Röntgenssjuksköterskebloggen

Röntgenssjuksköterskebloggen

Röntgenssjuksköterskebloggen

Vad är karriär för dig?

av

Vad är karriär och karriärutveckling för dig som röntgensjuksköterska? Så här svarade de röntgensjuksköterskor jag träffade på röntgenveckan 12-15 september i vår enkät om vad de tyckte.  Vi fick svar från 77 röntgensjuksköterskor som fick vara anonyma i sina svar.

82% av de som svarade tycker att bli specialist eller expert är karriärutveckling.

86% betonar att arbetsgivarens attityd är mycket viktig för att kunna få karriärmöjligheter.

Med andra ord, det ska ligga i arbetsgivarens intresse att erbjuda sina medarbetare möjligheten till kompetens och karriärutveckling. Och ändå upplever röntgensjuksköterskorna att det är få karriärmöjligheter som erbjuds. Det kan vara att bli chef eller ansvarig för modalitet.  Arbetsgivarna måste förstå att de behöver erbjuda fler typer av karriärutveckling och att det även ska synas i lönekuvertet.

Frågan: Vad är karriär för dig gav tre tydliga kategorier: Specialistutbildning, Utveckling på arbetsplatsen, samt Karriär och kompetensutveckling är både individens och arbetsgivarens ansvar.

Specialistutbildning

Röntgensjuksköterskor tycker att de kan få ökad kunskap genom specialistutbildning, därmed kan de tillföra mer nytta till verksamheten genom att utföra nya arbetsuppgifter och göra det bästa för patienterna. En specialistutbildad röntgensjuksköterska har större möjlighet att övertyga arbetsgivaren att erbjuda hen mer lön.

Några citat:

 Att kunna utveckla mig och fördjupa min kunskap. Att det finns möjligheter att plugga vidare eller forska.

Möjlighet och motivation samt möjligheter att fördjupa sina kunskaper som sedan ger nya arbetsuppgifter som också visar sig lönemässigt

Att få vidareutbilda sig och få göra nya saker…

Utveckling på arbetsplatsen

Röntgensjuksköterskorna betonade att de behöver utveckla och fördjupa sin kompetens under hela deras yrkesverksamma liv för att anpassa sig efter de snabba förändringarna som sker inom röntgenverksamheten. De menar att med uppdaterad och utvecklad kompetens är det lättare att ta ansvar för fler område. De menar att utökade ansvarsområden skall leda till positiv löneutveckling, vilket inte är självfallet i dagens läge.

Citat:

Möjlighet att utvecklas, ökad kompetens och mer ansvar ska även synas i det berömda lönekuvertet (!)

Karriär och kompetensutveckling är både individen och arbetsgivarens ansvar

Röntgensjuksköterskorna tycker att karriär och kompetensutveckling är både individens och arbetsgivarens ansvar. De menar att det åligger arbetsgivaren att ge dem en klarare bild av vilka förväntningar och krav som ställs på röntgensjuksköterskan nu och i framtiden och röntgensjuksköterskor ska i sin tur ta ansvar för sin egen utveckling. De menar att kompetensutveckling i arbetet och på arbetsplatsen skall ske utifrån verksamheten och de egna behoven, genom alltifrån utbildningar till samarbete mellan olika kliniker och nätverk.

Citat:

Utveckling inom ens yrkesområde, möjlighet till utomlandsstudier och internationellt samarbete mellan kliniker.

Möjlighet och hjälp från arbetsgivare att få ta del av nya utvecklingsmöjligheter och utbildningar.

Kort om metoden i enkäten

Pilotstudien var av tvärsnittskaraktär (väntrumundersökning) med deltagare bestående av röntgensjuksköterskor som besökte Vårdförbundets monter under perioden 12:e till 15:e september 2017. Vi använde enkät för att samla in data. Enkäten innehöll fem frågor: tre med olika svarsalternativ och två öppna. Kontakta oss om du är intresserad av att se enkäten.

Tack till alla röntgensjuksköterskor som medverkat i studien!

