“The Aftermath” efter Röntgenveckan 2015. Vilken fullspäckad vecka det har varit! För arrangörerna har det tagit ett helt år att få ihop ett innehållsrik tvärvetenskaplig program och så är allt slut efter en vecka. Tack Malmö och organisationskommittén för en oförglömlig vecka. Nu drar vi hem för att smälta, diskutera och eventuellt även införa en del av nyheter i våra verksamheter.

Känslan av en ”Röntgenutopia”. Så mycket nya intryck, information som vi har processat under veckan! En hyllning till alla föreläsare och deltagare som har delat med sig av sin forskning, rutiner eller helt enkelt sätt att arbeta har varit otrolig givande.

Allt från populära föreläsningar om mänskliga möten, forskning, röntgen flyttar in på akuten, trauma hantering till en känsloladdad berättelse om Utöya och Ebolaepidemin i Afrika och dess konsekvenser. Känslorna har pendlat mellan exaltation och sorg. Men det finns en tröst i allt som man har upplevt och det är hur man kan förbättra omhändertagande av patienter av det man har lärt sig av dessa tillfällen.

Röntgensjuksköterskans roll i vårdkedjan har stärkts utav alla dessa berättelser – särskilt vikten att vi är spindel i nätet när det kommer till katastrofsituationer där vi bidrar stort med att diagnos ställas för att dessa patienter kan behandlas. Utöya berättelse bekräftar också vikten att radiologin är inte enbart där för att ta hand om överlevande men också att få ett avslut för de som inte klarade sig genom att hjälpa patologen att skyndsamt utföra obduktionen.

På banketten hyllades även Röntgenveckan’s ”Godfather” Torbjörn Andersson som gick bort för någon vecka sedan. Utan honom hade vi inte haft en sådan tillställning som denna. Han var den som startade röntgenveckan i Örebro 1998. Hans bidrag till röntgenvärlden kan inte glömmas. ”Gone but never forgotten”.

Nästa år är det Stockholm som tar an utmaningen. Till dess mina vänner; använd kunskapen för att förbättra vården. Det som vi är så bra på – att ta hand om patienterna på ett värdigt sätt.