Helikopterperspektiv över pandemin

Strax innan nyår fick jag ett erbjudande från min chef som tåldes att tänka på. Region Kalmar skulle tillsammans med Region Kronoberg, Region Blekinge samt SOS Alarm starta ett projekt som Inre Stöd hos SOS alarm i Växjö. Nu var frågan om jag tillsammans med tre andra ambulanssjuksköterskor ville delta i projektet som i närtid skulle dra igång. Coronavirus och covid-19 var då relativt okända begrepp för oss alla.

Ingen av oss kunde ana vilka utmaningar och påfrestningar vi stod inför.

Min erfarenhet som specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvård sträcker sig från 2005, med undantag för en sexmånaders internationell tjänstgöring i Afghanistan. Lång erfarenhet är en stor fördel om man från SOS Alarm skall kunna stötta kolleger på fältet samt ambulansdirigenterna i trafikrummet.

Min tjänst har i praktiken inneburit halvtid i ambulans och andra halvan som Inre Stöd. Uppgifterna för funktionen har varit skiftande. Projektplanen har gett oss ramar och en tydlig beskrivning av uppdraget. Dagligen har vi på ett tidigt stadium varit involverade i majoriteten av verksamheternas IHT-ärenden (transporter mellan olika sjukvårdsinrättningar).

Enkelt kan man säga att vi försökt hitta rätt resurs för aktuell vårdnivå.

En annan uppgift vi haft har varit att stödja SOS Alarm, i synnerhet ambulansdirigenterna, gällande tolkning av direktiven från regionerna. Vi har haft mandat att ”runda av” direktiven, göra avsteg i vissa fall för att på ett smidigt sätt till exempel lösa resursbrist.

Jag vill vara tydlig med att vi inte varit delaktiga i det normala inflödet av ärenden, undantag har gjorts för allvarliga händelser där oftast två eller fler ambulanser har larmats. Andra uppgifter som förekom var att agera stöd till prehospital samt andra vårdgivare i GHK kopplat till nära vård. Vi bedömde även handräckningsärenden eller andra ärenden, där det förelåg en risk för hot och våld.

Vi har haft god hjälp av professionella ambulansdirigenter samt av varandra i gruppen Inre Stöd. Med egna rakelterminaler och telefoner har kommunikationen ut till resurser samt vårdenheter fungerat mycket bra. Vi har även haft journalåtkomst till den egna regionens patienter. Som rubriken säger har vi haft en mycket god överblick över den prehospitala verksamheten inom den tre regionerna. I synnerhet i perspektiv till coronavirusets spridning och det arbete det medfört.

En utmaning under pandemin har varit och är fortfarande att hitta rätt resurs för patienter med covid-19. Många har hamnat i gråzonen som varit för ”friska” för ambulans men samtidigt har nekats andra transportsätt på grunsd av viruset. Personligen kan jag inte säga att jag yrkesmässigt har belastats särskilt hårt av covid-19 då jag jobbat halvtid med inre tjänst. Men jag har full förståelse för att situationen har och är påfrestande, med ständiga saneringar, av/påklädning, värme och inte minst det krävande i att hålla sig uppdaterad i flödet av rutiner.

Projektet med ett Inre Stöd hos SOS Alarm är i sin slutfas i skrivande stund. Vi har fått mycket positiv respons från projektägarna och allt talar för att det blir en fortsättning senare i höst. Jag tror, eller rättare sagt, jag vet att det är en viktig funktion som bara är i sin linda med stor potential för utveckling. 

Med detta sagt hoppas jag att vi alla får en välbehövlig semester och att vi fram till dess och till hösten fortsätter att outtröttligt följa riktlinjer för att bekämpa pandemin. 

Med hopp om en trevlig sommar!

//Henrik Ryheden
Förtroendevald/ambulanssjuksköterska i Västervik och styrelsemedlem i Riksföreningen för Ambulanssjuksköterskor

Yrken för livet kräver bättre villkor!

Läs vår rapport om våra medlemmars arbetsmiljö och vad vi kräver. #yrkenförlivet

 

Yrken för livet!