Läs gärna mer om vårt fullsatta seminarium: Vi kan inte avstå från att möta framtidens utmaningar – Specialiströntgensjuksköterskan

/Parvin Olofsson

Parvin Olofsson

Proppfullt på seminarium om akutröntgen

av

//Raheleh Bagheri röntgensjuksköterskestudent på Uppsala Universitet, termin 5

//Raheleh Bagheri
röntgensjuksköterskestudent på Uppsala Universitet, termin 5

Tredje dagen på röntgenveckan! Idag har jag varit och lyssnat på ett seminarium som handlade om hur röntgensjuksköterska och radiolog arbetar tillsammans på akutröntgen samt hur snabbt en stroke patient måste få vård. Hur ska prioriteringen se ut vid omhändertagande av patienten.

Det var proppfullt i salen. Jag tror att det var populärt för att många ville få konkreta exempel. Hur det ska gå till att få ihop akutmottagning med akut röntgen. Det är viktigt att underlätta samarbetet. I Malmö hade de löst det genom att ha på samma våning.

Efter lunch ska jag lyssna på när röntgensjuksköterskor presenterar sin forskning, “Dagens forskning av Röntgensjuksköterskor- framtidens vård. ”

//Raheleh Bagheri

Vår karriär är gränslös

av

Fatima Baki, Caroline Beijer och Paulin Fritz, går termin 3 i Lund

Fatima Baki, Caroline Beijer och Paulin Fritz, går termin 3 i Lund

Idag fick vi besök av tre funktionärer på Röntgenveckan som läser till röntgensjuksköterskor på Lunds Universitet.

– Det är mycket folk och uppsluppen stämning. Bra organiserat och god mat säger,
Fatima Baki, Caroline Beijer och Paulin Fritz.

Som funktionär får de dela ut mässväskor, stå i garderoben men också gå på intressanta föreläsningar.

– I eftermiddag ska jag gå på seminarium om ultraljud, säger Paulin. Det är många olika kompetenser som möts här, alla pratar med alla. De verkar träffa kollegor de inte sett på 30 år.

Vad fick er att vilja bli röntgensjuksköterskor?

Det är blandningen, att få jobba med både teknik och människor, det håller alla tre med om.
– Det känns som vår karriär är gränslös, säger Caroline. Jag tycker det är mycket intressant teknik och jag ser fram emot att fortsätta lära mig nytt.  Lärandet börjar efter examen.

Man måste vårda sin egen värdegrund

av

Maria Hagberg

Maria Hagberg

Jag är otroligt glad över möjligheten att få vara studentrepresentant för LTU. Jag har redan börjat på kursen i Lika Rätt och kursen Normalt åldrande, demens och geriatrisk radiologi här på röntgenveckan. Det handlar mycket om empati och respekt. Man måste vårda sin egen värdegrund.

Jag tror att det kommer att ge mig mycket i min kommande yrkesroll, som röntgensjuksköterska. De olika föreläsningarna som jag har gått på har verkligen varit bra.
Det är så roligt och inspirerande att vara här!

Nu måste jag gå iväg till seminariet Tidig diagnostik av demens.

// Maria Hagberg , röntgensjuksköterskestudent, termin 6, Luleå Tekniska Universitet.

Redo för ännu en lärorik dag

av

Dag två på kongressen Röntgenveckan i Malmö. Nyvakna och redo för en ny lärorik dag. Idag har vi redan lyssnat seminarium om röntgenvärlden ur en röntgensjuksköterskas perspektiv. “The radiographer of the next decade” med Graciano Paulo från Portugal.
Härnäst blir det om Rosa bandet i vårt mångfaldiga samhälle.
//Vanessa Franck

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bild 2: Studentrepresentanter från vänster Emelie Grankvist, Örebro Universitet.
Vanessa Franck-Amin, Karolinska institutet.
Raheleh Bagheri, Uppsala Universitet.

Nu är det dags att bli inspirerad av framtiden

av

– Tankar på flyget till Malmö. Nu är det dags att bli inspirerad av framtiden. Tack på förhand Vårdförbundet och Svensk förening för röntgensjuksköterskor för denna möjlighet. Det är en ära att få representera Karolinska Institutet och röntgensjuksköterskeprogrammet på röntgenveckan 2015

// Vanessa Franck

 

Vad är dina förväntningar inför Röntgenveckan?

