Sjuksköterskebloggen

  • Om bloggen
  • Om Vårdförbundet
  • Vårdförbundetbloggen
Sjuksköterskebloggen

Sjuksköterskebloggen

Gästblogg: “Jag har valt att lämna min arbetsplats inför sommaren”

9 maj, 2019 by Gästbloggare 8 Comments

Kristina Sundell

Kiruna, en stad med 18 000 invånare och en stor tung industri med flera tusen anställda måste ändå räknas som glesbygdsort när vi pratar om sjukvård. Vi har drygt 12 mil till Gällivare och närmsta sjukhus med kirurgi, förlossning/BB och intensivvård. All denna specialistkompetens har funnits i Kiruna men allt eftersom åren gått har verksamheten på sjukhuset blivit allt mindre.

Akutmottagningen finns trots allt kvar, och två så kallade akutsjukvårdsplatser i anslutning till akuten. Det hette tidigare IVA men de platserna ska nu disponeras av de patienter som har störst behov. Det kan innebära att någon behöver ligga på allergi-obs i några timmar innan hemgång men det kan också innebära cirkulatoriskt instabila traumapatienter i behov av invasiv luftväg och inotropt stöd. Vi ska kunna stabilisera dessa patienter och vårda i väntan på transport till Gällivare. Eller till Sunderbyn, där närmsta PCI-lab finns. Dit är det 35 mil. Närmsta neurokirurgiska och thoraxkirurgiska enhet är NUS, 60 mil bort.

Fram tills nu har det funnits minst en specialistutbildad sjuksköterska (IVA eller anestesi) i tjänst på varje arbetspass men på grund av svårigheter med att rekrytera så släpper enhetens ledning nu på det kravet. Enheten som jag jobbar på hette tidigare IVAK men eftersom vi inte längre har några IVA-platser så heter vi numera Akut omhändertagande. Det betyder inte att vi inte längre får de svårt sjuka patienterna hos oss.
Till sommaren kan det alltså potentiellt bli så att grundutbildade sjuksköterskor har ansvar för patienter som kräver vård av sådant slag som enbart bedrivs IVA-enheter, till exempel patienter i respirator. Enbart i väntan på transport är det sagt, men med avstånden och det geografiska läget vi har så kan det ibland röra sig om dygn snarare än timmar eftersom ambulanshelikoptern är tämligen väderkänslig och vädret i fjällen ofta är ostadigt.

Den här verkligheten kan vi titta på från olika håll. Ur ett patientsäkerhetsperspektiv är det onekligen problematiskt och det kräver nästan ett helt eget inlägg. Vad innebär det för mig som grundutbildad att stå med det ansvaret? Vad innebär det för de få specialistutbildade sjuksköterskor vi faktiskt har, att deras kompetens inte anses nödvändig? Vad innebär det för möjligheterna att rekrytera i framtiden? Jag kan bara tala för mig själv och jag har valt att lämna min arbetsplats inför sommaren. Det känns inte rimligt att jag ska gå varenda arbetspass och oroa mig för att jag ska ställas inför något som jag definitivt inte har kompetens för. Det skulle kännas oansvarigt, både gentemot mig själv och framför allt gentemot patienten. Om något skulle hända under mitt ansvar så skulle jag inte kunna sluta fråga mig själv om det hade blivit annorlunda med rätt kompetens.

Behovet av avancerad akutsjukvård här uppe i norra polcirkeln går inte att förneka men hur ska organisationen se ut för att kunna rekrytera och behålla specialistutbildad personal?
Personligen så ser jag inte någon anledning till att jag själv ska bekosta en specialistutbildning med tanke på vilken brist det är på er vubbade sjuksköterskor, så att införa AST för IVA tror jag vore framgångsrikt. Sedan tror jag det handlar om ungefär samma saker som sjuksköterskor i hela landet efterfrågar. Skillnad i lönekuvertet, bra friskvårdsavtal, märkbart minskad veckoarbetstid, även för oss som “bara” jobbar dagpass inom treskiftverksamheter. Vad skulle få dig att flytta till glesbygden?

/Kristina Sundell
Grundutbildad sjuksköterska på Akut omhändertagande i Kiruna

Filed Under: Information, Profession, villkor Tagged With: #minyrkesdag #sjuksköterskedagen

Comments

  1. Anders Wikström says

    10 maj, 2019 at 15:08

    Tråkigt Kristina, lycka till med det som väntar.

    / Anders

    Svara
  2. Margit Forsström says

    10 maj, 2019 at 21:53

    Förstår dig o ditt beslut.
    .

    Svara
  3. Katarina Nilsson says

    10 maj, 2019 at 23:17

    Du skriver bra och klokt, Kristina. Det är så trist att det är så här.
    Du gör ett bra jobb, och vill fortsätta göra det. Fortsätt med det, och må bra med dig själv!
    /Katarina.

    Svara
  4. bettan says

    10 maj, 2019 at 23:55

    Jag förstår till fullo ditt beslut.
    Ingenting i världen skulle få mig att flytta till glesbygd.

    Svara
  5. Emma says

    11 maj, 2019 at 06:40

    Hur blir det till hösten? Samma som under sommaren? Eller kommer mer utbildad personal finnas på plats då?

    Svara
  6. Ann says

    11 maj, 2019 at 13:01

    Du är klok och gör definitivt rätt.
    Fråga ditt landsting om dom kan betala en specialist utbildning åt dig. Så klart skall du ha lön under utbildningen och inte ha någon form av bindningstid efter utbildningen.
    Läkare har inte detta så varför skall sjuksköterskor ha det??
    Ett tips till kloka dig. Läs Sjukt syster av Sara Heyman en och en parantes.
    Lycka till från en Som lämnade Kiruna 1980

    Svara
  7. Emma Larsson says

    11 maj, 2019 at 23:55

    Jag skulle flytta till glesbygden av precis de orsaker du säger, dräglig arbetsmiljö, högre lön, 6 timmars arbetsdagar och att ha kompetens som räcker för mina arbetsuppgifter eller möjlighet att vidareutbilda mig med betald lön om det behövs

    Svara
  8. Karin says

    13 maj, 2019 at 21:31

    Så klokt gjort Hoppas du får gå vub och komma tillbaka som specialistsjuksköterska inom intensivvård

    Svara

Lämna ett svar till Emma Larsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Senaste inläggen

  • 2020 – det annorlunda året som utmanade oss alla
  • “Det borde vara en enkel åtgärd att säkerställa godkänd PPE för nära vård och omsorg under pandemin”
  • Helikopterperspektiv över pandemin
  • Vad händer om det brakar loss på riktigt?
  • “Ska du sitta så nära mig? Du som är ung och ska leva länge till, ska du riskera livet för en sådan som mig?”

Arkiv

Facebook

För redaktörer

Logga in
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.