det enda viktiga.

Inom vården finns kopplingar och beroenden mellan alla enheter. Vårdplatserna ska räcka till kroniker, cancerpatienter, trauman och allt däremellan. Är det trångt på vårdavdelningen kan patienter inte flyttas ifrån uppvaket, vilket leder till att en canceroperation måste ställas in. En hypertonipatient som drabbas av stroke går direkt från primärvård till IVA, och tar där upp plats för en inkommande bilolycka. Det blir trångt både på operation, postop och vårdavdelningarna.

Så vad behöver göras? Organisationens uppbyggnad ligger långt utanför vårt område.

Det vi kan göra är att avlasta det inkommande flödet från primärvården, genom att minska antalet akuta insjuknanden.

Enligt Vårdanalys går 80–85 % av vårdkostnaden till att behandla kroniker, en patientgrupp som utgör halva Sveriges befolkning men som fortsätter att öka i takt med vårt åldrande. Vartannat besök på akuten kommer från en multisjuk kroniker, det vill säga en person med minst två kroniska diagnoser.

Av erfarenhet vet jag att nästan alla kroniker förr eller senare får komplikationer, väldigt många kommer att behöva läggas in. Men tänk om vi kan vända det?

Egenmonitorering har en lång väg att gå. Det finns mycket outforskat kring dess effekter, helt enkelt för att det ännu inte används i tillräckligt stor skala. Men Socialstyrelsen har gjort beräkningar som visar att om 70 % av Sveriges hjärtsviktspatienter skulle egenmonitoreras, skulle behovet av slutenvård minska med 44 %, nästan 200 vårdplatser skulle frigöras och primärvårdsbesöken skulle minska med 22 %. Hela vårdkedjan skulle påverkas.

För er som inte känner till egenmonitorering så handlar det om att en patient mäter sina värden, till exempel blodtryck och vikt, hemifrån. Värdena går in i patientens app, men skickas också direkt till ansvarig vårdgivare. Om något värde sticker ut pingas vårdpersonalen till, ofta en sjuksköterska, och kan hantera situationen innan den blir farlig. Till exempel innan ett höjt blodtryck och en kraftig viktökning leder till stroke eller lungödem, som i sin tur leder till inläggning (kanske hos mina kollegor på IVA).

Idag monitoreras patienter med hypertoni, hjärtsvikt, diabetes, kol och astma på vår plattform. Patienter som bor i de enda regioner som börjat breddinföra egenmonitorering, Östergötland och Jämtland Härjedalen, och som gett oss insikten att egenmonitorering innebär mer än ovan. Det innebär att en sjuksköterska kan hålla järnkoll på långt över 150 patienter genom bara någon timmes nedlagd tid i veckan – något som rutinkontroller aldrig klarar.

Det innebär att onödiga vårdbesök minskas, att färre ringer under vårdcentralens telefontider, att tillgängligheten ökar och fler kan få ett första vårdbesök i tid.

Det innebär vidare att vårdpersonal får kompetensutveckling och ny arbetsglädje, ytterligare en avgörande faktor i vårdomställningen.

En av de vårdcentraler som kommit längst i landet är Mjölby, som idag monitorerar patienter med hypertoni och astma. Där jobbar astmasjuksköterskan Wiktor, som berättat hur han äntligen fått friskare patienter, att tidigare underbehandlade patienter äntligen kan uppleva symtomfrihet. Men för att komma dit krävs beslutsamhet.

Wiktor beskriver det så här:

Våra verksamhetschefer har tagit tag i problemet och gasat sig ur uppförsbacken för att korta vårdkön. Och vi märker att det funkar

Det är det där vi tror på, beslutsamhet att vända en dålig trend. För det går, verktygen finns och det har betydelse. Fråga bara Maggie, 73 år med hjärtsvikt, som för första gången sedan sin diagnos blivit av med sin dödsångest.

På ett IVA-pass är det tydligt när man räddar ett liv. I det här jobbet får jag förlita mig på att vi räddar minst lika många, om än i framtiden. Och njuta av insikten att vi kan ge någon tryggheten tillbaka. De åtgärder vi gör i primärvården, hemifrån, speglar hela vårdkedjan. Och det är därför jag fortfarande tar IVA-pass på fritiden. För att allt hänger ihop.

Mats Guldstrand
IVA-sjuksköterska och egenmonitoreringsspecialist på ImagineCare


Den här texten är även publicerad på den oberoende tankesmedjan Forum för Health Policy, som arbetar med att driva utveckling och innovation i hälso- och sjukvården, där Vårdförbundet är medlem.  


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

När du skriver en kommentar så godkänner du att dina personuppgifter hanteras enligt vår personuppgiftspolicy.

Värva en ny medlem!

Värva en kollegaFå 200 kr i presentkort från Sverigechecken.

Värvar du fler får du mer.

 

Jag vill värva / bli värvad!