– Det känns spännande. Det ska bli riktigt roligt att få träffa röntgensjuksköterskestudenter från alla de andra lärosätena i Sverige. Jag vill veta mer om upplägget på utbildningarna, hur det fungerar hos dem. Och praktiken, vilka förväntningar ställer de på sina studenter. Jag ser det som en möjlighet att inspireras och bli motiverad av andra studenter som också valt att bli grymt bra röntgensjuksköterskor, precis som jag.

Jag är nyfiken att få träffa redan aktiva röntgensjuksköterskor och få höra mer om deras olika karriärval. Kanske blir jag inspirerad och upptäcker vad som kan bli intressant för mig att välja när jag är färdig. Jag funderar även på om arbetet och undersökningarna skiljer sig mellan olika sjukhus.  Hur det ser ut utanför Stockholm? Det vill jag veta mer om.

Ny teknik och forskning förändrar ständigt yrket

av

Vi har fått en lavinartat yrkes- och professionsutveckling i och med den tekniska utvecklingen har fortskridit i rask takt. Det har lett till mer avancerade undersökningsmetoder och behandlingsmöjligheter. Undersökningsteknik har gått från en mer, vad jag skulle kalla för,  ”passiv – följ positionering i metodboken” till en mer” interaktiv undersökningsteknik. Det krävs mer kunskap och kompetens idag, inte enbart i positionering och strålriktning, men även i undersökningsteknik och alla parametrar som bidrar till bra bildkvalité och även stråldos. Dessutom krävs kunskap om patofysiologi för att bedöma hur bildserierna ska vinklas för att få fram den information som krävs för att besvara frågeställningen.

Dagens modaliteter kräver mer aktiv kunskap om parametrar då undersökningar kan göras med lägre kilovolt (kV) för att kunna minska mängd kontrast för att skona patienten med nedsatt njurfunktion. Avancerade undersökningar, såsom hjärtats kranskärl, ställer högre krav på kunskap om undersökningsteknik. Val av retrospektiv eller prospektive EKG-triggning baseras på patientens fysiokigiska parametrar. Dessutom en högre kompetens inom anatomi och patofysiologi för att förstå bilderna och därmed kunna bedöma vilka bilder behövs för att avbilda det man vill se. Det är en stor utmaning att rekonstruera bilder efter anatomiska landmärken eftersom de patienter som undersöks oftast är sjuka och har avvikande anatomi.

Inom datortomografitekniken finns många undersökningar som kräver snabbt agerande. Då är det viktigt att titta på bildmaterialet och bedöma om det finns något som avviker för att varsko Radiologen att akut bildgranskning är nödvändigt.  Kan man se någon färsk blödning i hjärnan? Eller lungembolier?  Finns det fri gas i buken?

Vid  undersökningar med magnetkamera är bildtagning anpassad till patologin, där man vinklar bildriktningen efter lesioners utbredning och position. Ett exempel är undersökning av nedrebuk med frågeställning avgränsning och utbredning av tumören i rektum inför operativ åtgärd.  En sådan undersökning kräver att man har kompetens för att bedöma patofysiologi och då är det av vikten att man besitter kompetens att bedöma tumören och dess riktning för att få fram bilder som kan besvara om tumören är avgränsbar eller om den infiltrerar andra organ i bäckenbotten.

Det händer att trots undersökningen var ordinerat av radiologen som en standard ordination, hittar man något avvikande under undersökningen. Kunskaper om patofysiologi är då värdefulla.

Syns någon tumör i hjärnan eller hörselgången?

Finns det något avvikande som kan kräva kontrasttillförsel för att bedöma patologin? 

Det finns endast de få rader i remiss anamnesen att gå efter för att göra en bedömning om hur undersökningen ska utföras. Denna information är många gånger bristfälligt både från anatomin som ska visualiseras och patientens förmåga att medverka vid undersökningen. Oftast är tiden knappt för att röntgensjuksköterskan ska hinna utföra undersökningen därför ställs höga krav både i kunskap och också kompetens under den korta mötet på röntgenavdelningen.

Får vi kunskap i vår utbildning för att kunna hantera de här situationerna?

Det finaste sjukhuset med den hjärtliga stämningen

av

Constitutional hillSawubona! Unjani?

