Sawubona! Unjani?
(Hej! Hur mår du? På Zulu)
Visste ni att det finns 11 officiellt erkända språk här i Sydafrika. Detta bidrar till att det ibland är väldigt svårt att kommunicera, speciellt för vårdpersonal med sina patienter. Just Zulu är ett utav de största språken här i Johannesburg.
Vår andra vecka här går mot sitt slut och den har, precis som den första, varit full med intryck och intressanta möten.
Människor vi träffar på brukar fråga oss om Johannesburg väger upp till vad vi hade förväntat oss och det är en lika svår fråga varje gång. Johannesburg har ju ett rätt orättvist rykte i övriga världen och vi snubblade över många negativa kommentarer när vi försökte läsa på om staden. Men vi har inte upplevt annat än glädje och hjälpsamhet hos människor vi mött. De varma människorna här har verkligen gjort störst intryck hos oss men visst finns fattigdom och kriminalitet ständigt närvarande.
Vi har passat på att turista ordentligt denna vecka och besökt både muséum, nationalparken Pilanesberg och en lejonpark. Apartheidmuseet var en stor ögonöppnare. Det fanns en särskild utställning om Nelson Mandela och hans liv och frihetskamp för det Sydafrikanska folket. Nelson Mandela var en stor hjälte, inte bara här i Sydafrika. Hans frihetskamp är välkänd över hela världen.
Constitutional Hill som är ett gammalt fängelse var väl värt ett besök. Vi fick även chansen att titta i kongressalen där Sydafrikas högsta domstol huserar vilket var väldigt häftigt.
Nationalparken Pilanesberg ligger i en krater från en utdöd vulkan. Den har en fantastisk natur och här huserar en hel massa djur. Vi fick äran att åka med Lynne från Department of Radiography och hennes man Roy. Bättre guider kunde vi inte ha fått och vi lyckades se zebror, elefanter, noshörningar, flodhästar, giraffer, lejon, springbockar, och en massa annat. Vi käkade dessutom frukost mitt ute (okej, på en inhägnad plats) i bushen, hur häftigt är inte det.
Okej, nu till lite universitetsrelaterade grejer. Vi gjorde våra två sista intervjuer i onsdags och är därmed helt färdiga med vår datainsamling. Nu återstår kodning och resultatskrivning. Måste faktiskt erkänna att vi fångat upp riktigt intressanta tankar ifrån radiograferna här i Sydafrika.
Vi har vi även hunnit med ett besök på Rahima Moosa Mother and Child Hospital som är ett statligt (alltså gratis) sjukhus som endast är för bebisar, barn samt gynekologiska patienter. På röntgenavdelningen fick vi träffa Head Radiographer Salma Patel, en otroligt inspirerande kvinna som vunnit flera priser och utmärkelser för sitt arbete och sin avdelning. Vi märkte verkligen att hon brann för sitt arbete. Röntgenavdelningen var pyntad och målad i vackra färger. Många skänker gamla leksaker och gosedjur till avdelningen som sedan ges vidare till patienter. Vi fick berättat för oss att barn ibland börjar gråta i samband med undersökningar, inte för att det var rädda utan för att de fick en leksak. Det var det finaste sjukhuset med den mest hjärtliga stämningen vi någonsin varit på.
Ngiyabonga & Sala kahle (Tack och hejdå)
Anna och Linn
Röntgensjuksköterskestudenter och Vårdförbundets studentrepresentanter vid Lunds universitet
