Den personcentrerade vården utgår från personen, därför finns ett behov av ett nytt sätt att se på professionerna, deras kompetens och kunskapsområden.
De legitimerade yrkesgrupperna behöver mandat och ansvar utifrån var och ens kompetens och kunskap och sjuksköterskors kompetens och kunskap behövs mer än någonsin för att vi ska få en vård som fungerar för patienterna.
Personcentrerad vård kräver utöver den professionella kompetensen en relationell skicklighet. Detta är grundläggande för partnerskapet, vilket betyder förmågan att samarbeta och ansluta sig till att dela ansvar, kunskap, risker, makt och värdering med varandra och patienten. En förutsättning för en personcentrerad process är ständig strävan efter en symmetrisk relation och möte, där alla är öppna och respektfulla inför det som samtliga parter tillför relationen.
Det krävs en medvetenhet om personen/patientens institutionella, existentiella och ibland kognitiva underläge. Detta kräver en relationell, etisk såväl som pedagogisk kompetens för att ge personen det optimala utgångsläget och beslutsunderlaget för att spela en aktiv roll i den egna vården.
Vården behöver professioner som klarar av ett symmetriskt förhållande mellan sig själva, andra professioner och patienten. Kort sagt besitter förmågan att mötas på lika villkor.
Personcentrerad vård kräver också ett symmetriskt förhållande mellan de kunskapsområden som efterfrågas av personen. Omvårdnad, rehabilitering, medicin, folkhälsovetenskap, psykologi och sociologi är exempel på kunskapsområden som tillsammans med personens kunskap om sig själv kan bistå personen i dennes vårdprocess eller bidra till en bättre hälsa.
Sjuksköterska som profession och omvårdnaden som kunskapsområde behöver utifrån detta ett mycket större mandat i all hälso- och sjukvård för att en personcentrerad vård ska bli möjlig.
Mycket bra som sagt omvårdnaden är en process och det tar tid för en individuell anpassad vård!