(Hej! Hur mår du? På Zulu)

Visste ni att det finns 11 officiellt erkända språk här i Sydafrika. Detta bidrar till att det ibland är väldigt svårt att kommunicera, speciellt för vårdpersonal med sina patienter. Just Zulu är ett utav de största språken här i Johannesburg.

Vår andra vecka här går mot sitt slut och den har, precis som den första, varit full med intryck och intressanta möten.
Människor vi träffar på brukar fråga oss om Johannesburg väger upp till vad vi hade förväntat oss och det är en lika svår fråga varje gång. Johannesburg har ju ett rätt orättvist rykte i övriga världen och vi snubblade över många negativa kommentarer när vi försökte läsa på om staden. Men vi har inte upplevt annat än glädje och hjälpsamhet hos människor vi mött. De varma människorna här har verkligen gjort störst intryck hos oss men visst finns fattigdom och kriminalitet ständigt närvarande.

Vi har passat på att turista ordentligt denna vecka och besökt både muséum, nationalparken Pilanesberg och en lejonpark. Apartheidmuseet var en stor ögonöppnare. Det fanns en särskild utställning om Nelson Mandela och hans liv och frihetskamp för det Sydafrikanska folket. Nelson Mandela var en stor hjälte, inte bara här i Sydafrika. Hans frihetskamp är välkänd över hela världen.
Constitutional Hill som är ett gammalt fängelse var väl värt ett besök. Vi fick även chansen att titta i kongressalen där Sydafrikas högsta domstol huserar vilket var väldigt häftigt.

Nationalparken Pilanesberg ligger i en krater från en utdöd vulkan. Den har en fantastisk natur och här huserar en hel massa djur. Vi fick äran att åka med Lynne från Department of Radiography och hennes man Roy. Bättre guider kunde vi inte ha fått och vi lyckades se zebror, elefanter, noshörningar, flodhästar, giraffer, lejon, springbockar, och en massa annat. Vi käkade dessutom frukost mitt ute (okej, på en inhägnad plats) i bushen, hur häftigt är inte det.

Okej, nu till lite universitetsrelaterade grejer. Vi gjorde våra två sista intervjuer i onsdags och är därmed helt färdiga med vår datainsamling. Nu återstår kodning och resultatskrivning. Måste faktiskt erkänna att vi fångat upp riktigt intressanta tankar ifrån radiograferna här i Sydafrika.

Vi har vi även hunnit med ett besök på Rahima Moosa Mother and Child Hospital som är ett statligt (alltså gratis) sjukhus som endast är för bebisar, barn samt gynekologiska patienter. På röntgenavdelningen fick vi träffa Head Radiographer Salma Patel, en otroligt inspirerande kvinna som vunnit flera priser och utmärkelser för sitt arbete och sin avdelning. Vi märkte verkligen att hon brann för sitt arbete. Röntgenavdelningen var pyntad och målad i vackra färger. Många skänker gamla leksaker och gosedjur till avdelningen som sedan ges vidare till patienter. Vi fick berättat för oss att barn ibland börjar gråta i samband med undersökningar, inte för att det var rädda utan för att de fick en leksak. Det var det finaste sjukhuset med den mest hjärtliga stämningen vi någonsin varit på.

Ngiyabonga & Sala kahle (Tack och hejdå)

Anna och Linn
Röntgensjuksköterskestudenter och Vårdförbundets studentrepresentanter vid Lunds universitet

Detta bildspel kräver JavaScript.

Goeie Dag från Sydafrika där vi besöker sjukhus och äter vårtsvinsgryta

av

traditionell-afrikansk-ansiktsmålningNu har vi varit här i Johannesburg i mer än en hel vecka, hur galet är inte det? Idag – Måndag – är det lite smågrått och runt 15 grader och vi sitter i skrivande stund i biblioteket på Auckland Park Campus, som är ett av fyra olika campus för University of Johannesburg.

Goeie Dag betyder förresten God Dag på Afrikaans.

Så, till det intressanta nu då, vad tusan har vi sysslat med under vår första vecka i Johannesburg?
Rätt bra fråga faktiskt, att säga att vi har haft ett fullspäckat schema under vår första vecka vore en underdrift.
Måndagen rivstartade med lite “meet and greet” på fakulteten, då vi fick träffa både Head of Radiography-Department och Dean över hela fakulteten samt lite allmän rundvisning på campus och området vi bor i.

