Är jag verkligen skyddad mot viruset i mitt arbete som ASIH-sjuksköterska?
En covid-patient som behöver vårdas i hemmet, där det är begränsade ytor och förutsättningar för att ge en bra vård och där oron finns, inte bara hos patienter utan hos deras familjer och närstående. Hur gör man då?
Vården i patientens hem, där det inte finns slussar in till patienten, där jag som sjuksköterska kan ta på mig skyddskläder och i hem där många familjemedlemmar ibland lever på nära varandra på en liten yta. Hur gör man då? Enligt de direktiv vi har fått ska det vara minst två meter mellan mig som sjuksköterska och patienten när jag tar på mig skyddsutrustningen, vilket många gånger är svårt då patienternas hem kan vara små. I dagsläget ställer vi alltid frågan till patienten; har ni ett rum i närheten av ytterdörren som vi kan använda?
Många praktiska detaljer finns att jobba med. Här behövs kreativitet, nytänk och mycket förberedelser. Samarbete i team och med patienter och närstående är också nödvändigt för att kunna bedriva en bra och säker vård. Än så länge har det gått bra att vårda de patienter som behöver oss. Vi förbereder så mycket vi kan innan hembesöket och de som inte behöver hembesök hanterar vi via telefon. I ibland överlämnar vi material utanför hos patienten.
Många patienter låter oss ha ett rum i anslutning till hallen eller en del av hallen som förberedelserum, där vi kan iordningställa det vi behöver och ta på och av oss skyddsutrustningen. Oron jag möter hos patienter är påtaglig. Det går inte att undvika samtalen om corona. Det gäller att behålla lugnet och ja det är smittsamt, det sprider sig men vi följer alla hygienrutiner vi har för att skydda er och oss själva.
Men som sjuksköterska är jag bekymrad. Vi får direktiv om att ha allt mindre skyddsutrustning på oss. Långärmade skyddskläder är utbytta till förkläden, munskydd med ventil är utbytta till vanliga munskydd så länge man inte blir utsatt för aerolsoler (om man nu kan veta det i förväg). Skyddsvisiren ska spritas av och återanvändas. Är jag verkligen skyddad mot viruset i mitt arbete som sjuksköterska?
Tänk om jag tar med mig viruset till nästa patient och dennes hem?!
När dagen är slut och jag har bytt om försöker jag mentalt lämna kvar alla känslor och patienter bakom ytterdörren till ASIH (avancerad sjukvård i hemmet). Känslorna får oftast stanna kvar där men ibland kommer jag extra nära någon som inte går att helt släppa i tanken på hemvägen, och det är okej.
Vi på ASIH står inför fler utmaningar nu då allt fler ska vårdas i hemmet för att avlasta sjukhusvården. Det är tufft och kommer att bli tuffare. Hos oss ställer alla upp. Vi förstärker upp med personal nattetid då vi är som mest sårbara. Vi erbjuder oss att stanna kvar på jobbet och ta extrapass. Vi stöttar varandra genom samtal, skratt och gråt. Vi visar att vi bryr oss om varandra. Vi kommer att ta oss igenom det här, starka och många erfarenheter rikare.
Sofia Tell
Sjuksköterska på ASIH
Södertälje sjukhus
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Boka din lönecoachning!
Vi har flera tillfällen med fokus på löneförhandling eller lönesamtal. Passa på att öka dina kunskaper om lön, löneförhandling och lönebildning. Det har du nytta och glädje av hela yrkeslivet.
Sedan starten hösten 2021 har vi gruppcoachat över 8000 medlemmar. Ta chansen du också.
Säkra din plats här!
Mycket bra skrivet och beskrivet…både hur situationen ser ut praktiskt men Sofia får här med något som tyvärr fått stå åt sidan för kaoset…våra tankar och känslor som vi tar med oss och inte bara mellan patienter som sjuksköterskor utan även som privata personer. Kan vi vara säkra på att vi inte tar med oss det hem till våra barn,nära och kära?
De flesta av oss undviker säkerligen mer kontakt än nödvändigt med ”nära och kära” generellt..men…som Sofia säger,vi arbetar extrapass,lämnar våra käraste för att ta hand om andra..kan vi verkligen lämna arbetet bakom oss när vi går hem? Det hade varit lättare om man då inte behövde tänka på om neddragningarna av säkerhetsutrustning istället får konsekvenser för de käraste vi har,i vårt fall våra barn. Ja vi skämtar och pratar men det finns en underliggande slöja av oro som man inte visar hemma. Tack Sofia Tell för att du lyfte fram detta. Vi ska EJ acceptera neddragning av säkerhet!!
En fråga som diskuteras på min ASIH-enhet: Vid frågor om Covid-19 från oroliga patienter och anhöriga (oftast anhöriga) som handlar om rädsla för att bli smittad av oss sjuksköterskor och läkare.- Tror ni att det skapar mer oro eller mindre oro om de får veta att en besökande sjuksköterska (eller annan personal) redan har haft Corona men nu varit frisk sedan länge?
(Vad man tror så är man ju sannolikt vaccinerad för i alla fall ca 1 år. Därmed vara en person med lägre smittorisk än andra.)
Tacksam för kommentar!