Tisdag och onsdag spenderade vi på Union som är ett privat trauma-inriktat sjukhus i Alberton, några minuter utanför Johannesburg. Vi blev visade runt på sjukhuset som, på grund av att det är privat, håller en rätt hög standard. Maskinparken på röntgenavdelningen återspeglade den vi har hemma även om antalet maskiner var snäppet färre än vad vi är vana vid. De är inte heller direkt-digitala utan använder fortfarande bildplattor vid konventionell röntgen. Vi hann även med våra två första intervjuer och det gick som smort. Skönt att faktiskt vara igång på riktigt.

I torsdags var vi på ännu ett sjukhusbesök, denna gång på Charlotte Maxeke – Johannesburg General Hospital. Ett minst sagt gigantiskt sjukhus som tidigare, om jag inte missminner mig helt, endast var till för den svarta delen av befolkningen, men som nu är ett governmental och därmed gratis sjukhus som är öppet för alla. Maskinparken här var faktiskt över förväntan även om de fortfarande hade ett mörkerrum. Mörkerrummen används inte speciellt mycket då den största delen av verksamheten är digitaliserad men finns kvar för att studenter ska kunna träna. Då många av sjukhuset på landsbyggden ännu inte blivit digitaliserade är det viktigt att studenterna vet hur mörkerrummner och manuell bildframkallning fungerar. De blev väldigt imponerade när vi berättade om standarden på de större sjukhusen hemma i Sverige då de, trots att sjukhuset var större än vad vi har, t.ex. endast hade en MR-scanner.

Fredagen spenderade vi i biblioteket på APK och sen åkte vi på ännu en tur kring området. Våra kontaktpersoner på universitetet är väldigt måna om att vi ska bli så självständiga som möjligt för att få “the real south african experience” vilket vi tycker är toppen.
I lördags sprang vi ett 5 km lopp i en park och åt en mysig frukost, det är tydligen VÄLDIGT viktigt att synas på rätt café i sina träningskläder på helgmornarna. I söndags var vi på Orgins museum och sedan lunchade vi på Moyo, en restaurang inriktad på traditionell afrikansk mat. Jag åt bobotie, en slags sydafrikans köttfärspaj med russin i och Anna åt en vårtsvinsgryta.

Om ni undrar något eller vill att vi ska inrikta inläggen om något speciellt så tveka inte att fråga, det är rätt svårt att sålla ut vad som ska tas med i blogginläggen. Vi tar med oss tusentals nya intryck allt eftersom dagarna går.

Stay tuned (Har inte lärt oss det på Afrikaans än)
/Anna Palm & Linn Hultgren

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sydafrika, here we come!

av

linn-annaNu är det äntligen dags att lämna kalla Sverige för ett varmare Sydafrika. Vi, Linn och Anna, ska nämligen till Johannesburg och intervjua sydafrikanska radiografer till vår C-uppsats.

Intervjuerna kommer att beröra det ständigt aktuella ämnet etik och tanken med intervjuerna är att försöka få en lite mer personlig prägel på resultatet, att på något sätt få en lite mer djupgående förståelse för hur de tänker och varför de tänker som de gör.

Vi kommer att vara borta i lite mer än en månad och studera hur vården ser ut och fungerar i Johannesburg. Självklart kommer vi även försöka uppleva kulturen.

Att det blev just Sydafrika och Johannesburg beror på att vi båda är intresserade av landets historia och hur det har påverkar sjukvården.  Det föll  sig så bra att Lunds Universitet faktiskt hade en kontaktperson på University of Johannesburg.

Vägen fram till att det faktiskt blev av har dock varit lång, mycket tid har offrats på att få det hela att klaffa, men det har det självklart varit värt.

Vi kommer att blogga så mycket som vi hinner, så häng på och följ vårt galna äventyr här på bloggen.

/Linn Hultgren och Anna Palm

Röntgensjuksköterskestudenter och Vårdförbundets studentrepresentanter

Lunds Universitet

 

Linn och Anna har fått Vårdförbundets resebidrag och det här är deras första inlägg i bloggen.